Apr 2, 2018

Lista om personlig utveckling dekorerad med GIFs

En lista gör gott åt skrivlusten. Och läslusten för den delen också. Jag spanade in Malins 15 frågor om personlig utveckling redan för ett bra tag sedan och tänkte att "Det där ska jag svara på! Sen. Lite senare när jag har mer tid och tankar." Nååå, vettja om tid eller tankar är varken mer eller mindre i dagsläget, men jag har hört att nuet är en bra tidpunkt att börja i när man ska ta sig för olika saker.

Så här är min svar. Utöver Malin så har i alla fall även Vonne och Ellen svarat på listan. Någon annan?


15 frågor om personlig utveckling

1. Hur ser en perfekt dag ut för dig?
Viktigaste är att dagen börjar lugnt och hemmavid. Jag får sova till 9-tiden och vakna utvilad, äta en långsam brunchliknande frukost med nattsvart kaffe medan jag läser intressant artiklar, en god bok eller ett roligt internet. Sen  kan det få hända lite vad som helst eller ingenting. Jag kanske planterar frön eller grejar i trädgården (märks det att jag väntar på våren?) eller pysslar med nåt annat jordande såsom med vilda växter. Det brinner en brasa i öppna spisen och en jättegod middag väntar. I famnen ligger en katt och spinner vid nåt passligt tillfälle. En perfekt dag innebär att jag får någonting gjort - såsom att hugga ved, plantera om blommor, rensa mina örter - , men ändå får ta det lugnt och göra nåt kreativt samt god, god, god mat.

Denna bild av eld får representera mysbrasa, kreativiteten och driven att åstadkomma nåt, men i en lugn takt.

2. Vad ville du bli när du var yngre?
Hästskolelärare tror jag minsann. Synd att jag i nåt skede upptäckte att jag var lite rädd för hästar...



3. Vilken ovana skulle du vilja bryta?
Tröstätandet. När jag tycker synd om mig själv är det inte långt till comfort food.


4. Vilken ny vana skulle du vilja införa i ditt liv?
Morgonpromenader eller -joggningar. Nu när ljuset börjat återvända och vårfåglarna sjunger, så skulle det vara ett ypperligt sätt att börja dagen. Frisk luft, soluppgång och rörelse i kroppen! Det tycker jag varje kväll. Tills jag vaknar som en ljusskygg morgonzombie.


5. Tänk på en person som du verkligen beundrar. Vad har den personen för kvaliteter som du tycker om?
Sympati, medlidande och stor förståelse för andra och tolerans. En positiv attityd och en stor gnutta humor.


Denna man gick inte GIF:a. Too holy for GIFs.

6. Vad gör du för att slappna av?
Tänder en brasa i öppna spisen och läser eller skriver nåt, gärna med en kopp/glas av nåt gott och en katt i famnen. Och förstås yoga. YIN yoga, aaaaaaaaah....


7. När gjorde du senast någonting som skrämde dig?
Det var nog rätt länge sen som det riktigt kändes i kroppen, så jag tror det snart är dags. Det sägs ju att det inte är värt att göra om det inte pirrar lite grann av rädsla i maggropen.

Jag var i och för sig nyss in på starta-eget-konsultation och när jag satt och väntade på att få gå in till konsluten så pirrade det nog till såsom det brukar göra när man t.ex. väntar på att få gå in på en arbetsintervju. Det tolkade jag som ett bra tecken. Om tanken "Vad är det som jag egentligen ger mig in på??" slår en så är det förmodligen en bra sak. (Förutom om det handlar om att sitta i en tatueringsstol i färd med att skaffa en ansiktstatuering. Då är rädslan befogad.)



8. När kände du dig senast stolt över dig själv?
Här i veckan när jag visades uppskattning på jobbet. Like a boss.


9. Vilka praktiska egenskaper önskar du att du hade?
Jag skulle gärna vilja kunna manövrera en motorsåg, meka lätta saker på en bil och bygga rakt, fint och självsäkert.



10. Vad tycker du om att göra för andra eller ge till andra (inte materiellt utan av dig själv)?
Att ge uppmuntran och stöd och heja på. Speciellt när någon är i valet och kvalet och inte riktigt vågar kasta sig ut och ta det där beslutet. Sååå, i princip en cheerleader?

11. Vad gör dig exhalterad?
När många bra saker klaffar samtidigt och solen skiner, det är vår i luften och allt verkar vara möjligt. Huhhu, då är jag ett Hangökex på extacy!




12. Vad gör dig nedstämd?
För lite sömn. När jag blir besviken på någon. Mörkerhalvåret.



13. Vad skulle du vilja säga till ditt femåriga jag?
Det är lugnt, du behöver inte blir så arg. (Jag vill minnas att jag hade ett fruktansvärt häftigt humör som liten...)



14. Vad skulle du vilja säga till ditt sextonåriga jag?
Du är inte så tjock som du tror. Prata med dina föräldrar mer, de är faktiskt smartare och mer förstående än vad du tror.



15. Fantisera att du är 90 år. Vilka minnen skulle du vilja ha? Vilka historier skulle du berätta?
Jag skulle minnas hur jag var del av revolutionen, hur vi tillsammans ändrade samhället och synen på jordens och människans samexistens. Jag skulle berätta historier om hur vi inte riktigt visste vad vi gjorde alla gånger, men gjorde dem ändå i tron på att det i alla fall är bättre än att göra inget alls. Jag skulle minnas hur många fina människor som funnits med mig längs med vägen och hur lyckligt lottad jag är över att ha så fina vänner, som jag delat så mycket med, vissa ända sedan barnsben.

Mina barn och barnbarn skulle tro att jag överdriver och överdramatiserar hur olika samhället var då jämfört med idag och fnysa åt tanken hur vi dyrkade arbetet och samhällstillväxten, att vi skulle ha slavat med lönearbete 8h om dagen med bara några veckor ledigt om året, att vi grävde, sög, och bankade ur det sista vi kunde ur jorden utan att ge någonting tillbaka, att vi inte ännu hade insett att vi är mer än våra fysiska kroppar utan också har en energikropp, att vi trodde vi var på toppen av någon sorts imaginär pyramid, att vi inte ännu förstått att det egentligen finns tillräckligt av allt bara vi lead with the heart.

Och så skulle jag förstås var en riktig yolotant i färggranna kläder och barfota om somrarna.

Yolo GIF from Yolo GIFs


Alla GIFar (utom Hangökexet, som jag gjorde gjälv) är från tenor.com.

Mar 24, 2018

Tid

Foto: Daniel Nissén.

Tid.
Tid.
Tid.

Det finns sällan tillräckligt av tid. Jag halkar ständigt efter. Det finns alltid nåt som jag inte ännu hunnit med. Antingen hugger jag ständigt en för stor bit åt mig att tugga eller så är jag dålig på att disponera min tid. Eller - ett tredje alternativ - så gör jag för mycket av "någonting annat". Jag ska återkomma till detta "andra".

Jag har funderat mycket på min tid. Hur det känns att leva i tiden som jag skapar. Vad jag menar är alltså hur jag använder tiden. Är jag närvarande och här? Om inte, var är jag då? Varför känns det som att jag jämnt halkar några steg efter där jag tror att jag vill vara? Betyder det här att jag är närvarande i framtiden medan jag de facto befinner mig i nuet (så som vi kan uppfatta det) och därför känner denna ständiga brist? Eller är bristen här för att jag upplever och fokuserar på den?

En stund trodde jag att det berodde på vad jag jobbar med. Att det är jobbet som gör att jag har för lite tid. Det är det där "andra" som ockuperar mig. Ja, i och för sig tycker jag att vi jobbar för mycket.

Vi jobbar för att ha råd att bo i ett hus som står tomt och dagarna, för att ha en bil att köra med till jobbet och för att köpa kläder så vi ska passa in. Vi säljer vår tid för att sen längta till veckosluten och semestrarna då vi ska leva på riktigt och göra det vi tycker om. Några dagar i vecka, några månader i året, under en hel livstid. Några pensionärsdagar kommer min generation knappast att se. Det är ju inte riktigt klokt när man tänker på det. Att jag har hållt på och läst David Jonstads bok Jordad kanske märks?



Sen tänkte jag att min egen attityd spelar största rollen trots allt. Oberoende vad jag gör liksom. Hur jag förhåller mig till mig själv i det jag gör är av största vikt för att vara närvarande i stunden, njuta av livet och hitta glädje, ljus och förnöjelse i allt omkring en. Att man kan uppskatta den vackra soluppgången eller naturkrafternas styrka när vinden viner över bron när man kör till jobbet en (as)tidig morgon. Att man kan finna glädjen i att få vara med och producera tankeväckande konstutställningar som bidrar till mer kontemplation och ifrågasättande av samhället, trots det styva och stundvis rätt så okreativa arbetssättet. Försöka se förbi stela strukturer, andras maktkamper och meningsstridigheter (not my circus, not my monkeys), känslor om otillräcklighet och att inte tillräckligt bidra till förändringen av samhället, som är så angelägen.

Om jag bara accepterar att jag är här och nu och det som kommer det kommer när det kommer och ska komma, så tror jag stunden i nuet också känns mer närvarande och meningsfull. Om jag accepterar att bristen inte finns här utan att jag själv skapar min uppfattning om tid och liv och att den kan vara full av överflöd om jag vara så vill, så tror jag att meningsfullheten i nuet också blir starkare.

Att lita på intuitionen och tillåta mig själv göra val som går utanför det som samhället anser vara normalt eller vettigt blir allt mer närvarande. Senast i höstas skrev jag om att göra val som ger mig mer ro. Sedan iår jobbar jag också mindre och tanken är att leva mer.

Att leva mer har hittills gått ut på att ta tag i företagsdrömmar, meditera och yoga, gå på promenader mitt på dagen, så frön inför trädgårdssäsongen och helt enkelt ta lite distans till saker och känslor som ändå är övergående, tillfälliga och förgängliga. Vi får se vad det går ut på allt eftersom som tiden går.

På tal om intuition. Vissa kan ju spå i teblad, men latemansversionen får man via Yogi Tea, vars tepåsars lappar pryds av små budskap. Här senast när jag tog en sådan tepåse berättade den till mig att "Give up your resistance to change". Det hänger ihop - allt hänger ihop - med att skifta ställning, fokus och rytm.

Foto: Daniel Nissén.

Ganska oborstad och nyvaken och helt ofixad och jag tyckte först inte om bilden, men han sade att det var en bra bild. Och jag tycker den är ärlig och det räcker bra.




Jan 7, 2018

En sorts årsresumé av lycka i en burk

Foto:Daniel Nissén


En sorts årsresumé kan man kanske kalla det här. Under året som gått har jag nämligen skrivit ner goda saker på små lappar och förvarat dem i en gammal hattask som jag köpt i Danmark på ett loppis. Det sista, det där om det danska loppisfyndet är bara en intressant detalj och har egentligen ingeting att göra med årsresumén. Jag ville bara verka världsvan och intressant. Till saken.


I början av året 2017 påbörjade jag alltså en positivtetsutmaning. Så pretentiöst och hummiflummigt det låter så här i skrift. Nåväl, jag kallade det "Lycka i en burk" och det går ut på att varje vecka skriva ner någonting roligt, trevligt och positivt som hänt. Det kan vara allt från härligt väder och mormors hallonsylt till kärleksförklaringar och vänner som förgyller dagen.


Ikväll tömde jag burken och läste igenom lapparna. Så intressant och roligt det var att läsa om både stort och smått. De flesta saker var ganska förutsägbara, eftersom en stor del av året har präglats av att jag blev kär och lapparna handlar långt om allt det roliga och fina som hör där till.


Utöver kärleken har även vännerna förgyllt mitt år. Högen med lappar om glädjestunder med vänner och familj var ungefär lika stor som den om kärleken. Det var bröllop, besök, goda nyheter och trevlig stämning.


En tredje källa till lycka har varit trädgårdslandet och att få odla. Tomaterna, odlingslådor och pynjande i trädgården fick sin beskärda del av lapparna. Tyvärr var det ju en jättekall vår och sommar, så resultatet blev ju kanske inte så prunkande som jag hade hoppats på, men roligt var det ju i varje fall, om än lite frusterande emellanåt när allt inte växte som det skulle.


Jag tänkte här ge er ett axplock av saker som jag skrivit ner på lapparna:

Hälsade på mommo & mofa under morsdag. Roligt att se dem pigga. (maj)
Han sade att han älskar mig. (april)
Fick odlingsbädden och -limpan gjord samt bönorna och ärterna i jorden. (juni) 
Kvalitetstid med Ica i Lovisa. (mars) 
Träffade en söt och smart typ på Tinder (februari)
En rolig kväll med älskade vänner. S & V's bröllopsplanering. (januari)
Skörda i eget land!! (augusti)
Katterna trivs så bra på nya stället, speciellt när de kan gå ut hela tiden. (maj)
Vackert vinterväder. En tur på isen med sparkstöttingen. Fridfullt. Energigivande. (januari)
Ello och Ica på besök över helgen <3 (november)
Att hitta glädjen och lugnet i yogan .(januari) 
Kalevan kisat med Daniel: delade upplevelser och skapande av gemensamma minnen. (juli)
Höstens klara sköna luft. (september)
Skottland! Tog det lugnt, men hann se och göra mycket. Första längre resa tillsammans. (juli)
Odlingslådor och  växthus tar form. (maj)
Kaffedejt med Daniel. (februari)
Mommos hallonsylt <3 (januari)
Vardagslunk och rutiner som börjar löpa tillsammans med Daniel. (augusti/september)
Afterwork pizza med kolleger. Upprymd och glad efteråt. (januari)
Ut och vandrade i skogen med nya 5-fingers skorna. Glad över gemensamma hobbyn. (juni)
Lusten och inspirationen att blogga. (oktober)
Tallinnresa med Daniel. Första resan tillsammans. Planering av Skottland. (april)
Fick tomatplanta av pappa och från jobbet. Glad över att få odla. Växthuset nästan klart. (maj)
Bestämde oss för att flytta ihop. (maj)
Pyssel med lingon och rönnbär. Torka och gjorde remmar. (november)
Trädgården och tomaterna har överlevt och t.o.m. gett lite skörd. (juli/augusti)
Att gå på date (vänta på att få gå) med en snygg och snäll kille. (februari)
Fabror Gröns föreläsning och Framtidsveckan. (oktober)
Daniel flyttar in! <3 <3 <3 
Natural High Healing festival. (juli)
M och I på besök. Husvagn, chilling och bastu. (september)
Bada badkar utomhus. Mysigt! (juli)
Helg med tjejerna vid mig <3 (april)
Fick beröm på jobbet för att vara intelligent, snabbtänkt och energisk. (maj)
Bra försäljning av vilda växter på Slättens mat & mystik samt Veikars Älvtorg. (september)
Fick träffa vännen D igen efter 1 1/2 år sen sist. (april)
Att få börja elda igen. Doften, ljudet, stämningen. (september) 
Sena kvällar ute i trädgårdslandet. (maj / juni) 
Att bli kär och känna fjärilar i magen och saknad. (mars) 
Vårens färger, ljus och ljud! (maj) 

Läser man de här lapparna så ser det ju onekligen ut som ett fantastiskt lyckat år med idel solsken och kärlek. Och det var ju ett bra år! Är ju tacksam och glad. Men jag minns också hur tung, mörk och seg vintern var (igen) och hur stressigt, på branten till riktigt ohälsosamt stressigt, det var på jobbet stundvis. Förstås hör det ju även livet till. Att det finns både gott och ont.

Hoppas nästa år blir en passlig blanding av allt. Ett liv med alla kryddor, tack!

Dec 11, 2017

REKO Vasa julmarknad

Denna vecka ska jag stå på Kaserntorget och sälja mina torkade växter, kryddor och produkter från naturens skafferi. Det vankas nämligen julmarknad på REKO i Vasa. Denna torsdag 14.12 klockan 16-18 men även samma tider 21.12. Kom gärna förbi och säg hej!

Passa även på att köpa mat inför julen! Det finns smarriga julskinkor och julkorv, jullådor av olika slag såsom mortorslåda, kållåda och så vidare, safter och glögg, sylter, bröd, kakor, karelska piroger, rotfrukter såsom morötter, rödbetor och potatis. Allt man kan behöva i matväg! Nästan i alla fall. Dessutom är det så många otroligt duktiga hantverkar som kommer med sina kransar, julbockar, vantar och smycken och så vidare.

Min annons:

Man måste dock vara med i Facebook och gå med i gruppen för att kunna beställa på förhand. Men i och med att det är undantagsregler för denna julmarknad, så går det också att komma och kolla vad det finns och göra köpbesluten där på ställe. i vilket fall som helst så lönar det sig att komma med i REKO Vasa!

Jag kommer att sälja följande produkter under REKO Vasas julmarknad:

NATURGODIS

Sura lingonremmar
presentförpackning 3,50 € / vanlig påse 3 €
ca. 40 g, innehåller: lingon, honung

Sura rönnbärsremmar
presentförpackning 3,50 € / vanlig påse 3 €
ca. 40 g, innehåller: rönnbär, honung

Torkade äppelringar
presentförpackning 3,50 € / vanlig påse 3 €
ca. 40 g, innehåller: inhemska, obesprutade äppel


TE

Sprängticka (chaga), 25g, 10 €
Antioxidantrikt te. I en påse ca. 10 bitar och en bit kan användas 5-7 ggr, mer info här: https://bohemianmaggie.blogspot.fi/search/label/sprängticka

Nässelblad, 100 ml, 3 €
Naturens egna ”multivitaminpiller” innehåller järn, kalcium, C-, D- och A-vitamin, karoten, magnesium m.m.

Älggräs, 100 ml, 3 €
Innehåller salicylsyra likt det som finns i aspirin. Bör användas i små mängder. Obs. passar ej aspirinallergiker eller gravida.

”Hösthostan”, 100 ml, 3 €
Te av rödklöver och rölleka som är bra speciellt under vintersäsongen. Innehåller antioxidanter, vitamin A, C, flera B-vitaminer, salicylsyra.


ÖRTER OCH KRYDDOR

Nässelfrön, 100 ml, 3 €
Stärkande i vintermörkret med kraft från nässlans frön som innehåller järn, kalcium, C-, D- och A-vitamin, karoten, essentiella fettsyror och E-vitamin samt ett hormonliknande ämne fytoöstrogen. Används t.ex. på gröt, i yoghurt eller i smoothie.

Nässelpulver, 100 ml, 3 €
Naturens egna ”multivitaminpiller” innehåller järn, kalcium, C-, D- och A-vitamin, karoten, magnesium m.m. Används t.ex. på gröt, i yoghurt eller i smoothie.

Maskroskapris, 1 burk (50 ml), 3 €
Används som kapris i sallad och matlagning. Innehåller: maskrosknoppar, saltlag (vatten, äppelvinäger, salt).


Nov 28, 2017

Dåligt samvete och att konsumera sig till en identitet

Fö'låt!

Jag måste medge att jag fick lite dåligt samvete för att jag gjorde mig lustig över Black Friday-shoppingen i förra inlägget. Att kritisera överkonsumtionen är en sak, men när jag samtidigt försökte vara rolig så lyckas det inte riktigt. Istället lyckades jag kanske snarare "shame" och trycka ner de som tagit vara på dagens erbjudanden. Det var inte min mening, förlåt. 

Jag vill kritisera fenomenet med överkonsumtion och marknadsjippon som skapar en hype kring att köpa saker billigt utan att hinna reflektera över nödvändigheten av att äga just denna grej. Erbjudandet är ju bara giltigt en kort stund, vilket hetsar folk till att göra ogenomtänkta köp. 

Jag vill inte lika hårt kritisera människorna som faller för reklamen och hypen, de som helt enkelt inte bryr sig eller de som uttnyttjar prisdumpningen till sin egen fördel och passar på att köpa nåt de länge spanat in Den sistnämnda ser jag på med särskild blida ögon. De två förstnämnda grupperna kan jag känna en viss irritation över, men försöker minnas att ingen av oss är perfekt. 

Billigt, billigt, billigt! Ser jag erbjudanden som dessa så vaknar monstret inom mig. Melonslukarmonstret

Jag tycker inte att det är okej att shoppa som tidsfördriv och underhållning eller slentrianmässigt köpa nytt utan att sätta den nya grejen i perspektivet "behöver jag det" och "hur har detta tillverkats". Det är både dumt och onödigt. Miljöinverkan av att producera nya grejer och bergen av sopor som bara växer motiverar mig att sluta köpa nytt. Jag undviker Galna Dagar, Black Friday och dylika konsumtionsfester, för jag faller lätt in i gamla mönster och tycker plötsligt att jag behöver ett par nya hörlurar, en ordentlig mixer, ett vackert skärbräde och så vidare. 

Senast jag föll för vill-ha-begäret var för någon vecka sedan på Makers Design Market där vi köpte ett nytt skärbräde av trä utan att på riktigt behöva ett nytt. Vi har redan tre stycken helt dugliga av plast. Jag har länge beundrat skärbräden av trä och tyckt att de är så himla vackra och ett bättre alernativ än plast. Där bland alla vackra saker stod detta skärbräde ut och jag ville gärna ha med mig nåt och jag ville understöda dessa duktiga hantverkare. Så för 50 € slog vi till efter att ha fingrerat och funderat på saken i cirka 10 minuter. 


Hypnotiskt vackert skärbräde, som är gjort av återvunnen fanér.

Jag är med andra ord inte heller befriad från konsumtionsbegäret och begäret att äga vackra saker. Jag tror också att skärbrädet är en del av hur jag konsumerar en identitet. Skärbrädet är nämligen gjort av återvunnet material och formgjorts av en lokal hantverkare som satt ner tid och kreativitet för att få ett vackert och hållbart slutresultat. Precis enligt mina värderingar med andra ord. Köper jag skärbrädet, visar det också var jag står i förhållande till konsumtion och vad jag värderar i ett konsumerande samhälle.

Att konsumera är en vital del av hur vårt samhälle fungerar. Det är inte möjligt - eller önskvärt - att frigöra sig från konsumtionen, eftersom det betyder att man frigör sig till stor del även från samhället. Det betyder att man istället själv producerar eller byter till sig det man behöver. Personligen skulle jag gärna vara lite mindre fastkopplad i samhällssystemet, men ändå är jag inte villig att sluta köpa grejer sådär överlag.

Det är ändå orättvist att klumpa ihop all konsumtion till en och samma sak. Det är en vidars stor skillnad mellan att köpa saker man behöver och önskar för eget nöjes skull och att använda shopping som en metod att dämpa ångest, rastlöshet, osäkerhet eller utråkning. Så kallad onödig shopping alltså, sådan som ofta sker när folk hetsas till att ta snabba köpbeslut.

Att priset är billigt under en rea förklaras väl med att butikerna ändå gör en liten vinst på produkten och tar igen eventuella förluster med att folk samtidigt handlar nåt annat till normalpris. Dessutom skapar känslan av att ha gjort ett bra fynd positiva vibbar och minnesbilder av butiken i folks sinnen. Jag misstänker ändå att det låga priset drabbar någon annan än i produktionskedjan, utöver butiken som säljer den. Jag tjejgissar att det antagligen är fabriksarbetaren eller miljön i nåt land långt, långt borta.

Äh, jag känner att jag inte kommer någon vart med denna text. Kanske ni kan hjälpa mig att sätta ord på vad grejen med konsumtion riktigt är? 

Nov 26, 2017

Black Friday och Julklappar 2.0


Julklappar börjar vara aktuellt. Speciellt såhär kring (över)konsumtionsfesten Black Friday som var igår (24.11). Det är ganska lätt att gissa vad jag anser om hets till shopping dagar som Black Friday. I just lööööv it. Vilken glädje att få hamstra billiga grejer! Man ska ju ändå köpa julklappar så man kan ju passa på att göra det billigt. Billigt, billigt, billigt! Jonej, jag skojar ju bara. 

Jag tycker ju egentligen att vi alla borde köpa färre grejer, helst bara ett minimum att det som vi tror oss "behöva" och förstås återanvända både egna och andras grejer i mycket större utsträckning än vi gör nu. 

När du julhandlar, fråga dig själv: varför, var, hur och vem? - Noora Shingler

Varning, varning, jag kommer att vifta yvigt med vassa pekpinnar. Här är några regl... eeh, enkla tips när det kommer till julshoppingen.

1) Köp lokalt. Genom att understöda lokala företag och speciellt mindre företagare så stöder du även närekonomin, din egna bubbla och kretsloppet som finns där. En 20-lapp känns i kassan hos en småföretagare mycket mer än hos stora kedjor. Du skapar helt enkelt god ringar på vattnet för medmänniskorna i din egen region. Om produkten dessutom är etiskt och/eller ekologiskt producerad så blir ringarna desto större och viktigare. Rena, rejäla produkter stöder också en ren, rejäl närmiljö. 


Bilden är från LÖK/ Lindas hemsida

Mina tips på lokala företag i min närhet har jag bloggat tidigare om HÄR, men jag vill även tillägga en personlig favorit: 

2) Köp färre saker. Min vana trogen så hänvisar jag vidare till min husgud Peppe, som ofta brukar lyfta fram kloka tankar om konsumtion den här tiden på året. Den här gången funderar hon kring vilken summa som är rimlig att satsa om man bara köper en gåva åt en familjemedlem. Fördelen med att köpa en lite dyrare gåva är att man inte hafsköper många små (eller stora för den delen) saker - som mottagaren ändå inte behöver - i sista minuten när man fortfarande inte kommit på vad t.ex. faster Elna måhända skulle gilla.  



3) Skänk till välgörenhet. Det har forskats i att man blir lyckligare av att hjälpa andra och vem skulle nu inte tacka nej till lite lycka. De flesta av oss har också grejer så det räcker och kan undvara en present eller två till en mindre bemedlad familj. Det kan t.ex. handla om en ensamstående förälder som jobbar halvtid och inte kommer att ha råd med all julmat iår eller ännu mindre några presenter till barnen. 

Tipsa mig om era bästa julklappstips!

Jag kan avsluta med att slussa er vidare till den finskspråk1iga sidan Kepa som har en ypperlig och jättelång lista på etiska julklappar 2017. Eller så avslutar vi med en katt som "hjälper" till att paketera in julklappar.




Nov 8, 2017

Landet vs. stan 2-0


Jag har tillbringat två dagar och en hotellnatt i Helsingfors på arbetsresa. Folk har myllrat fram på gatorna i morgonrusningen, språvagnar har rullat förbi med ett trivsamt dovt muller och enstaka gälla, skarpa gnissel, gatumusikanters trudeluttar har blandats med trafikens sus och det har varit ljus, ljud och människor överallt. Man kan kanske kalla det en puls, en stadspuls. En stadig puls som bultar kraftigt, målmedvetet och ärligt talat irriterande ljudligt, i mitt tycke.

För några veckor sen vandrade jag i skymningen genom Vasa och glodde, eeh jag menar, råka kasta ett hastigt icke-spionerande-eller-övernyfiket-öga in genom rutorna där lampskenet lyste så gemtytligt i fönster efter fönster, i höghus efter höghus, som alla tornade upp mot den blåsvarta himlen. Jag valde rutter via brandgatorna för att undvika det värsta trafikdånet.

Jag funderade, såsom man gör när man får en bråkdels inblick i någons hem, vem som måntro bor där, om hen bott där länge, vad hen gör där inne och måhända hur hen trivs. Stadsborna jag mötte på Helsingfors gator verkade så hemmastadda, säkra på sin sak och rutt och kanske en gnutta mer världsvan än mig (som rest ensam runt i Asien). 

Jag måste medge, det finns en tjusning med pulsen i en stad. Jag kan känna att man är med där det händer, att man är del av någonting, men exakt vad detta någonting är kan jag inte sätta fingret på men jag vet att det är någonting bra och förmodligen coolt. Vackra hus i kvarter med karaktär, som berättar nåt om vem du är och vart du hör hemma. Det finns så många möjligheter i en stad, så mycket liv, små många potentiella möten, så mycket variation, så mycket allt. Förutom lugn?

Förut kunde jag ibland drabbas av en längtan att få bo i till exempel främre Tölö i en smart, energieffektiv och personligt loppisinredd tvåa eller trea. Ha världen framför mina fötter, eller i alla fall ett stenkast utanför min ytterdörr. Att världvant kasta mig ut genom dörren ut på gatan och hoppa på spårvagnen utan att behöva tänka på vilken jäkla linje som tar mig dit jag vill. Att gå på gatorna och känna till kvarterskrogen och alla små butiker i närheten. Cykla iväg till parken och ta en eftermiddagpicknick med öl i kvällssolen med mina polare. Om fiilisen är rätt drar vi kanske vidare till nån uteservering där konst pryder de mest oväntade ställen och musiken är skön, god och ny.

Nåt har ändrats, kanske med åldern eller kanske med att jag blir allt mer känslig för vad som finns i min omgivnig. Stadens myller är fortfarande fascinerande och vacker på sitt eget sätt, men den gör mig också trött. Prioriteringarna av tid och liv som speglas i stadsbornas sätt att gå, klä sig, de dinglande shoppingkassarna och de snabba rycken gör mig trött.
Jag vet att det är en översittarattityd som skiner igenom nu, men jag funderar hur lycklig man riktigt kan vara utan att få andas frisk luft, vara och vandra i tystnad och vila blicken i naturen med jämna - ofta! - mellanrum. Jag vet förstås också att det som gör gott åt mig inte behöver vara någon annans goda medicin och att vi är ju alla olika. 

Jag kan ändå inte riktigt förstå hur någon står ut att ständigt leva i ett ljus- och ljudinferno, som staden ter sig i mina ögon. Jag vill helst bo där vägbelysningen är bortom synhåll och endast stjärnorna lyser upp himlen om kvällen. Jag känner obehag när jag i stadsbilden ser alla reklamer och butiker som skriker om att konsumera mera, mera, mera. Ute på landet kan jag välja bort dessa budskap genom att stänga TVn och tidningen. Stora, höga hus som måhända är vackra, men ändå känns så begränsade, små och instängda. Hur litet det egna utrymmet verkar vara i staden i jämförelse med den egna gården, sandvägarna, skogsstigarna och den öppna himlen på landet. Det är min subjektiva känsla och jag är bombsäker på att de som bor i staden och älskar det knappast håller med mig.

Det jag vill säga är alltså, att stadens puls har mist sin tjusning. Den har mist sin tjusning säkert redan för länge sen, men det blev så tydligt härom dagen när Helsingfors inte var så inbjudande och lockande till flyktiga flyttdrömmar som den brukar vara. Landelivet må vara mer otillgängligt, folktomt, mindre dymaniskt och pulserande, mörkt och svårt om vintern, men landelivet vinner ändå mitt hjärta alla gånger.

Om nån undrar över rubriken och varför ställningen är 2-0, så kan jag berätta att jag har skrivit om landet vs. staden en gång förut. Ni kan ju klicka HÄR för att läsa hur den duellen utföll. Jag kan tipsa om att det är en riktigt solskenhistoria.


Nov 1, 2017

Att arbeta mindre och leva mera

Frost i gräset. Lövlösa, kala träd med stora klasar av illröda rönnbär. Det krasar när löven och det grönbruna gräset pressas ner under mina skor. Garagedörren gnisslar som dörren till ett gammalt spökhus när jag rycker upp den. Min varma andedräkt ångar i den kalla morgonluften. Aah, höst.

Jag vrider om nyckeln i billåset och kör iväg mot stan. Rimfrost och kala åkrar. Mörkgrön, tyst granskog omfamnar den slingrande vägen ut ur byn. När jag kommer till den långa bron öppnar ljuset och havet upp sig. Himlen färgas guld och rosa av morgonsolen och hela färgspektaklet speglar sig i det ännu isfria vattnet. Jag tänker att jag är lyckligt lottad som får bo en på så vacker plats. Tänker på hur det skulle vara att ta den här dagen till vara på ett bättre sätt - andas och känna frisk, kall luft mot huden - än att betrakta den genom bilens rutor, senare kontorets fönster.

Jag harmar mig över att jag måste spendera hela den här dagen inne på ett kontor. Komma hem när solen igen hänger över skogslinjen och försvinner bortom synhåll just när jag hunnit packa upp väskan och bytt om till hemmakläder.

Jag jobbar för länge tycker jag. För mycket. Och det anses vara helt normalt. Att jobba fem dagar i veckan, åtta timmar om dagen är helt normalt påstås det. Lägg därtill på arbetsresor från en halv timme till en timme. Likså att tycka att man arbetar för mycket, det anses också vara normalt. Vi är alla till brädden sysselsatta och upptagna. Helt normalt. Lite stress hör bara vardagen till. Arbetar vi inte, så snurrar inte heller samhället, ekonomin, handeln. Förutom för dem som inte har jobb alls. Vilken är deras roll? Varför jobbar en del för mycket och andra har inget alls att sysselsätta sig med?

Jag är trött på att snurra hjulet. Inte fysiskt eller mentalt trött som jag var i våras, utan mer trött som i att måttet är rågat. Jag är inte längre speciellt intresserad av att spela enligt gemesamma spelregler. Jag har också hittat allt fler som inte heller vill leka tillväxtsamhällets tröttsamma evighetslek.

Bevisligen fungerar det inte ens. Att allt färre jobbar allt mer gynnar varken samhället, arbetsgivaren eller individen. "Forskning har helt tydligt visat att förlängd arbetstid inte korrelerar med ökad produktivitet." skriver man i Yles artikel om det nya konkurrenskraftsavtalet i Finland.

Så jag gör ännu ett litet steg för att kliva ut ur ekorrhjulet och försöker få farten på hjulet att sakta ner ens lite grann. Jag ber om att få jobba mindre, för att kunna förverkliga mer av annat. Få se om det går vägen, om jag blir kreativare och lyckligare. Eller om det krävs nåt ännu mer drastiskt. Det får vi se.
 
Omställning händer ändå sällan i ett enda stort slag. Istället är det en handling där, en tanke här och ett samtal och känsla av sammanhang med någon annan. Man gör ett trevande försök till förändring, nåt litet som kanske känns nästan meningslöst litet, men såklart spelar det ändå en roll, om än hur liten.

Mitt främsta råd till andra som går och tänker i samma banor är att börja prata om det. Genom att sätta ord på det du vill och prata med andra om att t.ex. jobba deltid, börja med nåt annat, byta bransch, gå en utbildning, sakta ner, lämna bort eller starta nytt så blir det plötsligt så mycket mer verkligt. Det finns inte längre där bara i ditt huvud. Det börjar manifestera sig, som man skulle uttrycka det i humm-flumm-hippi-kretsar. Man behöver inte fläka ut sina innersta drömmar åt höger och vänster till alla som kommer i ens väg, men ändå, passa på ta tillfället i akt när man har en passlig muntur.

Plötsligt så råkar du till och med prata med rätt människa, någon som kan hjälpa dig eller som rentav tänker likadant!


Oct 19, 2017

Saker som skaver, men tur är ju inte livet så allvarligt

Livet är inte att tas på för stort allvar. Tjolahoppsan hej. Därför varvar jag mina informativa inlägg om naturens skafferi med lite darvel. Tömma hjärnkontoret och låta tangenterna smattra direkt från det avgrunddjup till själ som hyser min innersta aggresioner.

Darvlet handlar idag alltså om saker om irriterar mig:
  • blåa ljusdekorationer utomhus. I neon. Speciellt sådana som blinkar. Det börjar bli aktuellt nu i snart julbelysningstider. Ve och fasa.

  • vurmande för allt rikssvenskt. Sådana människor som påstår att svenskarna gör överlägset bättre musik, TV, politik, design, teater och latten än vad vi gör i Finland och i samma andetag bekänner att hen knappt känner till dito i Finland (undantaget vanligtvis kaffet dock). Det provocerar mig o-e-r-h-ö-r-t när en finländsk, okej vem försöker jag lura, en österbottning proklamerar att hen identifierar sig mer med svensk kultur och än finländsk. Ofta nämner hen i samma mening att hen ändå är stolt finlandssvensk. Saaaay whut? Mitt råd är öppna TV-tablån, gå på teater eller läs en finlandssvensk - eller finsk! - bok och ta en titt på kulturen du lever i. Eller flytta. Hmpf. Hhhhmmmmmpppppfff!

  • skönhets- och modebloggar. Jag förstår på ett logiskt plan att man kan tycka att det är intressant och vackert att experimentera med smink och kläder, men själv hinner jag bara läsa "skönheeee..." innan tankarna redan imploderat och ögonen börjat dingla ut från huvudet av tristess och äckel över konsumtionen i världen. Jaaja, litepikulite överdrivet då förstås. Men bara lite.

  • felanvända uttryck och språkfel, såsom när folk som skriver "skryta på [sig själv]" istället för det korrekta "skryta OM någonting". När folk "gråter krokodiltårar" för att de är bittra över någonting, istället för i uttryckets egentliga betydelse fejka ledsamhet (ty krokodiler kan ej gråta). När "man slåss mot vindkvarnar" och tror att man kämpar i motvind, men i uttryckets egentliga betydelse kämpar med hjärnspöken och inbillade fiender. Till och med journalister gör dessa fel! Argargurghurgh, jag tuggar fradga är jag ser sånt. Pest i gommen och hårddiskdöd önskar jag människorna som gör sig skyldiga till detta.    
*tar ett djupt andetag och samlar mig*
  • gröna ljusdekorationer utomhus. I neon. Speciellt sådana som blinkar.

  • röda ljusdekorationer utomhus. I neon. Ännu mer sådana som blinkar. Inte pest- och hårddiskdödirriterande dock.

Kuriosa: kombon av blå-grön-röda ljus är riktigt fina, så länge de inte skiftar i neon (och blinkar). En lugn färgexplosion får mig att tänka på en romantiserad bild av tivolin från förr. Och så gillar jag ju julbelysning så där överlag. Mysigt värre.

That's all folks. För i övrigt är jag ju snäll och gosig som en kattunge, god och givmild, schysst och skön, så länge du inte gråter krokodiltårar på fel sätt...



Oct 15, 2017

Skogens röda guld; lingon, lingon, lingon



Jag plockar ju allt möjligt som kan verka exotiskt och annorlunda, såsom maskros, nässla, rölleka, mjölkört, sprängticka och så vidare. Men just nu dignar ju skogarna av ett av våra mest vanliga bär; lingonet! 


Bästa stället att bonga lingon är på kalhyggen som avverkats för nåt eller några år sedan. Det ska vara öppet och ljust, gärna ganska torr mark. På sommaren växer där ofta hallon, men på höstkanten finns stora, saftiga dungar av lingon på kalhyggena. 

Moss- och lingonbeklädda stenar och stubbar har de största ansamlingar med bär. Längs med marken växer oftast mindre bär. Men storlek är ju inte allt här i världen, sägs det. 




Lingon innehåller en del mineraler och vitaminer (A, olika B-vitaminer, E, C, kalcium, järn, magnesium), men lägre halter C-vitamin än andra skogsbär. Lingon är alltså ett bra bär, men kan kanske inte riktigt mäta sig med Nordens superbär nr. 1: blåbäret som är en riktig antioxidantbomb.

Det lönar sig ändå att äta lingon. Det gör nämligen gott för immunförsvaret genom att lingonets fenoler och ellagssyror påverkar tarmens bakteristam på ett positivt sätt. Dessutom är dom lätta att plocka och finns i mängd och massor helt gratis ute i skogarna!


Vad ska man göra med lingonen då? Lättaste sättet är att slänga i 1/2-1 dl frusna lingon i morgongröten nu som då tycker jag. Lingonen smälter snabbt i den varma gröten. Blanda i en sked kokosolja, lite nässelfrön och lite houng eller granskottssirap och du har den perfekta morgongröten. En snabb växling från fruset till ofruset bevarar också mer vitaminer än en långsam upptidning. 

En barndomsfavorit är vispgröt gjort på lingon. Foodly.fi har goda recepet på just vispgröt med råsaft. Jag associerar vipsgröt speciellt mycket med min mormor. Jag och min syster sköttes nämligen dagtid av mormor när vi var små. Som den snälla mormor som hon är så kokade hon alltid vår favoritgröt till oss. Problemet var bara det att min systers favoritgröt var "vitgröt" (mannagrynsgröt eller maizenagröt, jag minns inte riktigt) och min favorit var "rödgröt" (vispgröt). Kalla oss bortskämda eller bara väldigt älskade, men ofta satt vi där med olika färgs gröt i våra tallrikar. 


Foto: Daniel Nissén

Oct 5, 2017

En litet tips bara: Framtidsveckan är på gång



Idag kommer Farbror Grön till våra hoods här i Österbotten. Wohooo! Hans föreläsning är en del av Framtidsveckan som Korsholms vuxeninstitut håller i trådarna för. Det är lite av en fortsättning på Transition Week om omställning till ett hållbarare liv som Slow Food Ostrobothnia ordnade förra året tillsammans med en massa folk.

Enklare, enklare, enklare liv. Det är vad jag - och många andra - drömmer om. Jag föreställer mig att kunna odla egen mat lätt och tillsammas är en del av det livet.

I förrgår deltog jag i en annan Framtidsvecka-föreläsning: Hönseri för nybörjare med Maria Österåker. Nu ska det banne mig bli höns! Eh, öh, eller nästa sommar.

Sep 24, 2017

Dags att plocka nässelfrö



Nu i september är det dags att plocka nässelfrön. När färgen på nässlans frön börjar skifta från grönt till brunt/gult börjar tiden vara inne för att samla in fröna.

Varför ska man plocka nässelfrön, undrar kanske någon. Nässelfrön ska ju ge upphov till en ny nässelplanta och är därför fullpackade med godheter och "byggstenar". Fröna innehåller givetvis det mesta som även nässelbladen innehåller, dvs. järn, kalcium, C-vitamin, D-vitamin, A-vitamin, karoten, magnesium med mera. 

Därutöver innehåller nässelfröna essentiella fettsyror och E-vitamin samt ett hormonliknande ämne fytoöstrogen (växtämne som liknar kroppens östrogen, bra för både kvinnor och män) och ämnen som blockerar bildning av hormonet DHT (dihydrotestosteron) som t.ex. kan orsaka skallighet. 

Kort sagt har nässelfrön en uppiggande effekt t.ex. mot vintertrötthet eller under stressiga perioder. Nässelfrön stöder nämligen binjurarna, som ju vid övertrötthet och utmattning behöver extra stöd. Eftersom nässelfrön är så kraftiga behöver man bara en tesked (kvinnor) eller matsked (män) om dagen. 




Att plocka nässelfrön är enkelt. Sätt rena handskar på händerna - gärna dubbelt lager för att undvika att det pickar i händerna i några dagar efteråt - och dra loss frötopparna genom att lägga stammen mellan två fingrar. Dra uppåt så fröna hamnar i handen. Ta inte trädgårdshandskarna som du petat i jorden med, för då blir fröna smutsiga. 

Det finns både hon- och hanblommor på nässlan och man kan särskilja dem genom att honblommorna har stora hängande fröklasar och hanblommorna har magra stående fröklasar. Jag tycker själv det är ganska svårt att se skillnad på dem, eftersom jag ärligt talat egentligen inte är så brydd i om jag plockar hon- eller hanblommor. De innehåller något olika ämnen, men plockar man (nästan) allt man ser så slipper man fundera om man fått med allt man behöver. 


En del blad och kryp kommer ju oundvikligen med i skörden, men det silar man lätt bort när fröna fått torka. Mer om efterbehandlingen i ett senare inlägg. Nu ut och plocka! Marsch, marsch!

Foto: Daniel Nissén
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...