Jan 7, 2018

En sorts årsresumé av lycka i en burk

Foto:Daniel Nissén


En sorts årsresumé kan man kanske kalla det här. Under året som gått har jag nämligen skrivit ner goda saker på små lappar och förvarat dem i en gammal hattask som jag köpt i Danmark på ett loppis. Det sista, det där om det danska loppisfyndet är bara en intressant detalj och har egentligen ingeting att göra med årsresumén. Jag ville bara verka världsvan och intressant. Till saken.


I början av året 2017 påbörjade jag alltså en positivtetsutmaning. Så pretentiöst och hummiflummigt det låter så här i skrift. Nåväl, jag kallade det "Lycka i en burk" och det går ut på att varje vecka skriva ner någonting roligt, trevligt och positivt som hänt. Det kan vara allt från härligt väder och mormors hallonsylt till kärleksförklaringar och vänner som förgyller dagen.


Ikväll tömde jag burken och läste igenom lapparna. Så intressant och roligt det var att läsa om både stort och smått. De flesta saker var ganska förutsägbara, eftersom en stor del av året har präglats av att jag blev kär och lapparna handlar långt om allt det roliga och fina som hör där till.


Utöver kärleken har även vännerna förgyllt mitt år. Högen med lappar om glädjestunder med vänner och familj var ungefär lika stor som den om kärleken. Det var bröllop, besök, goda nyheter och trevlig stämning.


En tredje källa till lycka har varit trädgårdslandet och att få odla. Tomaterna, odlingslådor och pynjande i trädgården fick sin beskärda del av lapparna. Tyvärr var det ju en jättekall vår och sommar, så resultatet blev ju kanske inte så prunkande som jag hade hoppats på, men roligt var det ju i varje fall, om än lite frusterande emellanåt när allt inte växte som det skulle.


Jag tänkte här ge er ett axplock av saker som jag skrivit ner på lapparna:

Hälsade på mommo & mofa under morsdag. Roligt att se dem pigga. (maj)
Han sade att han älskar mig. (april)
Fick odlingsbädden och -limpan gjord samt bönorna och ärterna i jorden. (juni) 
Kvalitetstid med Ica i Lovisa. (mars) 
Träffade en söt och smart typ på Tinder (februari)
En rolig kväll med älskade vänner. S & V's bröllopsplanering. (januari)
Skörda i eget land!! (augusti)
Katterna trivs så bra på nya stället, speciellt när de kan gå ut hela tiden. (maj)
Vackert vinterväder. En tur på isen med sparkstöttingen. Fridfullt. Energigivande. (januari)
Ello och Ica på besök över helgen <3 (november)
Att hitta glädjen och lugnet i yogan .(januari) 
Kalevan kisat med Daniel: delade upplevelser och skapande av gemensamma minnen. (juli)
Höstens klara sköna luft. (september)
Skottland! Tog det lugnt, men hann se och göra mycket. Första längre resa tillsammans. (juli)
Odlingslådor och  växthus tar form. (maj)
Kaffedejt med Daniel. (februari)
Mommos hallonsylt <3 (januari)
Vardagslunk och rutiner som börjar löpa tillsammans med Daniel. (augusti/september)
Afterwork pizza med kolleger. Upprymd och glad efteråt. (januari)
Ut och vandrade i skogen med nya 5-fingers skorna. Glad över gemensamma hobbyn. (juni)
Lusten och inspirationen att blogga. (oktober)
Tallinnresa med Daniel. Första resan tillsammans. Planering av Skottland. (april)
Fick tomatplanta av pappa och från jobbet. Glad över att få odla. Växthuset nästan klart. (maj)
Bestämde oss för att flytta ihop. (maj)
Pyssel med lingon och rönnbär. Torka och gjorde remmar. (november)
Trädgården och tomaterna har överlevt och t.o.m. gett lite skörd. (juli/augusti)
Att gå på date (vänta på att få gå) med en snygg och snäll kille. (februari)
Fabror Gröns föreläsning och Framtidsveckan. (oktober)
Daniel flyttar in! <3 <3 <3 
Natural High Healing festival. (juli)
M och I på besök. Husvagn, chilling och bastu. (september)
Bada badkar utomhus. Mysigt! (juli)
Helg med tjejerna vid mig <3 (april)
Fick beröm på jobbet för att vara intelligent, snabbtänkt och energisk. (maj)
Bra försäljning av vilda växter på Slättens mat & mystik samt Veikars Älvtorg. (september)
Fick träffa vännen D igen efter 1 1/2 år sen sist. (april)
Att få börja elda igen. Doften, ljudet, stämningen. (september) 
Sena kvällar ute i trädgårdslandet. (maj / juni) 
Att bli kär och känna fjärilar i magen och saknad. (mars) 
Vårens färger, ljus och ljud! (maj) 

Läser man de här lapparna så ser det ju onekligen ut som ett fantastiskt lyckat år med idel solsken och kärlek. Och det var ju ett bra år! Är ju tacksam och glad. Men jag minns också hur tung, mörk och seg vintern var (igen) och hur stressigt, på branten till riktigt ohälsosamt stressigt, det var på jobbet stundvis. Förstås hör det ju även livet till. Att det finns både gott och ont.

Hoppas nästa år blir en passlig blanding av allt. Ett liv med alla kryddor, tack!

Dec 11, 2017

REKO Vasa julmarknad

Denna vecka ska jag stå på Kaserntorget och sälja mina torkade växter, kryddor och produkter från naturens skafferi. Det vankas nämligen julmarknad på REKO i Vasa. Denna torsdag 14.12 klockan 16-18 men även samma tider 21.12. Kom gärna förbi och säg hej!

Passa även på att köpa mat inför julen! Det finns smarriga julskinkor och julkorv, jullådor av olika slag såsom mortorslåda, kållåda och så vidare, safter och glögg, sylter, bröd, kakor, karelska piroger, rotfrukter såsom morötter, rödbetor och potatis. Allt man kan behöva i matväg! Nästan i alla fall. Dessutom är det så många otroligt duktiga hantverkar som kommer med sina kransar, julbockar, vantar och smycken och så vidare.

Min annons:

Man måste dock vara med i Facebook och gå med i gruppen för att kunna beställa på förhand. Men i och med att det är undantagsregler för denna julmarknad, så går det också att komma och kolla vad det finns och göra köpbesluten där på ställe. i vilket fall som helst så lönar det sig att komma med i REKO Vasa!

Jag kommer att sälja följande produkter under REKO Vasas julmarknad:

NATURGODIS

Sura lingonremmar
presentförpackning 3,50 € / vanlig påse 3 €
ca. 40 g, innehåller: lingon, honung

Sura rönnbärsremmar
presentförpackning 3,50 € / vanlig påse 3 €
ca. 40 g, innehåller: rönnbär, honung

Torkade äppelringar
presentförpackning 3,50 € / vanlig påse 3 €
ca. 40 g, innehåller: inhemska, obesprutade äppel


TE

Sprängticka (chaga), 25g, 10 €
Antioxidantrikt te. I en påse ca. 10 bitar och en bit kan användas 5-7 ggr, mer info här: https://bohemianmaggie.blogspot.fi/search/label/sprängticka

Nässelblad, 100 ml, 3 €
Naturens egna ”multivitaminpiller” innehåller järn, kalcium, C-, D- och A-vitamin, karoten, magnesium m.m.

Älggräs, 100 ml, 3 €
Innehåller salicylsyra likt det som finns i aspirin. Bör användas i små mängder. Obs. passar ej aspirinallergiker eller gravida.

”Hösthostan”, 100 ml, 3 €
Te av rödklöver och rölleka som är bra speciellt under vintersäsongen. Innehåller antioxidanter, vitamin A, C, flera B-vitaminer, salicylsyra.


ÖRTER OCH KRYDDOR

Nässelfrön, 100 ml, 3 €
Stärkande i vintermörkret med kraft från nässlans frön som innehåller järn, kalcium, C-, D- och A-vitamin, karoten, essentiella fettsyror och E-vitamin samt ett hormonliknande ämne fytoöstrogen. Används t.ex. på gröt, i yoghurt eller i smoothie.

Nässelpulver, 100 ml, 3 €
Naturens egna ”multivitaminpiller” innehåller järn, kalcium, C-, D- och A-vitamin, karoten, magnesium m.m. Används t.ex. på gröt, i yoghurt eller i smoothie.

Maskroskapris, 1 burk (50 ml), 3 €
Används som kapris i sallad och matlagning. Innehåller: maskrosknoppar, saltlag (vatten, äppelvinäger, salt).


Nov 28, 2017

Dåligt samvete och att konsumera sig till en identitet

Fö'låt!

Jag måste medge att jag fick lite dåligt samvete för att jag gjorde mig lustig över Black Friday-shoppingen i förra inlägget. Att kritisera överkonsumtionen är en sak, men när jag samtidigt försökte vara rolig så lyckas det inte riktigt. Istället lyckades jag kanske snarare "shame" och trycka ner de som tagit vara på dagens erbjudanden. Det var inte min mening, förlåt. 

Jag vill kritisera fenomenet med överkonsumtion och marknadsjippon som skapar en hype kring att köpa saker billigt utan att hinna reflektera över nödvändigheten av att äga just denna grej. Erbjudandet är ju bara giltigt en kort stund, vilket hetsar folk till att göra ogenomtänkta köp. 

Jag vill inte lika hårt kritisera människorna som faller för reklamen och hypen, de som helt enkelt inte bryr sig eller de som uttnyttjar prisdumpningen till sin egen fördel och passar på att köpa nåt de länge spanat in Den sistnämnda ser jag på med särskild blida ögon. De två förstnämnda grupperna kan jag känna en viss irritation över, men försöker minnas att ingen av oss är perfekt. 

Billigt, billigt, billigt! Ser jag erbjudanden som dessa så vaknar monstret inom mig. Melonslukarmonstret

Jag tycker inte att det är okej att shoppa som tidsfördriv och underhållning eller slentrianmässigt köpa nytt utan att sätta den nya grejen i perspektivet "behöver jag det" och "hur har detta tillverkats". Det är både dumt och onödigt. Miljöinverkan av att producera nya grejer och bergen av sopor som bara växer motiverar mig att sluta köpa nytt. Jag undviker Galna Dagar, Black Friday och dylika konsumtionsfester, för jag faller lätt in i gamla mönster och tycker plötsligt att jag behöver ett par nya hörlurar, en ordentlig mixer, ett vackert skärbräde och så vidare. 

Senast jag föll för vill-ha-begäret var för någon vecka sedan på Makers Design Market där vi köpte ett nytt skärbräde av trä utan att på riktigt behöva ett nytt. Vi har redan tre stycken helt dugliga av plast. Jag har länge beundrat skärbräden av trä och tyckt att de är så himla vackra och ett bättre alernativ än plast. Där bland alla vackra saker stod detta skärbräde ut och jag ville gärna ha med mig nåt och jag ville understöda dessa duktiga hantverkare. Så för 50 € slog vi till efter att ha fingrerat och funderat på saken i cirka 10 minuter. 


Hypnotiskt vackert skärbräde, som är gjort av återvunnen fanér.

Jag är med andra ord inte heller befriad från konsumtionsbegäret och begäret att äga vackra saker. Jag tror också att skärbrädet är en del av hur jag konsumerar en identitet. Skärbrädet är nämligen gjort av återvunnet material och formgjorts av en lokal hantverkare som satt ner tid och kreativitet för att få ett vackert och hållbart slutresultat. Precis enligt mina värderingar med andra ord. Köper jag skärbrädet, visar det också var jag står i förhållande till konsumtion och vad jag värderar i ett konsumerande samhälle.

Att konsumera är en vital del av hur vårt samhälle fungerar. Det är inte möjligt - eller önskvärt - att frigöra sig från konsumtionen, eftersom det betyder att man frigör sig till stor del även från samhället. Det betyder att man istället själv producerar eller byter till sig det man behöver. Personligen skulle jag gärna vara lite mindre fastkopplad i samhällssystemet, men ändå är jag inte villig att sluta köpa grejer sådär överlag.

Det är ändå orättvist att klumpa ihop all konsumtion till en och samma sak. Det är en vidars stor skillnad mellan att köpa saker man behöver och önskar för eget nöjes skull och att använda shopping som en metod att dämpa ångest, rastlöshet, osäkerhet eller utråkning. Så kallad onödig shopping alltså, sådan som ofta sker när folk hetsas till att ta snabba köpbeslut.

Att priset är billigt under en rea förklaras väl med att butikerna ändå gör en liten vinst på produkten och tar igen eventuella förluster med att folk samtidigt handlar nåt annat till normalpris. Dessutom skapar känslan av att ha gjort ett bra fynd positiva vibbar och minnesbilder av butiken i folks sinnen. Jag misstänker ändå att det låga priset drabbar någon annan än i produktionskedjan, utöver butiken som säljer den. Jag tjejgissar att det antagligen är fabriksarbetaren eller miljön i nåt land långt, långt borta.

Äh, jag känner att jag inte kommer någon vart med denna text. Kanske ni kan hjälpa mig att sätta ord på vad grejen med konsumtion riktigt är? 

Nov 26, 2017

Black Friday och Julklappar 2.0


Julklappar börjar vara aktuellt. Speciellt såhär kring (över)konsumtionsfesten Black Friday som var igår (24.11). Det är ganska lätt att gissa vad jag anser om hets till shopping dagar som Black Friday. I just lööööv it. Vilken glädje att få hamstra billiga grejer! Man ska ju ändå köpa julklappar så man kan ju passa på att göra det billigt. Billigt, billigt, billigt! Jonej, jag skojar ju bara. 

Jag tycker ju egentligen att vi alla borde köpa färre grejer, helst bara ett minimum att det som vi tror oss "behöva" och förstås återanvända både egna och andras grejer i mycket större utsträckning än vi gör nu. 

När du julhandlar, fråga dig själv: varför, var, hur och vem? - Noora Shingler

Varning, varning, jag kommer att vifta yvigt med vassa pekpinnar. Här är några regl... eeh, enkla tips när det kommer till julshoppingen.

1) Köp lokalt. Genom att understöda lokala företag och speciellt mindre företagare så stöder du även närekonomin, din egna bubbla och kretsloppet som finns där. En 20-lapp känns i kassan hos en småföretagare mycket mer än hos stora kedjor. Du skapar helt enkelt god ringar på vattnet för medmänniskorna i din egen region. Om produkten dessutom är etiskt och/eller ekologiskt producerad så blir ringarna desto större och viktigare. Rena, rejäla produkter stöder också en ren, rejäl närmiljö. 


Bilden är från LÖK/ Lindas hemsida

Mina tips på lokala företag i min närhet har jag bloggat tidigare om HÄR, men jag vill även tillägga en personlig favorit: 

2) Köp färre saker. Min vana trogen så hänvisar jag vidare till min husgud Peppe, som ofta brukar lyfta fram kloka tankar om konsumtion den här tiden på året. Den här gången funderar hon kring vilken summa som är rimlig att satsa om man bara köper en gåva åt en familjemedlem. Fördelen med att köpa en lite dyrare gåva är att man inte hafsköper många små (eller stora för den delen) saker - som mottagaren ändå inte behöver - i sista minuten när man fortfarande inte kommit på vad t.ex. faster Elna måhända skulle gilla.  



3) Skänk till välgörenhet. Det har forskats i att man blir lyckligare av att hjälpa andra och vem skulle nu inte tacka nej till lite lycka. De flesta av oss har också grejer så det räcker och kan undvara en present eller två till en mindre bemedlad familj. Det kan t.ex. handla om en ensamstående förälder som jobbar halvtid och inte kommer att ha råd med all julmat iår eller ännu mindre några presenter till barnen. 

Tipsa mig om era bästa julklappstips!

Jag kan avsluta med att slussa er vidare till den finskspråk1iga sidan Kepa som har en ypperlig och jättelång lista på etiska julklappar 2017. Eller så avslutar vi med en katt som "hjälper" till att paketera in julklappar.




Nov 8, 2017

Landet vs. stan 2-0


Jag har tillbringat två dagar och en hotellnatt i Helsingfors på arbetsresa. Folk har myllrat fram på gatorna i morgonrusningen, språvagnar har rullat förbi med ett trivsamt dovt muller och enstaka gälla, skarpa gnissel, gatumusikanters trudeluttar har blandats med trafikens sus och det har varit ljus, ljud och människor överallt. Man kan kanske kalla det en puls, en stadspuls. En stadig puls som bultar kraftigt, målmedvetet och ärligt talat irriterande ljudligt, i mitt tycke.

För några veckor sen vandrade jag i skymningen genom Vasa och glodde, eeh jag menar, råka kasta ett hastigt icke-spionerande-eller-övernyfiket-öga in genom rutorna där lampskenet lyste så gemtytligt i fönster efter fönster, i höghus efter höghus, som alla tornade upp mot den blåsvarta himlen. Jag valde rutter via brandgatorna för att undvika det värsta trafikdånet.

Jag funderade, såsom man gör när man får en bråkdels inblick i någons hem, vem som måntro bor där, om hen bott där länge, vad hen gör där inne och måhända hur hen trivs. Stadsborna jag mötte på Helsingfors gator verkade så hemmastadda, säkra på sin sak och rutt och kanske en gnutta mer världsvan än mig (som rest ensam runt i Asien). 

Jag måste medge, det finns en tjusning med pulsen i en stad. Jag kan känna att man är med där det händer, att man är del av någonting, men exakt vad detta någonting är kan jag inte sätta fingret på men jag vet att det är någonting bra och förmodligen coolt. Vackra hus i kvarter med karaktär, som berättar nåt om vem du är och vart du hör hemma. Det finns så många möjligheter i en stad, så mycket liv, små många potentiella möten, så mycket variation, så mycket allt. Förutom lugn?

Förut kunde jag ibland drabbas av en längtan att få bo i till exempel främre Tölö i en smart, energieffektiv och personligt loppisinredd tvåa eller trea. Ha världen framför mina fötter, eller i alla fall ett stenkast utanför min ytterdörr. Att världvant kasta mig ut genom dörren ut på gatan och hoppa på spårvagnen utan att behöva tänka på vilken jäkla linje som tar mig dit jag vill. Att gå på gatorna och känna till kvarterskrogen och alla små butiker i närheten. Cykla iväg till parken och ta en eftermiddagpicknick med öl i kvällssolen med mina polare. Om fiilisen är rätt drar vi kanske vidare till nån uteservering där konst pryder de mest oväntade ställen och musiken är skön, god och ny.

Nåt har ändrats, kanske med åldern eller kanske med att jag blir allt mer känslig för vad som finns i min omgivnig. Stadens myller är fortfarande fascinerande och vacker på sitt eget sätt, men den gör mig också trött. Prioriteringarna av tid och liv som speglas i stadsbornas sätt att gå, klä sig, de dinglande shoppingkassarna och de snabba rycken gör mig trött.
Jag vet att det är en översittarattityd som skiner igenom nu, men jag funderar hur lycklig man riktigt kan vara utan att få andas frisk luft, vara och vandra i tystnad och vila blicken i naturen med jämna - ofta! - mellanrum. Jag vet förstås också att det som gör gott åt mig inte behöver vara någon annans goda medicin och att vi är ju alla olika. 

Jag kan ändå inte riktigt förstå hur någon står ut att ständigt leva i ett ljus- och ljudinferno, som staden ter sig i mina ögon. Jag vill helst bo där vägbelysningen är bortom synhåll och endast stjärnorna lyser upp himlen om kvällen. Jag känner obehag när jag i stadsbilden ser alla reklamer och butiker som skriker om att konsumera mera, mera, mera. Ute på landet kan jag välja bort dessa budskap genom att stänga TVn och tidningen. Stora, höga hus som måhända är vackra, men ändå känns så begränsade, små och instängda. Hur litet det egna utrymmet verkar vara i staden i jämförelse med den egna gården, sandvägarna, skogsstigarna och den öppna himlen på landet. Det är min subjektiva känsla och jag är bombsäker på att de som bor i staden och älskar det knappast håller med mig.

Det jag vill säga är alltså, att stadens puls har mist sin tjusning. Den har mist sin tjusning säkert redan för länge sen, men det blev så tydligt härom dagen när Helsingfors inte var så inbjudande och lockande till flyktiga flyttdrömmar som den brukar vara. Landelivet må vara mer otillgängligt, folktomt, mindre dymaniskt och pulserande, mörkt och svårt om vintern, men landelivet vinner ändå mitt hjärta alla gånger.

Om nån undrar över rubriken och varför ställningen är 2-0, så kan jag berätta att jag har skrivit om landet vs. staden en gång förut. Ni kan ju klicka HÄR för att läsa hur den duellen utföll. Jag kan tipsa om att det är en riktigt solskenhistoria.


Nov 1, 2017

Att arbeta mindre och leva mera

Frost i gräset. Lövlösa, kala träd med stora klasar av illröda rönnbär. Det krasar när löven och det grönbruna gräset pressas ner under mina skor. Garagedörren gnisslar som dörren till ett gammalt spökhus när jag rycker upp den. Min varma andedräkt ångar i den kalla morgonluften. Aah, höst.

Jag vrider om nyckeln i billåset och kör iväg mot stan. Rimfrost och kala åkrar. Mörkgrön, tyst granskog omfamnar den slingrande vägen ut ur byn. När jag kommer till den långa bron öppnar ljuset och havet upp sig. Himlen färgas guld och rosa av morgonsolen och hela färgspektaklet speglar sig i det ännu isfria vattnet. Jag tänker att jag är lyckligt lottad som får bo en på så vacker plats. Tänker på hur det skulle vara att ta den här dagen till vara på ett bättre sätt - andas och känna frisk, kall luft mot huden - än att betrakta den genom bilens rutor, senare kontorets fönster.

Jag harmar mig över att jag måste spendera hela den här dagen inne på ett kontor. Komma hem när solen igen hänger över skogslinjen och försvinner bortom synhåll just när jag hunnit packa upp väskan och bytt om till hemmakläder.

Jag jobbar för länge tycker jag. För mycket. Och det anses vara helt normalt. Att jobba fem dagar i veckan, åtta timmar om dagen är helt normalt påstås det. Lägg därtill på arbetsresor från en halv timme till en timme. Likså att tycka att man arbetar för mycket, det anses också vara normalt. Vi är alla till brädden sysselsatta och upptagna. Helt normalt. Lite stress hör bara vardagen till. Arbetar vi inte, så snurrar inte heller samhället, ekonomin, handeln. Förutom för dem som inte har jobb alls. Vilken är deras roll? Varför jobbar en del för mycket och andra har inget alls att sysselsätta sig med?

Jag är trött på att snurra hjulet. Inte fysiskt eller mentalt trött som jag var i våras, utan mer trött som i att måttet är rågat. Jag är inte längre speciellt intresserad av att spela enligt gemesamma spelregler. Jag har också hittat allt fler som inte heller vill leka tillväxtsamhällets tröttsamma evighetslek.

Bevisligen fungerar det inte ens. Att allt färre jobbar allt mer gynnar varken samhället, arbetsgivaren eller individen. "Forskning har helt tydligt visat att förlängd arbetstid inte korrelerar med ökad produktivitet." skriver man i Yles artikel om det nya konkurrenskraftsavtalet i Finland.

Så jag gör ännu ett litet steg för att kliva ut ur ekorrhjulet och försöker få farten på hjulet att sakta ner ens lite grann. Jag ber om att få jobba mindre, för att kunna förverkliga mer av annat. Få se om det går vägen, om jag blir kreativare och lyckligare. Eller om det krävs nåt ännu mer drastiskt. Det får vi se.
 
Omställning händer ändå sällan i ett enda stort slag. Istället är det en handling där, en tanke här och ett samtal och känsla av sammanhang med någon annan. Man gör ett trevande försök till förändring, nåt litet som kanske känns nästan meningslöst litet, men såklart spelar det ändå en roll, om än hur liten.

Mitt främsta råd till andra som går och tänker i samma banor är att börja prata om det. Genom att sätta ord på det du vill och prata med andra om att t.ex. jobba deltid, börja med nåt annat, byta bransch, gå en utbildning, sakta ner, lämna bort eller starta nytt så blir det plötsligt så mycket mer verkligt. Det finns inte längre där bara i ditt huvud. Det börjar manifestera sig, som man skulle uttrycka det i humm-flumm-hippi-kretsar. Man behöver inte fläka ut sina innersta drömmar åt höger och vänster till alla som kommer i ens väg, men ändå, passa på ta tillfället i akt när man har en passlig muntur.

Plötsligt så råkar du till och med prata med rätt människa, någon som kan hjälpa dig eller som rentav tänker likadant!


Oct 19, 2017

Saker som skaver, men tur är ju inte livet så allvarligt

Livet är inte att tas på för stort allvar. Tjolahoppsan hej. Därför varvar jag mina informativa inlägg om naturens skafferi med lite darvel. Tömma hjärnkontoret och låta tangenterna smattra direkt från det avgrunddjup till själ som hyser min innersta aggresioner.

Darvlet handlar idag alltså om saker om irriterar mig:
  • blåa ljusdekorationer utomhus. I neon. Speciellt sådana som blinkar. Det börjar bli aktuellt nu i snart julbelysningstider. Ve och fasa.

  • vurmande för allt rikssvenskt. Sådana människor som påstår att svenskarna gör överlägset bättre musik, TV, politik, design, teater och latten än vad vi gör i Finland och i samma andetag bekänner att hen knappt känner till dito i Finland (undantaget vanligtvis kaffet dock). Det provocerar mig o-e-r-h-ö-r-t när en finländsk, okej vem försöker jag lura, en österbottning proklamerar att hen identifierar sig mer med svensk kultur och än finländsk. Ofta nämner hen i samma mening att hen ändå är stolt finlandssvensk. Saaaay whut? Mitt råd är öppna TV-tablån, gå på teater eller läs en finlandssvensk - eller finsk! - bok och ta en titt på kulturen du lever i. Eller flytta. Hmpf. Hhhhmmmmmpppppfff!

  • skönhets- och modebloggar. Jag förstår på ett logiskt plan att man kan tycka att det är intressant och vackert att experimentera med smink och kläder, men själv hinner jag bara läsa "skönheeee..." innan tankarna redan imploderat och ögonen börjat dingla ut från huvudet av tristess och äckel över konsumtionen i världen. Jaaja, litepikulite överdrivet då förstås. Men bara lite.

  • felanvända uttryck och språkfel, såsom när folk som skriver "skryta på [sig själv]" istället för det korrekta "skryta OM någonting". När folk "gråter krokodiltårar" för att de är bittra över någonting, istället för i uttryckets egentliga betydelse fejka ledsamhet (ty krokodiler kan ej gråta). När "man slåss mot vindkvarnar" och tror att man kämpar i motvind, men i uttryckets egentliga betydelse kämpar med hjärnspöken och inbillade fiender. Till och med journalister gör dessa fel! Argargurghurgh, jag tuggar fradga är jag ser sånt. Pest i gommen och hårddiskdöd önskar jag människorna som gör sig skyldiga till detta.    
*tar ett djupt andetag och samlar mig*
  • gröna ljusdekorationer utomhus. I neon. Speciellt sådana som blinkar.

  • röda ljusdekorationer utomhus. I neon. Ännu mer sådana som blinkar. Inte pest- och hårddiskdödirriterande dock.

Kuriosa: kombon av blå-grön-röda ljus är riktigt fina, så länge de inte skiftar i neon (och blinkar). En lugn färgexplosion får mig att tänka på en romantiserad bild av tivolin från förr. Och så gillar jag ju julbelysning så där överlag. Mysigt värre.

That's all folks. För i övrigt är jag ju snäll och gosig som en kattunge, god och givmild, schysst och skön, så länge du inte gråter krokodiltårar på fel sätt...



Oct 15, 2017

Skogens röda guld; lingon, lingon, lingon



Jag plockar ju allt möjligt som kan verka exotiskt och annorlunda, såsom maskros, nässla, rölleka, mjölkört, sprängticka och så vidare. Men just nu dignar ju skogarna av ett av våra mest vanliga bär; lingonet! 


Bästa stället att bonga lingon är på kalhyggen som avverkats för nåt eller några år sedan. Det ska vara öppet och ljust, gärna ganska torr mark. På sommaren växer där ofta hallon, men på höstkanten finns stora, saftiga dungar av lingon på kalhyggena. 

Moss- och lingonbeklädda stenar och stubbar har de största ansamlingar med bär. Längs med marken växer oftast mindre bär. Men storlek är ju inte allt här i världen, sägs det. 




Lingon innehåller en del mineraler och vitaminer (A, olika B-vitaminer, E, C, kalcium, järn, magnesium), men lägre halter C-vitamin än andra skogsbär. Lingon är alltså ett bra bär, men kan kanske inte riktigt mäta sig med Nordens superbär nr. 1: blåbäret som är en riktig antioxidantbomb.

Det lönar sig ändå att äta lingon. Det gör nämligen gott för immunförsvaret genom att lingonets fenoler och ellagssyror påverkar tarmens bakteristam på ett positivt sätt. Dessutom är dom lätta att plocka och finns i mängd och massor helt gratis ute i skogarna!


Vad ska man göra med lingonen då? Lättaste sättet är att slänga i 1/2-1 dl frusna lingon i morgongröten nu som då tycker jag. Lingonen smälter snabbt i den varma gröten. Blanda i en sked kokosolja, lite nässelfrön och lite houng eller granskottssirap och du har den perfekta morgongröten. En snabb växling från fruset till ofruset bevarar också mer vitaminer än en långsam upptidning. 

En barndomsfavorit är vispgröt gjort på lingon. Foodly.fi har goda recepet på just vispgröt med råsaft. Jag associerar vipsgröt speciellt mycket med min mormor. Jag och min syster sköttes nämligen dagtid av mormor när vi var små. Som den snälla mormor som hon är så kokade hon alltid vår favoritgröt till oss. Problemet var bara det att min systers favoritgröt var "vitgröt" (mannagrynsgröt eller maizenagröt, jag minns inte riktigt) och min favorit var "rödgröt" (vispgröt). Kalla oss bortskämda eller bara väldigt älskade, men ofta satt vi där med olika färgs gröt i våra tallrikar. 


Foto: Daniel Nissén

Oct 5, 2017

En litet tips bara: Framtidsveckan är på gång



Idag kommer Farbror Grön till våra hoods här i Österbotten. Wohooo! Hans föreläsning är en del av Framtidsveckan som Korsholms vuxeninstitut håller i trådarna för. Det är lite av en fortsättning på Transition Week om omställning till ett hållbarare liv som Slow Food Ostrobothnia ordnade förra året tillsammans med en massa folk.

Enklare, enklare, enklare liv. Det är vad jag - och många andra - drömmer om. Jag föreställer mig att kunna odla egen mat lätt och tillsammas är en del av det livet.

I förrgår deltog jag i en annan Framtidsvecka-föreläsning: Hönseri för nybörjare med Maria Österåker. Nu ska det banne mig bli höns! Eh, öh, eller nästa sommar.

Sep 24, 2017

Dags att plocka nässelfrö



Nu i september är det dags att plocka nässelfrön. När färgen på nässlans frön börjar skifta från grönt till brunt/gult börjar tiden vara inne för att samla in fröna.

Varför ska man plocka nässelfrön, undrar kanske någon. Nässelfrön ska ju ge upphov till en ny nässelplanta och är därför fullpackade med godheter och "byggstenar". Fröna innehåller givetvis det mesta som även nässelbladen innehåller, dvs. järn, kalcium, C-vitamin, D-vitamin, A-vitamin, karoten, magnesium med mera. 

Därutöver innehåller nässelfröna essentiella fettsyror och E-vitamin samt ett hormonliknande ämne fytoöstrogen (växtämne som liknar kroppens östrogen, bra för både kvinnor och män) och ämnen som blockerar bildning av hormonet DHT (dihydrotestosteron) som t.ex. kan orsaka skallighet. 

Kort sagt har nässelfrön en uppiggande effekt t.ex. mot vintertrötthet eller under stressiga perioder. Nässelfrön stöder nämligen binjurarna, som ju vid övertrötthet och utmattning behöver extra stöd. Eftersom nässelfrön är så kraftiga behöver man bara en tesked (kvinnor) eller matsked (män) om dagen. 




Att plocka nässelfrön är enkelt. Sätt rena handskar på händerna - gärna dubbelt lager för att undvika att det pickar i händerna i några dagar efteråt - och dra loss frötopparna genom att lägga stammen mellan två fingrar. Dra uppåt så fröna hamnar i handen. Ta inte trädgårdshandskarna som du petat i jorden med, för då blir fröna smutsiga. 

Det finns både hon- och hanblommor på nässlan och man kan särskilja dem genom att honblommorna har stora hängande fröklasar och hanblommorna har magra stående fröklasar. Jag tycker själv det är ganska svårt att se skillnad på dem, eftersom jag ärligt talat egentligen inte är så brydd i om jag plockar hon- eller hanblommor. De innehåller något olika ämnen, men plockar man (nästan) allt man ser så slipper man fundera om man fått med allt man behöver. 


En del blad och kryp kommer ju oundvikligen med i skörden, men det silar man lätt bort när fröna fått torka. Mer om efterbehandlingen i ett senare inlägg. Nu ut och plocka! Marsch, marsch!

Foto: Daniel Nissén

Sep 14, 2017

Att vända blicken utåt eller åtminstone glutta lite ditåt


Hejsan, hoppsan, se där! Jaaaamen där var den ju! Den där lusten att skriva. Den där längtan efter att rikta blicken utåt och att ta kontakt med världen utanför min egen bubbla igen. Se där. Den var inte död.

Ända sedan jag gick på en kurs i omställning i vårvintras kände jag att jag måste blicka mer inåt än utåt. Det var inte uttalat och det tog en stund - okej, väldigt länge - innan jag fattade vad som höll på att hända. Jag drog mig försiktigt tillbaka, vilade i min egen tysthet och i sysslor på gården, i trädgårdslandet och i samlandet av vilda växter. Jag var ingalunda osocial, opratsam eller oaktiv, utan tvärtom var våren och sommaren intensiv med mycket samlande, kurser och jobb samt häng med vänner och att vara nykär i pojkvännen (numera sambo).

Skillnaden var bara att jag befattade mig mindre med att förbättra världen därute och med att rikta min uppmärksam på att informera, delta, diskutera och känna samhörighet med diverse kloka grupper och människor. Istället kändes det mest angeläget att få förbättra och njuta av min egen närmaste värld, min närmiljö, mina närmaste. Det var skönt att syssla med mina egna saker, tänka egna tankar och göra upp och förverkliga mina egna planer, inte andras. Jag var kanske helt enkelt trött på att interagera.

Världen där ute förändras så långsamt och det minsta - eller enda - jag kunde göra var att följa Michael Jacksons lyrik: I'm starting with the man in the mirror... 

Fast ibland gjorde jag inte det heller. Istället drack jag rödvin med god mat och satt och pratade om stort och litet sent in på kvällen eller dansade vals i yllesockor i matsalen mitt i natten eller funderade länge på om jag vill ha den svarta eller den blommiga klänningen idag.

De senaste veckorna har det dock börjat pirra lite i skrivarfingrarna. Blicken flackar iväg från den egna navel och jag gluttar lite uppåt och utåt. Få se var vi landar.


För övrigt kan jag berätta att jag fortfarande är vansinnigt kär i mannen som tagit dessa bilder. Eller det stämmer inte. Vansinnigt kär räcker inte som beskrivning. Men i varje fall, jag älskar ju honom för mycket mer än hans fotograferingsfärdigheter, men tusan, nu är jag glad över den skickligheten också. 

Jun 24, 2017

Ojdå

Det där med comeback gick ju inte speciellt bra. Heh. Oops. Ojdå. Det finns många idéer och foton till inlägg som aldrig blev skrivna och nu har stunden redan passerat.

Det har varit roliga kurser i Naturens skafferi, insamling av vilda växter, en utbildning i vilda växter som gett mig "papper" på det jag redan hållt på med, sena kvällar, långa chattar, lite pendlande, en vernissage, ett nytt trädgårdsland, en ny förening "Hållbart Österbotten", transitiontänk och mycket mer.

Nu är jag nyss hemkommen från midsommarfirande med mina guldkorn till vänner. Och snart loggar jag ut för att ta semester.

Därför får ni istället en liten bildkavalkad som plåster på såret för min oförklarade frånvaro. I och för sig mobilbilder, så plåstret kan väl jämföras med ett beige Prikka istället för ett med Mumin på. Oh well, ha det gott i sommar"värmen"! Jag lovar att blogga mer "snart"...

....mwuhahhahhahha..!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...