Jan 16, 2017

ResQ - ett första försök



Jag testade på ResQ häromdagen. Det är alltså en app för att hitta och "rädda" restaurangportioner som blivit över under dagen. Man köper portionen för en lite billigare peng och restaurangen slipper kasta bort maten (vilket ju även kostar för dem) samt får de i alla fall produktionskostnaderna täckta.

Man betalar på förhand via telefonen och hämtar portionen inom utsatt tid. Oftast är det en kvart innan stängingsdags ungefär. Det finns många ställen i Vasa som deltar och erbjuder "överbliven" mat via ResQ. Jag köpte en portion chicken med chashewnötsås från Kaavya för 6 euro.

Jag tyckte det var superbehändigt! Perfekt de dagar då man jobbat länge och inte skulle orka ställa sig i köket när man kommer hem. Det brukar jag förresten inte heller alltid orka när dagarna varit för långa och nätterna för korta. Det är inte bara en eller två gånger som jag ätit smörgås och frukt till middag.

Själva appen ResQ skryter om att "räddningen" av en måltid motsvarar en handling som minskar ens eget koldioxidavtryck med motsvarande mängden utsläpp från en bil under en dag. Det låter ganska otroligt och jag har ingen aning om hur dom har räknat ut det. Jag tycker inte heller egentligen att det spelar nån större roll - att räkna ut koldioxidavtryck är alltid väldigt knepigt och beroende av olika tolkningar - för det räcker för mig att veta att man tagit tillvara någonting som annars skulle ha hamnat på soptippen. Win-win för alla inblandade.


Jan 15, 2017

Söndagssvammel om fiilis och is

 



Just nu är det extra viktigt för mig att koppla av och bort. Jag har nämligen lite för mycket på jobbet och jag hinner inte riktigt med allt som borde göras och som jag borde minnas och komma ihåg att fixa. Jag har två vernissager lite för nära inpå varandra och stressen med att få planeringen att klaffa äter på mig. Det är inte bara jag, utan många andra verkar lida av liknande dilemman. 

Jag misstänker att det är universala energier i göringen. Planeter och sånt som rör på sig, roterar och skiftar, ni vet. Energier som gör att saker inte går så smidigt, för högst troligen har man nåt att lära sig. Det gör det också lättare att stå ut.  




Grejen är ju bara den att jag helst inte vill "bara stå ut". Helst vill jag ju att livet spritter i en, glädjen fladdrar i hjärtat och fiilisen* är god i huvudet. När jag gjorde årsresumen så insåg jag att mörket alltid tär på mig. Varje år en liknande visa. Så jag borde faktiskt göra någoning åt saken och kanske skaffa en BrightLightWakeMeUpCheerioChapHeyHeyMacarena-lampa eller vad de nu heter som har en luxfaktor som får solen att blekna (nåh, det är ju inte så svårt den här tiden om året). 

Även denna insikt gör det lättare att stå ut. Jag kan faktiskt göra någonting konkret för bättre fiilis. Eller ja, det finns ju massor som man kan göra för att sluta känna att man går på tomgång, t.ex. gå ut i naturen. Det balanserar en människa (som mig). 

*feeling, slangord



I helgen har jag därför tagit det riktigt, riktigt, riktigt lugnt. Sovit, ätit frukost länge, eldat i spisarna, hälsat på hos folk med goda hjärtan och bra fiilis, gått ut och promenerat och fotat. Jag vågade mig till och med en liten sväng ut på isen med sparkstöttingen. Inte allt för långt, bara en liten bit från stranden, och i andra människor spår (hur smart nu det sen är vet jag inte, de kan ju vara precis lika clueless som följande människa). Packade en väska med kamera och varm (havre)mjölkchoklad.

Det var fiilis



Så underbart fridfullt, stilla, tyst, lågmält, vilande och rofyllt sådana här vindstilla, klara kalla vinterdagar. Det där var väl alla synonymer jag kunde för "is + vintertid". Hela min del av internet hade också lagt märke till samma sak och sociala medieflödet flödade över av bilder på vinternöjen, is och gnistrande solsken idag. Skönt! Mer friluft åt folket! Mer fritid åt folket! Mer is till folket!


Jan 14, 2017

Kurser i naturens vilda skafferi

ICKE-ätbara ängblommor. Giftigt värre. Hm, med nämare eftertanke inte världens mest lyckade bildval denna gång...
Förresten, jag drar samma kurser som jag drog förra året i naturens skafferi både i Vasa och Jakobstad. Det är samma koncept som förra året med tre olika helheter: 1) sprängticka 2) nässla, björk, gran 3) ängens blommor och gräs.

Kursen handlar alltså om hur man kan dra nytta av de vanligaste ogräsen och växterna/träden som vi har: maskros, gran, björk, nässlor, klöver, harsyra, rölleka, kirskål med mera.

Kursen består av en teoretisk del och en praktisk del. Först berättar jag om dagens tema och sedan tilllagar vi nåt med den eller de ingredienserna. Inga exkursioner i naturen, eftersom det är lite för omständigt. Jag samlar istället in det vi behöver på förhand. Kanske jag kunde ordna en naturvandring också i nåt skede, utanför kursens ramar.

Platserna till Jakobstadskursen är visst fyllda redan, men i Vasa finns det ännu rum.

Jan 9, 2017

Lycka i en burk


Det är många som pratar om att år 2016 varit ett bottennapp, men skulle man ha gjort denna grej så skulle kanske balansen ändå varit lite jämnare. Jag scrollade på internet här en kväll (som vanligt istället för att lägga mig i tid) och hittade ett fantastiskt tips hos IVAR Energy

Det handlar om att skapa en burk av goda minnen. En burk av lycka, men inte lyckopiller på burk. Eller i mitt fall en gammal hattask full av lyckor samlade på lappar. Det blev min vackra hattask eftersom jag blev för snål med mina stora glasburkar med tanke på sommarens kommande skörd av vilda växter som ska torkas och "burkas". 

Så här gör du:

I början av januari tar man fram en burk och penna och papper. Varje vecka skriver du ner någonting bra som hänt den veckan. Ha pennan och pappret nära burken så att det i alla fall inte faller på nåt så banalt som brist på verktyg. Fyll på burken varje vecka under hela året. På nyårsafton 2017 tömmer du burken och läser om det fina året du har bakom dig. 

En bekant kommenterade på Facebook att hon gjort detta för några år sedan och att hon rekommenderar det!

Tjoff!
Likt Kakmonstret kommer hattasken att sluka mina lappar! Mwuhahahahaaa!

Kuriosa nummer 1: hattasken är köpt i Danmark på ett loppis någontans på landsbygden på väg söderut på ön Fyn. Det fanns två av dessa fina dyrgripar men vi hade bara handbagage så jag fick bara rum för en. Jag undrar vem den tillhört och vilka hus den bott i... är den ens dansk!?

Kuriosa nummer 2: positivitetshandlingar som denna har jag sysslat med tidigare i en "glädjens bok". Ehumm, har ju sen ingenting med glädjeflickor att göra. Jag skrev upp 3-5 goda saker nästa varje dag i en rätt så läng tid. Månne jag skulle kunna hitta den kalendern igen någonstans...


Jan 8, 2017

Intentioner, eeh, nyårsmål för 2017


Förra året hade jag ett enda mål för 2016: att hitta en plats som känns som mitt eget hem. Det lyckades. Jag hittade ett gammalt stockhus med sprakande eldstäder, ett (ja, tyvärr bara ett) fönster med svajiga, bubbliga fönsterglas, en trädgård med ett äppelträd och några vinbärsbuskar, invid skogskanten men utsikt över åkrarna och bort från trafiken något så när. Ibland hörs billjudet ganska bra vissa dagar och en eller två väglampor på andra sidan åkrarna lyser ibland i mitt synfält. Men i det stora hela känns det rätt, hemma och bra. Jag vet inte ännu om det är här jag vill stanna, men jag tror jag vet det tids nog. Nu behöver jag inte veta det. 


Nästa steg just nu blir att konkretisera ett mer självhushållande och jordnära liv. 

  • skapa en trädgård: vända jorden, räfsa, rensa, byta ut och hämta till jord, så och plantera, vattna och sköta om. Skörda. Förvara. Njuta.
  • skaffa höns: huuua, det känns lite skrämmande. Men det skulle vara ett "enkelt" sätt att göra nåt konkret utöver odlingarna. Jag behöver i så fall ett litet hus åt dem och ganska mycket kunskap. Tur har jag många amatörfarmare i bekantskapskretsen.
  • det vanliga: yoga, gå ut i skogen, yoga, äta raw food och ogräs, yoga och meditera. Same old, same old. Allt detta för att blir bättre på att höra och lyssna på min intuition och magkänsla. För att vara en balanserad och skön människa. 

Vad ska ni hitta på under 2017?

Jan 6, 2017

Att bo på landet i ett gammalt hus när det är kallt


Det här med att bo ute på landet är så min grej. Sovmorgonen idag började med att jag lullade upp från sängen efter klockan 11 och gick direkt för att göra eld i övre våningens underbart effektiva och fina murade spis. 

Lullade vidare till nedre våningen med tandborsten i munnen och kattor strykande farligt nära snubblingsgränsen kring mina ben. Gick till kaffekokaren och började tappa upp vatten och då märkte jag att jag bara fick varmvatten ur kranen. 

Besynnerligt, tänkte jag, vattnet hade ju funkat bra i övre våningen. Testade en gång till och då fattade jag att kallvattenröret i köket hade frusit. Det går nämligen genom den rätt så kalla farstun / trapphuset. 

Ingen panik. Kollade på nätet om någon annan hade samma problem här i närheten och hoppades i hemlighet på lite tips och trixs eller bra telefonnummer att ringa till. Och internet levererade nog. Hyresvärden ringde också och gav råd, eftersom jag inte tidigare behövt fundera på var vattenrören i huset riktigt går. 

Det fixade sig genom att öppna dörrarna till trapphuset för att föra dit värme från batterier och öppna spisen i nedre våningen samt lite hjälp av en hårtork på rätt ställe på väggen. 


Nu har jag eldat hela dagen. Och myyyyyst av eldens värme och sprakande. Gick ut och högg lite mera tändved och städade upp lite kvistar från gården. Njöt av vinterkylan fast den biter i ansiktet. Hämtade in några lådor ved och fyllde på vedkorgarna. Veden hinner passligt torka upp i värme tills jag fortsätter eldandet imorgon. 

Alla gånger tar jag minusgrader och snö framför det ändlöst djupa mörkret och fukten som kommer med plusgrader under vintermånaderna. 

Nu ska jag iväg och planera vänners kärleksfest. Eh, det är oskyldigare än det låter. Det vankas nämligen bröllop nästa höst, men ikväll blir det planeringsfest. 

Ha en skön helg mina små vinterloppor!

Den här bliden är förvisso från nyåret, men jag ser nu ganska likadan ut fortfarande. 

Jan 3, 2017

Årsresumé av 2016

Vad är mer passande på årets första dagar än en årsresumé av 2016. Jag har gillat att läsa bloggvärldens summeringar av det gångna året den senaste tiden. Det är någonting i ritualen och återblickandet som är så fint. Att man stannar upp och reflekterar. Själv känner jag ofta att livet susar på i en hiskelig fart. Pauserna som högtider såsom nyår ger är värda att ta vara på.

Dessutom ger det här mig en chans att ge er en inblick "bakom kulisserna". Året 2016 är nämligen året då jag bloggat minst like eeveerhh.

Vi kör igång!


VINTER

Vintern 2016 var seg, tung och mörk. Jag ville helst vara ensam och längtade efter lugn och ro. Jag led kanske av någon mild variant av kaamos depp, vem vet. Lite halvtama försök till att hitta glädje och blogginspiration hittade jag i recept från naturens skafferi och lite ekotips. Ett annat försök till positiva rutiner var att jag tog tag i yogande igen och fortsatte med ashtanga yoga på på Wasa Yoga Center (som nu igen lämnat bort på grund av följande -->), men började samtidigt prenumernera på OneOeight med Yoga Girl. Jag lovade ju att berätta vad jag tyckte om OneOeight, men inser att jag aldrig riktigt gått in på det desto vidare, men kort sagt så är det toppen! Jag prenumerar än idag, men kan skriva lite mer ingående om det någpn annan gång.


Trots mina försök till glädjeämnen så vill jag ändå minnas att vintern kändes himla trög och jag hade en allmän känsla av att livet borde vara mer än den gråa nyans som allt verkade skifta i. Men så kom snön och ljuset, och humöret blev bättre. Vi skidade i Replot skogarna och avslutade med öppen eld vid villan och vintern var så vacker! Och maten var så god.

Jag fick insikter om mitt dåvarande och rätt så färska förhållande; om hur det finns nåt av lära av alla möten och situationer samt om mig själv, om hur jag är eller tidigare varit i ett förhållande. Värdefullt. Jag kunde spegla mig i våra knyckar och svängar och reflektera det i mitt förflutna. Och förhoppningsvis även släppa taget om gamla mönster.




Samma vårvinter blev jag nästan vegan! Nånej, skoja bara. Men jag kollade på Cowspiricy och blev djupt berörd. Nu minns jag knappt några detaljer alls från filmen, men känslan av den kanske nog var ganska häftigt vinklad har lämnat kvar. Samtidigt som jag tror att den var väldigt viktig för att få en bred massa att ifrågasätta sitt kött och sin köttkonsumtion. Jag är alltså fortfarande pro-minsking av köttkonsumtionen.

Efter den danske bondens Frank Erichsens besök till Österbotten tidigare i höst fortsatte jag att allt intensivare drömma om ett mer självförsörjande liv och ett eget hem och hus hela vårvintern, nej hela året.

Vårvinter var fylld med jobb och jag producerade den första utställningen som var min egen som jag faktiskt var genuint stolt över och hade samtidigt ett annat jobbprojekt som hotade med att havera. Båda sakerna sög mycket energi och det tog ganska länge innan jag hade kraft övers för att producera text. Det resulterade i tre futtiga inlägg under marsmånad, men jag hängde desto mer på det Instagram med kravlösa hashtags och färdiga filter.

Utöver Instagram, så hängde jag även med vänner och gjorde små utflykter med pojkvännen. Betydelsefulla möten ägde rum och jag träffade bl.a. personen bakom Vallnika under en Må Bra-dag i Veikars. Jag tillverkade för första gången en egen teblandning av mina torkade örter. Oj vad roligt det var att sitta och provsmaka och komponera ihop olika örtblandningar!



Året 2016 var förresten också året då jag skaffade Snapchat. I början stalkade jag bara folk, men började så småningom även snappa själv. När jag sen upptäckte att min telefon inte kan hantera alla de häftiga filterna som finns på andras telefoner (främst Iphones) så tappade jag ganska snabbt intresset. Enstaka meddelande till Väder-Bosse på Radio X3M kanske, men inte mer än så. Nu har jag igen plockat upp Snäppis, eftersom min tonåriga lillasyster nämligen snappar en hel del. Och man vill ju vara en av de coola, unga kidsen. Eller hur? Eller huur???

Feminismen var en fortsatt del av min vardag och mina tankar. När våren närmade sig funderade jag tydligen på det där med orakade ben, sådär i vårsolen.
Feministen Fanny är konstnären.


VÅREN

Jag försökte kickstarta det tröga bloggskrivande genom att fylla i en klassisk blogglista. Jag tyckte faktiskt den var sjukt underhållande att läsa nu! Kickstarten lyckades sisådär, men jag har alltid gått enligt principen att jag bara skriver då jag har nåt att säga eller vill skriva. Hinner jag inte riktigt, så får det bli en hastig bild eller kanske tips om andra som skriver klokt, men aldrig skriva ett inlägg bara för "bloggens skull". Det är ju inte för den som jag bloggar. Jag bloggar och skriver för mig och för er. Skriver jag utan hjärta så tror jag nog att ni - och jag - blir besvikna. Alla inlägg är jag inte stolt över - en del är trevande och halvhjärtade - men jag påstår att de ändå är genuina.

Om Cowspiricy inte lyckades lämna permanenta märken i mina tankar så gjorde nog dokumentärserien Sweat Shop det istället. Som jag bölade när jag kände sorgen och ilskan över orättvisan i världen över våra ojämt fördelade resurser. Jag försökte ta mitt ansvar för en hållbar matproduktion och handlade via REKO, och skrev en liten kärleksode eller hyllning till REKO. Av böndernas produkter lagade jag bland annat kalvdans och leverlåda. Till ett vasstalko i byn gjorde jag en mustig linssoppa.

Kalvdans, kaffe och linssoppa.

Jag gjorde en till rolig blogglista, även den kul såhär i efterhand att läsa. Denna gång med GIFs! Jag ska nog fylla i mer listor i framtiden. Det är ju superkul att blicka tillbaka och se hur man tänkt!

Ljuset, ljuset, vårjuset. ÅH, vad jag njuter varje vår av det! Den där första frukosten på terrassen, iklädd vinterjacka och mössa, men ändå, utomhus i vårsolen. Eller promenaderna till havet och det äntligen är öppet vatten så långt ögat kan nå och det intensiva ljuset sticker i ögonen.

I versaler ropade jag ut min kärlek till våren. Min energi, entusiasm och fiilis var någonting helt annat än i vintras. Vi myste med pojkvännen med god mat i värmen på terrassen och gjorde utflykter och min födelsedag firades i vitsippornas landskap i söder. 




Kurser i Naturens skafferi drog igång i maj och jag drog runt i byn på min cykel som ett jehu. Björksaven blev det lite av iår, men jag lovade dyrt och heligt att sätta igång med samlande i god tid nästa år. Mwuhahahaa! Jag älskade att dra kurserna och hittade glädje och inspiration i det, men det var också intensivt och energikrävande att dra tre kurser parallellt. Att föreläsa är definitivt en sak jag gillar att göra.

En recension av min Fairphone var ett uppskattat och välläst inlägg. Jag har i alla fall testa den väl innan jag yttrade min åsikt. Recensionen skedde två år efter ibrukstagning...



SOMMAREN


Under hela det första halvåret av 2016 laggade jag konstant en-två månader. Det kändes jämt som om tiden gick för snabbt och jag kunde inte fatta att det redan var vinter, vår, fredag eller vad som nu var aktuellt. För att få ett bättre grepp om Tiden och Lifvet som Är funderade jag på vad en värdefull vardag är och hur man kommer dit. Mitt svar var, eller är ju fortfarande kortare arbetsdagar och göra mer från hjärtat och mindre av pliktskyldighet.

Jag fortsatte ändå slira runt med tygkassen i högsta hugg för att samla örter och sånt från naturen, när självvållande plikter från olika föreningar och fritidsaktiviteter samtidigt naggade mig i fållarna. Trots att det tar en hel del tid i anspråk att samla, sortera, rensa, preparera, torka och lägga på burk så är det en sorts meditativ avkoppling för mig. Att sitta ute i solen och metodisk dra loss kronbladen från maskrosblommor är min sorts lycka.



Hela juni snöade jag in mig på maskros, både i form av marmelad och kapris. Fick även till stånd ett hyfsat inlägg om sprängtickans olika användningsområden.

I början av sommaren gjorde jag ett fint bloggsamarbete med New and Old by Maena i Norra Vallgrund. De mjuka sköna plagg som kom med mig hem har varit i flitig användning. Speciellt rävtröjan har fått fina kommentarer. Butiken har förresten delvis flyttat in till Vasa och finns nuförtiden i Little Room. Ta det som ett tips.




Midsommaren firades i klassisk stil i goda vänner sällskap ute på en ö i den österbottniska skärgården. Så som midsommar bör firas. Så här strax efter en nyårsfest med samma härliga gäng så känner jag hur hjärtat svämmar över av tillgivelse och ömhet för dessa människor av guld som finns i mitt liv - i vått och torrt. Ynnesten att få dela denna vänskap.

När det blev semester i juli checkade jag ut från internet och bloggade bara två gånger. Men vilka gånger! I alla fall inlägget om när jag besökte Natural High Healing Festival i Narvilinna! Jag var där med min kompis bara två dagar men det kändes som en vecka. Lugnet som jag så innerligt längtat efter hela året hittade äntligen fram till mig. Förresten, ett litet sidospår, nu strax innan jul deltog jag i en utlottning på Facebook och vann en 4-dagars biljett till årets festival! Woohooo! Vi ses i Nystad(-s åkerlandskap)!

Natural High Healing Festivalen.
Sommarlov.

Semestern gick ut på lata dagar, jordgubbar och sällskapsspel och jag drog från sommarstuga till sommarstuga. Vi gjorde en liten miniroadtrip med pojkvännen och vi var lyckliga, solbrända och spontana. En väldigt fin sommar.

Inga sommarbröllop fick jag gå på, men två goda vänner gifte sig i smyg och mitt ex gifte sig långt borta i Amirikat och det kändes fint att jag kunde vara genuint glad för hans skull.

Det bästa var nog ändå att jag ÄNTLIGEN hittade ett eget hem som känns rätt! Under sista vecka i augusti flyttade jag in och både jag och katterna har trivts jättebra på vårt nya lilla ställe. Äntligen kändes det som om saker och ting gick framåt, lossnade och löstes upp. Äntligen, jag säger då det.

Trots en fin och energisk sommar där jag verkligen vilade upp mig så hade jag också klimatångest ibland. Klimatångesten var speciellt stor på Overshoot Day den 8:e augusti. Det är otrevligt, men jag tycker ändå inte att det egentligen är så farligt att känna denna hopplöshet och maktlöshet ibland. I alla fall jag sporras till handling och ett tammigodmorgon-nu-kavlar-vi-upp-ärmarma-fiilis när jag tänkt tillräckligt länge på världens orättvisor.

På trappan till mitt nya hem.

HÖSTEN

Flytten tog sin beskärda del av min energi så det blev inte mycket skrivet i bloggen under hösten. Dessutom satte jag så gott som all min energi på att medarrangera Slow Food Ostrobothnias Transition Week.  Det blev en hel vecka av olika aktiviteter varav mina personliga favoriter var skogsstunden och matbuffét på Karperö.

Jag bjöd in mamma och min äldre syster till besök till mitt nya hem och passade samtidigt på att fira min mammas jämna år med teater och buffën ovan. Vi träffas inte så ofta eftersom de bor i Södra Finland och jag i Österbotten, men det var så mysigt att ha dem här och roligt att få visa dem mitt nya hem och mina hoods.

Under hela året har jag fortsatt agera stödvän till min stödisvän, som har ett funktionshinder. Jag bloggar sällan om det, eftersom jag inte vet hur mycket jag riktigt ska och kan skriva. Men när jag tänker på det nu, så ser jag faktiskt inga hinder för att dela med mig lite mer av just den delen av livet.

David Jonstad under Transition Week Ostrobothnia
Inspirationsböcker.
Mellan varven hann jag samla in lite nypon (och humle). Jag donade och fixade på gården i frenetisk takt. Radade ved, byggde kompost, krattade löv, röjde upp, preparerade kommande odlingar, klippte häck och fällde träd (med "lite" hjälp eftersom motorsåg är ett redskap som jag inte ännu behärskar). Det var så roligt med egen gård!

Vi firade årsdag med pojkvännen och åt på pop up restaurangen Villd den - helt oskojat - nyansrikaste maten jag någonsin ätit!  Så gott! Det var spännande kombon av finkött, ogräs, skräpfisk och lokala produkter. "Mmmmhmmm oh Mama!" säger foodien!

Jag var exhalterad och lite stolt (trots att jag hade nada att göra med praktiska arrangemang) över att österbottningarn ordnade en egen liten variant av Burning Man på Malakta i Malax en septemberkväll. Tänk att det finns varma, öppna och, i ordest positivaste och kärleksfullaste bemärkelse, flummiga människor i kalla, lilla Finland. Jag hämtade en ask med minnen från kärleken som gick förlorad och satte med den i elden. Ett lite känslosamt och fint ögonblick som handlade om att släppa taget av allt det gamla. En gång för alla. Igen.

Jag hade inflyttningsfest och Halloweenfest med ett brokigt gäng fina människor. Jag lagade snacks som gick emot alla mina principer och preferenser, men roliga former och figurer i socker och vetemjöl vann över hälsosamma snacks nästan hela vägen.


Det har överlag varit ett väldigt dåligt år för raw food och annat hälsosamt för min del. Jag vill skärpa mig, för jag vet ju att jag känner mig bättre och vågen visar mindre när jag äter mindre vetemjöl, mjölk, socker och E-ämnen. Det finns ju så mycket gott som är hälsosamt! Jag anar ett nyårslöfte på kommande, hehe...

Istället för att fylla i en färdig listalistade jag saker som irriterar mig för att igen en gång kickstarta bloggandet, Att just det här ploppade upp i min hjärna strax efter att Trump blivit vald till president ser jag inget samband med aaaalls. Ajajaj, det var så många som grät krokodiltårar den veckan. HELT PÅ FEL SÄTT! Jag hittade ändå nåt positivt i att Trump vann - förändringen kommer snabbare med honom än med Hillary. För status quo kan vi inte ha. Det håller inte världen för.


EN TILL VINTER

Sista delen av detta år präglades av toner i moll. Mörkret pressade på och jag längtade efter världen, frihet och exotik. Vi gick skilda vägar med pojkvännen strax innan lilla jul. Jag känner att jag - eller egentligen vi båda - hade mycket att lära av varandra och gjorde det också, men att djupet aldrig riktigt kom emot. Men nog om det, för det är ju bara en av oss som väljer att skriva blogg öppet.

En teaterföreställning som berörde mig på djupet var Ramy - in the frontline av Teater Viirus. Eller egentligen var det ingen teater, det var en berättelse. En sann historia om en man som upplevt barrikaderna, våldet, kriget och orättvisorna i den arabiska våren. Inblicken och upplevelsen som han delade med sig och gav oss kommer jag aldrig att glömma.

Tursamt nog hittade ändå julstämningen mig ganska snabbt. Jag tog in en liten gran och pyntade den. Gjorde girlanger av frukt till den och dyrkade sat... neej, väntas nu. *omstart* Jag myste i min stuga, bakade julstjärnor, funderade på etiska julgåvor, återanvända gåvor, välgörenhetsgåvor och lekte kurragömma med mina katter. Eller egentligen leker de kurragömma med er i serien "Hitta katten".


Inte ett så pjåkigt år, men inte heller det bästa av bästa. Det finns många förändringar och energier i luften nu. Jag har känt av det speciellt nu i slutet av året och jag tycker mig uppleva att det är många som ondgör sig över hur mycket som kört ihop sig eller gått i kras. Skiftningar pågår och en era eller tidsperiod håller på att avslutas - både ur ett numerologiskt och astrologiskt perspektiv och säkert energifältsmässigt också. Ibland måste saker gå sönder för att ge rum för nytt. "Dirveldarvel" tänker väl många nu, men det bryr jag mig inte om.

Snart återkommer jag med planer kring vad jag vill manifestera och vilka intentioner jag vill sätta för iår. Eller som ni vanligt dödliga säger: nyårsmål och -löften.

Må gott tills dess!

Dec 23, 2016

Girlanger av frukter - enkelt julpyssel


Inspirerad av Linnea så har jag gått lös med kniven på ett gäng citrusfrukter för att förvandla dem till juldekorationer. Av en blodgrape, en apelsin samt en knippe mandariner, några kiwin, lime och kottar blev både girlanger och "bollar". 

Så här gjorde jag.

1.
Skiva frukterna tunnt. Utöver blodgrape som ger en härlig färgklick så kan man använda mandariner eller apelsiner, stjärnfrukter, kiwi, lime, kottar eller vad man nu kommer på och vill ha. 



2. 
Torka länge på svag värme. Jag hade mina i torkugn (som är energieffektiv) på 50 grader i cirka 25h, men det beror ju lite på hur tjocka skivor man har och hur effektiv ugn man har. Säkert kan man fixa det över en natt i vanlig ugn med lite högre värme, men var försiktig så frukten inte bränns. Obs, gör man vädligt tunna bitar så är de även skörare och ömtåligare när de torkat och därför även svårare att arbeta med. Torkar man i vanlig ugn så bör man också ha luckan lite på glänt med hjälp av en sked eller dylikt för att fukten ska slippa ut. 



3. 
Planera och lägg upp upphängningen (helst under uppsikt av sträng Katt). Eller så inte. Har man öga för sånt här så kan man säkert freestyla och köra på direkt. Kiwin blev så skrynklig i kanterna att jag klippte dem helt onaturligt runda. 


4.
Ta fram nål och tråd och sy ihop bitarna. Ta en lång stump med tråd och börja träda fruktbitarna på tråden. Det räcker med ett stygn per fruktbit tvärs genom mitten. Både tunnaren och tjockare tråd funkar. Personligen tyckte jag att det blev snyggare med lite tjockare vit tråd än den tunna gula som jag började med. När girlangen började bli lång hängde jag upp ena ändan i stolkanten för att undvika att tråden skulle trassla ihop sig. Kottarna sydde jag inte fast utan virade bara tråden omsorgsfullt in i kotten.




5.
Häng upp. När girlangen är tillräckligt lång så är det bara att lägga upp den i granen eller i gardinstången som en inredningsdetalj. Bara fantasin sätter gränserna. Min lilla gran hade inte riktigt tillräckligt med utrymme eller starka grenar för att hålla upp de rätt så tunga kottarna och blodgrapen, så jag rekommenderar ett lite större och stadigare träverk.

Stjärnorna av papper som syns nedan gjorde jag för något år sedan. Intruktioner finns här.






Bonus. Torkade frukter blir också finfina "bollar" om man med tunn tråd syr ihop några stycken och sen träder ett band i övre delen av ena kanten. Man kan även använda bitarna för att dekorera paket.

Lycka till!




Sorry för den ojämna bildkvaliteten. Det är ganska hopplöst att få vettiga bilder den här tiden på året. Ibland andvände jag en extra lampa, ibland bara den vanliga taklampan. 

Dec 20, 2016

Tips på en annorlunda julklapp

Ni kanske börjar tycka att jag tjatar, men ännu ett sista tips på julklappar eller en Annorlunda Julgåva.

Det här med att finansiera någons utbildning, ge en familj ett fruktträd eller grönsaksland eller hjälp för barn i krisdrabbade områden, ack så värdefullt. Det kan man alltså göra t.ex. via sidan Annorlunda gåva som är en del av kyrkans utlandshjälp. Getter har jag gett tidigare, men nu lockar ett grönsaksland. Jag vågar dock inte kolla upp hur mycket av pengarna som faktiskt går till de hjälpbehövande och hur mycket till administration och marknadsföring. *blundar med både öron och ögon* Å andra sidan, utan både administratörer och marknadsföring så skulle inte det hela heller gå runt.

I många mataffärer finns det för till fället också insamlingar till lokala mindre bemedlade familjer. Samtidigt när man ändå handlar kaffe, tomatkross och pasta så kan man ta ett extra paket och lämna av det vid insamlingarna. Allt enligt den egna börsen. Senast jag vek in till Citymarket i centrum passade jag på att grabba några extra paket av diverse torra varor samt en chokladplatta (bara för att det faktiskt är jul) för att lämna över till de frivilliga kvinnorna - alltid dessa kvinnor - som stod där och tog emot varorna.

Man kan också göra egna presenter för att minska något sitt eget avtryck i den årliga konsumtionsfesten. Att laga egen senap som present är ett hett tips från eder julklappscoach! Det är barnsligt enkelt och man kan variera med olika smaksättningar - öl, whisky, apelsin, honung. Jag tror ändå att jag ska satsa på en klassiker: stark och söt, precis som jag, höhöhöhö.

EDIT: såg nyss att Peppe bloggat om att ge en säker förlossning till kvinnor i Kongo för ynka 150 kr. Även det ett gott ändamål!


Dec 18, 2016

Pyssel i mitt hjärta


Pyssel i mitt hjärta, 
låt mig limmaklippa dig nu, 
färga, sy, knåpa och häng upp 
pysselglädje, det är du!*

*nynnas till melodin Stockholm i mitt hjärta

Kring juletider går min pysselgen på övervarv. Det är så roligt att fixa och trixa, helst med sånt som inte kostar så mycket och är av naturliga material. Därför har jag här senast testat Linneas citrusgirlanger och ska snart pröva på Morotslivs WC-bomber. Ta det som tips! Kanske det kan passa som julklapp åt någon.

Jag ska återkomma med lite noggrannare instruktioner, bilder och resultat  hur det gått för mig och mitt pyssel inom kort. Men nu ska jag strax iväg och kolla på Star Wars!


Dec 13, 2016

Det som Dalai Lama säger är sant


Igår kväll när jag skulle titta på finalen i engelska X-factor så surrade plötsligt en mygga omkring i rummet. Ööh, en mygga i december?!? Klimatkatastrofen måtte vara här nu! Nåja, jag smättade till den och tha-tha-tha-tha-thaaats all folks!  Klimathotet är stoppat. Eller i alla fall ignorerat och sopat under mattan.

Jag får väl vara tacksam över att myggan inte fanns i sovrummet i alla fall.

Och så får jag väl också vara tacksam över att Dalai Lama har så rätt. Vi kan alla göra en skillnad. Alla. Precis var och en av oss om vi verkligen vill. Fast det sannerligen inte alltid känns så och världen känns så stor och långt borta ibland.


Här är jag långt borta. Närmare sagt i Tibet vid Mount Everest Base Camp. Så där på tal om Dalai Lama. 

Dec 8, 2016

Om flyktingar jag aldrig kände


Så här skrev jag 17.11.2016 på Instagram och Facebook:

Igår berördes och inspirerades jag djupt. Orsaken var Ramy och teater Viirus och mina samtalspartners. Jag rekommenderar varmt alla som har möjlighet att gå och kolla - och speciellt stanna kvar för diskussionerna efteråt! 
Ramy berättade om hur det var att vara i frontlinjen när den arabiska våren ägde rum 2011. Jag har saknat en koppling eller förståelse för vad som egentligen hände där då och hur deras liv ser ut nu. Ramy har tillfälligt flytt Egypten men återvänder snart för att fortsätta revolutionen. Jag tycker mig förstå bättre efter denna givande kväll på Ritz. 
I diskussionerna efteråt lärde en liten grupp känna varann genom att funderade vi på vad vi kunde tänka oss att göra revolt emot och stiga upp på barrikaderna för, vad demokrati är och fungerar den överhuvudtaget, vad är frihet och var går gränsen för yttrandefrihet. Är revolution sånt som bara händer annanstans eller behövs det även här i till synes trygga Finland? Så många tankar att det blev ett glas vin på Ernst ännu efter att Ritz stängt sina dörrar. #ramy #ramyinthefrontline #teaterviirus #ritz #kulturskafferietritz#vaasa #vasa #revolution #arabiskavåren

Hur gick det sen?

Efter själva förställningen hade vi en workshop. Vi fick ta ställning till olika frågor såsom: har majoriteten alltid rätt att bestämma? Fungerar demokrati? Finns det gränser för yttrandefriheten? Det var otroligt givande och jag är glad att jag var där med diskuterande, tänkande människor som vågade säga högt vad de hade på hjärtat. För genom att diskutera kan man vidga sina vyer och förstå saker bättre, djupare, annorlunda. 

Vi fick i mindre grupper skriva ner saker som vi kunde tänka oss att ställa oss på barrikaderna för. 

Ramy på scenen på Ritz.

Ärligt talat har jag haft svårt att riktigt förstå eller känna - så där riktigt på riktigt, en sorts weltschmertz liksom - för alla de som nu är på flykt. Jag läser artiklar och berättelser och suckar, torkar tårar och blir arg

Genom Ramy fick jag en lite bättre inblick i hur och varför det som har hänt har hänt. Hur det kan kännas leva i en diktatur eller militärregim och hur man då kan komma att reagera. Aldrig kommer jag ju att helt förstå eller kunna greppa, eftersom jag inte varit där, men någon sorts koppling eller känsla är ju ändå möjlig att få genom flyktingarnas berättelse. 

Jag har inga lösningar eller klokar tankar om varthän vi ska gå nu. Hur ska jag gå framåt från där vi är nu med nazistdemonstrationer på öppen gatan, som trots allt överskuggades av tusentals motdemonstranter. Alla huvudlösa och empatilösa kommentarer och beslut. Som att Finland skulle ta sig på fötter genom att stänga gränserna? Gränser som därtill är hårfint tunna från att vara helt påhittade och konstruerade.  

Äh, jag klarar inte av att tänka på allt det mörka allt för länge. Maktlösheten är förgörande. Kanske det är därför som jag dragit mig för att skriva färdigt detta inlägg också. Istället har jag koncentrerat mig på att hugga ved och baka julstjärnor.

Kampanjen We see you rekommenderar jag. Det handlar om att synliggöra flyktingarna för att de inte ska tappa hoppet och för att beslutsfattarna och rasisterna ska få veta att det finns många finländare som inte vill kasta ut alla flyktingar, utan istället vill hjälpa och räcka ut en medmänsklig hand. För hopp behöver vi, både flyktingar och finländare. Jag tycker jag låter som en trasig skiva som hakat upp sig, för jag har läst dessa samma ord på så många olika ställen i mitt algoritmstyrda universum. Jag undrar hur universum ser ut för flyktingskritikerna? För flyktingarna? Utan diskussion kan vi inte veta.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...