Jun 20, 2018

Tips på midsommarsaft

Tipsgeneratorn här, hej! Såhär i den blomstertid nu kooohommer så kan jag tipsa er om att man inte bara kan sjunga om blomster utan man kan faktiskt äta dem också. Nu blommar ännu till exempel syrénen här i Österbotten, så passa på att laga en vacker saft till midsommaren.

Här har jag skrivit receptet med lite utförligare instruktioner, men även här nedan under bilden i all sin korthet.

Gad midsommar mina små troll!



Syrensaft

40 klasar syrenblommor
2 liter vatten
2-3 ekologiska citroner
1 kg socker

Gör så här:
1. Plocka blommorna på dagen när solen lyser för då innehåller blommorna som mest aktiva ämnen. Lägg blommorna på ett tidningspapper i en kvart så att eventuella kryp hinner krypa ut och skaka sedan av dem. Om man är noggrann plockar man loss alla blommor, men om det känns för pilligt så tar du loss de största klasarna. Det är dock viktigt att lämna bort den bredaste mittstjälken och andra grövre kvistar, för de kan ge en besk smak åt saften.

2. Skölj citronerna, tvätta skalet och skiva upp dem.

3. Koka upp vattnet och ta av det kokheta vattnet från spisen.

4. Lägg i både blommor och citron i det heta vattnet.

5. Låt dra
svalt eller i kylskåp i 1-2 dygn.

6. Sila bort blommorna och citronen.

7. Koka upp saften med sockret.

8. Låt svalna innan du häller upp på välrengjorda och desinficerade flaskor. Det går bra att desinficera flaskor i ugnen i ca. 100 grader i cirka en kvart. Förvara i kylskåp så håller saften ungefär en vecka.

Jun 18, 2018

Gästbloggare + bokrecension av Let My People Go Surfing

Jag har länge tänkt att jag ska skriva ner mina tankar, reflektioner och åsikter om böcker om hållbarthet som jag har läst eller håller på och läser. I tankarna finns t.ex. Davis Jonstads Jordad, den där om träden Trädens hemliga liv och alla mina ljuvliga självhushållningböcker. Det går bara lite långsamt med både läsandet och recenserandet. 

Min sambo Daniel däremot är lite snabbare. Så därför får han ta över detta blogginlägg! Varensågoda!



Gästskribent: Daniel Nissén

Recension av Let My People Go Surfing

Det kom ett önskemål från denna bloggs innehavare - och tillika kvinnan jag bor med - att jag skulle recensera boken Let My People Go Surfing av Yvon Chouinard. Vi råkade snubbla över den på en liten, och väldigt “hipsterig”, affär på Södermalm under en Stockholmsresa strax före jul. Boken blev visserligen kvar i affären men jag kunde inte riktigt släppa den. Det kändes som en bok vi båda kunde uppskatta så jag beställde den som julklapp till oss båda.

Eftersom Magda hade andra böcker på gång (som hon väl tänkt recensera här) blev det jag som fick läsa den först.

Och det visade sig vara en av de bästa och mest inspirerande böcker jag läst på länge. 

Många har säkert hört talas om Patagonia - företaget som tillverkar kläder för vildmarksliv och äventyrssporter. Yvon Chouinard är företagets ägare och grundare. Boken beskriver hans väg från hängiven bergsklättrare som började sälja klättringsutrustning för att ha råd fortsätta åka ut i vildmarken till att driva ett internationellt storföretag. Men passionen för natur och miljö han utvecklat som ung finns kvar hela tiden. Det samma gäller mentaliteten som klättrare och surfare. 

Det gör att han, och hans medarbetare, hela tiden har en strävan att driva ett så “gott” företag som möjligt. Det innebär att miljöbelastningen begränsas, arbetsvillkor i hela produktionskedjan ses över och man försöker ge tillbaka till samhället. 

Det kunde lätt bli en ganska ensidig historia där författaren slår sig själv för bröstet och framhåller hur mycket bra de gör. Men det blir inte det. Visst finns säkert ett och annat som förskönats men Chouinard berättar också om de misstag man gjort. Framförallt sticker han inte under stol att Patagonia trots allt är ett stort företag som tillverkar massor med kläder för konsumtion. Hur mycket rätt de än gör så sliter deras verksamhet på jorden. Det får dem ändå inte att sluta försöka bli bättre. 

Det här är också något helt annat än den “greenwashing” så många företag sysslar med. För i dag är ju alla företag så väldigt miljömedvetna och etiska i allt de gör - åtminstone om de får säga det själva. Ju större de är desto mer godhjärtade brukar de ju också vara. Speciellt noga ska man ju ändå inte granska fasaden innan den rasar som ett korthus i en höststorm. 

Det är både uppfriskande och inspirerande att se att det faktiskt går att driva ett stort och framgångsrikt företag etiskt och hela tiden med miljön i fokus. Det går också att vara framgångsrik företagare med en avslappnad syn på arbetet - och unna sina anställda samma lyx. 

Samtidigt är det en obekväm påminnelse om hur mycket som är så otroligt fel i vårt uppspeedade, marknadsstyrda, kapitalistiska konsumtionssamhälle. För det mesta av det som Patagonia gör borde egentligen vara självklarheter om man bara använde sunt förnuft. Sådant som att produkter ska göras så att de håller länge och kan repareras om de går sönder, eller att man inte ser något behov att uppmuntra folk att köpa saker de egentligen inte behöver. För att inte tala om att tillverkningen sker utan onödig miljöbelastning och med vettiga villkor för de som producerar dem. 

Men i den omättliga marknadsekonomin finns inget utrymme för sunt förnuft. Så mycket av det som Patagonia gör blir revolutionerande. Samtidigt väcker det ändå visst hopp om att om fler företag kunde ta efter kanske det trots allt finns hopp för den här planeten. 

Slutet erbjuder sedan också en intressant twist (det är ju inte direkt någon deckare men ifall någon ändå vill behålla “spänningen” är det dags att sluta här). Chouinard har nämligen grubblat över hur han ska komma runt att oavsett hur mycket rätt Patagonia gör så tillverkar man ändå konsumtionsvaror och det sliter på en jord som är allt närmare bristningsgränsen. Det han kommit fram till är att det är vår matproduktion som måste förändras i grunden. Om den kunde ske på ett hållbart sätt så att den snarare tillför än utarmar jorden kunde till exempel klimatkrisen undvikas. Och därför har Patagonia börjat med matproduktion. 

Här blir det revolutionerande, inspirerande och hoppingivande på riktigt. Alla borde låta sitt folk gå och surfa.

Jun 10, 2018

En midnattspromenad i juni

Foton: Daniel Nissén


Uti vår hage där växa blå bär.
Kom hjärtans fröjd
Vill du mig något, så har du mig här
Kom liljor och aquileja,
Kom rosor och salvia,
Kom ljuva krusmynta, kom hjärtans fröjd



Fagra små blommor där bjuda till dans.
Kom hjärtans fröjd
Vill du, så binder jag åt dig en krans
Kom liljor och aquileja,
Kom rosor och salvia,
Kom ljuva krusmynta, kom hjärtans fröjd



Kransen den sätter jag sen i ditt hår,
Kom hjärtans fröjd
Solen den dalar men hoppet uppgår
Kom liljor och aquileja,
Kom rosor och salvia,
Kom ljuva krusmynta, kom hjärtans fröjd



Uti vår hage finns blommor och bär,
Kom hjärtans fröjd
Men utav alla du kärast mig är
Kom liljor och aquileja,
Kom rosor och salvia,
Kom ljuva krusmynta, kom hjärtans fröjd


Foton: Daniel Nissén

Detta magiska sommarljus! Åh, vad jag älskar det! En lördagskväll halv ett på natten begav vi oss ut för att dansa i dimman. Med knastrande grus under våra cykeldäck och en ljummen vind i håret flydde vi från myggorna bort och in i ett dimbeslöjat landskap. Luften doftade fuktigt och fylligt av grönskan och blommorna som kantade de små lands- och traktorvägarna som vi tog oss fram på. Luften var så frisk och lätt att andas att jag inte kunde få nog.

Att röra sig i naturen under udda tider på dygnet är någonting väldigt speciellt. Man får se ljus, färger och en stillhet som inte visar sig normalt. Det är som om man vid soluppgång och skymning får ta del en liten hemlighet, en råversion av naturens skönhet som aldrig kommer att komma igen utan alltid återuppstår i en ny skepnad. Färgerna, ljuset och stämningen är som ofilterade, mer påtagliga och mer kraftfulla än på dagen.

Jag kan inte undgå att beröras över hur vackert det är. Jag tror inte någon kan det som vistas i dessa marker. En midnattspromenad hör varje sommar till.



May 21, 2018

Gott ur naturens skafferi: kapris av maskrosknoppar

Maskrosknoppar blir fina "kaprisar"

Man hinner bara säga "Hepp!" så har nästa delikatess ur naturens skafferi ploppat fram såhär på vårkanten och i denna sköna värme! Rallarrosens skott som jag skrev om i förra inlägget börjar snart vara förbi, men ingen fara, än finns det mycket gott kvar att tillreda.

Maskrosens blomknoppar blir nämligen utmärkta substitut till kapris! Det är de allra minsta och hårda knopparna som blir bäst. Helst de som inte ännu skjutit upp från rotpartiet. Man lägger bara blomknopparna att dra i lite salt i några dar och kokar sedan upp en lag av vinäger som man häller på.

Jag ska skriva ett noggrannare recept senare. Tidigare har jag testat Marthornas recept, men då ska kapris stå i tre månader och dra i salt, så förra året testade jag ett snabbare recept. Det blev också superbra!

Urflåt och försäkta, för dessa sudduga, snabba mobilbilder, men... eh, jag lovar dyrt och heligt att min sambo snart ska stiga in med systemkameran och reda upp situationen. (Visst älskling??)

May 15, 2018

Fattigmans sparris, mjölkört / rallarros


Mjölkört. Lite för stor som "sparris" dock. 

Nu börjar björksavens tid vara förbi, för jestas, nu går det undan när värmeböljan ligger på. Saven slutar man skörda när mössören börjar spricka ut och det har det gjort med besked under de senaste dagarna. Härligt med värmen, men nu gäller det att vara snabb, för nästa delikatess ligger nu fem-före att serveras.

Mjölkörten eller rallarrosen skjuter upp ur marken i en rasande fart för tillfället. Törstande efter solljus och näring, för att senare i sommar få blomstra med fylliga rosa blomklasar. Ända tills en sådanhär glupimun* dyker upp och rycker upp de festaste, smaskigaste skotten tills bara de övervuxna eller ragliga sorterna finns kvar. Slurp!

Mjölkörtens skott smakar nämligen lite grann som sparris. Steker man dem i smör och sen droppar några droppar citron på så blir de en riktig delikatess! Personligen gillar jag dem bäst när man steker dem ordentligt, tills bladen börjar blir frasiga och bruna.

Plocka skott som är 5-10 cm höga och gärna med 0,5-1 cm i omfång. Är de allt för smala så är smaken inte lika god i mitt tycke. Knipsa av dem ovanför markytan. De brister rätt så lätt när de vätskefyllda.

Överdosera dock inte. Magen kan bli lite upprörd om man smäller i sig en hel näve ogräs som man inte är van med. Så taa't det lugnt och ät, säg nu, max 6-8 st åt gången i början.

Bon apetit!

*glupsk person med stor aptit

May 7, 2018

Kurser i vilda växter och naturens skafferi

Är du nyfiken på att lära dig mera om vilda växter? Är du nyfiken på vad som är ofarligt att äta och vad man egentligen kan tillaga av nässlor, maskros, mjölkört och kirskål?

Då har du tur! Min nästa kurs börjar riktigt snart. Denna gång i Närpes via vuxeninstitutet. In med en anmälan kvickt för kursen kör igång redan 22.5. Klicka HÄR.


Bild: Heidi Hendersson

Snart börjar nämligen de ätliga ogräsen dyka upp! Nässlorna är en av de första tätt följt av maskros, mjölkört och kirskål. Om du skulle vilja lära dig mer om att plocka vilda växter så kommer jag gärna och håller ett kurstillfälle, ute i naturen eller en föreläsningssal, helt hur det passar dig.

Exempelvis en sådan här kurs kan jag erbjuda. Kolla även mer alternativ under fliken "KURSER" här uppe strax under headerbilder.

VANDRING MED VILDA VÄXTER 
Vi bekantar oss med vilda växter och deras växtplatser under en promenad i naturen. Därutöver pratar vi om hur och när man ska plocka, hur man tar tillvara och torkar vilda växter samt får du tips på användningsområden. Du kan vara total nybörjare eller redan bekant med vilda växter från förr. Kurstillfället kan skräddarsys enligt deltagarna och även erfarna kan hitta nåt nytt. 
Tid: ca 1-2 h enligt överenskommelse
Pris: 20-25 € / deltagare beroende på kursen längd och deltarantal

Jag har alltså under åren utbildat mig till professionell förädlare av vildväxter med plockarkort för de vanligaste vilda örterna. med örtrådgivarna Jouko och Raija Kivimetsä. Innan dess har jag gått närstudie- och webbkurser utöver egna studier sedan 2011. Det finns mer att läsa om hur jag förkovrat mig i vilda växternas underbara värld under fliken "Naturens skafferi".

Skulle du råka befinna dig någonannanstans än i Österbotten och dessutom är en hejare på det andra inhemska så kan du kolla om Jouko och Raija Kivimetsäs kurser skulle passa dig. Mer info på deras sida här.







May 6, 2018

NO dig - YES work

Den som menar att odlingsmetoden No Dig skulle vara för latmaskar kan nog se sig nånstans dit  spaden inte räcks. I korthet går metoden ut på att man bygger odlingsmaterial uppåt istället för att söndra jordskiktet och gräva neråt. Puh, det är mycket jobb att bygga uppåt också! Men jag tror odlingsresultatet kommer att bli mycket bättre!

Iår har jag återanvänt förra årets odlingslimpa, som jag byggde upp med ett tjockt lager tidningspapper, grenar, ensilage, hästgödsel och sedan halm ovanpå (om jag minns rätt). Den funkade nog riktigt fint. Nu när snön äntligen smalt bort i slutet av april hade odlingslimpan sjunkit ihop rejält.

Nu får ni hålla till godo med usla mobilbilder, för jag hade knappt tid att pausa i min iver och ännu mindre tid att leka med systemkameran. Swish, swish några bilder i förbifarten istället!

Iår vändes jag först om lite grann i odlingslimpan, luckrade upp jorden med hjäp av min nya "grep" (ska visa den senare), tillförde kompostmaterial både från trädgårds- och matkomposten, några säckar halvförmultnade löv från hösten som jag sparat i sopsäckar.


Jag lät det regna i några dagar så att högen var riktigt genomvåt och inledde sedan nästa skede nu i helgen när solen sken.


Blötlagda tidningar bredde jag ut över hela limpan. Tips, sätt tidningspappret långt ner vid kanten, gärna under kantbrädan. Sen täckte jag limpan med höensilage från trädgården och vattnade. Få se hur mycket ogräsfrön som jag får att ta fart i mina odlingar nu... Tidningsmaterialet fungerar nämligen som en barriär mot ogräs underifrån tillsammans med de många andra skiktena som kväver ogräsen, men det finns ju nu risk att jag kontaminerat min egen odling. Nå, vi får se.




Nästa steg är att gräva fram hål eller rader i hölagret så tidnignspappret syns. Med en trädgårdshacka gjorde jag sedan hål i tidningspappret där jag skulle så mina frön. Hålen fyllde jag sedan med trädgårdsmylla och däri sådde jag sedan mina frön.


I denna bädd blev det vitlök (som borde vara klar på ett år) i mitten, morot på vardera sida och rödlök längst ut samt lite krasse i kanterna.


Nu ska denna darrhänta och armsvaga kvinna kasta fötterna upp på soffbordet och ta ett glas vin. Det hann ju nämligen bli kväll innan jag var färdigt härjad i trädgården. Just nu kretsar mina tankar mest kring trädgården, trädgården och trädgården, så det blir inte gjort eller skrivet så mycket annat.

Men vilken novis jag fortfarande känner mig som när det kommer till odlandet. Det finns en ocean av olika sätt att göra samma sak, jag försöker tänka lite permakultur med samodling och försöker komma ihåg vilka växter som passar bra brevid varandra och sen ännu försöker implementera det på vår växtzon, plus ta i beaktande att jag bor ute på en ö, där det tyvärr är avsevärt kallare om våren än på fastlandet. Nå, bara genom att försöka och stundvis misslyckas så lär man sig.


May 2, 2018

Björksavstider!

Bara en liten påminnelse: det är tid att ta björksav nu! Skynda skynda! Det är strax försent. När mössöronen börjar spricka fram så ska man sluta tappa sav.

Tappa dock med respekt och bara några liter eller mindre ur samma träd beroende på hur stort trädet är. Borra gärna ett snyggt rent hål som du sedan täcker igen med lera när du är färdig. Låt trädet vila några år innan du tar sav från samma träd på nytt.

För att tappa saven går det bra med plasthinkar eller flaskor och sugrör eller kliniska platsrör, så länge det är rent och inte glappar. Om du har några springor i din behållare så kan jag garantera att det är fler än du som kommer att sukta efter saven. Myror och andra kryp älskar nämligen att kalasa på den söta vätskan.

Bilden här nedan är faktiskt från förrförra året och mina metoder har utvecklats sedan dess. Men, men, whatever floats your boat liksom.



Apr 20, 2018

Intervjuad i podden "Våga satsa"

I podden Våga satsa pratade jag nyligen med Malin Båtmästar från bloggen Malins driftigheter. Podden handlar om företagande ur olika synvinklar och är en del av yrkesskolan YA!s projekt med samma namn som podden. Malin pratar med olika företagare och deras idéer och vilka vägar de gått, även ibland vilka fallgropar som kan finnas.

I det här avsnittet stod jag för en företagardröm i startskottet. Fem-före-företagare liksom.

Jag har ju tänkt och funderat länge på att göra någonting mer av mina vilda växter och tankarna om hållbarhet och är nu på randen av att starta eget firmanamn. Jag jobbar nog fortfarande med mitt dagsjobb på museet och ämnar också fortsätta med det, men jag vill samtidigt lägga ner mer tid och energi på det här som jag håller så kärt: mina vilda växter från naturens skafferi.

I poddavsnittet pratar jag om hur min affärsidé ser ut, filosofin bakom, mina drömmar om framtiden och vad jag är rädd för när det kommer till företagande. Som den idéspruta som Malin är så kommer hon med en och annan god idé om hur jag kunde vidareutveckla mig som företagare. Härligt!

Ta och lyssna på avnittet HÄR!


I ett hav av nässlor och andra goda ogräs.
Foto: Heidi Hendersson

Apr 2, 2018

Lista om personlig utveckling dekorerad med GIFs

En lista gör gott åt skrivlusten. Och läslusten för den delen också. Jag spanade in Malins 15 frågor om personlig utveckling redan för ett bra tag sedan och tänkte att "Det där ska jag svara på! Sen. Lite senare när jag har mer tid och tankar." Nååå, vettja om tid eller tankar är varken mer eller mindre i dagsläget, men jag har hört att nuet är en bra tidpunkt att börja i när man ska ta sig för olika saker.

Så här är min svar. Utöver Malin så har i alla fall även Vonne och Ellen svarat på listan. Någon annan?


15 frågor om personlig utveckling

1. Hur ser en perfekt dag ut för dig?
Viktigaste är att dagen börjar lugnt och hemmavid. Jag får sova till 9-tiden och vakna utvilad, äta en långsam brunchliknande frukost med nattsvart kaffe medan jag läser intressant artiklar, en god bok eller ett roligt internet. Sen  kan det få hända lite vad som helst eller ingenting. Jag kanske planterar frön eller grejar i trädgården (märks det att jag väntar på våren?) eller pysslar med nåt annat jordande såsom med vilda växter. Det brinner en brasa i öppna spisen och en jättegod middag väntar. I famnen ligger en katt och spinner vid nåt passligt tillfälle. En perfekt dag innebär att jag får någonting gjort - såsom att hugga ved, plantera om blommor, rensa mina örter - , men ändå får ta det lugnt och göra nåt kreativt samt god, god, god mat.

Denna bild av eld får representera mysbrasa, kreativiteten och driven att åstadkomma nåt, men i en lugn takt.

2. Vad ville du bli när du var yngre?
Hästskolelärare tror jag minsann. Synd att jag i nåt skede upptäckte att jag var lite rädd för hästar...



3. Vilken ovana skulle du vilja bryta?
Tröstätandet. När jag tycker synd om mig själv är det inte långt till comfort food.


4. Vilken ny vana skulle du vilja införa i ditt liv?
Morgonpromenader eller -joggningar. Nu när ljuset börjat återvända och vårfåglarna sjunger, så skulle det vara ett ypperligt sätt att börja dagen. Frisk luft, soluppgång och rörelse i kroppen! Det tycker jag varje kväll. Tills jag vaknar som en ljusskygg morgonzombie.


5. Tänk på en person som du verkligen beundrar. Vad har den personen för kvaliteter som du tycker om?
Sympati, medlidande och stor förståelse för andra och tolerans. En positiv attityd och en stor gnutta humor.


Denna man gick inte GIF:a. Too holy for GIFs.

6. Vad gör du för att slappna av?
Tänder en brasa i öppna spisen och läser eller skriver nåt, gärna med en kopp/glas av nåt gott och en katt i famnen. Och förstås yoga. YIN yoga, aaaaaaaaah....


7. När gjorde du senast någonting som skrämde dig?
Det var nog rätt länge sen som det riktigt kändes i kroppen, så jag tror det snart är dags. Det sägs ju att det inte är värt att göra om det inte pirrar lite grann av rädsla i maggropen.

Jag var i och för sig nyss in på starta-eget-konsultation och när jag satt och väntade på att få gå in till konsluten så pirrade det nog till såsom det brukar göra när man t.ex. väntar på att få gå in på en arbetsintervju. Det tolkade jag som ett bra tecken. Om tanken "Vad är det som jag egentligen ger mig in på??" slår en så är det förmodligen en bra sak. (Förutom om det handlar om att sitta i en tatueringsstol i färd med att skaffa en ansiktstatuering. Då är rädslan befogad.)



8. När kände du dig senast stolt över dig själv?
Här i veckan när jag visades uppskattning på jobbet. Like a boss.


9. Vilka praktiska egenskaper önskar du att du hade?
Jag skulle gärna vilja kunna manövrera en motorsåg, meka lätta saker på en bil och bygga rakt, fint och självsäkert.



10. Vad tycker du om att göra för andra eller ge till andra (inte materiellt utan av dig själv)?
Att ge uppmuntran och stöd och heja på. Speciellt när någon är i valet och kvalet och inte riktigt vågar kasta sig ut och ta det där beslutet. Sååå, i princip en cheerleader?

11. Vad gör dig exhalterad?
När många bra saker klaffar samtidigt och solen skiner, det är vår i luften och allt verkar vara möjligt. Huhhu, då är jag ett Hangökex på extacy!




12. Vad gör dig nedstämd?
För lite sömn. När jag blir besviken på någon. Mörkerhalvåret.



13. Vad skulle du vilja säga till ditt femåriga jag?
Det är lugnt, du behöver inte blir så arg. (Jag vill minnas att jag hade ett fruktansvärt häftigt humör som liten...)



14. Vad skulle du vilja säga till ditt sextonåriga jag?
Du är inte så tjock som du tror. Prata med dina föräldrar mer, de är faktiskt smartare och mer förstående än vad du tror.



15. Fantisera att du är 90 år. Vilka minnen skulle du vilja ha? Vilka historier skulle du berätta?
Jag skulle minnas hur jag var del av revolutionen, hur vi tillsammans ändrade samhället och synen på jordens och människans samexistens. Jag skulle berätta historier om hur vi inte riktigt visste vad vi gjorde alla gånger, men gjorde dem ändå i tron på att det i alla fall är bättre än att göra inget alls. Jag skulle minnas hur många fina människor som funnits med mig längs med vägen och hur lyckligt lottad jag är över att ha så fina vänner, som jag delat så mycket med, vissa ända sedan barnsben.

Mina barn och barnbarn skulle tro att jag överdriver och överdramatiserar hur olika samhället var då jämfört med idag och fnysa åt tanken hur vi dyrkade arbetet och samhällstillväxten, att vi skulle ha slavat med lönearbete 8h om dagen med bara några veckor ledigt om året, att vi grävde, sög, och bankade ur det sista vi kunde ur jorden utan att ge någonting tillbaka, att vi inte ännu hade insett att vi är mer än våra fysiska kroppar utan också har en energikropp, att vi trodde vi var på toppen av någon sorts imaginär pyramid, att vi inte ännu förstått att det egentligen finns tillräckligt av allt bara vi lead with the heart.

Och så skulle jag förstås var en riktig yolotant i färggranna kläder och barfota om somrarna.

Yolo GIF from Yolo GIFs


Alla GIFar (utom Hangökexet, som jag gjorde gjälv) är från tenor.com.

Mar 24, 2018

Tid

Foto: Daniel Nissén.

Tid.
Tid.
Tid.

Det finns sällan tillräckligt av tid. Jag halkar ständigt efter. Det finns alltid nåt som jag inte ännu hunnit med. Antingen hugger jag ständigt en för stor bit åt mig att tugga eller så är jag dålig på att disponera min tid. Eller - ett tredje alternativ - så gör jag för mycket av "någonting annat". Jag ska återkomma till detta "andra".

Jag har funderat mycket på min tid. Hur det känns att leva i tiden som jag skapar. Vad jag menar är alltså hur jag använder tiden. Är jag närvarande och här? Om inte, var är jag då? Varför känns det som att jag jämnt halkar några steg efter där jag tror att jag vill vara? Betyder det här att jag är närvarande i framtiden medan jag de facto befinner mig i nuet (så som vi kan uppfatta det) och därför känner denna ständiga brist? Eller är bristen här för att jag upplever och fokuserar på den?

En stund trodde jag att det berodde på vad jag jobbar med. Att det är jobbet som gör att jag har för lite tid. Det är det där "andra" som ockuperar mig. Ja, i och för sig tycker jag att vi jobbar för mycket.

Vi jobbar för att ha råd att bo i ett hus som står tomt och dagarna, för att ha en bil att köra med till jobbet och för att köpa kläder så vi ska passa in. Vi säljer vår tid för att sen längta till veckosluten och semestrarna då vi ska leva på riktigt och göra det vi tycker om. Några dagar i vecka, några månader i året, under en hel livstid. Några pensionärsdagar kommer min generation knappast att se. Det är ju inte riktigt klokt när man tänker på det. Att jag har hållt på och läst David Jonstads bok Jordad kanske märks?



Sen tänkte jag att min egen attityd spelar största rollen trots allt. Oberoende vad jag gör liksom. Hur jag förhåller mig till mig själv i det jag gör är av största vikt för att vara närvarande i stunden, njuta av livet och hitta glädje, ljus och förnöjelse i allt omkring en. Att man kan uppskatta den vackra soluppgången eller naturkrafternas styrka när vinden viner över bron när man kör till jobbet en (as)tidig morgon. Att man kan finna glädjen i att få vara med och producera tankeväckande konstutställningar som bidrar till mer kontemplation och ifrågasättande av samhället, trots det styva och stundvis rätt så okreativa arbetssättet. Försöka se förbi stela strukturer, andras maktkamper och meningsstridigheter (not my circus, not my monkeys), känslor om otillräcklighet och att inte tillräckligt bidra till förändringen av samhället, som är så angelägen.

Om jag bara accepterar att jag är här och nu och det som kommer det kommer när det kommer och ska komma, så tror jag stunden i nuet också känns mer närvarande och meningsfull. Om jag accepterar att bristen inte finns här utan att jag själv skapar min uppfattning om tid och liv och att den kan vara full av överflöd om jag vara så vill, så tror jag att meningsfullheten i nuet också blir starkare.

Att lita på intuitionen och tillåta mig själv göra val som går utanför det som samhället anser vara normalt eller vettigt blir allt mer närvarande. Senast i höstas skrev jag om att göra val som ger mig mer ro. Sedan iår jobbar jag också mindre och tanken är att leva mer.

Att leva mer har hittills gått ut på att ta tag i företagsdrömmar, meditera och yoga, gå på promenader mitt på dagen, så frön inför trädgårdssäsongen och helt enkelt ta lite distans till saker och känslor som ändå är övergående, tillfälliga och förgängliga. Vi får se vad det går ut på allt eftersom som tiden går.

På tal om intuition. Vissa kan ju spå i teblad, men latemansversionen får man via Yogi Tea, vars tepåsars lappar pryds av små budskap. Här senast när jag tog en sådan tepåse berättade den till mig att "Give up your resistance to change". Det hänger ihop - allt hänger ihop - med att skifta ställning, fokus och rytm.

Foto: Daniel Nissén.

Ganska oborstad och nyvaken och helt ofixad och jag tyckte först inte om bilden, men han sade att det var en bra bild. Och jag tycker den är ärlig och det räcker bra.




Jan 7, 2018

En sorts årsresumé av lycka i en burk

Foto:Daniel Nissén


En sorts årsresumé kan man kanske kalla det här. Under året som gått har jag nämligen skrivit ner goda saker på små lappar och förvarat dem i en gammal hattask som jag köpt i Danmark på ett loppis. Det sista, det där om det danska loppisfyndet är bara en intressant detalj och har egentligen ingeting att göra med årsresumén. Jag ville bara verka världsvan och intressant. Till saken.


I början av året 2017 påbörjade jag alltså en positivtetsutmaning. Så pretentiöst och hummiflummigt det låter så här i skrift. Nåväl, jag kallade det "Lycka i en burk" och det går ut på att varje vecka skriva ner någonting roligt, trevligt och positivt som hänt. Det kan vara allt från härligt väder och mormors hallonsylt till kärleksförklaringar och vänner som förgyller dagen.


Ikväll tömde jag burken och läste igenom lapparna. Så intressant och roligt det var att läsa om både stort och smått. De flesta saker var ganska förutsägbara, eftersom en stor del av året har präglats av att jag blev kär och lapparna handlar långt om allt det roliga och fina som hör där till.


Utöver kärleken har även vännerna förgyllt mitt år. Högen med lappar om glädjestunder med vänner och familj var ungefär lika stor som den om kärleken. Det var bröllop, besök, goda nyheter och trevlig stämning.


En tredje källa till lycka har varit trädgårdslandet och att få odla. Tomaterna, odlingslådor och pynjande i trädgården fick sin beskärda del av lapparna. Tyvärr var det ju en jättekall vår och sommar, så resultatet blev ju kanske inte så prunkande som jag hade hoppats på, men roligt var det ju i varje fall, om än lite frusterande emellanåt när allt inte växte som det skulle.


Jag tänkte här ge er ett axplock av saker som jag skrivit ner på lapparna:

Hälsade på mommo & mofa under morsdag. Roligt att se dem pigga. (maj)
Han sade att han älskar mig. (april)
Fick odlingsbädden och -limpan gjord samt bönorna och ärterna i jorden. (juni) 
Kvalitetstid med Ica i Lovisa. (mars) 
Träffade en söt och smart typ på Tinder (februari)
En rolig kväll med älskade vänner. S & V's bröllopsplanering. (januari)
Skörda i eget land!! (augusti)
Katterna trivs så bra på nya stället, speciellt när de kan gå ut hela tiden. (maj)
Vackert vinterväder. En tur på isen med sparkstöttingen. Fridfullt. Energigivande. (januari)
Ello och Ica på besök över helgen <3 (november)
Att hitta glädjen och lugnet i yogan .(januari) 
Kalevan kisat med Daniel: delade upplevelser och skapande av gemensamma minnen. (juli)
Höstens klara sköna luft. (september)
Skottland! Tog det lugnt, men hann se och göra mycket. Första längre resa tillsammans. (juli)
Odlingslådor och  växthus tar form. (maj)
Kaffedejt med Daniel. (februari)
Mommos hallonsylt <3 (januari)
Vardagslunk och rutiner som börjar löpa tillsammans med Daniel. (augusti/september)
Afterwork pizza med kolleger. Upprymd och glad efteråt. (januari)
Ut och vandrade i skogen med nya 5-fingers skorna. Glad över gemensamma hobbyn. (juni)
Lusten och inspirationen att blogga. (oktober)
Tallinnresa med Daniel. Första resan tillsammans. Planering av Skottland. (april)
Fick tomatplanta av pappa och från jobbet. Glad över att få odla. Växthuset nästan klart. (maj)
Bestämde oss för att flytta ihop. (maj)
Pyssel med lingon och rönnbär. Torka och gjorde remmar. (november)
Trädgården och tomaterna har överlevt och t.o.m. gett lite skörd. (juli/augusti)
Att gå på date (vänta på att få gå) med en snygg och snäll kille. (februari)
Fabror Gröns föreläsning och Framtidsveckan. (oktober)
Daniel flyttar in! <3 <3 <3 
Natural High Healing festival. (juli)
M och I på besök. Husvagn, chilling och bastu. (september)
Bada badkar utomhus. Mysigt! (juli)
Helg med tjejerna vid mig <3 (april)
Fick beröm på jobbet för att vara intelligent, snabbtänkt och energisk. (maj)
Bra försäljning av vilda växter på Slättens mat & mystik samt Veikars Älvtorg. (september)
Fick träffa vännen D igen efter 1 1/2 år sen sist. (april)
Att få börja elda igen. Doften, ljudet, stämningen. (september) 
Sena kvällar ute i trädgårdslandet. (maj / juni) 
Att bli kär och känna fjärilar i magen och saknad. (mars) 
Vårens färger, ljus och ljud! (maj) 

Läser man de här lapparna så ser det ju onekligen ut som ett fantastiskt lyckat år med idel solsken och kärlek. Och det var ju ett bra år! Är ju tacksam och glad. Men jag minns också hur tung, mörk och seg vintern var (igen) och hur stressigt, på branten till riktigt ohälsosamt stressigt, det var på jobbet stundvis. Förstås hör det ju även livet till. Att det finns både gott och ont.

Hoppas nästa år blir en passlig blanding av allt. Ett liv med alla kryddor, tack!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...