Senaste inlägget skrevs 27. oktober och då gick vi och väntade på att babyn skulle komma till världen. Två dagar senare var hon här. Hon föddes på morgonnatten 29. oktober. Nu känns som om Freja alltid varit en del av våra liv, samtidigt som allt med henne är så nytt. Spännande tider! Trötta är vi ju båda två som föräldrar och ibland känns det nog som att alla som säger att vi ska njuuuuuuuta av spädbarnstiden kan nog gå och se s... eeh, jaa... nå, låt oss bara säga att nätter då man vyssjar en baby med magnkip inpå småtimmarna så hör ju kanske inte till de mest njutningsfyllda delarna av spädbarnstiden, heh. Kanske jag skriver mer om hennes resa ut i denna värld, men det får bli en annan gång för nu tänkte jag nämligen kasta blickar bakåt på året som gått.
Jag älskar att kunna kolla tillbaka senare och se vad som stuckit ut i vardagsbruset. Många har ju skrivit utläggningar om hur skit året 2020 varit och sedan kom motreaktionen med de som trotsade den trenden och påpekade hur de vågar sticka ut med att dela hur 2020 varit toppen för deras del. Jajjaa, vare sig det varit ett bra eller dåligt år, så har det i alla fall varit annorlunda, varierande och omvälvande. Personligen har jag inte haft ett skitår, inte alls. Ett år med många, många ljusglimtar och saker som gått framåt. Nåväl, till saken! Årskrönika here we come!
Tyvärr får vi hålla till godo med mest mobiltelefonbilder, för det är tydligen så som jag fotograferar nuförtiden. Systemkameran är dammig och bortglömd...
JANUARI
I min Bullet Journal för 2020 gjorde jag upp mål för året och planer för vad som skulle hända när. En visuell karta över hur studierna skulle framskrida, drömmar och mål som jag ville koncentrera mig på och inspirerande citat och mantran för pepp. Dessa nyttjades måttligt under året, men var till hjälp de gånger jag behövde lite mer fokus igen. Det handlade mycket om att bygga trädgård, familj, studier och att komma ihåg att vara snäll med mig själv.
Jag inledde året med att flitigt fortsätta studierna till odlingsträdgårdsmästare på YA och med att jogga och yoga enligt ett träningsprogram som Daniel gjort upp. Det var fartlek med Rollo på släptåg (eller snarare dragtåg) och gympass ute i vårt utegym. Jag läste om ekonomi, företagsamhet och i kursen om konst och kreativt uttryck gjorde jag ett poddavsnitt om permakultur. I mina studierna på Novia om permakultur och regenerativt jordbruk lärde jag mig om kartapplikationer, ScetchUp och Storymaps som verktyg för att visualisera mina odlingar för andra. Jag satt alltså mycket framför datorn.
Med små hjärtan prickade jag in i min Bullet Journal när jag tagit mig tid att göra saker bara för hjärtats och eget nöjes skull. Den 12:e januari har jag till exempel läst en bok i lugn och ro i nån timme och en annan gång åtföljdes hjärtat av orden "Yin joga". Målet är att varje vecka ägna mig åt minst 3h av själavårdande egentid, så kallad self care. Få se hur det går med lilla Freja i huset nu, hehe.
***
FEBRUARI
Ännu i början av året var jag flitig med att varje dag skriva ner några saker som jag var tacksam över just nu. Ett återkommande tema för tacksamhet under året har varit min kropp och hälsa som bär mig varje dag och ger mig frihet och rörelse. Ett annat återkommande objekt för tacksamhet har också varit ett eget hem där jag får vara trygg och i lugn och ro. Annat som ofta figurerat på sidorna har varit Moder Jord, den friska luften och rena vattnet som vi har och förstås min älskade Daniel.
Jag fortsatte gå på föreläsningar på YA i Närpes och att studera hemma framför min dator. Jag fortsatte också gymträning och joggandet. Jag fick nytt gymprogram av Daniel med jämna mellanrum så att motivationen skulle hållas uppe och jag tyckte det var kul att gymma. Okej, stunden strax innan man ska bege sig ut till gymmet är kanske inte så sprittande, men när man väl kommer igång och känslan efteråt är ju skön.
Jag beställde frön och började på allvar att planera odlingssäsongen. I mitten av februari frösådde jag tomat och paprika och lite senare lök och purjo. Den forna bastun i källaren inreddes till grorum och jag istallerade lampor och bänkar. Det visade sig dock vara lite för kallt där för optimal tillväxt... Jag gjorde även några vintersådder i plastback, men det bommade totalt när jag på vårkanten glömde att vattna regelbundet och sådderna kämpa för sin överlevnad under plastlocket.
Husrenoveringen tog konkreta steg framåt och vi fick kontakt med en bra byggare som specialicerat sig på återanvändning och ekologiskt byggande. Vi började riva lite smått på övre våningen.
I slutet av februari fick vi veta att vi skulle bli föräldrar. Med skräckblandad förtjusning och mycket glädje såg vi fram emot det. Det var inte oplanerat, men inte heller väldigt planerat. Vi höll det hemligt en tid tills vi själv fått smälta insikten.
***
MARS
Corona slog ju till i mars och det dröjde nog länge innan jag insåg hur stor inverkan det skulle ha på våra liv. Jag trodde att det nog skulle ha blåst över om några veckor, senast till våren och sommaren så har farsoten nog försvunnit från världskartan igen. Ack så fel jag hade!
Ett yrkesprov i produktutveckling och marknadsföring kirrade jag i mars. Jag gjorde morotschips med citronsmak som produktutveckling och fin jättefin feedback på det. Känns som en grej som jag definitivt kunde ta vidare i framtiden.
Gym, joga och raska promenader med hunden Rollo fortsatte. Jag mådde hyfsat bra som gravid överlag, men i mars var nog ganska så trött mellan varven. På morgonen måste jag vara snabb med att knapra i mig en riskaka innan jag gjorde någonting annat för att mota illamåendet som snabbt kom på. Den 26: e mars har jag antecknat i min kalender "Mådde illa och var trött som en zombie hela dagen... " med en lessen smilyface.
Jag blev allt slarvigare med att skriva ner saker jag är tacksam för och goda vanor i vardagen... ajajfy, för det är en superbra sak att reflektera över!
Min kloka "firestarter" vän Mia kläckte i slutet av månaden en idé om att vi skulle arrangera en webbinarieserie om odling och självhushållning, för att öka beredskap och kontakten till jorden under Coronakrisen. Jag åtog mig att försöka styra upp det praktiska och några väldigt intensiva veckor följde. Hand i hand med en rätt så stor graviditetströtthet, men det gick förvånansvärt bra.
***
APRIL
Webbinarieserien "Lokal matförsörjning i Coronakrisens skugga" planerades och kördes igång som ett gemensamt projekt mellan Omställning Österbotten och Omställningsnätverket i Sverige. Du hittar alla delar HÄR på Omställningsnätverkets Facebook-sida. Att lära känna personerna i Omställningsnätverket - Arci, Maxim och David - och få arbeta tillsammans med dem på deras avslappnade och inkluderande sätt var en ynnest.
Sådderna inför odlingssäsongen fortsatte och i början av april hade olika salladssorter grott, men inte kryddorna. Jag gjorde upp ett såschema i en Excel-tabell med cirka 100 olika sorter av grönsaker, kryddor och blommor. Riktigt alla sådde jag väl inte, men det mesta blev nog till verklighet och en del misslyckades på vägen, såsom alla gurksorter förutom frilandsgurka. Hmmpf! Jag byggde en liten drivbänk för att få starka fina och härdiga plantor.
Vi skulle på ultraljud för babyn, men Corona ställde till det och Daniel fick utebli och det var bara jag som fick gå till sjukhuset och se hur Freja levde om det i min mage. Det kändes spännande och roligt. Hon snurrade runt och satt med benen i kors, så vi levde länge i ovisshet om det var en flicka eller pojke, men de kvalificerade gissningarna var på flicka. Vi hade berättat till familjen i slutet av mars och lite senare i början av april till de närmaste vännerna. Av någon orsak kändes det inte rätt att dela nyheten på sociala medier, och det var först på sensommaren, cirka en månad före beräknat som jag kom mig för att skriva ut denna stora livsförändring. Jag vet inte riktigt varför det blev så. Det kändes så privat på nåt sätt. Jag har haft en lång period då jag blickat mer inåt än utåt (förutom webbiarie-serien i våras, heh), så det hängde kanske ihop med det. I vilket fall som helst så kändes det som om jag varit gravid rätt så länge, samtidigt som om det var så himla långt kvar. "Jag hinner ju med vaaad som helst ännu innan babyn kommer!" tänkte jag optimistiskt och fortsatte med webbinarierna, studierna och odlingarna.
Renoveringsmässigt så gick det framåt i och med att vi tvingades att ansluta oss till det kommunala avloppet och en grävmaskin kom och vände upp och ner på en stor del av gården. Jag farade för skador på åker och min odlingsmark, men i slutändan gick det helt okej. En del markpackning och lera i ytskiktet, men ändå på ett begränsat område vid åkerkanten.
***
Jorden redde sig i maj och jag började på det stora projektet att omvandla åkern till grönsaksland. Jag grävde varsamt - eh, eller hur varsamt man nu kan gräva sönder en jordskorpa - gångar som var 10 meter långa med ca 80 cm breda odlingsbäddar emellan. Jorden från gångarna skyfflade jag upp på bäddarna som jag grundat med lite organiskt material och gödsel. Aaaah, den tillfredställande känslan när man ser hur någonting förvandlas och byggs upp! Hur koncentrerad jag blir och glömmer bort tiden och allt annat. Att få hålla på med detta är livet!
Jag gick en kort dagskurs i naturlig bihållning där bina ska få följa sina naturliga instinkter när det kommer till att bygga bo, föröka sig och välja drottning. Mycket intressant! Sen när vi skaffar bin är det nog topplistkupor och naturlig bihållning som gäller. Lite har jag ändå börjat fundera om jag måste göra det så svårt för mig... det skulle ju vara enklare att börja med vanlig bihållning, köpa några kupor och samhällen och få hjälp från "konventionellt" håll medans jag lär mig hantera bina. Samtidigt tänker jag, är det ett onödigt extra steg? Nå, den som lever får se.
Att få börja praktik på Lillklobb Permaculture var nog det mest spännande i maj månad. En av de stora lärdomarna var att i praktiken se hur långt man kommer med "a good set of tools", alltså bra verktyg. Att ha en bra variation av skärare och trianglar med teleskopskaft för ogräsrensning och lite atteraljer för sådd och utplantering så kommer man mycket långt med bara handkraft, trots att man har en odling på cirka en halv hektar eller mer.
Som gravid mådde jag bra, illamåendet hade gått om för en tid sedan och jag njöt av att kunna gå på kurser och göra praktik.
Det var nånstans här i april-maj som jag tappade bort att föra dagbok över tacksamhet varje dag och andra goda vanor. Aj aj.
Det blåste ovanligt hårt och mycket den våren (och vintern... och hösten... och så finns det folk som säger att klimatförändringen inte drabbar oss här, ppffft!) och i en av stormarna med vindbyar över 20 m/sek så rök mitt tunnelväxthus i plast. Jag hade nog grävt ner kanterna och bulkat upp med jord och försökt att surra fast det, men ändå vek sig det allt för tunna metallskelettet i vinden. Med Daniel och svärfars hjälp fick vi det reparerat och mina tomat- paprika och physalisplantor fick fortsätta växthuslivet.
***
JUNI
Sommaren tog fart och likaså stormvindarna och mitt tunnelväxthus blåste sönder igen. Denna gång för gott. Jag var så evinnerligt trött på denna ständiga blåst som härjar dessa pampasslätter! Riktigt urled. Därför har vi under året som gått planterat ett tiotal granar och andra träd längs med tomtgränsen och lite in på åkern för att så småningom få lite mer vindskydd. Nytt i odlingarna var också en örtspiral med stjärnuddar.
Jag tyckte att min mage äntligen började synas lite mer, men var nästan lite besviken att det inte syntes mer än vad det gjorde. Andra gånger var det bara skönt att vara som "normalt". Rund i kanterna som jag dessutom är så var det inte en endaste en själ som påpekade nåt om min mage eller skulle klappa magen under hela graviditeten. Man vågade väl inte, för det kan ju vara att jag bara var lite tjock! Haha! Jag kände mig både lättad och lite förbryllad över det. Jag hade ju förberett mig på att klappa personen tillbaka på magen med nån trevlig kommentar, i och med att man ju hade hört så många historier om oinbjudna klappar och kommentarer.
Till midsommaren bakade jag surdegsbröd i mängd och massor för att sälja på REKO här i bygden. Tyvärr blev det ett ganska katastrofalt resultat! Bröden blev överjästa på grund av att temperaturen växlade i och med ett analkande åskväder. Typiskt. Det var första gången ett haveri av den här kalibern hände med min deg och första gången som jag sålde surdegsbröd. Suck. Jag fortsätter att öva, pröva och öva lite mer, så ska jag nog snart ha modet att försöka mig på försäljning igen.
Midsommaraftonen firade vi med hemlagade burgare (med surdegssemlor förstås), ett svalkande dopp i ett grustag nära oss och en nattpromenad under årets ljusaste dygn. Jag tog till och med en stund för mig själv med skön, sprittande musik i hörlurarna och dansade barfota på gården och åkern i den ljuva sommarnatten. Det var self care om något!
Vi tog också en liten minisemester eller dagsutflykt till Yyteris sandstränder och njöt av sommaren, semestern och havet. Vi hade jobbat rätt så intensivt med odlingar och renovering och behövde en liten paus. Jag trivs så bra här på vår gård och i vårt hem, men det är beläget långt uppe på landbacken allt för många kilometer från havet. Varje gång jag kommer ut till havet suckar jag lite vemodigt men njutningsfullt över att jag saknat vågskvalpet, saltdoften, bruset, ljuden, glittret och vidderna utan att jag ens aktivt lagt märke till saknaden.
JULI
Jag fortsatte pendla ner på praktik en vecka i taget till Lillklobb Permaculture med ojämna mellanrum. Det var nog en av de bästa saker den sommaren! Delvis att få praktisera på en gård med permakulturtänk och delvis att få tillbringa så mycket tid i Sibbo med familjen och vänner. Jag och pappa passade även på att övernatta ute på sommarstugan ibland. Att få börja arbetsdagen med en båttur i arla morgonstund i högsommartid var nog härligare än härligt! En morgon vaknade jag till och med extra tidigt och tog ett morgondopp innan frukost. Underbaaaart! Jaaja, märks det att jag gillar sommar?
Det var några riktigt varma perioder i juli och graviditeten började kännas extra tung de dagar som svetten lackade och man skulle orka rensa ogräs, kärra runt nåt eller packa grönsaker. Jag fick ta lite fler pauser än vanligt i skuggan.
I odlingarna trivdes svampen som jag "sått" i gångarna mellan odlingslimporna. Jag hade alltså hämtat förbrukade odlingspåsar för t.ex. ostronskivling från Näckrosgården och blandat in det i gångarna av sågspån. Det funkade helt bra i början, men i nåt skede var det så mycket svamp att det blev lite jobbigt att gå mellan raderna. Men jag lade inte dit dem endast för matvärdets skull, utan även för att jag tänker att svamphyfer kunde göra gott åt jorden. Förövrigt frodades morötter, grönkålen och bönorna i odlingarna. Till misslyckanden hör den frösådda löken som fallerade totalt och mina 10 krukor med vattenmelon i ett litet växthus och inte en enda vattenmelon i slutet av säsongen.
För renoveringen testade jag laga en provbit till ett lergolv. Ursprungligen hade vi tänkt lergolv till badrummet, men vi konstaterade senare att det blir ett lite för stort projekt och så vill vi kanske inte lägga det första lergolvet vi någonsin gjort i ett av de mest känsliga rummen i huset, dvs. badrummet. Så vi sparar lergolvet till ett annat rum. Kanske farstun eller glasverandan. Lera blir det i alla fall i sovrummen på väggarna. Härligt! Och så blir det lite lera i form av handgjord keramik till badrumsbordet av min underbart talangfulla och kreativa vän LÖK keramik. Ännu härligare!
***
AUGUSTI
I augusti började det komma ordentligt med skörd och jag var ju alldeles lycksalig över det. Lyckan att få odla, skörda och äta från eget trädgårdsland. Samtidigt förberedde jag mig för ett yrkesprov i ekologisk odling, som jag kunde utföra i mina egna odlingar. Jag försökte observera min omgivning och analyserade t.ex. ogräsförekomsten som en indikator på näringämnen, markhälsa och olika problem. Jag var tydligen den första studenten som förklarat om jordmånen på det viset, haha!
Jag var sista vecka på praktik på Lillklobb Permaculture och vi skördade och sorterade vitlök, gjorde lite sådder inför hösten, preparerade och städade upp odlingsbäddar och sådde in cover crops och så byggde vi en jättestor "hygelbädd". Jag är väldigt tacksam över den praktikplatsen! Joshua delade frikostigt med sig av sin kunskap och erfarenhet, tog sig tid för pauser ibland där han förklarade om jordhälsa eller dylikt. Trots att han själv nu för tillfället rumsterar om sitt koncept med en market garden enligt permakulturens principer och lägger om sin verksamhet, så uppmuntrade han mig att fortsätta bygga på mina trädgårdsplaner med nåt av en egen market garden. En av de viktigaste lärdomarna (utöver verktygen) var att se till att bevattningen och lager är i skick. Utan dessa så är det inte så stor idé att seriöst ge sig in i spelet.
Graviditeten gick stadigt framåt och samtidigt kändes det som om jag alltid varit gravid. Inte direkt på ett negativt sätt, mer att det var så längesen som jag inte varit gravid att det här tillståndet nu var det nya normala. Allt annat är det onormala. Vi gick på en profylaxkurs som verkligen var värt pengarna. Utöver andningstekniker som var guld värda när dagen D äntligen kom, så fick vi även en bild av hur händelseförloppet kunde gå till i olika scenarior. Den största insikten var nog att förlossningen kan bli en riktigt rolig upplevelse som man samskapar tillsammans med sin partner som ett team. Eller ja, smärtsamma, jobbiga och allvarliga bitar kommer förstås att förekomma, men det Stora Allvaret måste inte vara där. Det måste inte vara den där megastora prestationen, utan istället en gemensam kraftansträning. Sist och slutligen använde vi inte vår "roadmap" så mycket och t.ex. spellistan blev oanvänd och skraplotterna oskrapade, men det kändes ändå som att bara planen i sig tog bort en del av allvaret som tidigare legat över den stundande förlossningen.
***
SEPTEMBER
Gårdsbutik! Det var det stora nya den månaden. Jag provade under några helger i september att sälja lite grönsaker och surdegsbröd direkt från odlingarna. Det hela började egentligen med att jag deltog i evenemanget "Köp av bonden" och sen rullade det på några helger extra. Det var mycket lärorikt och mycket roligt. Morötter var t.ex. en eftertraktad produkt medan kålrabbi inte var så het. Jag tror att många inte riktigt vet vad kålrabbi är och hur man ska äta den. En läckerbit enligt mig! En annan lärdom var att surdegsbrödet drog kunder. Bara grönsaker i sig är inte alltid tillräckligt för att locka folk att vika in.
Om det var hallon- och blåbärstider i augusti så var jag ute i lingonskogen i slutet av september tillsammans med Rollo. Det grämer mig lite att vi inte bor på promenadavstånd till skogen, utan vi måste ta cykel eller bil. Det grämer mig för det blir lite för få och lite för sällan skogspromenader. Liksom jag suckar av välbehag vid havet, så gör jag det samma i en vacker, gammal granskog. Lugnet och dofterna gör mig glad och lugn.
Jag gjorde dock en liten miss i mitt lingonplockande. Det var ju inga problem att sakta vanka in i skogen med min gravidmage och lite på en månad kvar till förlossningen. Men med ett ämbar fullt med lingon så var det inte fullt så enkelt att vanka ut tillbaka till bilen. Jag löste det genom att balansera ämbaret på mitt huvud och alternera hand som höll i hinken. Måtte ha sett lustigt ut.
Jag tyckte om den allt större gravidmagen och hur den såg ut på mig. Men det började vara allt tyngre att röra sig och jag fick sakta ner tempot ytterligare. Gå kortare sträckor, vila oftare, lämna de tunga lyften och inte försöka hinna med allt på en dag och inte heller "bara göra en sak till..." i odlingarna (som ju alltid leder till ännu "en sak till"). Vi outade också äntligen graviditeten på sociala medier cirka en månad innan beräknat datum.
Jag avlade det sista yrkesprovet för min utbildning till odlingsträdgårdsmästare. Denna gång var temat företagsamhet och det gick som på räls. Väldigt nyttigt att behöva tänka igenom sin affärsidé från ett företagarperspektiv också, inte bara odlingstekniskt. Tyvärr är ju grönsaksförsäljning inte direkt en lukrativ brasch att ge sig in på, så min plan är att stå på många olika ben såsom mathantverk, besöksträdgård, självhushållning och wellness i form av yoga, meditation och liknande.
En annan grej i september var Hållbarhetsveckan i Österbotten som jag deltog i i egenskap av föreningen Omställning Österbotten i t.ex. en filmkväll och ett seminarium. Allt online givetvis. Om Corona-tiden har gett oss nåt positivt så är det ju nog kunskapen i hur man ordnar fungerande program online! Jag vet inte hur många seminarier, föreläsningar, webbkurser och dylikt som jag gått på år 2020 som jag högst troligen inte skulle ha deltagit i om jag skulle ha behövt infinna mig fysiskt på plats.
***
OKTOBER
Ankomsten av fröken Freja var ju onekligen det största och finaste den månaden och det året. Först i slutet av månaden kom hon ju till världen, så medan jag väntade försökte jag yoga (men kände mig mest som en heffaklump), njöt av en avslappnande indisk huvudmassage och hårklippning som lite "egentid" (det sista på väääldigt länge ekade i mitt huvud från andra människors råd och förmaningar), åkte på exkursion till Södra Finland för att kolla in Joel Rosenbergs skogsträdgård, gjorde ett studiebesök till en grannodling för att lära mig om att göra kompost i lite större volymer och kom hem och vände försiktigt min egna i jämförelse minimala kompost samt förberedde odlingarna inför plantering av vitlök.
Jag lånade en Tens-maskin från fysikalen för att förvilla förlossningsvärkarna och det visade sig vara ett av de smartaste dragen everh när det gäller förlossningsförberedelser. Den lilla apparaten sänder elektriska impulser via elektroder som man fäster i ryggen och så kan man justera intensiteten efter värkarna.
Angående förlossningen, så i korthet så kämpade vi på här hemma med känningar redan på tisdagsnatten 27.10 och med det riktiga värkarna under dagen onsdagen 28.10, då vi även åkte in till förlossningsavdelningen på kvällskvisten. Det gjorde riktigt ont, men allt kändes ännu hanterbar. Jag lullade runt i badet först i ganska många timmar, fick sedan lite bedövningar, fick vila lite och så småningom övergick onsdagen till torsdag och vi kämpade vidare och jag fick mer bedövning igen och lite vila. I nåt skede skrek jag riktigt, riktigt högt (i alla fall i mitt tycke) av smärta och jag fattade inte hur folk frivilligt utsätter sig för det här flera gånger om. Jag bad att bli klubbad (som en säl), haha! Att Freja faktiskt plötsligt skulle ligga där i mina armar kom nästan som en överraskning. För plötsligt var hon bara där. Klockan fem på torsdagsnatten. När jag en gång kommit förbi det värsta, det så kallade träsket, så gick det rätt så snabbt. Daniel var ett enormt stöd hela vägen. Det känns som att jag inte skulle ha klarat av det utan honom. Att Corona skulle ställa till det och jag skulle måsta åka in till förlossningen allena var en av mina största farhågor. Större än smärtan faktiskt tror jag.
***
NOVEMBER
Den månaden gick åt till att lära känna denna nya varelse i våra liv och försöka klura ut hur hon ska skötas, ammas och pysslas med. Jag önskar att jag skulle ha fört mer anteckningar eller dagbok över tankar, känslor och händelser. Men det är som det är. En stor omställning som förstås förändrat livet radikalt. Men att vi skulle ha blivit helt nya personer som föräldrar (som det antytts här och där i artiklar och på internet), så märkte vi inte av. Hunden Rollo tog emot vår nya familjemedlem med entusiasm och stor nyfikenhet. Den ena katten låtsades inte om henne och den andra katten protesterade i två veckor genom att hålla sig undan och se livrädd ut i närhet av babyn. I dagens läge så myser alla gärna tillsammans i samma säng...
Tyvärr var Freja till en början något av en vresig nattuggla som gärna ofta höll skrikkalas framåt småtimmarna på natten. Vi var tröttare än tröttast ibland, men stöttade varandra i att orka. Vi förundrades oss igen över att folk frivilligt genomgår det här flera gånger om, haha!
I nåt skede och med svärmors hjälp så fick jag ändå vitlöken i jorden. Att få råda över bara sig själv och koncentrerar sig på bara en sak utan distraktioner kändes så skönt och gjorde mig så gott. Att få köra händerna i myllan och känna doften av jorden är nog en form av terapi och livselexir för mig.
Renoveringen gick trots allt sakta framåt och under höstens gång kunde man börja ana väggarna växa fram. Wihuu! Vi har inte heller så bråttomt och gör det mesta själv med Daniels pappa som hjälp.
Det var många första-gången-stunder: första vagnpromenaden (gick bra), första badet (inte lyckat alls!) och första rådgivningsbesöket (ganska obrydd baby). Till exempel första natten hemma började lugnt och vi började tycka att vi kanske är rätt hyffsade på det här med föräldraskap ändå, tills magknipet slog till och Freja grät av och till i flera timmar och vi vyssjade bäst vi kunde, men kände kanske ändå att vi nog inte kunde så mycket om småbarn än. Efter det följde många, många nätter med nattvak och sedan några timmar senare amning på morgonnatten. Och det skulle vi se till att njuuuuuuta av enligt så många, haha! Nå, det jobbiga bleknar snabbt och de fina stunderna är de som sparas i minnet, så det är väl det som folk minns när de ger det rådet.
Att få Freja in i vårt liv är ju så mäktigt och stort så jag tror att jag kanske ännu behöver lite distans till det för att kunna beskriva det, men jag ser så framåt den väg som vi har börjat vandra på tillsammans. Ivern, kärleken och glädjen att få lära känna henne allt mer och mer är så stor och fin, men svårfångad i ord.
***
DECEMBER
Denna månad fortsatte i föregående månads tema: lära sig allt mer om hur fröken Freja fungerar och vem hon är och uppleva många första-gången-saker såsom ett första leende. Till exempel en morgonnatt när vi satt uppe och ammade tittade hon mig i ögonen och sade plötsligt klart och tydligt sitt första riktiga ljud "Aaaoo". Så orimligt glad jag blev av hennes försök till kommunikation! Att äntligen börja få mer kontakt och utbyte hade jag så innerligt längtat efter. Och så himla söt hon var! På nåt vis är hon alltid den sötaste babyn i världen i jämförelse med andra babysar. Haha, det om något är väl en aktiverad föräldrainstinkt!
Vi pyntade hem och hus i juleskrud. Både jag och Daniel var ju hemma mer än vanligt i och med mammaledigt och distansjobb och det fanns både tid och motivation att skapa julstämning. Älskar myset och stämningen i december!
Frejas första jul och vår första jul som en familj firade vi i vårt egna hem och bo. Daniels föräldrar kom på julmiddag och vi firade en mysig jul tillsammans hela slurven med djur och allt. Freja sov genom julmiddagen och en stor del av kvällen. Jag sörjde förstås att mina föräldrar, syskon och släktingar inte kunde komma på besök på grund av Corona och att vi inte heller kunde åka söderöver och hälsa på såsom vi brukar kring jultid. Men som min mamma sa "Hellre en annorlunda jul i år, än ingen jul alls nästa år." Men oerhört tråkigt är det ju att de missar så mycket av Frejas första tid.
Vi sov fortsättningsvis uselt och vakade ofta allt för länge in på natten med en grinig baby. På nåt plan önskade jag bara att tiden skulle gå snabbare och att vi bara snabbt skulle komma förbi detta utvecklingsskede med dåliga sömnrutiner. Lite gnagde samvetet ändå att jag var otacksam och självisk för att ibland tänka så. Det är ju meningen att man ska njuta av babytiden och babybubblan, inte önska bort den. Eller så får man konstatera att spädbarnstiden är en väldigt speciell tid och vi hanterar den alla olika. Till julklapp fick Freja ett mjukisdjur, Snuggle Buddy Otter, som spelar white noise, ljuva snarkningar, hjärtljud eller en liten lugn trudelutt. Insomningssvårigheterna minskade faktiskt med denna nya kompis. Den är nu även min bästa kompis, hehe.
***
Så, det var det året då. Ett år till i livets väv. Det var i alla fall inte ett år som gick obemärkt förbi kan man ju konstatera. En ser ju fram emot 2021 nästan med skräckblandad förtjusning. Så mycket nytt, så mycket som ska omskapas även på global nivå. Men mer om det en annan gång. Grattis till er som orkat scrolla er ända hit! Som ett tecken på min tacksamhet så ger jag er en sista bild: en hitta-katten-bild!
***
Jahapp, det har tagit mig typ fyra veckor att färdigställa det här inlägget. Haha, hur gör alla andra mammabloggare för att hinna med!?
Kommentarer