Jun 24, 2017

Ojdå

Det där med comeback gick ju inte speciellt bra. Heh. Oops. Ojdå. Det finns många idéer och foton till inlägg som aldrig blev skrivna och nu har stunden redan passerat.

Det har varit roliga kurser i Naturens skafferi, insamling av vilda växter, en utbildning i vilda växter som gett mig "papper" på det jag redan hållt på med, sena kvällar, långa chattar, lite pendlande, en vernissage, ett nytt trädgårdsland, en ny förening "Hållbart Österbotten", transitiontänk och mycket mer.

Nu är jag nyss hemkommen från midsommarfirande med mina guldkorn till vänner. Och snart loggar jag ut för att ta semester.

Därför får ni istället en liten bildkavalkad som plåster på såret för min oförklarade frånvaro. I och för sig mobilbilder, så plåstret kan väl jämföras med ett beige Prikka istället för ett med Mumin på. Oh well, ha det gott i sommar"värmen"! Jag lovar att blogga mer "snart"...

....mwuhahhahhahha..!

Apr 20, 2017

Overshoot Day 2017 Finland


När världen är så här vacker som den bara kan vara en sen sommarkväll i juni så kan jag inte tro på, inte greppa, inte föreställa mig att någon skulle vilja förstöra den. Jag minns när jag stod där och suckade och log och bara kände en sådan enorm kärlek och ödmjukhet inför livet och moder jord. Eller tja, kärlek för allt annat än myggorna som bet sönder mig. Jag kände att hoppet inte ännu var ute för oss som människor, eller i alla fall inte för jorden.

Men det handlar väl knappast om ren och skär illvilja eller aptit för förstörelse att jorden ser ut som den gör, utan snarare om världsbubblor, systemfel och ignorans (och kanske lite lättja).

För ungefär en vecka sedan har vi finländare änvänt upp "vår del" av världen resurser, nämare sagt redan den 3:e april inföll den så kallade "Overshoot Day". Naturskafferiet som skulle räcka ett år förbrukade vi på tre futtiga månader. Ganska otroligt. Ganska ledsamt. Ganska förargande även att förra året räknade man med 18 april för Finlands del. Globlat sett infaller dagen i början av augusti.

Här är en ledartext i Sydin som pedagogiskt och tydligt beskriver vad det handlar om. Skribenten lyfter även upp nåt som "Overshoot Day" ofta kritiseras för: verklighetsförankringen. Resurserna tar ju inte de facto slut, utan vi fortsätter konsumera och leva som vanligt likväl. Dagen är knuten till en teoretisk tanke som förvisso generaliserar vår konsumtion, men samtidigt pekar med hela handen att världen är ur balans.

Det finns rörelser som försöker ändra på och stoppa detta vansinne och en av dessa är t.ex. omställningsgruppen TasausKohtuusPaja som i början av april gick ut med en uppmaning att vi ska försöka förskjuta "Overshoot Day" framåt. Olika aktioner ordnades 12.4 såsom tankeväckande och inspirerande filmstunder, bokbord om ekoskulden på bibliotek, diskussiontillfällen och så vidare för att uppmärksamma folk om problemen med överkonsumtion.

Den internationella Omställningsrörelsen finns även lokalt här i Österbotten i olika uppsättningar, men eftersom vi ännu ligger i startgroparna så blev det inget program detta år. Istället mårar vi åpå* med jordnära saker såsom fröodlingar, surdeg, pilkorgsbindning och så vidare. Inte så mycket låda, mer verkstad. Just nu passar det mig utmärkt.

Jag är i ett mårar åpå skede i min kamp och strävan för ett hållbart liv. Ibland är det stora visioner och vidsträcka samarbete som gäller, men just nu längtar mina händer bara efter att få gräva ner sig i myllan och koncentrera mig på mitt, helst i en liten krets av likasinnade.

Bubblans trygghet och vila är där jag vill att min låga ska glöda just nu. Diskussionerna, samtalen och det utåtriktade och brinnande engagemanget får komma tillbaka igen när det kommer. Vilket det säkert snart gör igen! Om mitt mantra tidigare varit "I let go of all things that no longer serve me" skulle jag nu säga att det är "Go with the flow" som gäller.


* när man måra åpå fortsätter man göra det som man alltid har gjort, i sakta mak, oförtrutet, sådär som årstiderna gör, och noroviruset och tidningen Kuriren.

Apr 18, 2017

Att färga påskägg naturligt med lök, blåbär och rödkål





Att färga ägg med naturliga ingredienser som lök, blåbär och rödkål är ett enkelt och roligt sätt att piffa upp äggen till påsk. Jag inser ju att jag misslyckats med tajmingen här lite grann i och med att påskhelgen redan kommit och gått. Men sätt tipset bakom örat tills nästa år eller muntra upp en vanlig gråmulen onsdagsfrukost eller lyxa till lördagsbrunchen med några färggranna ägg.

Gul lök ger en guldbrun färg redan efter en halv timme och efter det blir färgen allt mer gulbrun som på bilden. Blåbär ger en stilig matt gråblå färg. Rödkål ger en mer intensiv blå färg. Jag hade mina att dra över natten.


Gör så här:


1. 
Blås ur äggen eller koka dem hela, beroende på om du vill ha dem som mer långvariga dekorationer eller om du bara vill piffa upp frukosten.



2. a
Koka upp vatten, tillsätt valfri råvara och en skvätt (ca. 1 msk) vittvinsvinäger för att färgen ska fästa bättre  och låt småputtra i en halvtimme. Till cirka 1-1,5 L vatten använde jag ca. 2 dl blåbär, en stor gul lök och ca. 2 dl. hackad rödkål. I skillda kastruller då förstås. Man kan också använda någon matsked gurkmeja för gult eller rödbeta för brunt.  Experimentera! Beroende på matprodukten ursprung och färskhet så blir olika resultat. Använd gärna kastrull av rostfritt stål eller dylikt för att undvika missfärning av kökskärlen. 



2. b
Alternativt steg: ska du bara piffa upp äggen till frukost så sätt i äggen i slutskedet av uppkokandet av färgningsråvaran i så många minuter som du vill koka äggen, men låt dem även gärna ligga i vattenbadet en kvart eller halvtimme minst för ändå få lite färg på äggen.



3.
Alternativt steg:  sila bort bären, kålen och löken när vätskan svalnat lite. Lämnar man i resterna kan det bli slumpmässiga mönster och "marmoreringar" på skalet, men vill man ha en jämn och slät färgyta ska man sila bort resterna. 



4.
Låt äggen dra i färgningsvattnet i minst en timme men gärna längre beroende på vilken färgintensitet du vill ha. 



5. 
Låt torka på t.ex. skärbräde eller annan yta som inte fastnar vid äggskalet (såsom hushållspapper t.ex. kan göra).






Gör inte så här:

- Kladda inte på äggen när de ännu är varma. Färgen kan då lossa som ovan. 

- Värm upp äggen på nytt (för att du inte vill ha kallt frukostägg) i ett vattenbad och tro att färgen ska hålla. Det gör den inte. Mina klarblåa ägg blev ljusblåa.

- Låt inte katten äta upp din frukost.





Lycka till och ha det så kul!

Apr 12, 2017

En comeback med nyheter


Urflåt och försäkta en ödmjuk kvinnas frånvaro från sin egen anspråkslösa blogg. Livet for iväg med mig. Nej, det handlar inte om saltgurkor, utan om fjärilar. Fjärilar som fladdrat i min mage och hjärta. Jag har förälskat mig i en man som jag tycker är alldeles underbar.

Det har gått snabbt, fortare än jag tänkt, men det känns så bra och så ska man ju inte tänka för mycket. Bara efter några veckor kändes det så rätt och samtidigt kände jag mig nästan lite dum. Här hade jag gått omkring och funderat över hur det egentligen ska kännas efter att man en gång förlorat allt, men ändå sedan så småningom förstås helnat och vill älska igen. Jag har funderat över varför jag inte kände tillräckligt. Funderat över möten som kändes bra, men ändå, nåt skavde eller fattades. Blev ibland rädd att jag aldrig skulle känna så starkt igen. Tänkte att kanske man inte gör sånt längre efter 20-årsålders stora känslor. Kanske man som "vuxen" är mera måttfull. Man står där med handen i fickan och nickar med huvudet i takt med musiken. Man står där mitt i floden men låter sig inte rinna iväg i strömmens virvlar. Men nu har jag både sträckt upp händerna och runnit iväg. Och det känns ju alldeles härligt!

Det var ju så här det skulle kännas, minns jag nu. Det känner jag nu. Jag älskar det faktum att vi tänkt så många liknande tankar, rört oss i liknande stunder men ändå inte samma, att vi kan diskutera både högt och lågt och länge och att vi båda gillar samma sorts kaffe.

Det kanske är dumt att skriva ut det här och "outa" ett förhållande på det här viset, men helst skulle jag vilja ropa ut min glädje och stolt visa upp att kärleken visst existerar ännu. Men, visst känner jag också en gnutta osäkerhet över att publicera detta inlägg (för tänk om, ja jag vet inte, men om ni tycker att jag är fånig), men vi  måste strunta i det! Det blir ju svårt att på bloggen dölja en ny människa. Speciellt eftersom jag tänkt plocka upp skrivande igen.

Det är dock bråda tider såhär på våren, speciellt i och med att jag har en helt egen och ouppodlad trädgård för första gången! Jag ska skriva mer om det senare. Och mer om omställningsrörelsen som är på gång, mina aspirationer och steg till självhushållning, om att färga ägg med beprövande naturliga ingredienser, om fröodlingar, om att snart tappa björksav, om kurser i naturens skafferi, om recept jag prövat och gillat, om yoga och om honom.

Puss och kram!








Mar 10, 2017

Sneda horisonter och att hantera tid

Ni får tycka vad ni vill om sneda horisonter, småklyschiga livsvisdomar och sånt, de här raderna gav mig ändå god fiilis så jag plitade in dem på en vinterbild från bloggen. Min fredagshälsning till er. Ha det gott!



Mar 8, 2017

Vi vet alla vad jag kommer att säga idag den 8:e mars







Det var allt.

Hoppas ni alla haft en givande, inspirerande och god dag med ett minimun antal av gratulationer!

Mar 5, 2017

Vintersallad med maskrot


Jag har fortsatt att försöka använda upp mina burkar med vilda örter innan nya snart (snaaaart!) ploppar upp. Här i veckan lagade jag en vintrig sallad kryddad med torkad maskros. Maskrosen gör gott åt matsmältningen och innehåller också många näringsämnen som kalium, jod (om jorden är frisk) och en hel del järn. Man kan läsa mer om maskrosen under taggen "maskros" här på bloggen.

I min vintersallad använde jag följande ingredienser:

          ca. 1/4 kinakålsalladshuvud
          oliver
          "fetaost" (köpt på REKO)
          en liten näve med cashewnötter
          balsamico
          olivolja
          örtsalt
          1-2 msk torkade nässlor

Kinakål passar perfekt som substitut för isbergssallad tycker jag och känns mer vintrig än vanlig isbergssallad. Om kinakålen är odlad på friland i Finland är den förmodligen ett mer klimatsmart val än isbergssallad som odlats i växthus eller utomlands. Men många växthus drivs idag av förnyelsebar energi, så jag har ingen direkt statistik eller siffror på vilkendera sallad som skulle vara det riktigt optimala valet, men jag har en känning av att kinkål ändå är mer klimatsmart än isbergssallad såhär i februari.

Kuriosa 1: tydligen är kinakålssallad med olika variationer av ost ett återkommande tema i februari. År 2013 var det t.ex. en getostsallad som var det bästa någonsin och även med cheddarost var en höjdare (kolla kommentarerna där som öppnar upp lite om klimatsmartheten).

Kuriosa 2: jag blandar ofta mellan isbergssallad och kinakål på namnet. Kinakålen ser så mycket mer ut som ett isberg än vad isbergssalladen gör, så det blir ofta fel.

Feb 26, 2017

Stort och litet (och bloggarnas dödssynder)

Det finns så mycket att skriva om, både stort och litet, men ack denna ständiga tidsbrist. Jaa-a, jag vet att klagovisor om stress och hälsa är en av bloggarnas dödssynder. Vilka förövrigt är bland annat:


Du skola icke blogga om vad du drömt: inte ens du förstår hur handlingarna i drömmen hänger i ihop, så varför skulle någon annan då göra det. Ingen bryr sig.

Du skola icke blogga om hur det känns att vara förkyld: alla vet hur det känns och ingen bryr sig.

Du skola icke blogga om hur mycket du har att göra: i dagens läge är 99% av oss stressade och har för mycket att göra. Ingen bryr sig.

Du skola icke blogga 1001 bilder av dina barn: 2-3 bilder/dag är maximalt antal för, ärligt talat, ingen bryr sig.

Du skola icke blogga fem gånger på raken under 24h och sedan ha en paus på några veckor för att upprepa samma bloggripuli igen om och om igen.


Vilka andra dödssynder har bloggare?






Nu när vi kommit förbi denna lilla parentes så kan jag tipsa er om följande saker:
  • diskussionskväll kring skolmat: Framtidens skolmat arrangeras onsdag 8.3 kl. 18:30 i Veikars av Kvinnoförbundet i Korsholm i samarbete med Älvbyarna och Slow Food Ostrobothnia. Undertecknade kommer att vara där tillsammans med Österbottens redigaste kock Björn Helsing samt kosthållschef Marcus Åkerblom med flera.

  • en intressant artikel om att downshifta och leva enkelt, eeh, utan el och rinnande vatten. Förvisso ganska extremt jämfört med normen, men skönt med folk som vågar och orkar leva utanför boxen. Vet inte om jag själv skulle längta efter eller klara av ett liv som Mathias och Tova har, men någonting åt det hållet. Självförsörjning är det nya svarta! (I alla fall i mina kretsar)

  • stick- och fotocafé som Replot museiförening tänker dra igång från och med följande veckas torsdag 2.3 kl. 18-20. Det handlar om fri samvaro och avslappnad stämning. Att träffas och handarbeta tillsammans och samtidigt ta en titt på gamla fotografier, kanske lite gamla mönster och så vidare. Vi ser hur det utvecklas!


Ha det gott!





Feb 15, 2017

Jordärtskockssoppa recept med nässla


Jordärtskockssoppa med torkade nässlor och surdegsbröd.

Jag insåg nyligen att mitt förråd av vilda örter stått oanvänt en ganska lång tid. När jag flyttade till hit till mitt lilla hus i slutet av sommaren förvarade jag tillfälligt alla burkarna i bananlådor tills jag några månader senare hittade en passlig byråhyllagrej att lägga alla burkar i. Nöjt radade jag upp dem på rad i den nya byråhyllan och placerade omsorgsfullt de vackraste burkarna längst fram. Efter det har jag varit lite ovillig att röra om min fina samling.

Vilket ju är obotligt dumt. Jag har ju plockat örterna för att äta och krydda med dem, inte för att förvarad dem i nätta burkar. Vissa hamstertendenser har jag tydligen...

Nåväl, jag drog fram favoritburken: torkade nässlor i finfördelat format. Nu har jag den att stå framme i köket så att jag faktiskt ska använda den. Senast kryddade jag en underbart jordärtskockssoppa med nässlor. Otroligt gott!

Nässla passar utmärkt med jordärtskocka. Soppan är bäst andra dagen när den fått stå och gottat sig lite. Jag använde mig av följande ingredienser:


Jordärtskockssoppa, 4 pers - ingredienser 

6 st medelstora potatisar
400-500 g jordärtskocka
2 lökar (gula, men borde vara sharlottenlök)
1,5 liter hönsbuljong
2 dl matlagningsgrädde
salt och peppar
bacon
nässla

Så här gjorde jag: 

1. Lägg potatisen och jordärtskockan i en ångkokande kastrull med potatisen underst och jordärtkockan ovanpå potatisen. När jordärtskockans skal börjat spricka upp lite grann och lossnar lätt efter cirka 20 minuters kokning så plockar man ur jordärtskockan och fortsätter koka potatisen tills mjuk. Skala jordärtskockan genom att dra av skalet med bara händerna (om ej för varm).

2. Hacka löken och bryn i tjockbottnad kastrull i smör tills genomskinlig.

3. Häll 1 liter vatten i kastrullen med lök och tillsätt hönsbuljong. Låt vattnet koka upp.

4. Lägg i potatisen och jordärtskockan i vattnet och tillsätt grädde och kryddor.

5. Mixa med stavmixer tills slät.

6. Servera med stekt bacon och någon/några matskedar torkad nässla ovanpå portionen som du sedan rör ner i soppan.

Låt gärna soppan stå en halv dag eller helst en hel dag, så smakerna hinner utvecklas. Jag tyckte soppan var godast under andra och tredje serveringen. Med nässelflingorna i påminde det rätt så mycket om spenatsoppa på nåt vis. Jag åt soppan med surdegsbröd. Så gott!

Feb 14, 2017

Nya vänner i vuxen ålder och drömkartor

En drömkarta, vision board eller mood board, kalla det vad du vill.
Tacka vet jag föreningslivet. Och att jag är kvinna. För tydligen är det lättare att som kvinna än som man att få nya vänner i vuxen ålder. Vuxen ålder är typ efter att man blivit klar med studierna. För närmare källhänvisning så får ni klicka er vidare till Peppe som i nåt skede någongång bloggade om detta. Inte så exakta hänvisningar, jag vet, men elämä on laiffi* som Matti Nykänen brukar sägar.

Hela söndagseftermiddagen och -kvällen spenderade jag hos en nyfunnen vän tillsammans med en annan relativt nyfunnen vän och en hel del helt nya bekantskaper. Vi samlades i ett litet hus i en liten by i Korsholm, med mysig belysning, många små skålar med mat och yllesockor på samtligas fötter. Den nyfunna vännen, Nora, hade bjudit in oss för att göra drömkartor. "Drömkartor?!?" you say? 

Drömkartor är visioner över vad man vill se att blir en del av ens liv. Jag har flera gånger skrivit ner listor med visioner och mål, formulerat mig noggrant, men aldrig gjort en med bilder. Det kallas även mood boards och vision boards. Jag tror att bilder kan ha en starkt effekt för visualiserandet - i alla fall för en person som mig som har bildminne.

I min drömkarta figurerar förstås odling och en egen trädgård, men även tid med vänner och nätverk, trädgårdsfester och festivaler, nässlor och natur, yoga och kärlek. I bilden ovan syns det mesta av detta.

Det var en supermysig kväll. Först åt vi lite mat i knytkalasanda och skålade in kvällen i lite vin och flädersaft. Pratade om alldagliga saker och hur vi kände varandra, bläddrade i tidningar, pratade lite mer och ibland mindre och ibland satt vi alla tysta och koncentrerade och funderade kring innehållet i våra drömkartor. Det var hur naturligt och avslappnat som helst att hela gänget på tio personer kunde sitta i tyst koncentration.

Till saken hör att jag träffat Nora via ett av Slow Food Ostrobothnias evenemang och den andra relativt nyfunnan vännen, Lin, via museiföreningen i vår by. Kanske vi skulle ha korsat vägar på andra vis också i nåt skede, men jag är ändå tacksam för de knytpunkter och nätverk som föreningslivet erbjuder. Det här var nu de nyaste kopplingarna, men det finns så många andra fina folk har jag förstås också fått via Slow Food, REKO, museiföreningen, bloggen och så vidare.

Jag har även ett kärngäng av tjejer från skoltiden och just nu är jag så glad och upprymd över att vi kommer att träffas i olika etapper under kommande helger! De är mina klippor i livet och de som känner mig allra bäst. Fast nu känner jag direkt att jag lämnar bort alla de vännerna som också är mina rötter, paraplyn, serpentiner, vilsamma öar och whatnot för mig, för som Lindas Lantliga skrev idag så finns det många olika sorters vänskap och de är alla väldigt viktiga på sitt egna sätt.

Jag är förundrad och tacksam varje gång jag connectar och knyter kontaker med människor som känns genuina och intressanta. Och som verkar hysa samma känsla för mig. Elämä on laiffi!*


*livet är life ungefär

Feb 10, 2017

Hur man torkar sprängticka (chaga)

Torkad sprängticka (chaga) i mindre bitar
När man har skördat en sprängticka (chaga) är det viktigt att man snabbt torkar den för förvaring för att den inte ska börja mögla. Snabbt betyder inom en vecka eller så, inte timmar eller minuter.


1. DELA I MINDRE BITAR

Skär eller hacka upp sprängtickan i mindre bitar, ca. 1-2 cm i diameter. Använd t.ex. stor redig kniv eller liten såg. Sprängtickan är rätt så mjuk - förutom vissa hårdare partier på ytan - så det går helt okej. Sätt gärna en handduk under. Man kan också försöka operera med hammare och sprängtickan inlindad i en handduk. Jag föredrar ändå att använda kniv, för då har man bäst kontroll över bitarnas storlek. Förvarar man en stor odelad bit finns det risk att fukten i sprängtickan såsmåningom ger upphov till vitt, tunnt mögel.

Det går också att göra pulver innan du torkar sprängtickan. Jag brukar dock inte göra det, eftersom jag tycker det är mest praktiskt med bitar, Man använder biten, lägger den att torka på ett hushållspapper och använder den på nytt nästa gång. Pulver tycker jag är lite svårt att mellanförvara.

Mitt bästa tips för att göra pulver är ändå att köpa en sådandär modern kaffekvarn som hipsters använder för att mala sina colombianska rättvisemärkta och ekologiska hela mörkrostade kaffebönor med. Dessa små kvarnar brukar vara rätt så effektiva! Kanske de till och med klarar av torkad sprängticka?


2. TORKA

Man kan bra använda en torkmaskin som man använder till svampar eller bär och torka på svag värme, ca. 45-50 grader. Högre temperaturer har en tendens att förstöra eller åtminstone drastiskt minska på näringsvärdet (gäller inte alla näringsämnen).

Det går också bra att använda vanlig ugn på max 50 grader och en sked eller dylikt i ungsluckan för att släppa ut fukt genom springan. Det här är ju inte ett speciellt energieffektivt alternativ, eftersom sprängtickan ska torka minst ca. 3-5 timmar, ibland mer beroende på luftfuktighet och storleken på bitarna. Torka tills bitarna känns lätta och är torra helt igenom.

På en ungsplåt i rumsvärme är det också möjligt att torka sprängtickan. Solljus är vanligtvis alldeles för stark och obarmhärtig för att torka både växter och sprängticka i, men den är förstås effektiv och gratis. Vill man vara extra försiktig med att bibhålla näringsämnen och vara säkert på att torkningen blir jämn så torkar man bitarna i icke-direkt solljus. Det är ändå värt att minnas att man ska försöka förkorta torkningstiden för att minimera risken för mögel.

Somliga använder även bastun eller snarare eftervärmen som annars går till spillo. Minns bara att bastun kan vara en fuktig plats, så se till att bitarna inte drar i sig mer än de avger.

Sprängtickan är torr när bitarna är hårda, rätt så kompakta och lätta. Färgen är ungefär den samma som när man skördade.


3. FÖRVARING

Vad ska man sedan göra med bitarna av torkad sprängticka? Jo, man sätter de på glasburk och förvarar på en mörk plats, eller i alla fall inte i direkt solljus.

Det finns en del som förvarar sina sprängtickor hela, men att dela den i mindre bitar är också en praktisk fråga. När sprängtickan ännu är färsk så är den rätt så mjuk och porös - speciellt innanmätet - men när man torkar den blir den riktigt hård. Har man ett stort stenhårt block av sprängticka är det ju svårare att få loss mindre passliga bitar.


Kom ihåg att man alltid behöver markägarens lov för att ta en sprängticka. 

Feb 8, 2017

Lunchtips: vegebiffar av rotsaker


Jag förberedde veckas luncher en söndag här nyligen. Kylen och skafferiet var fyllt med rotsaker (köpta på REKO) och jag tänkte att jag måste nog börja göra någonting av dem nu. Vissa rotstumpar började se så ledsna och skruttiga ut, så det var bara att kavla upp ärmarna och börja skala. Så jag gjorde vegebiffar med vilda örter.

Nyckeln till en bra vegebiff är nog kryddningen tror jag. Förutom rotsakerna och vanligt stuff så lade jag i torkad nässla och rölleka. Ännu MER kryddor kunde jag gärna ha satt i för jag älskar kryddstarkt och jag tror att jag ska experimentera med lite thaibladningar och annat nästa gång. För dessa blev riktigt okej och man kände faktiskt smaken av rotsakerna, speciellt rödbetan, men biffarna var inte speciellt spännande. Nässlan går dock superbra ihop med rotsakssmakerna!

Följande ingredienser använde jag:

5 små till medelstora potatisar
2 små morötter
1/2 medelstor kålrot
3 små till medelstora rödbetor
1 liten rotselleri
1/2 liten palsternacka
2 ägg
2 msk potatismjöl
1 dl vatten
1 dl ströbröd
1+ tsk salt
vitpeppar (borde kanske vara svartpeppar, men man tar vad man har)
2 msk torkad nässla (rågade mått)
1 msk torkade röllekablad (lite som timjan)

Så här gjorde jag: kokade rotsakerna tills mjuka men lite spänst kvar (okej, en del blev lite mosigare än andra rotsaker). Mosa ihop och blanda i resten av ingredienserna. Det är också möjligt att riva rotsakerna på ett rivjärn och sen blanda ihop alla ingredienser, men jag var för lat för att stå och riva. Stek och servera med lite torkad nässla ovanpå eller gräddfilsdipp med nässla eller gräslök (eller purjo som jag hade).

Något vidbrända vegebiffar på grund av min övertro på att kunna multitask.

Rotsaker är ju i säsong nu, eller tja, det är det som finns att tillgå nu om man kikar i förråden. Det är alltså klimatsmart att äta rotsaker på vintern eftersom de inte kräver desto mer resurser och ska förvaras svalt och mörkt för bästa hållbarthet. Och herremintiiid, i Finland är det väl inget annat än svalt och mörkt från november till slutet av januari.

Feb 6, 2017

Kan man plocka sprängticka (chaga) från en död eller fallen trädstam?

En läsarfråga som dyker upp ibland är om man kan ta sprängticka (chaga) från ett dött träd.

Lagstiftningen som gäller (i Finland och högst troligen samma i Sverige) är man inte får ta någonting från ett träd - varken sav, näver, löv eller sprängticka - utan markägarens lov. Det betyder alltså att inte ens fast sprängticka ligger på ett dött och fallet träd har man lov att ta den utan markägarens lov. Träd är ganska knepiga på det sättet.

Näringsmässigt så finns det lite olika åsikter om man kan ta sprängticka från ett fallet träd eller inte. Jag måste säga att det beror på. Om björken ser relativt fräsch ut och inte legast där så länge - till exempel om det fallit i en storm nyligen - och inte ser mossig och rutten ut så kan man kontrollera sprängtickan att den ser okej ut och inte har några mjuka, mögliga och ruttna delar. Om sprängtickan ser bra ut och doftar friskt så skulle jag nog säga att det är okej att skörda (med lov).

Energimässigt så kan man ju begrunda en aspekt som har att göra med skogens, trädens och naturens energi. Ett fallet träd har ju inte längre samma livskraft och energi som ett levande träd och man kan ju tänka sig att sprängtickan (chagan) även kan påverkas av detta. Men det låter jag var och en själv ta ställning till, hur noga man räknar med den aspekten.

Sprängticka eller chaga på ett levande träd

Feb 5, 2017

Reflektioner från en omställning


Huhhu, kraften i att vara med liksinnade. Underskatta aldrig den kraften. Efter en dryg månad av övertid och en dränerande upphängningsvecka var jag, som man säger på finska rättiväsynyt (typ dödstrött, men jag diggar hur beskrivande och poetiskt finskan kan vara). Jag hade iiiiingen lust att åka iväg tvärs över till andra sidan av kommunen och dessutom offra en välbehövlig sovmorgon för att gå på helgkurs. Men såklart åkte jag iväg. Såklart, för jag visste ju att den skulle ge mer än den tar.

Kursen jag gått på är en grundkurs i omställning till ett hållbarare liv och framtid. Det handlar om att ge konkreta verktyg och tankemönster (haha när jag formulerar det sådär så låter ju som en sekt! Men jag lovar, det är det inte!) för att skapa goda rutiner, verksamheter och sammanhang.

Det finns tusen och en saker jag kunde skriva om kursen och dess innehåll, inspiration och lärdomar, men jag tror att jag bara borde smälta intrycken just nu. För det var mycket - både yttre och inre omställning - som vi gick igenom.

Jag kan ändå inte riktigt hålla mig från att dela med mig av några reflektioner av fiilis så här direkt efter kursavslut. 

På lördagskvällen när jag kom hem var jag full med inspiration och hopp. Jag var glad över alla idéer och kontakter som fötts och jag såg ivrigt fram emot söndagens kursdel. Jag lagade mat, badade bastu och gick och lägga mig någorlunda i tid. Väl tillbaka på kursen under morgonkvisten idag kände jag snabbt mig lugn och stabil i gemenskapen.

Men någonstans under halva dagen idag tror jag att den ofantliga tröttheten ändå kom i kapp mig och min vision fördunklade av frustrationer jag känner över min bubbla i världen och min egen utveckling. Eller snarare över bubblans begränsning och min egen långsamma utveckling. I slutet av kursen verkade de flesta andra vara ingjutna hopp och tacksamhet, medan jag kände en stor oro inför att det igen en gång bara blir prat och vackra ord. När vi sedan stiger tillbaka in i den "riktiga världen" så rinner alla stora planer ut i sanden och gemenskapen existerar mest bara som ett vackert minne som flagnar bit för bit bort i en bortglömd oaktiv grupp på Facebook.

Många försökte trösta mig att det inte kommer att blir så och med att det nog faktiskt hänt en del goda förändringar redan, och det tror jag ju nog egentligen på. Men just nu känner jag det inte. Jag tycker jag har sett det hända förut i liknande sammanhang - inte lika djupa, intensiva och givande sammanhang, men ändå tillräckligt lika för att jag ska tvivla lite grann på det som alla andra var så glada över. Jag vet också vad trötthet (och hunger) gör åt sinnet. Det gör att jag ser svart trots att jag vet att världen är i färg. Jag speglade mina egna misslyckanden och frustrationer om världens stillastående läge, i de förhoppningar som fötts. Frustrationen (och ilskan över världens status quo) kanaliserades i olycklighet (...eftersom flickor skolas av samhället att hellre visa sårbarhet än ilska, suck).

Så nog tror jag att världen kommer att förändras och att jag är en del av den förändringen till ett bättre håll - från mitt perspektiv. Jag ska bara låta saker ta sin egen tid och ha tålamod just nu. Som min kloka vän sade i slutet av dagen, nu måste vi bara vänta på våren och se vad som händer med de frön som vi sått under den här helgen.



Jan 26, 2017

Saker jag gjort

Vi kör ett klassiskt bloggtrick och räknar upp saker jag tagit mig för i veckan, för att fylla ut tomrummet mellan mina rediga tankar, som verkar blir allt färre och färre ju närmare (jobb)vernissagen kommer. Vi vet ju också alla att livet är vackrare (och redigare) i punktform, så varsågoda, i veckan har jag:


  • försökt lösa ut Natural High Healing Festivalens 4-dagars biljetter som jag vann strax före jul. Det visade sig att R-kiosken inte alls hittar mina biljetter för att, eheeemmm, jag hade inte fattat vad "du finns på gästlistan" betyder. Nå, det betyder att jag ska plocka upp mina biljetter där på plats och ställe på festivalområdet när jag kommer dit. Wooohooooo! Jag ser så fram emot denna festival!

  • yogat på morgonen. Bara 10 minuter men jag var ändå förvånad över att det blev av, hälsar zombiekaffemonstret från morgonkvisten.

  • yogat på kvällen. Förvisso inte alla kvällar som jag hade entusiastiskt planerat ännu i bilen på vägen hem och innan jag säckat ihop mätt och nöjd under en filt, men ändå.

  • haft en Snapchat streak med min lillasyster i 14 dagar i sträck nu. Wow!

  • skrivit ner och hängt upp mål och tankar kring 2017. Jag lägger upp listorna, orden eller visionboards eller vad man nu vill kalla dem innanför på garderobsdörren, så att jag ser dem dagligen, men inte hela tiden.

  • "räddat" en till måltid via ResQ och fick så mycket mat att det räckte till en liten lunch också (kokade dock mer ris).

  • handlat på REKO för rätt så dyra pengar, men fina grejer. Nu behöver jag i och för sig inte handla mat på några veckor igen. Färre men större köp?

  • imorgon ska jag gå på revy med killen jag är stödvän till. Jag är ingen stor vän av revyer, men loaklproducerat som det är så är jag ju såld.

  • gjort en ny header till bloggen! Jag är ju givetvis inget proffs när det kommer till grafisk design, men jag blev faktiskt riktigt nöjd. Vad tycker ni? Äääärligt talat alltså. 

Vad har ni gjort i veckan?

Jan 23, 2017

Miljövänlig tandborste - en recension av Monte-Biancos tandborste


Bra miljövänliga hygienprodukter är både viktiga och sällsynta. De är viktiga för att hygienprodukter kommer i kontakt med vår hud, våra slemhinnor och delvis får vi i oss en del av produkterna. Så för mig är det viktigt att produkterna är skonsamma mot både kropp och miljö.

Jag har testat på en tandborste som säljs som ett miljövänligare alternativ till den vanliga platstandborsten. Grejen med Monte-Biancos tandborste är att man endast byter ut huvudet, alltså själva bortsdelen, istället för skaft och allting när det är dags att byta tandborste. Man klickar bara loss borsten från skaftet och ersätter det med ett nytt borsthuvud.

Det här minskar alltså på mängden avfall och behovet av nyproduktion. Dessutom är hela tandborsten - skaft och borste - gjort av nedbrytbart plats som bryts ner i jorden efter 5 år eller så. Borstens hår är inte plast utan av svinhår. Alltså, det smakar inte svin och jag märker inte någon skillnad eller strävhet. Tandborsten har alltså många fördelar angående produktionssättet och materialet. Den finns att köpa i eko- och hälsokostaffärer, t.ex. i Ekosoppi i Vasa.

Användningen då? Funkar bra, precis som en vanlig tandborste. Ganska mjuk, vilket jag gillar, så är skonsam mot tandköttet. Det finns bara en stor nackdel, som gör att jag inte gillar borsten: huvudet som är fastklickat i skaftet blir ganska snabbt löst och glappt och börjar dingla lite hit och dit tills det lossar titt som tätt. Så står man där med ett skaft i handen och en borste dinglande runt i munnen.

Kanske jag bara borde ta det som ett tecken att det nu är dags att byta tandborsthuvud? Borsthuvudet brukar nämligen blir lösare och lösare efter ca. två-tre månader, och det sägs ju att man ska byta tandborste rätt så ofta.

Summasummarium:

+ miljö- och hälsovänlig: gjord av nedbrytbar plast vilket också högst troligen betyder att de små delar av plast som man får i sig är skonsammare än vanligt plast

+ miljövänlig: man byter ut endast borstdelen, inte hela skaftet vilket medför att mindre material går åt vid byte av tandborste(-huvud)

+ prisnivån är okej: kring 4-5 € för borsten + skaft och sedan extra borsthuvud (3 st) för ungefär samma peng

+ - mjuk, vilket kan vara ett plus för vissa (mig) och ett minus för andra

- borsthuvudet blir löst alldeles för snabbt!


Jan 22, 2017

Rapport från soffan


Här ligger jag i kökssoffan med yllesockor och långkalsonger, lyssnar på eldens sprakande och läser i en trädgårdsbok, eeh, och mobilbloggar. Här känner jag mig lugn, avslappnad, harmonisk och trygg. Och därute verkar världen brinna. Den brinner på grund av att världen - förhoppningsvis - är i förändring. 

Det känns som att jag inte kan låta installationen av Trump som USAs nya president gå okommenterat förbi. Samtidigt vill jag bara hålla händer för öronen och knipa ihop ögonen för jag orkar inte ta in världens smärta och frustrationer nu, förundras över Trumps lögner och frukta vad hatpratet kommer att leda till eller ens dras med i känslor av kämparglöd och vacker solidaritet. Varken det negativa eller det positiva orkar engagera mig just idag. Som sagt tankar jag energi i stillhet om helgerna just nu för att orka med rätt så stressiga veckor framöver. 

Jag vill vara som den där buddhisten som står i floden och känner och uppskattar strömmarna, men inte låter sig svepas iväg eller som kämpar motströms mot floden eller drunkar i vattenvirvlarna. Inte vara oberörd, men inte heller slukas. Börjar jag fundera och analysera världen utanför min tomtgräns börjar blodet ganska snabbt koka i mig och det börjar klia i fingrarna för att hjälpa till på nåt vis som jag kan - förmodligen förhastat i vredesmod. 



Det viktigaste just nu är att folk går samman i kärlek och solidaritet, ifrågasätter sina egna privilegier och konsumtionsmönster (av både liv och världsliga resurser) och börjar jobba - på riktigt jobbar och aktiverar sig - för att bygga en bättre värld. Det är så som jag ser på Trump. Han är en katalysator som för oss framåt. Hoppas jag i alla fall. Det finns nog en gnutta rädsla i mig för att mörkret istället kommer att ta över, men jag hoppas ju att det inte är så. 

Jag känner att min plats inte är där i demonstrationsledet just nu trots allt, trots att det var min första reaktion på hur jag vill bidra till förändringen. Där kanske jag redan varit, eller i alla fall snuddat därvid. Mer engagerade, välformulerade folk får vandra där denna gång. Min plats just nu är att förbereda och lägga grunder för att nya värderingar ska kunna slå rot. Vara med och skapa nätverk och modeller för hållbarare konsumtion av liv.

Och som vanligt måste man ju göra som Michael Jackson säger: I'm starting with the man in the mirror. Därav detta soffhäng och filosoferande denna söndag. 

Jan 21, 2017

Vår i sinnet med frösortering


Snön började just falla där ute, men här inne i stugan råder det redan vår. I alla fall i mitt huvud för tillfället. Jag har idag plöjt igenom relevanta stycken i olika trädgårdsböcker och börjat drömma om vår och odlingsplantor.

Jag tog fram lådan med frön - en hel del med bäst före datum som redan kommit och gått, men äääh, jag prövar i alla fall - och började fundera på vad jag har och vad jag borde beställa ännu. Jag vill odla såväl kryddor, grönsaker som blommor. Mest sånt som går att äta.

Varifrån får man beställa frön som är ekologiska, gärna kulturhistoriska (alltså sådana som funnits och odlats i våra trakter sedan länge) och som inte på nåt vis överhuvudtaget är kopplade till fröjättarna Monsanto eller Bayer? Dessa frömonopoljättar är oetiska, kör med oschyssta metoder, försöker skapa en marknad där odlare är beroende av deras produkter och så vidare och så vidare. Monsanto står ju bakom den miljö- och hälsofarliga ogräsprodukten "RoundUp". Fy och tvi!


Följande kryddor tänkte jag försöka mig på: dill, persilja, gräslök, mynta, krasse (inomhus), chili och kanske basilika.

Följande grönsaker och rotfrukter tänkte jag också mig: spenat, frilandsgurka, squasch (både grön och gul), pumpa (Halloween!), turkisk turban pumpa, rädisa, bönor (både gula och gröna), bladselleri, grönkål, trädgårdsportlak, sallat, romersk sallat, tomat, okra, morötter, lök, vitlök (sådde i höstas), purjo, sockeräter och evetuellt palsternacka.

Och så lite blommor på det ännu: ringblommor, vallmo, lavendel, tagetes och wistera (som jag fått av syrran).

För att inte missa startskottet för förkultivering (såsom jag alltid brukar göra) gick jag igenom alla fröpåsar och ordnade upp dem enligt månad då jag ska börja ta tag i saker. Ännu är dagarna för korta och mörka för att börja odla (utan extra ljuskällor). I min odlingskalender av Inge Löök ska jag skriva upp när jag sått vad och hur det går under odlingens gång.

Åh vad jag väntar efter våren! Om vi faktiskt hade riktig vinter med snö och kyla, istället för detta av och an slask, glashala vägar, snöyra, slaskregn-skitväder så skulle jag vara nöjd med vinter, men just nu så längtar jag nog efter vår.

PS. Sorry för oskarpa mobildbilder. Jag var för upptagen med att frösortera och -fundera för att hämta systemkameran.


Jan 16, 2017

ResQ - ett första försök



Jag testade på ResQ häromdagen. Det är alltså en app för att hitta och "rädda" restaurangportioner som blivit över under dagen. Man köper portionen för en lite billigare peng och restaurangen slipper kasta bort maten (vilket ju även kostar för dem) samt får de i alla fall produktionskostnaderna täckta.

Man betalar på förhand via telefonen och hämtar portionen inom utsatt tid. Oftast är det en kvart innan stängingsdags ungefär. Det finns många ställen i Vasa som deltar och erbjuder "överbliven" mat via ResQ. Jag köpte en portion chicken med chashewnötsås från Kaavya för 6 euro.

Jag tyckte det var superbehändigt! Perfekt de dagar då man jobbat länge och inte skulle orka ställa sig i köket när man kommer hem. Det brukar jag förresten inte heller alltid orka när dagarna varit för långa och nätterna för korta. Det är inte bara en eller två gånger som jag ätit smörgås och frukt till middag.

Själva appen ResQ skryter om att "räddningen" av en måltid motsvarar en handling som minskar ens eget koldioxidavtryck med motsvarande mängden utsläpp från en bil under en dag. Det låter ganska otroligt och jag har ingen aning om hur dom har räknat ut det. Jag tycker inte heller egentligen att det spelar nån större roll - att räkna ut koldioxidavtryck är alltid väldigt knepigt och beroende av olika tolkningar - för det räcker för mig att veta att man tagit tillvara någonting som annars skulle ha hamnat på soptippen. Win-win för alla inblandade.


Jan 15, 2017

Söndagssvammel om fiilis och is

 



Just nu är det extra viktigt för mig att koppla av och bort. Jag har nämligen lite för mycket på jobbet och jag hinner inte riktigt med allt som borde göras och som jag borde minnas och komma ihåg att fixa. Jag har två vernissager lite för nära inpå varandra och stressen med att få planeringen att klaffa äter på mig. Det är inte bara jag, utan många andra verkar lida av liknande dilemman. 

Jag misstänker att det är universala energier i göringen. Planeter och sånt som rör på sig, roterar och skiftar, ni vet. Energier som gör att saker inte går så smidigt, för högst troligen har man nåt att lära sig. Det gör det också lättare att stå ut.  




Grejen är ju bara den att jag helst inte vill "bara stå ut". Helst vill jag ju att livet spritter i en, glädjen fladdrar i hjärtat och fiilisen* är god i huvudet. När jag gjorde årsresumen så insåg jag att mörket alltid tär på mig. Varje år en liknande visa. Så jag borde faktiskt göra någoning åt saken och kanske skaffa en BrightLightWakeMeUpCheerioChapHeyHeyMacarena-lampa eller vad de nu heter som har en luxfaktor som får solen att blekna (nåh, det är ju inte så svårt den här tiden om året). 

Även denna insikt gör det lättare att stå ut. Jag kan faktiskt göra någonting konkret för bättre fiilis. Eller ja, det finns ju massor som man kan göra för att sluta känna att man går på tomgång, t.ex. gå ut i naturen. Det balanserar en människa (som mig). 

*feeling, slangord



I helgen har jag därför tagit det riktigt, riktigt, riktigt lugnt. Sovit, ätit frukost länge, eldat i spisarna, hälsat på hos folk med goda hjärtan och bra fiilis, gått ut och promenerat och fotat. Jag vågade mig till och med en liten sväng ut på isen med sparkstöttingen. Inte allt för långt, bara en liten bit från stranden, och i andra människor spår (hur smart nu det sen är vet jag inte, de kan ju vara precis lika clueless som följande människa, alltså jag). Packade en väska med kamera och varm (havre)mjölkchoklad.

Det var fiilis



Så underbart fridfullt, stilla, tyst, lågmält, vilande och rofyllt sådana här vindstilla, klara kalla vinterdagar. Det där var väl alla synonymer jag kunde för "is + vintertid". Hela min del av internet hade också lagt märke till samma sak och sociala medieflödet flödade över av bilder på vinternöjen, is och gnistrande solsken idag. Skönt! Mer friluft åt folket! Mer fritid åt folket! Mer is till folket!


Jan 14, 2017

Kurser i naturens vilda skafferi

ICKE-ätbara ängblommor. Giftigt värre. Hm, med nämare eftertanke inte världens mest lyckade bildval denna gång...
Förresten, jag drar samma kurser som jag drog förra året i naturens skafferi både i Vasa och Jakobstad. Det är samma koncept som förra året med tre olika helheter: 1) sprängticka 2) nässla, björk, gran 3) ängens blommor och gräs.

Kursen handlar alltså om hur man kan dra nytta av de vanligaste ogräsen och växterna/träden som vi har: maskros, gran, björk, nässlor, klöver, harsyra, rölleka, kirskål med mera.

Kursen består av en teoretisk del och en praktisk del. Först berättar jag om dagens tema och sedan tilllagar vi nåt med den eller de ingredienserna. Inga exkursioner i naturen, eftersom det är lite för omständigt. Jag samlar istället in det vi behöver på förhand. Kanske jag kunde ordna en naturvandring också i nåt skede, utanför kursens ramar.

Platserna till Jakobstadskursen är visst fyllda redan, men i Vasa finns det ännu rum.

Jan 9, 2017

Lycka i en burk


Det är många som pratar om att år 2016 varit ett bottennapp, men skulle man ha gjort denna grej så skulle kanske balansen ändå varit lite jämnare. Jag scrollade på internet här en kväll (som vanligt istället för att lägga mig i tid) och hittade ett fantastiskt tips hos IVAR Energy

Det handlar om att skapa en burk av goda minnen. En burk av lycka, men inte lyckopiller på burk. Eller i mitt fall en gammal hattask full av lyckor samlade på lappar. Det blev min vackra hattask eftersom jag blev för snål med mina stora glasburkar med tanke på sommarens kommande skörd av vilda växter som ska torkas och "burkas". 

Så här gör du:

I början av januari tar man fram en burk och penna och papper. Varje vecka skriver du ner någonting bra som hänt den veckan. Ha pennan och pappret nära burken så att det i alla fall inte faller på nåt så banalt som brist på verktyg. Fyll på burken varje vecka under hela året. På nyårsafton 2017 tömmer du burken och läser om det fina året du har bakom dig. 

En bekant kommenterade på Facebook att hon gjort detta för några år sedan och att hon rekommenderar det!

Tjoff!
Likt Kakmonstret kommer hattasken att sluka mina lappar! Mwuhahahahaaa!

Kuriosa nummer 1: hattasken är köpt i Danmark på ett loppis någontans på landsbygden på väg söderut på ön Fyn. Det fanns två av dessa fina dyrgripar men vi hade bara handbagage så jag fick bara rum för en. Jag undrar vem den tillhört och vilka hus den bott i... är den ens dansk!?

Kuriosa nummer 2: positivitetshandlingar som denna har jag sysslat med tidigare i en "glädjens bok". Ehumm, har ju sen ingenting med glädjeflickor att göra. Jag skrev upp 3-5 goda saker nästa varje dag i en rätt så läng tid. Månne jag skulle kunna hitta den kalendern igen någonstans...


Jan 8, 2017

Intentioner, eeh, nyårsmål för 2017


Förra året hade jag ett enda mål för 2016: att hitta en plats som känns som mitt eget hem. Det lyckades. Jag hittade ett gammalt stockhus med sprakande eldstäder, ett (ja, tyvärr bara ett) fönster med svajiga, bubbliga fönsterglas, en trädgård med ett äppelträd och några vinbärsbuskar, invid skogskanten men utsikt över åkrarna och bort från trafiken något så när. Ibland hörs billjudet ganska bra vissa dagar och en eller två väglampor på andra sidan åkrarna lyser ibland i mitt synfält. Men i det stora hela känns det rätt, hemma och bra. Jag vet inte ännu om det är här jag vill stanna, men jag tror jag vet det tids nog. Nu behöver jag inte veta det. 


Nästa steg just nu blir att konkretisera ett mer självhushållande och jordnära liv. 

  • skapa en trädgård: vända jorden, räfsa, rensa, byta ut och hämta till jord, så och plantera, vattna och sköta om. Skörda. Förvara. Njuta.
  • skaffa höns: huuua, det känns lite skrämmande. Men det skulle vara ett "enkelt" sätt att göra nåt konkret utöver odlingarna. Jag behöver i så fall ett litet hus åt dem och ganska mycket kunskap. Tur har jag många amatörfarmare i bekantskapskretsen.
  • det vanliga: yoga, gå ut i skogen, yoga, äta raw food och ogräs, yoga och meditera. Same old, same old. Allt detta för att blir bättre på att höra och lyssna på min intuition och magkänsla. För att vara en balanserad och skön människa. 

Vad ska ni hitta på under 2017?

Jan 6, 2017

Att bo på landet i ett gammalt hus när det är kallt


Det här med att bo ute på landet är så min grej. Sovmorgonen idag började med att jag lullade upp från sängen efter klockan 11 och gick direkt för att göra eld i övre våningens underbart effektiva och fina murade spis. 

Lullade vidare till nedre våningen med tandborsten i munnen och kattor strykande farligt nära snubblingsgränsen kring mina ben. Gick till kaffekokaren och började tappa upp vatten och då märkte jag att jag bara fick varmvatten ur kranen. 

Besynnerligt, tänkte jag, vattnet hade ju funkat bra i övre våningen. Testade en gång till och då fattade jag att kallvattenröret i köket hade frusit. Det går nämligen genom den rätt så kalla farstun / trapphuset. 

Ingen panik. Kollade på nätet om någon annan hade samma problem här i närheten och hoppades i hemlighet på lite tips och trixs eller bra telefonnummer att ringa till. Och internet levererade nog. Hyresvärden ringde också och gav råd, eftersom jag inte tidigare behövt fundera på var vattenrören i huset riktigt går. 

Det fixade sig genom att öppna dörrarna till trapphuset för att föra dit värme från batterier och öppna spisen i nedre våningen samt lite hjälp av en hårtork på rätt ställe på väggen. 


Nu har jag eldat hela dagen. Och myyyyyst av eldens värme och sprakande. Gick ut och högg lite mera tändved och städade upp lite kvistar från gården. Njöt av vinterkylan fast den biter i ansiktet. Hämtade in några lådor ved och fyllde på vedkorgarna. Veden hinner passligt torka upp i värme tills jag fortsätter eldandet imorgon. 

Alla gånger tar jag minusgrader och snö framför det ändlöst djupa mörkret och fukten som kommer med plusgrader under vintermånaderna. 

Nu ska jag iväg och planera vänners kärleksfest. Eh, det är oskyldigare än det låter. Det vankas nämligen bröllop nästa höst, men ikväll blir det planeringsfest. 

Ha en skön helg mina små vinterloppor!

Den här bliden är förvisso från nyåret, men jag ser nu ganska likadan ut fortfarande. 

Jan 3, 2017

Årsresumé av 2016

Vad är mer passande på årets första dagar än en årsresumé av 2016. Jag har gillat att läsa bloggvärldens summeringar av det gångna året den senaste tiden. Det är någonting i ritualen och återblickandet som är så fint. Att man stannar upp och reflekterar. Själv känner jag ofta att livet susar på i en hiskelig fart. Pauserna som högtider såsom nyår ger är värda att ta vara på.

Dessutom ger det här mig en chans att ge er en inblick "bakom kulisserna". Året 2016 är nämligen året då jag bloggat minst like eeveerhh.

Vi kör igång!


VINTER

Vintern 2016 var seg, tung och mörk. Jag ville helst vara ensam och längtade efter lugn och ro. Jag led kanske av någon mild variant av kaamos depp, vem vet. Lite halvtama försök till att hitta glädje och blogginspiration hittade jag i recept från naturens skafferi och lite ekotips. Ett annat försök till positiva rutiner var att jag tog tag i yogande igen och fortsatte med ashtanga yoga på på Wasa Yoga Center (som nu igen lämnat bort på grund av följande -->), men började samtidigt prenumernera på OneOeight med Yoga Girl. Jag lovade ju att berätta vad jag tyckte om OneOeight, men inser att jag aldrig riktigt gått in på det desto vidare, men kort sagt så är det toppen! Jag prenumerar än idag, men kan skriva lite mer ingående om det någpn annan gång.


Trots mina försök till glädjeämnen så vill jag ändå minnas att vintern kändes himla trög och jag hade en allmän känsla av att livet borde vara mer än den gråa nyans som allt verkade skifta i. Men så kom snön och ljuset, och humöret blev bättre. Vi skidade i Replot skogarna och avslutade med öppen eld vid villan och vintern var så vacker! Och maten var så god.

Jag fick insikter om mitt dåvarande och rätt så färska förhållande; om hur det finns nåt av lära av alla möten och situationer samt om mig själv, om hur jag är eller tidigare varit i ett förhållande. Värdefullt. Jag kunde spegla mig i våra knyckar och svängar och reflektera det i mitt förflutna. Och förhoppningsvis även släppa taget om gamla mönster.




Samma vårvinter blev jag nästan vegan! Nånej, skoja bara. Men jag kollade på Cowspiricy och blev djupt berörd. Nu minns jag knappt några detaljer alls från filmen, men känslan av den kanske nog var ganska häftigt vinklad har lämnat kvar. Samtidigt som jag tror att den var väldigt viktig för att få en bred massa att ifrågasätta sitt kött och sin köttkonsumtion. Jag är alltså fortfarande pro-minsking av köttkonsumtionen.

Efter den danske bondens Frank Erichsens besök till Österbotten tidigare i höst fortsatte jag att allt intensivare drömma om ett mer självförsörjande liv och ett eget hem och hus hela vårvintern, nej hela året.

Vårvinter var fylld med jobb och jag producerade den första utställningen som var min egen som jag faktiskt var genuint stolt över och hade samtidigt ett annat jobbprojekt som hotade med att havera. Båda sakerna sög mycket energi och det tog ganska länge innan jag hade kraft övers för att producera text. Det resulterade i tre futtiga inlägg under marsmånad, men jag hängde desto mer på det Instagram med kravlösa hashtags och färdiga filter.

Utöver Instagram, så hängde jag även med vänner och gjorde små utflykter med pojkvännen. Betydelsefulla möten ägde rum och jag träffade bl.a. personen bakom Vallnika under en Må Bra-dag i Veikars. Jag tillverkade för första gången en egen teblandning av mina torkade örter. Oj vad roligt det var att sitta och provsmaka och komponera ihop olika örtblandningar!



Året 2016 var förresten också året då jag skaffade Snapchat. I början stalkade jag bara folk, men började så småningom även snappa själv. När jag sen upptäckte att min telefon inte kan hantera alla de häftiga filterna som finns på andras telefoner (främst Iphones) så tappade jag ganska snabbt intresset. Enstaka meddelande till Väder-Bosse på Radio X3M kanske, men inte mer än så. Nu har jag igen plockat upp Snäppis, eftersom min tonåriga lillasyster nämligen snappar en hel del. Och man vill ju vara en av de coola, unga kidsen. Eller hur? Eller huur???

Feminismen var en fortsatt del av min vardag och mina tankar. När våren närmade sig funderade jag tydligen på det där med orakade ben, sådär i vårsolen.
Feministen Fanny är konstnären.


VÅREN

Jag försökte kickstarta det tröga bloggskrivande genom att fylla i en klassisk blogglista. Jag tyckte faktiskt den var sjukt underhållande att läsa nu! Kickstarten lyckades sisådär, men jag har alltid gått enligt principen att jag bara skriver då jag har nåt att säga eller vill skriva. Hinner jag inte riktigt, så får det bli en hastig bild eller kanske tips om andra som skriver klokt, men aldrig skriva ett inlägg bara för "bloggens skull". Det är ju inte för den som jag bloggar. Jag bloggar och skriver för mig och för er. Skriver jag utan hjärta så tror jag nog att ni - och jag - blir besvikna. Alla inlägg är jag inte stolt över - en del är trevande och halvhjärtade - men jag påstår att de ändå är genuina.

Om Cowspiricy inte lyckades lämna permanenta märken i mina tankar så gjorde nog dokumentärserien Sweat Shop det istället. Som jag bölade när jag kände sorgen och ilskan över orättvisan i världen över våra ojämt fördelade resurser. Jag försökte ta mitt ansvar för en hållbar matproduktion och handlade via REKO, och skrev en liten kärleksode eller hyllning till REKO. Av böndernas produkter lagade jag bland annat kalvdans och leverlåda. Till ett vasstalko i byn gjorde jag en mustig linssoppa.

Kalvdans, kaffe och linssoppa.

Jag gjorde en till rolig blogglista, även den kul såhär i efterhand att läsa. Denna gång med GIFs! Jag ska nog fylla i mer listor i framtiden. Det är ju superkul att blicka tillbaka och se hur man tänkt!

Ljuset, ljuset, vårjuset. ÅH, vad jag njuter varje vår av det! Den där första frukosten på terrassen, iklädd vinterjacka och mössa, men ändå, utomhus i vårsolen. Eller promenaderna till havet och det äntligen är öppet vatten så långt ögat kan nå och det intensiva ljuset sticker i ögonen.

I versaler ropade jag ut min kärlek till våren. Min energi, entusiasm och fiilis var någonting helt annat än i vintras. Vi myste med pojkvännen med god mat i värmen på terrassen och gjorde utflykter och min födelsedag firades i vitsippornas landskap i söder. 




Kurser i Naturens skafferi drog igång i maj och jag drog runt i byn på min cykel som ett jehu. Björksaven blev det lite av iår, men jag lovade dyrt och heligt att sätta igång med samlande i god tid nästa år. Mwuhahahaa! Jag älskade att dra kurserna och hittade glädje och inspiration i det, men det var också intensivt och energikrävande att dra tre kurser parallellt. Att föreläsa är definitivt en sak jag gillar att göra.

En recension av min Fairphone var ett uppskattat och välläst inlägg. Jag har i alla fall testa den väl innan jag yttrade min åsikt. Recensionen skedde två år efter ibrukstagning...



SOMMAREN


Under hela det första halvåret av 2016 laggade jag konstant en-två månader. Det kändes jämt som om tiden gick för snabbt och jag kunde inte fatta att det redan var vinter, vår, fredag eller vad som nu var aktuellt. För att få ett bättre grepp om Tiden och Lifvet som Är funderade jag på vad en värdefull vardag är och hur man kommer dit. Mitt svar var, eller är ju fortfarande kortare arbetsdagar och göra mer från hjärtat och mindre av pliktskyldighet.

Jag fortsatte ändå slira runt med tygkassen i högsta hugg för att samla örter och sånt från naturen, när självvållande plikter från olika föreningar och fritidsaktiviteter samtidigt naggade mig i fållarna. Trots att det tar en hel del tid i anspråk att samla, sortera, rensa, preparera, torka och lägga på burk så är det en sorts meditativ avkoppling för mig. Att sitta ute i solen och metodisk dra loss kronbladen från maskrosblommor är min sorts lycka.



Hela juni snöade jag in mig på maskros, både i form av marmelad och kapris. Fick även till stånd ett hyfsat inlägg om sprängtickans olika användningsområden.

I början av sommaren gjorde jag ett fint bloggsamarbete med New and Old by Maena i Norra Vallgrund. De mjuka sköna plagg som kom med mig hem har varit i flitig användning. Speciellt rävtröjan har fått fina kommentarer. Butiken har förresten delvis flyttat in till Vasa och finns nuförtiden i Little Room. Ta det som ett tips.




Midsommaren firades i klassisk stil i goda vänner sällskap ute på en ö i den österbottniska skärgården. Så som midsommar bör firas. Så här strax efter en nyårsfest med samma härliga gäng så känner jag hur hjärtat svämmar över av tillgivelse och ömhet för dessa människor av guld som finns i mitt liv - i vått och torrt. Ynnesten att få dela denna vänskap.

När det blev semester i juli checkade jag ut från internet och bloggade bara två gånger. Men vilka gånger! I alla fall inlägget om när jag besökte Natural High Healing Festival i Narvilinna! Jag var där med min kompis bara två dagar men det kändes som en vecka. Lugnet som jag så innerligt längtat efter hela året hittade äntligen fram till mig. Förresten, ett litet sidospår, nu strax innan jul deltog jag i en utlottning på Facebook och vann en 4-dagars biljett till årets festival! Woohooo! Vi ses i Nystad(-s åkerlandskap)!

Natural High Healing Festivalen.
Sommarlov.

Semestern gick ut på lata dagar, jordgubbar och sällskapsspel och jag drog från sommarstuga till sommarstuga. Vi gjorde en liten miniroadtrip med pojkvännen och vi var lyckliga, solbrända och spontana. En väldigt fin sommar.

Inga sommarbröllop fick jag gå på, men två goda vänner gifte sig i smyg och mitt ex gifte sig långt borta i Amirikat och det kändes fint att jag kunde vara genuint glad för hans skull.

Det bästa var nog ändå att jag ÄNTLIGEN hittade ett eget hem som känns rätt! Under sista vecka i augusti flyttade jag in och både jag och katterna har trivts jättebra på vårt nya lilla ställe. Äntligen kändes det som om saker och ting gick framåt, lossnade och löstes upp. Äntligen, jag säger då det.

Trots en fin och energisk sommar där jag verkligen vilade upp mig så hade jag också klimatångest ibland. Klimatångesten var speciellt stor på Overshoot Day den 8:e augusti. Det är otrevligt, men jag tycker ändå inte att det egentligen är så farligt att känna denna hopplöshet och maktlöshet ibland. I alla fall jag sporras till handling och ett tammigodmorgon-nu-kavlar-vi-upp-ärmarma-fiilis när jag tänkt tillräckligt länge på världens orättvisor.

På trappan till mitt nya hem.

HÖSTEN

Flytten tog sin beskärda del av min energi så det blev inte mycket skrivet i bloggen under hösten. Dessutom satte jag så gott som all min energi på att medarrangera Slow Food Ostrobothnias Transition Week.  Det blev en hel vecka av olika aktiviteter varav mina personliga favoriter var skogsstunden och matbuffét på Karperö.

Jag bjöd in mamma och min äldre syster till besök till mitt nya hem och passade samtidigt på att fira min mammas jämna år med teater och buffën ovan. Vi träffas inte så ofta eftersom de bor i Södra Finland och jag i Österbotten, men det var så mysigt att ha dem här och roligt att få visa dem mitt nya hem och mina hoods.

Under hela året har jag fortsatt agera stödvän till min stödisvän, som har ett funktionshinder. Jag bloggar sällan om det, eftersom jag inte vet hur mycket jag riktigt ska och kan skriva. Men när jag tänker på det nu, så ser jag faktiskt inga hinder för att dela med mig lite mer av just den delen av livet.

David Jonstad under Transition Week Ostrobothnia
Inspirationsböcker.
Mellan varven hann jag samla in lite nypon (och humle). Jag donade och fixade på gården i frenetisk takt. Radade ved, byggde kompost, krattade löv, röjde upp, preparerade kommande odlingar, klippte häck och fällde träd (med "lite" hjälp eftersom motorsåg är ett redskap som jag inte ännu behärskar). Det var så roligt med egen gård!

Vi firade årsdag med pojkvännen och åt på pop up restaurangen Villd den - helt oskojat - nyansrikaste maten jag någonsin ätit!  Så gott! Det var spännande kombon av finkött, ogräs, skräpfisk och lokala produkter. "Mmmmhmmm oh Mama!" säger foodien!

Jag var exhalterad och lite stolt (trots att jag hade nada att göra med praktiska arrangemang) över att österbottningarn ordnade en egen liten variant av Burning Man på Malakta i Malax en septemberkväll. Tänk att det finns varma, öppna och, i ordest positivaste och kärleksfullaste bemärkelse, flummiga människor i kalla, lilla Finland. Jag hämtade en ask med minnen från kärleken som gick förlorad och satte med den i elden. Ett lite känslosamt och fint ögonblick som handlade om att släppa taget av allt det gamla. En gång för alla. Igen.

Jag hade inflyttningsfest och Halloweenfest med ett brokigt gäng fina människor. Jag lagade snacks som gick emot alla mina principer och preferenser, men roliga former och figurer i socker och vetemjöl vann över hälsosamma snacks nästan hela vägen.


Det har överlag varit ett väldigt dåligt år för raw food och annat hälsosamt för min del. Jag vill skärpa mig, för jag vet ju att jag känner mig bättre och vågen visar mindre när jag äter mindre vetemjöl, mjölk, socker och E-ämnen. Det finns ju så mycket gott som är hälsosamt! Jag anar ett nyårslöfte på kommande, hehe...

Istället för att fylla i en färdig listalistade jag saker som irriterar mig för att igen en gång kickstarta bloggandet, Att just det här ploppade upp i min hjärna strax efter att Trump blivit vald till president ser jag inget samband med aaaalls. Ajajaj, det var så många som grät krokodiltårar den veckan. HELT PÅ FEL SÄTT! Jag hittade ändå nåt positivt i att Trump vann - förändringen kommer snabbare med honom än med Hillary. För status quo kan vi inte ha. Det håller inte världen för.


EN TILL VINTER

Sista delen av detta år präglades av toner i moll. Mörkret pressade på och jag längtade efter världen, frihet och exotik. Vi gick skilda vägar med pojkvännen strax innan lilla jul. Jag känner att jag - eller egentligen vi båda - hade mycket att lära av varandra och gjorde det också, men att djupet aldrig riktigt kom emot. Men nog om det, för det är ju bara en av oss som väljer att skriva blogg öppet.

En teaterföreställning som berörde mig på djupet var Ramy - in the frontline av Teater Viirus. Eller egentligen var det ingen teater, det var en berättelse. En sann historia om en man som upplevt barrikaderna, våldet, kriget och orättvisorna i den arabiska våren. Inblicken och upplevelsen som han delade med sig och gav oss kommer jag aldrig att glömma.

Tursamt nog hittade ändå julstämningen mig ganska snabbt. Jag tog in en liten gran och pyntade den. Gjorde girlanger av frukt till den och dyrkade sat... neej, väntas nu. *omstart* Jag myste i min stuga, bakade julstjärnor, funderade på etiska julgåvor, återanvända gåvor, välgörenhetsgåvor och lekte kurragömma med mina katter. Eller egentligen leker de kurragömma med er i serien "Hitta katten".


Inte ett så pjåkigt år, men inte heller det bästa av bästa. Det finns många förändringar och energier i luften nu. Jag har känt av det speciellt nu i slutet av året och jag tycker mig uppleva att det är många som ondgör sig över hur mycket som kört ihop sig eller gått i kras. Skiftningar pågår och en era eller tidsperiod håller på att avslutas - både ur ett numerologiskt och astrologiskt perspektiv och säkert energifältsmässigt också. Ibland måste saker gå sönder för att ge rum för nytt. "Dirveldarvel" tänker väl många nu, men det bryr jag mig inte om.

Snart återkommer jag med planer kring vad jag vill manifestera och vilka intentioner jag vill sätta för iår. Eller som ni vanligt dödliga säger: nyårsmål och -löften.

Må gott tills dess!
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...