Ett snapshot av mina studier

Hur går det med mina studier? Tackar som frågar. Jag är ju studieledig och läser mig till odlingsträdgårdsmästare vid Yrkesakadmin i Österbotten och samtidigt går jag en kurshelhet vid Novia på distans om regenerativt jordbruk och permakultur. 

Jag skrev tidigare ner reflektioner från studierna i permakultur och regenerativt jordbruk. Om hur hemtamt och sanningsenligt det jag läser och lär mig känns. Om hur det permakulturiska och regenerativa sättet att tänka passar mig som hand i handske. Här kan ni läsa mer om det. 

Av studierna i konventionell och ekologiskt odling får jag inte riktigt samma vibbar. Jag gick nyligen en kurs i ekologisk odling, som förvisso var menad åt gårdsgenerationsväxlare och konventionella som vill/funderar på att ställa om till ekologiskt och inte menad åt studerande. Ju mer jag lär mig om det "vanliga" sättet, desto mer inser jag hur rätt permakultur är för mig.

I början av kursen slogs jag av häpnad av alla frågor och en del föreläsares prat (eller snarare antydningar) om hur man kan komma så nära konventionell odling som möjligt men ändå vara ekologisk. Det kan handla om vilka frön man får köpa in eller hur man behandlar marken innan man går över till ekologiskt. Om det inte finns ekologiska frön att köpa av just precis den sorten som man vill ha så får man nämligen köpa konventionella frön, även om de är betade (= behandlade med kemikaliska medel som hindrar t.ex. olika svampsjukdomar). 

Om man har problem med ogräs så är det bäst att spruta bort dem ordentligt med glyfosat innan man går över till ekologiskt, för det är svårare att bekämpa svåra ogräs ekologiskt eftersom man främst får använda mekaniska metoder framom kemiska. Glyfosat marknadsförs visserligen som ett preparat som försvinner ur marken på bara några veckor, men jag läste nyligen att forskning visar att glyfosat bryts ner långsamt i Finlands kalla jordar. 

Det här bara som några exempel som fick mig att skrapa mig i huvudet lite grann och fundera varför en del av kursdeltagarna ens bemödade sig att gå denna kurs. Förstås, det make sense på nåt plan, när man tänker på realiteter, ekonomi och den bakgrund som många bönder kommer ifrån. Men ändå skaver det.

Gång på gång verkade vi ha tappat siktet på att det är jordhälsa och kretslopp som får den ekologiska odlingen att fungera. Vi tappade fokus på att försöka samskapa en skörd tillsammans med jorden och arbeta med naturen istället för mot den. Vi tittade istället med förstoringsglas på hur man med minsta möjliga skada kunde till exempel röja ogräs eller bearbeta marken. Perspektivet tyckte jag mig vara hur man ska dominera och kontrollera marken, snarare än arbeta med den. Låter det flummigt? Nå, det är väl just det som ännu är problemet. Perspektivskiftet på människans plats i ekosystemet är ännu på hälft.  

Missförstå mig rätt - det är jättebra att man funderar på saker och ting ur perspektivet hur man kan åstadkomma minsta möjliga skada och att man överhuvudtaget tänker sig att odla ekologiskt framom konventionell. Men startpunkten eller förhållningssättet till jorden spelar en så stor roll. Är man av den åsikten att människan vet bäst om hur man får en stor skörd och ekosystemet att fungera, så spelar det ingen större roll om du odlar konventionellt, ekologiskt eller på nåt annat sätt. Ingreppen man gör börjar liksom alltid från fel ända då. En liten dos ödmjukhet tycker jag skulle vara en bra början istället. Ekosystemet har utvecklats under miljontals år. Samverkan mellan växter, träd, bakterier, djur, insekter är så komplexa att vi ännu bara börjat ana hur allt hänger ihop och samexisterar. Människan har definitivt en roll i samexistensen, men vi är inte herren på täppan så mycket som en kugg i systemet. 

Jag låter väl onekligen väldigt osympatisk och kategorisk nu och med väldigt lite av den ödmjukhet som jag efterlyser hos andra. Jag vet vad jag anser om hur vi borde behandla jorden, men inser samtidigt att jag har väldigt lite erfarenhet av riktigt bondeliv. Allt vad det innebär med lönsamhet, utbildningen man fått, linjedragningar på politisk nivå som sätter upp ramarna inom vilka man "måste" verka, marknaden och globaliseringens effekter, vad som funkar i praktiken och vad inte när det kommer till arbetsinsatser och ekonomisk input/output och så vidare. Därför tror jag att jag inte ska döma någon allt för hårt för vad de tycker och att de har hittat det sätt att odla som de tror att fungerar bäst. Det är bara ett annat perspektiv, som jag måhända inte delar, men som finns där för en eller många orsaker. Jag är också tacksam för att jag får ta del av olika perspektiv på odling, marken och människans del i det, för det finns alltid nåt att lära sig och det gör mina egna tankar och ståndpunkter tydligare.

Vikten av att ta del av olika perspektiv på världen var en av de största lärdomarna jag fick från att resa i Asien, men speciellt i Kina. Det gjorde mig förundrad och frustrerad, men framförallt rikare. Nå, det här var en sidoparentes. 

Under kursen gång blev jag ändå varse om att det kanske var de mest högljudda som tvivlade mest på att ekologiskt var riktigt schysst eller nåt att satsa på. Sådana som redan haft ekologiskt eller till och med biodynamisk odling i årtionden följde bara med vid sidan om, för de hade redan tänkt dessa tankar om kretslopp, växtföljder och markhälsa. Byråkratin i Finland kräver nämligen denna kurs, trots att man kanske jobbat hela sitt liv på en ekologisk gård.

Ha en skön fredag peeps! Avslutar med en mycket hemsnickrad gif-bild av den studerande hemmavid. Aber, natüüürlich!