En rafflade rubrik, inte sant? Det är aldrig ett misslyckat drag på sociala medier att rätt och slätt lista upp saker som man har på hjärtat utan desto större cencur. Sååå, då kör vi!
1. Vi torkade plommon i höstas och lagret har räckt tills februari. Vi kärnade och delade plommoner i fyra dela och sen in i torkugnen i flera timmar. Dessa torkade plommon har fungerat utmärkt som substitut till morgongrötens russin. Ett inhemskt och klimatsmart alternativ: ta det som ett tips. Nästa år ska hamstern här ha ännu meeeeeeera plommon, så att lagret räcker hela året om!
Förresten, i och med att vi nu bor i eget hus och har några stora uthus så har jag tydligt märkt hur min inre hamster vaknat till liv. Det finns såååå mycket kan-vara-bra-att-ha-till-någonting-i-framtiden-grejer och ger nån bort nåt gratis så är jag snabb att ropa "Hepp, det där kan jag ta!". Jag försöker nog att tygla mig, så inte vi ska fylla ett uthus redan första året här...
Förresten, i och med att vi nu bor i eget hus och har några stora uthus så har jag tydligt märkt hur min inre hamster vaknat till liv. Det finns såååå mycket kan-vara-bra-att-ha-till-någonting-i-framtiden-grejer och ger nån bort nåt gratis så är jag snabb att ropa "Hepp, det där kan jag ta!". Jag försöker nog att tygla mig, så inte vi ska fylla ett uthus redan första året här...
via GIPHY
2. Lill-pyret Rollo fyllde ett år i slutet av februari! Det firade med en ny leksak, som var demonterad till armar, ben, huvud och fyllningen skilt för sig inom en timme. Men bättre demolerade leksaker än möbler tänker jag! Älskade, irriterande, bästa och småkrävande gullhund. Det bästa med att vara hundägare är nog att jag nuförtiden alltid tar mig ut på promenad (med hunden, ehemm, annat vore ju dumt) oavsett väder. Det är humörsänkande och motigt när man står i farstun och klär sig på sig som för apokalypsen där ute, men det är ändå alltid (!) skönt på nåt plan när man väl är där ute med frisk luft i lungorna.
3. Jag har köpt en ny telefon. Eller den är begagnad, men så gott som ny. Jag antar att det var nån som inte var nöjd med luren och bytte in den tillbaka ganska direkt efter köpet.
Min förraförra telefon gav upp kontraktet mitt i allt och jag behövde snabbt en ny. Att köpa nytt var inte riktigt förstahandsvalet, så för en påse sprängticka böt jag mig till en gammal telefon som låg och skräpade oanvänd hos en vän. Ett utmärkt arrangemang i stunden! Men den gamla telefonen var från 2014 och minneskapaciteten var minimal, så det blev allt mer långsam av alla appuppdateringar trots att jag flyttade allt som kunde flyttas till ett skilt minneskort och tömde chache var och varannan dag. Här om dagen meddelade den (igen) att jag inte kommer att kunna ta emot SMS längre eftersom minnet är fullt.
Jag fick nog och klickade in mig på sidor som säljer begagnade telefoner. Via Giganttis Outlet hittade jag en Samsung från 2019, som verkar riktigt bra och dessutom fanns nära till hands i Vasa.
Att köpa en så gott som ny telefon har tagit mig emot. Jag hade tänkt köpa en ny, etiskt producerad Fairphone, sen när studietiden är över, men nu kunde jag inte riktigt vänta tills dess. Jag brottades lite med mina känslor av iver och materialistisk glädje. Nyproducerat är nämligen nästan något av ett skällsord i mina öron. Nå, åtminstone en person hade ju haft telefonen innan mig, men, tja, lite dåligt samvete får jag ändå över att ge mig hän till konsumismen och ta den "lätta vägen". Den "svåra" vägen skulle väl vara att sätta ner ännu mer tid på att kolla upp olika sidor och bättre alternativ samt kanske nöja sig med mindre.
Så jag funderade vidare över mina motstridiga känslor. Å ena sidan var jag ivrig och glad och tyckte det var spännande med en ny fungerade telefon med smidiga appar, bra kamera och mycket minneskapacitet. Å andra sidan kände jag ett dåligt samvete över att vara en i mängden som bara "måste" ha en fungerande smarttelefon och över att jag konsumerar, trots att jag vet hur blodiga spåren är bakom smarttelefonernas mineralbrytning.
Senast jag köpte en helt ny telefon var 2014 när jag köpte min första Fairphone. Jag resonerade vidare att jag ändå köper ny teknik sällan och när jag gör det är det med eftertanke. Så istället för regna på min egen parad kunde jag kanske bara glädjas över mitt köp och lägga det dåliga samvetet åt sidan för tillfället. Det är ju bra att det finns där, för det gör att jag måste tänka till en extra gång. Det är också bra att kunna sortera bland känslorna och kunna ta saker för vad de egentligen är. Kanske glädjen över nya saker är desto större, ju mer sällan man köper? Hur tänker ni?
via GIPHY
Den här sista punkten blev inte så mycket som en punkt som en utläggning och rant, men det får ni hålla till godo med!
Kommentarer