"Corona, corona" säger jag såsom Astrid Lindgren, som inledde sina samtal med att säga"Döden, döden" för att få det ämnet avklarat så hon kunde gå vidare till andra ämnen. Men nu blev det egentligen lite fel. Jag vill faktiskt skriva om Corona och om vad jag tycker mig se att pandemin blottlägger.
Vi som mänsklighet är tvunga att bryta upp våra rutiner och business as usual är inte möjligt. På gott och ont. En del har möjligheten att sakta in, tillbringa mer tid hemma och med familjen. Inte alla, jag vet, många har det svårt, men i stora drag har samhället slagit på pausknappen.
I alla skeden av avbrott och förändring ges vi en chans att reflektera över vad det är vi håller på med. Är vi nöjda med hur vi går framåt eller inte i livet? Känner vi meningsfullhet i vardagen? Gör det jag håller på med dagligen skada åt någon annan eller åt planeten? Finns det någonting som jag vill göra annorlunda? Om ja, vad är det som hindrar mig från att göra annorlunda?
Nu om någonsin har vi blivit varse om hur sårbara vi är; som individer men speciellt som samhälle och kollektiv. Ensam är inte stark. Det lokala och nära känns tryggare framom det globala och centraliserade. Den globala ekonomin må ha gett oss välfärd i många olika former och på många olika platser, men den är också skör och så attans destruktiv för både jorden och människan. En kugg i kedjan fallerar, vilket leder till att en annan kugg fördröjs och snart finns det risk att hela urverket stannar. Och när urverket stannar blir himlen plötsligt blå igen.
Det är i gränslandet som vi utvecklas, tänker jag. Det är när vi snubblar och faller som vi kan se saker från ett annat, kanske nytt perspektiv. Det är när det blåser omkring oss som det viktiga blir kristallklart. Det är i gränslandet mellan gammalt och nytt, vanligt och ovanligt, det hemtama och det skrämmande som vi förstår oss själva och världen bättre.
Jag fick en gång en fin bok som heter Konsten att leva innerligt och handlar om Sören Kierkegaards filosofier om livet, sanning och ett meningsfullt liv. Jag har kommit att tänka på den boken under den senaste tiden. Att leva innerligt. Är det just det som vi har chansen att göra efter det här? Att omvärdera det som varit, ta lärdom och omforma vår värld till en lite mer innerlig plats? Jag hoppas det.
Kommentarer