Jan 21, 2016

Landsbygd vs. stad 1-0

Den här veckan har minst sagt varit tungrodd eftersom jag inte haft motivation ALLS att stiga utanför dörren på grund av mörkret och kylan. Jag har så lejdon* av mörkret! Första gången på många år - om någonsin - som jag varit så här vintertrött, på gränsen till deppig. Jag snoozar om morgnarna, dricker litervis med kaffe som tröst och stretar emot varje gång jag måste dra bort det där varma täcket från huvudet. 

Men säg den som inte kan en guldkant även på de mörkaste januaridagarna! I alla fall om man bor på landet i en liten by.

Igår vek jag in via den lokala butiken efter jobbet. Jag handlade en halvfull korg och vid kassan när jag radat upp mina varor frågar kassadamen om jag inte märkt de tagit in ekologisk vitlök och håller upp min konventionellt odlade vitlök som jag av ren rutin satt i korgen. "Jag vet ju att du brukar tycka om sånt." säger hon efter mig när jag skyndar iväg för att byta min vitlök. Jag tackar för tipset och tänker "vilken personlig och bra service!" 

Men det blir bättre. När jag skulle betala sopar jag igenom väskan men hittar ingen plånbok. Jag inser snabbt att jag har lämnat den hemma. Samma kassadam säger åt mig att packa ihop varorna och kila hem efter den. Jag lovar dyrt och heligt och ganska skamset att direkt komma tillbaka och betala. Till saken hör att kassadamen vet att jag bor i byn, inte långt från butiken. Jag skyndar givetvis hem av och an efter plånkkan och är tillbaka i butiken inom 5 minuter.

I vilken Prisma eller Citymarket i stan kunde en kund få ett sådant här förtroende? Det skulle inte funka. Allt för mycket folk och för stora enheter. Men flexibiliteten med små, lokala lösningar där man känner (och litar på) varann får mitt hjärta mjukt och varmt.

Dagens solskenshistoria, varsågod.

Egentligen har landsbygden redan ett försprång cirka 3947 poäng i min bok grund av skogspromenader, bron, lugnet, utekatt-vänligt, norrskensskåderivänligt, dofterna, närheten till naturen m.m men det lät klatshigare med en 1-0 rubrik.

*less

Jan 19, 2016

One O Eight yoga med Rachel Brathen

Efter en lång tid av vardagsrumsyogande (och gräsmatteyoga) har jag äntligen börjat på på Wasa Yogacenters timmar igen. Jag går på ledd ashtangayoga för tillfället för att friska upp minnet, men planerar att snart fortsätta med A mysore, som är ashtanga men i egen takt och med mer personlig handledning. Jag har nämligen blandat ihop lite av ashtangan och vinyasan och yogar lite hipp som happ utan att faktiskt någonsin göra hela programmet. Yaiyadijaaaa, tråkiga detaljer, jag ska komma till min poäng!

Efter att jag yogade med Yoga Girl Rachel Brathen i Thailand fattade jag äntligen vad en av de långsammaste formerna av yoga - yin yoga - handlar om och blev överförtjust! Djupa, långa strechningar som frigör spänningar som sitter djupt inne i oss. Allt det som vi varit med om som lagrat i våra kroppar och som mjukas upp. Då händer det saker både i kroppen, huvudet och hjärtat. Sakta släpper man taget om allt. Avslappningen är så total så den når ända in i själen. 

Så, jag gick naturligtvis på en lektion även här i Vasa. Men tyvärr. Den spirituella sidan av yin, som Yoga Rachel är så bra på, kan man förstås inte ha här. Jag förstår det. Ah, detta sobra, jämntjocka Finland. Det skulle säkert bli allt för flummig om att känna jorden under sig, släppa taget, andas in det ena och det andra, så att "vanliga" kunder skulle falla bort. Men förstå mig rätt, jag är inte bitter, jag fattar varför yin ser ut som den gör här. 

Jag har hittat ett subsitut. 

One O Eight är en yogakanal eller -samlingsplats som Rachel Brathen har skapat tillsammans med ett fantastiskt team. Medlemskapet kostar 14 dollar i månaden. Men härtills håller jag bara på och testar det under 10 gratisdagar. Och hittills är jag nöjd. Utöver att leda en genom sköna serier av övningar så pratar Rachel om positionerna, om vad som händer i kroppen och om universum och moder jord. Aaaah, det är som sammet i öronen för en flower-power-chick som mig. Jag lovar att berätta om det blir en tumme upp eller tumme ner när jag hunnit bekanta mig mer med One O Eight. 

Hälsningar från eder yogihippie. 

Print screen från videon som jag kollade på ikväll. 

Jan 17, 2016

Recept för att göra egen maskroskapris



I somras plockade jag maskrosknoppar för att testa på Marthornas recept på maskroskapris. De skulle dra i saltlag i cirka 3 månader, men på grund av en hektiskt höst så tog jag först cirka fem månader senare tag i saken. Men det gör knappast nåt! Saltet har i alla fall fått dra in ordentligt. Jag modifierade även Marthornas recept lite grann.

Så här gjorde jag.

Steg 1
Före midsommaren plockade jag några deciliter små maskrosknoppar. De ska plockas när de ännu är riktigt hårda och små. Själv hade jag snäppet för stora knoppar redan,vilket gjorde att de mjuknade upp och konsistensen slutligen inte blev så fast. Skölj knopparna i ett durkslag.

Steg 2
Sätt maskrosknopparna på burk i äppelcidervinäger och salt för att dra i cirka en vecka. Jag använde min egengjorda äppelcidervinäger

Steg 3
Häll bort vinägern, torka av knopparna och låt med rinna av på ett hushållspapper. Lägg på burk varvat med salt. Jag använde både havssalt och Himalayasalt. Låt stå i rumstemperatur i tre månader. 

Steg 4
Ta bort maskroskaprisen ur saltlagen och skölj lätt. 

Steg 5
Koka upp en vinäger-vattenblandning, 50-50% och en tesked salt för varje deciliter vätska. 

Steg 6
Fyll små burkar - jag änvände barnmatsburkar - med cirka 2/3 maskroskaprisar och häll sedan på det kokheta vinägervattnet. Som konserveringsmedel och smak lade jag även i några lingon och en vitlöksklyfta i varje burka. Låt svala och ställ i kylskåp för förvaring.  

Avnjut! 

Jag tyckte att de är saltiga och smaskiga, men att konsistensen kunde ha varit fastare - mer som riktig kapris - vilket betyder att man borde plocka ännu mindre knoppar. Men smakmässigt funkar de utmärkt. Jag har t.ex. satt med några i omeletten och i sallad. Mmmm!

I den första veckans vinägerlag.
Barnmatsburkar lämpar sig ypperligt portionsmässigt!  
Efter fem månader på burk i salt. 
Maskroskaprisar på burk med en klyfta vitlök och några lingon för smak och som konserveringsmedel.

Här är förresten en annan som också gjort maskroskapris, men på lite annat sätt och jag vet inte om det lyckades för henne eller inte.

Jan 13, 2016

Oh snap!

Förresten, tant-Maggie vill hänga med coola kidsen och har skaffat Snapchat! Nå, egentligen har jag haft det redan länge, men har mest använt det för att stalka folk. Sedan slutet av året har jag själv börjat snappa allt mer under användarnamnet bohemianmaggie. Lägg gärna till mig!

Mina hetaste Snapchattips är Yoga Girl (rachel_brathen), konstmuseet i Los Angeles (LACMA) och Fredrika Lindholm från radio X3m (freddilindholm).

Vad heter du på Snapchat och vem annan ska vi följa?

Jan 9, 2016

Ett enda nyårsmål anno 2016

Nyårsmål, -löften och planer snurrar i mångas huvuden - och således även bloggar - just nu. Jag vill också, men medan jag läser och funderar så känns det bara "blargh", som om jag redan sett, tänkt och känt allt det där. Det handlar om att följa magkänslan, om att vara snäll med sig själv, om att välja bort negativitet och om att leva i nuet. Jag säger givetvis JA till allt detta. Men känner mig ändå tom. Trött på var jag är och allt jag inte gör.

Jag har ett enda klart och viktigt mål för 2016. 

Jag vill hitta ett hem. Ett hem som består av ett gammalt stockhus ute på landet, med gamla fönster med svajiga, bubbliga fönsterglas, med gamla nötta plankgolv, allt för låga och små dörröppningar, ett skafferi, en (nej, flera!) spis(ar) med sprakande, knastrande eld, en trädgård med gamla äppelträd och vinbärsbuskar, ett lugnt och trafikfritt ställe dit vägens lampor och ljud inte når, nära skogen men inte inne i skogen och närhet till åkrar och ängar att vandra på. Ett ställe som känns som hemma både för mig och mina två katter. Ett ställe som ger mig ro och vila. Yadijadijaa, det där som jag dillat om nu i flera inlägg men speciellt på Instagram nu som då.

Jag är trött på att flacka i vinden, som en ljuslåga som segt glöder men vars flamma aldrig vilar och växer sig stor. Ehem, ursäkta för den krassa metaforen. Att inte leva, att bara överleva från dag till dag. Att inte kunna börja skapa och förverkliga det där som fick klarare konturer förra året under en bussresa i nordöstra Thailand. I ungefär en vecka hade jag då varit och jobbat på en ekofarm och satt i en iskall buss i bara shorts och linne på väg söderut. Men jag märkte knappt av den kalla luftkonditioneringen, för med musik i öronen och huvudet fullt av tankar såg jag hur solen sänkte sig över de thailändska bergen. Mitt hjärta fylldes av tacksamhet och glädje och snart började små tårar av lycka fukta mina ögon."Åh ljuva liv, du är så underbar", tänkte jag. Jag var så tacksam för allt jag får vara med om och alla jag fått och får träffa. Det jag kom för att hitta i Asien hade visat sig för mig som en idé, en insikt, en känsla som blev klarare. Inte så att jag påstå att allt är glasklart, men i alla fall en idé om hur jag vill leva och vad som är viktigt.

Riktigt så mycket mer detaljerat än det känner jag inte att jag kan eller kanske vågar skriva just nu, men jag kan berätta att det börjar med ett hem, lugn och ro och att anknyta till jorden. Jag vill skapa i en trädgård, med självhushållning, i en ateljé och i gemenskap i en community. Jag känner också att jag inte orkar vänta på någon annan. Jag vill göra vad jag vill göra och helst nu med det samma.

Och finns inte detta hem eller funkar det inte så finns ju alltid Syd- och Centralamerikas indianer som plan B. Hehe. 

För att nu inte helt flumma iväg, så kan jag även lägga upp några ledord för 2016 (utöver ett hem):
  • Yoga, yoga, toga, eh, nej yoga.
  • Andas, meditera, ta det lugnt - även när jag känner mig irriterad och trött - och försöka minnas att jag består av både en kropp och en själ
  • Röra på mig, gå i skogen, längs med vägar och ängar, varsom helst bara jag inte blir fast på soffan.
  • äta, experimentera med och lära mig mer om rawfood, vilda växter och annat gott och nyttigt
Ganska simpla saker, eller hur? 

Det här känns lite som ett sånt där inlägg där man darrar lite grann innan man trycker på publicera. Lite för utlämnande, lite för mycket, men ändå gör man det.


Jan 6, 2016

Nytt år, ny ekovänlig tandborste


En gång i året händer det. Jag köper ny tandborste. Nåneeej. Det händer nog oftare än det. Krhmm. Oftast köper jag av de där vanliga plasttandborstarna från någon supermarket. Det finns ju också tandborstar med skaft av bambu, men de har jag inte ännu testat på. 

Istället för den vanliga borsten har jag köpt en med utbytbart huvud från Ekosoppi i Vasa. Plast är ju alltid plast och varje liten påse eller tandborsteskaft bidrar till att användningen av olja och plastbergen i världen ökar, men med denna borste så slänger man bara bort huvudet och sparar på så vis lite grann på jordens resurser. Det står även på förpackningen att plastskaftet är nedbrytbar, men det betyder väl nog i praktiken att det tar tiotals år innan det har skett. Själva borsthåren är gjorda av naturliga fiber - tror det är vildsvinshår - och är alltså också nedbrytbara. 

Jan 4, 2016

Likt glitter

Lika säkert som julgranen fäller sin barr så sprider jag nu tips och goda länkar omkring mig som glitter och paljetterna strittade* i den vildaste nyårsdansen.

  • i vår kan du lära dig mer om gott och nyttigt ur naturens vilda skafferi tillsammans med mig både i Vasa, Korsholm och Jakobstad. Wohoo! Det kommer att bli toppen! Det finns många andra intressanta och roliga kurser på Arbisarna också. Har du redan anmält dig till nåt?

  • forskning visar att skogspromenader gör gott åt huvudet och humöret. Man kan även ta sig ut i skogen på skidor nu när vitern äntligen är här!

  • även vegemat håller hjärnan i skick. Kanske köttfri januari blir det nya tipaton tammikuu*?

  • just nu finns det inte mycket att plocka från naturen, men jag hoppas att du istället har skafferierna fulla. Eller att du gillar tallbarr, som det finns massor av i skogen och som innehåller rekordmycket C-vitamin. Ett annat bra tips mot förkylningar är ingefärste gjord på färsk ingefära skuren i bitar, med citronskivor och honung. Nästan som dunderhonung. Jag lovar.

  • Peppe tipsar om bästa serierna år 2015.

*flög
**nykter januari, men direkt översatt droppfri januari.





Dec 29, 2015

Hur gick det sen...

Nyår nalkas och snart är det dags att igen kolla på kommande målsättningar eller nyårslöften. Kalla det vad ni vill. Jag skrev inga målsättningar eller löften förra året här på bloggen eftersom jag då var ute i Asien och reste runt, men jag gjorde några små anteckningar i min privata dagbok. Kanske delar jag med mig av dem sen.

Nu tänkte jag ge er en liten uppdatering om saker jag talat om att göra under året och hur det gick sen. Jag skulle ju nämligen:


Jag ska suga lite på nyårslöfteskaramellen en stund ännu, innan jag återkommer med det. Nu ska jag nämligen packa väskan igen. Det blir ett nyår med skidåkning (förhoppningsvis, trots det bistra snöläget) i fina vänners lag!

Dec 24, 2015

Julklappar i återvunnen paketering

God jul på er! Hoppas ni alla får en riktigt fridfull jul. Traditionsenligt firar jag med familjen i Södra Finland, men längtar nog lite i smyg till Österbotten där det lär finnas lite snö och en person jag saknar lite extra.

Även julklapparna är traditionsenligt inslagna i återvunnet material. Stockmanns glassiga julkatalog funkar utmärkt som paketeringsmaterial. Ta det som ett jultips.

Ha det gott!

Dec 18, 2015

*utandning*


Hua, igår köpte jag nästan en liten röd stuga på landet.  
Vacker, välrenoverad och alldeles underbar. Men tydligen inte min. Det kommer nya. Skönt att jag känner en förändring i varje fall. Som om hjulen skulle snurra. För jag är så trött på att vara fast: i tankar, i mönster, i en plats, i känslor, i människor. Jag känner fortfarande att gå i ide i tysthet och mjukhet skulle locka mer än socialiserat julfirande, men kanske julstämningen kommer ännu. 

Dec 14, 2015

Att orka med vintermörker



De få gånger solen lyser nu så gäller det att ta vara på det. Just nu är solen ovanför horisonten i under fem ynka, små timmar. Under fem timmar! Mörkret tar på som vanligt den här tiden på året. Alla är trötta. Jag är både trött och omotiverad för det mesta. Tur är det bara några veckor kvar till jul. 

Jag har laddad upp med lite pre-julfirande med familjen i Södra Finland, med pepparkakor och mögelost, julpynt i hemmet, mycket stearinljus och utepicknick med glögg och gott sällskap (bilden ovan). Ett annat knep är att försöka orka röra på mig. Idag gick jag ut och promenera i ett par timmar med de bästa podcastarna just nu i öronen: Magnus och Peppes podd och Ted & Kajs podd! Jag går omkring i byn och fnissar, flinar och hummar för mig själv. Att folk tror att man är lite jollrig i huvudet är lätt värt ett flin eller två i detta infernaliska vinterdjup. Ett annat trix vore ju kanske att gå och lägga mig i tid, men, ehemm, det verkar ju inte hända (klockan är 00:08 just nu).

Hur gör ni för att orka med vinterns mörkaste mörker?

PS. Instruktioner till julpysslet att vika en gran av en gammal bok finns HÄR.



Dec 4, 2015

Att stoppa konsumtionshysterin

I brist på tid att formulera egna tankar och tips slussar jag er vidare till andra människors intressanta tankar.

Forskare kollar på hur man i större skala kan downshifta och eliminera konsumtionshysterin och denna fruktansvärda överkonsumtion av både våra jordliga resurser och mentala tillgångar. En kvinna som nämns i artikeln, Sonja Sjöberg, kunde lika bra vara jag. Hon har ingen lust på varken shopping eller snabbmat och fixar sin egen deodorant och städmedel. Fantastiskt att man nu också vill forska i hur man kunde få till den här förändringen i samhällssyn upp från gräsrotsnivån till samhällsstrukturerna!

Läs Yles artikel här.