Apr 25, 2016

Mycket snack och lite verkstad?

Kossor äter inte träd, men de betar på gräsfält, som delvis tillkommit genom att man hugger ner skog för att få mer betesmark. 

Först skrev jag om hur vi finländare har förbrukat vår andel av jordens förnybara resurser och att vi därför borde äta mindre kött och i nästa inlägg dillar jag om hur underbart det är att köpa bacon, saltat kallrökt nötkött, nötlever, yoghurt och råmjölk. Ologisk och på gränsen till hysterisk kvinna kunde någon påstå?

Eftersom jag dock egentligen är en balanserad och harmonisk typ så ska jag försöka jämna ut det moraliska balansbrädet med ett smaskigt lättlagat och snabbt recept på en köttfri*rätt, nämligen linssoppa! Denna mustiga soppa serverade jag på helgens talko här i byn.

Recept på linssoppa

2 stora gula lökar
1 liten till medelstor squasch
1 msk rypsolja
1 vegetarisk buljongtärning (ekologisk finns också!)
1-1,5 L vatten beroende på hur fast eller lös man vill ha soppan
1 burk (400g) tomatkross
1 burk (20g?) tomatpuré
3 dl röda linser
salt
peppar
1 tsk spiskummin
1-2 lagerblad
1 tsk paprikapulver
1 krm ingefärapulver
färsk gräslök

Så här gör du:
Finhacka löken och squaschen. Bryn lätt i olja i en kastrull. Tillsätt vatten och buljongtärning, tomatkross, tomatpuré och röda linserna. Krydda enligt smak. Låt puttra i minst 10 minuter, men gärna ännu längre på svag värme. Servera med hackad gräslök och färskt rågbröd.

Bånn apetitt!




*även kallat "vegetariskt" i vissa sektliknande kretsar, tvi tvi!

Apr 20, 2016

Reko-love

Kalvdans med rårörda jordgubbar. Och kaffe, alltid nattsvart ekokaffe.
Det här med att handla mat direkt från bonden är bara så bra. Okej, det där är en pinsamt undermånlig beskrivning. Jag försöker på nytt. 

Mitt hjärta tar ett litet extra skutt av lycka när jag svänger in på den vanligtvis rätt så tomma och helt klart överdimensionerade butiksparkeringen. Mitt hjärta skrattar och ler eftersom parkeringen undantagsvis idag sjuder av liv och är på gränsen till fylld. Under en halv timmes tid får (ett av) hjärtat i byn en injicering av liv i form av REKO: paketbilar och bakluckor packade med matvaror, bönder och odlare och ivriga men småyra kunder. Med tomma tygkassar och fylld av förväntan stiger jag ur bilen och styr stegen mot matproducenternas bilar som står på rad med bakluckorna gapande efter kunder och kontakt.

Jag tar fram min lista och börjar pricka av den ena beställningen efter den andra. Jag yrar runt lite, spanar efter logon, skyltar eller bekanta ansikten, planerar vilka produkter jag ska hämta först så att det är möjligt att bära allt till bilen under max två rundor (ta alltid äggen till sist). Jag byter några ord med bekanta bybor och med producenterna som säljer. Väder och vind är alltid ett säkert kort. Pengarna fladdrar i den kyliga vårvinden och jag tycker lite synd om producenterna som måste stå där ute, även om det bara är en halv timme.

Väl hemma tycker jag om att rada upp alla mina inköp på köksbordet för att ta en närmare titt på mina nyinköpta produkter. Nöjd plockar jag upp det ena paketet efter det andra. Ibland doftar det, ibland väger tunga påsar förnöjsamt mycket, ibland hugger jag in på en pirog eller ostbit direkt. Jag känner mig nöjd och hoppas att bönderna och producenterna känner sig lika nöjda.

Bättre så med mer fiilis i beskrivningen? Och känner någon igen sig?

Av råmjölken har jag gjort en traditionell finländsk, eller kanske snarare nordisk efterrätt: kalvdans. Mycket enkelt. Följde "i princip" detta recept. Omnomnomnoms, även om konsistensen på min kalvdans blev lite för lös. De rårörda frysta jordgubbarna är från mammas land.

Ett halvt kilo rökt bacon, kallrökt nötkött, picklad rödkål, 1/2 kg mald lever, en liter råmjölk, 1/2 kg lingonyoghurt, 1/2 kg jordgubbsyoghurt, en stor vitkål, burek-prioger med ost och en med kött och så ett flak med ägg. 
Den malda ekologiska levern blev till (finsk) leverlåda här om dagen.

Apr 18, 2016

Deppig måndag och finländarnas Overshoot day

Eftersom det ändå är måndag så kan vi börja med lite deprimerande nyheter. Ni vet hur världen på en global skala förbrukar mer än vad naturen hinner återgenerera? Det finns en dag då vi i princip har förbrukar våra resurser för det året, efter det så lever vi på lånad tid och lånade resurser. Dagen kallas Overshoot day  eller överkonsumtionsdagen och flyttas för varje år lite framåt. Förra året inföll dagen 19:e augusti, år 2013 inföll dagen 20:e augusti , år 2003 den 22:e september och år 1993 den 21:a oktober.

Drygt fyra månader in på det nya året har vi finländare förbrukat vår andel av jordens förnybara resurser. Igår inföll alltså finländarnas Overshoot Day. Att ett västerländskt samhälle som Finland har konsumerat upp sin andel av jordens resurser redan i mitten av april visar på hur konsumtionsdrivet vårt samhälle är, hur slösaktiga vi är med det vi är förunnade och hur orättvist världen resurser är fördelade.

Vem lånar vi resurser av nu då? Jo, delvis av moder jord som naggas allt mer i kanterna för var dag som går och delvis av (än så länge) mindre konsumtionsdriva samhällen på jorden. Förenklat kan man påstå att vi lånar av fattiga länder just nu. Kanske vi trodde att läget var tvärtom? Att det är vi som bistår dem med hjälp? Nja, riktigt så enkelt är det inte.

Vad kan vi göra? Ett enkelt och effektivt sätt för var och en är att äta mindre kött. Man behöver inte göra det svårare än vad det är. Fundera t.ex. igenom frukostpåläggen och se om det inte finns alternativ till slentrianskinkan* eller ät kött bara fem/två dar i veckan. Man kan också försöka låta bli att förnya sin garderob/inredning/teknikpark varje säsong med nyproducerade prylar. Att göra långsiktiga inköp, medvetet begränsa mängden prylar i hemmet och shoppingkassen och att kolla på ursprunget och produktionssättet där det är möjligt gör många bäckar små till en stor å. Second hand och loppis är bra alternativ till nyproducerat.

Ni vet, same old, same old, ansvaret som ligger på konsumenterna.

Vi borde förstås också kräva av politiker, beslutsfattare och företag att de arbetar för hållbarare samhällsstrukturer och ser till att alternativa, nya sätt att bedriva t.ex. jordbruk eller andra industrier görs möjliga. Vi borde prata om, fråga efter och kräva att de arbetar mot den ökande inkomstklyftorna och klassamhället, eftersom en jämlik och rättvis värld  är förutsättningen för att vi ska överleva. Och nej, det är ingen utopi, jag tror ärligt talat att vi kan hitta ett sätt att leva i harmoni med både oss själva, andra och omgivningen.

Peace out, från eder lokala hippie.

*Psst, visste ni förresten att ost inte är ett klimatsmart val som ersättning för kött? Ost och skinka ger upphov till ungefär lika stor klimatpåverkan. Dock har nötkött cirka tre gånger större klimatpåverkan än griskött. Dagens fakta.

Uppdatering av inlägget. Nu med bild.

Apr 14, 2016

De är som vi, de bara jobbar mer, sover mindre och dör yngre

Snubblade över dokumentären Sweat Shop som är producerad av svenska skvallerblaskan Aftonbladet. Jag som skulle gå och lägga mig. Förlagan är norska Aftonposten och kan ses här. Oj, oj, oj vad denna dokumentär tog i mitt hjärta. Jag kände sorgen och ilskan över orättvisorna i världen och min egen maktlöshet medan tårarna rann ner för kinderna.

Den handlar om textilarbetare och lågpriskläder. Två svenska bloggare åker till Kambodja för att bekanta sig med hur deras kläder blir till. De upptäckte att en textilfabriksarbetare inte tjänar mycket. Det är knappt så de har råd att äta. Ännu mindre kan de spara inför framtiden eller försörja en familj. Ändå har kvinnorna i fabrikerna samma drömmar som oss: hon längtar efter att få leva sitt liv med en själsfrände, skaffa barn, öppna en egen frisörsalong, bo i ett hus, resa och se världen.

H&M har faktiskt försökt att svara på kritiken, men jag tycker inte att de gör tillräckligt. Att leva under så slavliknande förhållanden som dessa arbetare gör är inte acceptabelt. Sova, jobba, äta, jobba, dö. Det går inte att hänvisa till att det är bättre nu än för några år sen. Det räcker inte.

Efter resan shoppar bloggarna inte lika friskt längre. Sarah lusläser nuförtiden tvättlapparna för att ta reda på var kläderna har sytts.
"Som konsument kan man ställa frågor om klädernas ursprung till butikerna, för att de ska veta att kunderna bryr sig om var kläderna kommer ifrån."
Att dokumentären gjorts i reality format, med korta avsnitt och aktuella huvudrollsinnehavare gör att målgruppen - unga modeintresserade människor - säkert berörs. Genialt.

Själv har jag nästan gett upp att vara arg över det här. Jag känner sorg och avsmak, men kanske jag glömt bort hur jag kände när jag först fick reda på om den här problematiken. Jag minns när jag bojkottade H&M under och en tid efter gymnasietiden. Men efter några år kändes min kamp som en droppe i havet. Jag slutade att proklamera att man inte ska köpa överbilliga kläder, för jag kände att jag lade skulden på de som shoppade. Skuldbelade dem som hade ont om pengar. Det kändes fel.

De är ju företagen och myndigheter som måste ta ansvar och det mycket mer än konsumenterna. Men vi som konsumenter bär ju också vårt ansvar och vi kan vara aktiva, fråga, fråga, fråga och berätta vad vi vill ha. Visst kan man rösta med plånboken om man har råd, men jag är långt ifrån den svartvita tonåringen / tjugoåringen som jag var då när det brann som mest. Idag talar jag mig varm - eller brännhet - för second hand, byteshandel och loppisar. Dyra märken i all ära - de kanske har längre livstid - men tillverkningsförhållandena kan vara precis lika usla som för billiga märken.

Men vad händer när loppisarna svämmar över av billiga kläder? Rotationen av kläder förlängs kanske något, men kvinnorna i Kambodja måste ändå sitta och sy dagarna i ända. I Phnom Penh, där jag var förra året och såg människorna, en liten del av misären och kände så mycket. Äh, åh, all denna jäkla konsumtion! Jag blir galen. Vi. Måste. Sluta. Konsumera. Så. Huvudlöst. Nu. Eller hur tänker ni?

Apr 12, 2016

Vad händer?

Jag vet inte riktigt vad som hände. Jag hamnade väl i en bloggsvacka. Jag har suddat på, jobbat som vanligt, yogat men inte joggat, gått möten av diverse frivilligt slag, angstat över att veckorna rusar fram och allt går framåt men utan mig, aldrig haft riktigt tillräckligt med tid eller ork att hinna med allt jag vill pyssla med/skapa/organisera/läsa/ringa/laga, men har distraherat mig med goda vänner och sköna typer. Jag har varit rädd för min egen medelmåttighet och trött på människors förutsägbarhet. Vaccindebatt efter förlossningsdebatt har susat förbi utan att jag förmått att formulera mig eller bry mig tillräckligt.
Det är inte så att jag inte skulle ha haft tankar att skriva ner. Det är bara att det inte blev så. Ingenting blir. Jo, nu händer det i alla fall nåt här. Jag tycker ju om att skriva och ska kickstarta igång det med göra en blogglista! Det började med ett igenkännande inlägg av Linnea och jag tänkte först kopiera hennes Ratata-lista, men insåg snabbt att jag kommer att gå samma öde till mötes: det kommer att ta en vecka tills jag får ihopplitat både text och bild. Så jag sköt upp "projektet" tills ikväll när jag gick in på Peppes blogg nyss och hittade en till kul lista. Jag tog det som ett tecken och ska låta bli att göra det så omständigt. 
Eftersom en blogglista utan bilder är lite som knäckebröd utan Kalles kaviar, så tänker jag slänga in slumpmässiga bilder från mitt bildarkiv. Bilder helt utan relevans för texten. Mwuhahaa! (Det blir ungefär lika äckligt som randig Kalles kaviar.)
Mitt "lejon" på Pampasslätten, 2011.

ALLMÄNT KÄNSLOLÄGE, APRIL 2016
Tvära kast mellan eufori över vårljuset och mellan melankoli över att det redan är vår (eftersom mitt mentala jag ännu lever i slutet av februari). Vacklar mellan besutsamhet och tilllit inför framtiden och mellan att jag tvivlar och överanalyserar. Inte riktigt mitt vanliga stabila jag, men vettja he rejder se.
BÄST JUST NU PÅ TV
TV? Eh, Netflix menar du väl? Kollade nyss igenom serien Brooklyn 99 och tyckte den var väldigt underhållade, men kunde inte riktigt sätta fingret på nåt litet som störde mig. Var det kanske den klassiska sköna snubben som bara glider igenom livet genom att skoja och genom att folket (kvinnorna) runt omkring honom "håller reda" på honom? Annat bra är den nya dokumentären om Janis Joplin: Little Bird Blue.
MÖTER VÅREN MED LÄPPSTIFTET
Inte bara våren, hela året med Marvelous Moxie Lead the Way i olika intensiteter. 
Jag och Mama Sue i Guangzhou, Kina, 2014.
ÄR BESATT AV
Bejewled Blitz, så jag måste avinstallera det på telefonen. Det gick så långt att jag såg färggranna diamanter på rad när jag slöt ögonen. Att hitta ett hus och hem att slå mig ner i. Att hitta rätt på alla plan. 
BOK I BOKHYLLAN JAG SER VÄLDIGT MYCKET FRAM EMOT ATT LÄSA
Frank Erichsen Det enkle liv och Maria Österåkers Självhushållning i praktiken.


Bagan, Burma, 2015.
ETT ORD/UTTRYCK JAG VILL FÖRBJUDA
"VI/jag blev med..." och det inte fortsätter med "barn". Om inte den där Ipadden, kameran, gardinen eller passionsfrukten ploppade ut från nåns vagina så säg införskaffade, köpte, fixade eller vad som helst, för det enda man blir med så är med barn! KsdKFjdjfidshsjdkfhs... *tuggar fradga*
HIT GÅR JAG OCH ÄTER OM JAG FÅR BESTÄMMA
I Österbotten: frukost/bruch på Astor (drömmer jag i alla fall om, men har ännu inte prövat) eller 1r+k, lunch och eftermiddagskaffe på Sweet Vaasa, middag på Friends & Burger i Jakobstad och som kvällssnack nåt från Raawka eller vårrullar från Tom Yum Thai. En drink på Maitolaituri eller Strampens terrass (sommartid) eller Fondis (vinter).
Raw food lasagne, 2012.
BÄSTA LIVSMEDLET
Ost i alla dess former och färger (förutom brun). 
MIN OUTFIT EN BRA DAG
En svart A-formad kjol som är hög i midjan, färggranna strumpbyxor, en enfärgad (gul/grön/turkos eller grå eller vit) enkel långärmad skjorta/tröja. Designsmycke med coolt och ovanligt motiv. Allt inhandlat på loppis eller ärvt av/bytt med kompisar, utom smycket som är en souverir från nån av mina resor. Givetvis. *bugar sig för att ta emot min präktighetsmedalj nu*
LYSSNAR PÅ
Folkmusik från Amirikat med aukustiska gitarrer, drömska texter och mycket feeling. Slumpmässiga listor från Spotify. Ted & Kaj, Ted & Kaj, Teeed & Kaaaj. Peppe och Magnus podd. 
En av mina själsvänner, sommaren 2015. Kvinnan alltså, inte ölen.
VILL BÖRJA
Leva autentiskt. Allt från jobb, mat, fritid till vardag ska genomsyras av att jag vill vara där, göra det och känner att det är rätt. Ooooooch på ett lite mindre seriöst plan, så vill jag lära mig att ordentligt stå på händer och huvud i yoga. Men jag är så jäkla skraj. 
FAVORITSKÅDESPELARE
Johnny Depp. Och Leonardo DiCaprio. Och Ewan McGregor. Och Kate Winslet.

Vintern som aldrig tog slut, 2013.
IRRITERAR MIG PÅ
Den våta, mjuka nästa geleaktiga marken som gör att jag bara kan promenera på hårda, tråkiga asfalterade ytor, istället för små sandvägar och i skogar. Att jag nästan aldrig går och lägger mig i tid. Att folk har så svårt att se saker ur andras perspektiv än sitt eget. 
DOFT I MIN NÄSA
Eldad ved. Svagt av kaffet jag kokade för några timmar sen.

Space. The final frontier.

Okej, jag inser såhär i efterhand att ett sammelsurium av bilder blir ganska oroligt att titta på. Nåväl, det är som det är. Ödmjuka hälsningar från eder lidande konstnärssjäl.

Mar 25, 2016

Det är faktiskt ingen som bryr sig


Den rabiata orakade flatfeministen Fanny har gjort det igen. Våren närmar sig och snart får våra likbleka stubbar eller pinnar till ben åter se solljuset. Hoorrey!

Glad påsk på er mina vänner!

Mar 20, 2016

Att laga egen mysli



Jag har återupptäckt blåbären
, svartvinbären och lingonen som finns i min frys och har under en och en halv vecka ätit smoothies i olika uppsättningar till fukost. Men nu börjar jag tröttna. Så jag tänkte få lite variation med mysli + bär. 

Receptet kommer från boken "Råsmart familj" av Ulrika Hoffer. Sjukt bra och inspirerande bok förresten! Boken innehåller inte bara matrecept utan handlar egentligen om opretentiösa och jordnära "recept" på att sova, äta och må bättre. Jag halverade och modifierade lite recpetet enligt vad jag hade hemma. Man kan leka med receptet och välja de frön, nötter och frukter och bär som man själv gillar.

Recept på egen mysli

2 msk kokosfett
4 dl havregryn
1/2 dl solrosfrön
1/2 dl pumpafrön
1/2 dl sesamfrön
1/2 dl linfrön
1/2 dl grovhackad mandel
1/2 dl torkade tranbär
1/2 dl kokosflingor
1/2 dl russin
1 msk kanel

Smält kokosfettet. Blanda alla torra ingredienser. Ringla över kokosfettet, som både ger smak och gör att kanelen fastnar på  myslin. Servera med havremjölk. 

Avnjut!


Mar 6, 2016

Att Må Bra i Veikars

Testning och smakprovning av olika kombinationer av örter.

Idag har jag varit på Må Bra-dag i Veikars som det härliga Älvbygänget ställde till med. Det var igen en gång riktigt roligt, men något färre folk än vanligt kanske? Eller så var det sömnskulden som gjorde att dagen kändes lite seg. Ibland känns det fortfarande som om jag har alldeles för många saker jag vill vara med i och göra, skapa och fixa, vilket gör mig stundvis ganska trött. Nå till saken.

Jag har alltså sålt örter från naturens vilda skafferi. Jag brukar vanligtvis dra med mig alla mina olika burkar, men iår testade jag någonting nytt. Jag gjorde färdiga teblandningar av olika vilda (och mindre vilda) örter. Jag hade en C-bomb med nypon, äpple och lite nässelfrön, en Hostdämpare med rölleka, rödklöver och maskros och en Röda kuren med hallonblad, äpple och rödklöver. Jag passade även på att marknadsföra kemikaliefria deodoranter av kokosolja och så hade jag ju förstås en präktig skål fylld med sprängticka. Det gick helt godkänt, men jag har en hel del ännu att satsa på kring förpackningen och layouten. Bara man hade några extra timmar i dygnet...

Mitt bord fanns mellan Vallnika och Ekosoppi bland en del del andra försäljare och jag måste säga att det är ytterst trevligt att få sammanstråla med likasinnade alltid nu som då. Och att knyta kontakter förstås. Slow Food nätverket är ett annat sammanhang som jag också uppskattar och visst fanns en del av oss på plats i Veikars idag (dock inte i SFO-roller), för cirklarna är ju små.

Nu ska jag sluta svamla och återgå till Netflix, mina morötter och jordnötsdipp samt chokladmousse av avokado och kokosmjölk. För när man är vuxen får man äta sånt till middag. Mwuhahaha!


Feb 27, 2016

Skogtroll

Vi fortsätter i temat flödesblogg. Jag kom just hem från en skidtur i skogen och där halvvägs (innan jag hunnit bli allt för trött) så upplevde jag en sådan nöjdhet att jag log från öra till öra trots att snön börjat yra ner och då tänkte jag att den här känslan vill jag dela med mig!

Solen sken ju hela förmiddagen, men jag lullade* på här hemma i morgonrocken och drack kaffe tills klockan hann bli halv tre och ett snömoln sakta började dra in över ön. Jag tänkte att det gör inget för det betyder bara att det är mindre folk i spåret så jag knäppte på skidorna och stakade iväg i maklig takt. Jag hade inte bråttomt nånstans. Jag försökte hitta en passlig rymt och fick snart upp ett lämpligt flås. När jag kommit halvväg in i skogen där elljusspåret svänger upp för en backe och delar sig i två, vände jag in mot skogen, bort från elljusspåret och tog den längre banan på cirka 7 kilometer.

En bra bit in i skogen början snön yra ner från träden och himlen. Det susar i trädkronorna och snön faller i ansiktet och flingorna vill nästan pila in under min jacka och ner för min nacke. Men istället för att känna irritation känns det mer som om skogen, träden och snön omfamnar mig, tar emot mig, och leker med mig. Jag glider sakta vidare mellan de höga tjocka trädstammarna och ler. Jag tänker (igen en gång) att det här där jag ska vara. Det här känns som rätt plats på jorden. Skogen. Bland träd, mossa och stenar. Fast jag skidar ensam fram så känner jag mig allt annat än ensam. Där i skogen känner jag mig del av större helhet, del av ett fridfullt, ödmjukt och vänligt sammanhang. Där finns ingen stress, inga förväntningar, ingar dåliga vibbar (speciellt inte i äldre skogar), ingenting och ändå så mycket. Okej, jag inser ju att det låter fjolligt. Det är tydligen inte så lätt att förklara.

Men kanske ni också har sådana här speciella platser? För vissa kan det kanske vara på en klippa vid havet, på den mjuka sandstranden, på gården under äppelträden, kring bordet under en spelkväll eller varför inte i stan på den egna gatan eller på kvarterskrogen eller klubben som sjuder och pulserar av liv. Fattar ni alls vad jag dillar om?

*segade


Feb 19, 2016

Flödesbloggen: farligt, råddigt och ogenomtänkt

Jag har hört ryktas på internet att det är ibland bra att bara öppna ett nytt inlägg och sedan skriva det som ploppar upp i huvudet. Det låter farligt, råddigt och ogenomtänkt, så let's go!

Jag har äntligen (ikväll) sett dokumentären Cowspiracy om köttindustrins miljöpåverkan och min första reaktion var att nu banne mig ska jag bli vegan och sluta upp med fånigheter som kött, ägg och (snyft, snyft) ost! Mångden resurser som det går åt att producera kött är helt sinnessjuk. Vi måste sluta äta så här mycket kött. Ett annat bra dok-tips är Forks over knives med samma tema, men fokus på hälsan istället för miljön. Men att bli vegan är inte nåt som kommer att hända lätt, eftersom jag nämligen älskar ost. Pondera följande: jag måste välja EN enda sorts mat att äta resten av livet och jag skulle utan tvekan och inom 0,2 sekunder välja ost. Vardagsköttet avstår jag redan ifrån rätt så ofta, men visst, ett sting av dåligt samvete sticker i mig när jag tänker på min diet. Jag kunde göra mycket bättre och köpa mindre pålägg, mindre ost och mer grönt. Nåväl, ALLA borde se Cowspiracy! Och ALLA borde bli veganer! Skoja. Men jag rekommenderar absolut filmen! Ha bara lite tålamod med filmens sega början. Den tar sig efter cirka 15-20 minuter. Jag lovar.

Efter en exceptionellt och hittills tidigare oskådad seg och tung vinter med blytunga steg, noll motivation, stort sömn- och ensambehov och en allmän känsla av att livet borde vara mer än den gråa nyans som allt verkade skifta och vara insyltad i, så har min energi äntligen börjat återvända. Så länge kände jag, nej skrek mitt hela väsen efter att få ro. Lugn och ro. Ro i själen. Det var allt jag krävde och önskade. Så även om jag fortfarande törstar efter detta lugn och ro, så har det dämpats en hel del och det känns underbart att äntligen känna att jag vill göra förenings-eller välgörenhetsabete frivilligt, att jag vill träffas och umgås, att jag själv vill organisera den ena idén efter den andra och att jag vill ta tag i yogan, receptexperimenten och egna projekt igen.

En del av min iver beror kanske på att dagsljuset helt enkelt är tillbaka, men också för att jag upptäckt hur fina eller passliga människor det finns omkring mig. De kommer in i mitt liv för att jag (och kanske de) har nåt att lära sig. Ibland blir de så tydligt att de finns i mitt liv för en orsak och jag ser så tydligt hur "Aha, det var så där som det var när jag var där på den sidan av situatonen. Nu förstår jag varför det kändes så för den andra personen". Eh, typkanskenifattarväl? Dessutom pratade jag just med en vän om attraktionslagen, law of attraction, och hur det funkat för både honom och mig. Men också om hur det känns som en jättehemlighet som man nyss upptäckt och inte riktigt ännu vågar tro på. Fast vi ju båda egentligen vet att det funkar.

Till sist råder jag er att ta en tittdenna eminenta kattbild om Nanó nyss länkade till. Känner att det är ett snällt (och jobbmiljövänligt) alternativ till denna.

Tack, godnatt och förlåt som man säger i vissa kretsar!

Hoppas på att snart få förtära veckas bästa måltid: lördagsfrukosten!


Feb 13, 2016

Intervjuer med Bonderöven Frank

Nu finns alla intervjuer med Bonderöven, tanskalainen maajussi, 100 % bonde, den danske bonden, Frank, Frank, Frank (!) samlade i en spellista på min YouTube-kanal som jag använt i Slow Food Ostrobothnias namn. Gå in och kolla och låt  dig inspireras!



Efter en något stressig vecka på jobbet där en teknikleverans haverade två dagar före vernissagedagen och det är frågan om en videokonstutställning där tekniken är av största vikt, så har jag sovit i nästan 13 timmar och är nu redo att flytta långt, långt ut på landet och bara rå om mig själv och mina höns, squashplantor och nässlor i ett självhushållande liv. Nå, allt inom sin tid, nog har ju ett arbete inom kulturbranchen också sina goda sidor. 

Feb 8, 2016

Heta tips

Alla goda, heta tips äro tre. Så vassegoda.

1. Ni minns väl att den danska TV-bonden
Frank Erichsen var här i höstas och jag blev heeelt kä... eh, begeistrad och inspirerad av honom? Visst, visst? Nå, nu har vi i Slow Food Ostrobothnia tillsammans med Ekotanterna och Maria Österåker sammaställt en liten miniserie med intervjuer med Herr Bonderöven själv som publiceras under denna vecka måndag-fredag. Så in och kolla på SFO's hemsida eller på vår Facebooksida.

2. Med hjälp av Marthorna kan du bli Mathantverkare. Nu frågar du kanske dig själv vad i hela hel...eh, är det då? Mathantverkare arbetar fram en matprodukt av lokala, färska råvaror. Ofta är det nåt typiskt lokalt eller traditionellt som får en ny tvist. Det handlar om småskalighet och kvalitet samt en hel del utmärkt bränding. Jag förutspår att det här sååå är den nya yrkesnischen!

3. En intressant artikel och hur frånkopplad den moderna människan är från maten vi äter. Att odla ekologiskt är bättre än konventionellt, men det är ändå inte bra, eller tillräckligt bra. Snubben snackar om en diversiv odlingskultur med flera olika sorter som stödjer varandra och efterliknar naturens egna "vilda" system. Kött är även en del av det hela!


Bubblare: tipsa MIG om du råkar sitta på (tips eller kontakter till) en gammal österbottnisk bondgård som saknar kärlek, omvårdnad och husmor. Här finns nämligen en frivillig husägare! Tänk er nåt i den här stilen, men förutom att den inte ska finnas i Närpes. Vackra gårdar där, men långt borta och flakt landskap.