Jul 22, 2014

Vad jag gör som stödperson

Här cyklade jag.
Vilken sommar! Temperaturen spräcker nästan termomentern, men åh, så skönt med riktig högsommar! Vårt val av aktivitet med min stödis var kanske inte det mest lyckade, men vi visste ju inte för några veckor sen att det skulle vara tropisk värme idag när vi bestämde träff för att spela badminton. Så eftermiddagen slutade med ett kort pass badminton och sen räksmörgås, glass och prat på terrassen.

Förresten, jag vill rekommendera stödpersonverksamheten åt alla som känner att de kan undvara fyra små timmar per månad för att agera vän och sällskap till en person med någon sorts funktionsnedsättning. Precis alla kan bli stödperson och det krävs inte heller att man är Moder Theresa eller har en magistersexamen i specialpedagogik. Alla kan umgås och vara sitt sympatisk själv med en annan människan och samtidigt både ge och få nya upplevelser, nya perspektiv. Bor du i t.ex. Korsholm så får du dessutom en liten ersättning. Just för att alla på riktigt ska ha möjlighet att ställa upp om man vill. Här i trakterna är det väl FDUV som arrangerar, men på andra håll finns det t.ex. 4 Betydelsefulla Timmar som håller i trådarna.

Efter träffen fortsatte jag ensam en sväng till stranden. Jag låg där i det svala vattnet som en liten säl i säkert en halv timme och bara mmm:ade och uuua:de över hur skönt det var att guppa där och kylas ner. Mmmmm.

Nu ska jag baka en raw foodig havtorns-cheesecake att ta med till jobbet imorgon. Dels är det min namnsdag idag och dels är det imorgon mitt sista veckomöte på jobbet på en väldigt, väldigt, väldigt lång tid. Tjohooooooo!

Här simmade jag.

Jul 21, 2014

Den färdiga granskottssirapen silad och fotad

När granskotten, citronskivorna, sockret och honungen hade fått stå i ett österfönster i några veckor var det dags att sila sirapen på burk. Jag använde mig av en vanlig tesil och små barnmatsburkar som jag steriliserat i ugnen i 100 grader i cirka 15 minuter. Man kan trycka försiktigt på granskotten i silen för att få ut det mesta av både skotten och sockret. Förvara i kylskåp eller frysen. Eller jag har mitt på tehyllan just nu, för att den ska vara tillräckligt flytande för att kunna användas direkt nu när andan faller på. Det kan dock bildas kristaller när man förvarar sirapen i frysen.

Det har gått ett år

Kärleken läker långsamt. Eller rättare sagt sprickorna. Det har gått ungefär ett år sen vi separerade med mitt ex. Jag tittar bakåt i arkivet och känner hur det skär till inom mig när jag läser mina sorgsna ord. Hur korta meningar som inte får avslöja för mycket - vi är ju ändå två, varav endast en av oss bloggar - innehåller så mycket ensamhet, förtvivlan och längtan. Den där långa, svarta tiden när man inte ännu visste vad man skulle ta sig till, när man ömsom ännu hade hopp och ömsom bara givit upp. Långa, ibland arga, utläggningar som jag aldrig kunde eller ens ämnade att publicera. Den sylvassa smärtan när vi måste skriva på ett köpebrev för andra gången var bedövande. Den där sommaren som snubblade fram, stundvis i racerfart, när allt låg bubblande strax under ytan och  som sen följdes av en seg vinter som aldrig verkade börja eller ens ta slut.

Det känns inte så längre. Jag förstår och känner orden, men de är inte längre på ytan, de är inte mina, eller de är inte längre jag. Jag känner inte längre samma intensiva vänskapliga kärlek eller rasande längtan framåt. Han kommer alltid att finnas i mitt hjärta, men klyschan om att tiden läker sår och att minnen bleknar stämmer. Jag träffade honom och hela hans underbara familj i helgen. Vi är vänner. Och jag är glad för hans skull. Att jag försatt mig i gamla välbekanta, om än efterlängtade, situationer kändes ändå lite som att vara både på fel och rätt plats samtidigt. En ogripbar känsla av nostalgisk förlust, som en bitter men ändå inte oangenäm smak. Jag är ledsen över att jag inte längre är en naturlig del av den fina gemenskapen som hörde ihop med ett liv med honom, men jag är inte ledsen över att jag befann mig där. För det var ändå mer lätt än det var svårt, mer roligt än det var jobbigt.

Både jag och han har inlett nya relationer. Ibland, under korta stunder, undrar jag om det ändå bara är lite på låtsas. Fort vidare. Som för att övertyga oss själva och alla andra att vi nog är okej. Att vi nog överlevde. Att vi inte fastnat i ett känsloträsk. Att vi nog är normala. Att vi klarat av situationen och klarar av att gå vidare. För vi är ju starka. Båda två. Det har vi alltid varit. Ugh.

Sen skjuter jag tanken åt sidan och tänker istället på att det inte finns ett manus. Tänker på att jag ska känna mer och tänka mindre, ironiskt nog. Tacksamt ta emot och njuta. Uppskatta stunden och carpa diem:a dagen. Känna lyckan, som faktiskt inte alls behöver vara på låtsas. Tvärtom är den väldigt riktig och sann just nu.

Jul 19, 2014

Färdig granskottssirap

Förresten, granskottssirapen är färdig nu. Det blev fantastiskt god! Smakar ganska mycket citron, men jag känner nog också den friska granskottssmaken. Riktigt, riktigt god. Jag tänkter använda den mot hosta men också bara som sötning i t.ex. te eller färska/frusna bär, i smoothies eller annat. Rörsockret löste nog upp sig efter en tid, särskilt då temperaturen i huset steg till strax under 30 grader. Tyvärr har jag inte ännu en bild av den färdiga sirapen när jag silat den och satt på burk, för min kortläsare till kameran har igen slutat att fungera. Köp inte billiga externa kortläsare från Claes Ohlsons! Detta är tredje exemplaret på 1 1/2 år.


Jul 17, 2014

Ställen där jag vandrar


Igår kväll cyklade jag iväg ett varv till frysen (som alltså finns nån kilometer bort, i exets renoveringsobjekt) för att hämta en del av de sista bären som vi ännu har kvar från förra årets säsong. "Jag kan ju samtidigt kolla om det ännu finns rödklöver kvar på ängen", tänkte jag. Nå, det fanns både röd- och vitklöver, rölleka i mängder, mjölkört/ rallarros, hallonblad, blåklockor, pioner och andra vackra blommor. Så där vandrade jag omkring så att det tog över en timme innan jag var hemma igen. Och så passade jag på att filma en snutt av sommarängarna. Sorry skakigt, men you get the point. 

Men suck, det är redan lite, lite mörkare om kvällarna.  

Jul 16, 2014

Loppisrace i Replot 2.8


Eftersom det är första loppisracet någonsin på Replot så kommer det att finnas massor med skatter (som vi släpat hem från alla andra loppisrace runtom i Österbotten?). Hittills är vi 15 gårdar anmälda, men det kommer att komma fler och även en karta så småningom.
Väälkumi!

Tipsrundan

Eftersom jag inte tycks ta mig tiden att producera egen text så slussar jag er vidare in i det great, wide Internet. 
  • jag bloggade HÄR på Slow Food Osterbothnia om var det finns obesprutade jordgubbar i Österbotten. Kommentera gärna om du känner till ytterligare jordgubbsställen!

  • en ny undersökning visar att ekologisk mat innehåller mer nyttigheter och mindre gift än konventionellt odlat, men en professor i näringslära tror ändå inte att ekologiskt är bättre för hälsan. Snälla gå in och kommentera och räta ut missförstånden om ekomat- och odlingar om ni orkar. Många feluppfattningar florerar i kommentarsfältet.

  • "Bored Panda" finns en fotoserie som visar upp folk som ligger i sitt eget skräp. Det är alltså skräp som de producerat under sju dagar. Vissa av dem kände sig tvungna att redigera och ta bort en del av skräpet eftersom det var för obehagligt att verklig se allt skit som vi tror att magiskt försvinner när vi sätter det i en plastpåse och för ut till soptunnan.

  • en artikel på svenska YLE om att män måste våga kalla sig feminister lockade igen till sig alla de som inte vill kalla sig femister, vilket är okej, förutom att de envisas med att högt och argt ropa om att feminister är så högljudda, arga och hatiska mot män. Oh, the irony...

  • HETT TIPS! Det blir loppisrace på natursköna Replot 2.8. Alla är välkomna! Folk tömmer sina uthus, skåp och garderober så det kommer att finnas mycket fint!

Jul 13, 2014

Saker jag gör på en söndag

 
Jag älskar färger. Många, fräsande, starka och speciellt orange. Fast man kanske kunde tro annat på grund av min pinade, solbländade grimas.
#Orangeisthenewblack
Saker jag gör på en söndag i juli:

Går på dop där en underbart och ovanligt söt och harmonisk liten gullunge fick sitt namn.

Klär upp mig till tänderna i orange och guld som värsta pantertanten och älskar varje sekund.

Går på vinkväll för att träffa några av de skönaste och smartaste kvinnorna i byn. Nej, i min värld.

Smörjer grobladsolja på kliande myggbett som jag fått efter en rolig, avslappnad helg i ypperligt sällskap på en sommarstuga. Sällskapet var alltså ypperligt, inte myggorna.

Diskar inte. Inte damsugar jag heller. Eller plockar upp röran av grejer runtom i hemmet. Däremot ska jag strax läsa Peppes bok "Vackra människor" och ta en kopp kaffe.

Gör fröknäckebröd. Röran i hemmet blir bara värre.

Bokar en enkelbiljett till Beijing.
(Här tänkte jag spela cool och världsvan och låta meningen bara stå där för sig själv, men egentligen ropar jag "Wiiihuuu!!")



Jul 11, 2014

Himmels tid



Ljuva, ljumma sommarnätter.  
Jag har så svårt att låta bli. Sitta uppe i ljuset om natten. Gå ut och dofta på jorden, fukten, blommorna. Det är så vackert och jag blir så pigg. Igår natt tassade jag ut igen där kring midnatt och stod och tittade på den färggranna sommarnatten en stund. Det var nästan fullmåne. Och det var både solnedgång och gryning på samma gång. 

Nu ska jag dra vidare in i ljusa sommarnätter och varma julidagar. 
Trevlig helg gott folk!

Jag är en av dem

DN har skrivit en artikel om arbetskritik, anti-arbetslinjen, om de nya unga som inte vill slita på ett 8-16-jobb och om "empty labor".

Speciellt så här i sommartider är det lätt att hänga med i tankarna om att vi borde arbeta mindre. Dessutom är det så fruktansvärt många som inte riktigt trivs med sina jobb, men orkar och/eller vågar inte göra någonting åt saken, och många som inte ser meningen med sitt jobb och varför ska man då orka vara lojal och streta på. Vi arbetar för att ha råd med nya prylar, nya kläder och ett stort hus, där vi sedan sitter ensamma, men snyggt klädda och välunderhållna, när barnen flugit ut och skiljsmässan gått igenom.

Kanske jag är för cynisk. Det är ju ändå många vars arbete är givande, äktenskap håller och barnen håller kontakt, men jag tycker mig ändå se en skugga ensamhet som breder sig ut i samhället. En skugga som kommer från att vi arbetar för hårt, arbetar för fel saker och prioriterar vår tid helt upp åt väggarna. En skugga som gör att vi längtar så innerligt efter helg och semester så att vi angstar på söndag när det är dags att återgå till jobbet. En skugga som i slutändan gör att hela vårt ekosystem håller på att braka ihop.

Det är som om vi har glömt bort att livet inte är till för att levas bara på helger. Livet är till för att levas varje dag, varje stund, alltid, här och nu. För dagens generation räcker det inte att vara en "god arbetare". De vill har mer mening i arbetet, en balans mellan arbete och fritid och därför ifrågasätter de konsumtionssamhället.
Framför allt unga människor ifrågasätter den stora bilden: ”Finns det inte andra saker som är viktiga i livet, en djupare mening – måste vi verkligen skuldsätta oss för att konsumera mer?”
 – Kritiken gäller inte arbetslinjen som sådan utan mer inställningen – att den betraktas nästan som en religion. Människor känner en frustration och saknar fokus på miljöfrågorna och jämställdheten, säger Katrine Kielos.
Jag är en av dem.

Jag tror på sextimmarsdag. Jag tror att närvaro i nuet och ett givande jobb ger mer lust för livet och mindre lust att konsumera. Jag tror inte vi behöver eller ska arbeta så mycket som vi gör idag. Jag tror vi borde arbeta med saker som gör världen en bättre plats, inte bara arbeta för arbetes skull. Jag tror inte vi måste skuldsätta oss en halv livstid för att kunna ha ett hem, familj och ett rikt liv. Jag tror att vi kan nöja oss, nej vara riktigt jäkla lyckliga, med mindre. Jag tror att vi borde ha ett samhälle där vi arbetade mer för varandra och hjälpte varandra skulle göra både oss och planeten lyckligare. Jag tror att jag snart lämnar detta ekorrhjul.

Jul 9, 2014

Somrig raw food

 
Jag körde ner till södra Finland i helgen och hälsade på familjen och på några kompisar. Finländska sommarvyer med ljusgröna, böljande fält och stora fluffiga vita moln på en klarblå himmel, bra musik eller sommarprat i radion och en het bil. Det är sommar.

Min mamma testade på några raw food recept under helgen. Schysst för min skull tycker jag. Till lunch en dag fick vi sval gurk- och avokadosoppa med krutonger och dill. Så god! Om jag minns rätt så kör man en stor gurka, två avokadon, vatten, dill, eventuellt persilja och lite salt och peppar i mixer och så är det färdigt. Man kan säkert sätta i andra färska kryddor också som koriander eller dylikt. Soppan passar perfekt en varm sommardag! Till middag blev det en klassisk squashpasta med tomat- och tofusås.

Jul 3, 2014

Kärleken heter yoga

Gaaaah! YOGA är för fan det bästa som finns! Eller i alla fall när vi snackar motion och välbefinnande. Jag har haft en lång paus med regelbunden ashtangayoga och mest kört solhälsningar och början av den stående serien och vissa slutpositioner. Nu idag gjorde jag äntligen ett helt pass från början till slut av ledd yoga på Wasa Yogacenter. Och nu undrar jag, varför har jag tagit mig i kragen tidigare?! Det är ju en så underbart skön, avslappnad känsla efteråt. Euforin i kroppen är ju sinnessjukt skön. Att gå på en ledd timme gav också så mycket pepp och motivation att vidareutveckla och utmana mig själv. Visst kände jag lite av att det ännu gjorde ont i handleden, men jag måste bara vara noggrann med positionerna. Är ju helt euforisk! Fantastico!

Så här glad, svettig och stripig i håret blir man efter 1 1/2 timmes ashtangayoga.