Nov 28, 2017

Dåligt samvete och att konsumera sig till en identitet

Fö'låt!

Jag måste medge att jag fick lite dåligt samvete för att jag gjorde mig lustig över Black Friday-shoppingen i förra inlägget. Att kritisera överkonsumtionen är en sak, men när jag samtidigt försökte vara rolig så lyckas det inte riktigt. Istället lyckades jag kanske snarare "shame" och trycka ner de som tagit vara på dagens erbjudanden. Det var inte min mening, förlåt. 

Jag vill kritisera fenomenet med överkonsumtion och marknadsjippon som skapar en hype kring att köpa saker billigt utan att hinna reflektera över nödvändigheten av att äga just denna grej. Erbjudandet är ju bara giltigt en kort stund, vilket hetsar folk till att göra ogenomtänkta köp. 

Jag vill inte lika hårt kritisera människorna som faller för reklamen och hypen, de som helt enkelt inte bryr sig eller de som uttnyttjar prisdumpningen till sin egen fördel och passar på att köpa nåt de länge spanat in Den sistnämnda ser jag på med särskild blida ögon. De två förstnämnda grupperna kan jag känna en viss irritation över, men försöker minnas att ingen av oss är perfekt. 

Billigt, billigt, billigt! Ser jag erbjudanden som dessa så vaknar monstret inom mig. Melonslukarmonstret

Jag tycker inte att det är okej att shoppa som tidsfördriv och underhållning eller slentrianmässigt köpa nytt utan att sätta den nya grejen i perspektivet "behöver jag det" och "hur har detta tillverkats". Det är både dumt och onödigt. Miljöinverkan av att producera nya grejer och bergen av sopor som bara växer motiverar mig att sluta köpa nytt. Jag undviker Galna Dagar, Black Friday och dylika konsumtionsfester, för jag faller lätt in i gamla mönster och tycker plötsligt att jag behöver ett par nya hörlurar, en ordentlig mixer, ett vackert skärbräde och så vidare. 

Senast jag föll för vill-ha-begäret var för någon vecka sedan på Makers Design Market där vi köpte ett nytt skärbräde av trä utan att på riktigt behöva ett nytt. Vi har redan tre stycken helt dugliga av plast. Jag har länge beundrat skärbräden av trä och tyckt att de är så himla vackra och ett bättre alernativ än plast. Där bland alla vackra saker stod detta skärbräde ut och jag ville gärna ha med mig nåt och jag ville understöda dessa duktiga hantverkare. Så för 50 € slog vi till efter att ha fingrerat och funderat på saken i cirka 10 minuter. 


Hypnotiskt vackert skärbräde, som är gjort av återvunnen fanér.

Jag är med andra ord inte heller befriad från konsumtionsbegäret och begäret att äga vackra saker. Jag tror också att skärbrädet är en del av hur jag konsumerar en identitet. Skärbrädet är nämligen gjort av återvunnet material och formgjorts av en lokal hantverkare som satt ner tid och kreativitet för att få ett vackert och hållbart slutresultat. Precis enligt mina värderingar med andra ord. Köper jag skärbrädet, visar det också var jag står i förhållande till konsumtion och vad jag värderar i ett konsumerande samhälle.

Att konsumera är en vital del av hur vårt samhälle fungerar. Det är inte möjligt - eller önskvärt - att frigöra sig från konsumtionen, eftersom det betyder att man frigör sig till stor del även från samhället. Det betyder att man istället själv producerar eller byter till sig det man behöver. Personligen skulle jag gärna vara lite mindre fastkopplad i samhällssystemet, men ändå är jag inte villig att sluta köpa grejer sådär överlag.

Det är ändå orättvist att klumpa ihop all konsumtion till en och samma sak. Det är en vidars stor skillnad mellan att köpa saker man behöver och önskar för eget nöjes skull och att använda shopping som en metod att dämpa ångest, rastlöshet, osäkerhet eller utråkning. Så kallad onödig shopping alltså, sådan som ofta sker när folk hetsas till att ta snabba köpbeslut.

Att priset är billigt under en rea förklaras väl med att butikerna ändå gör en liten vinst på produkten och tar igen eventuella förluster med att folk samtidigt handlar nåt annat till normalpris. Dessutom skapar känslan av att ha gjort ett bra fynd positiva vibbar och minnesbilder av butiken i folks sinnen. Jag misstänker ändå att det låga priset drabbar någon annan än i produktionskedjan, utöver butiken som säljer den. Jag tjejgissar att det antagligen är fabriksarbetaren eller miljön i nåt land långt, långt borta.

Äh, jag känner att jag inte kommer någon vart med denna text. Kanske ni kan hjälpa mig att sätta ord på vad grejen med konsumtion riktigt är? 

No comments:

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...