När världen är så här vacker som den bara kan vara en sen sommarkväll i juni så kan jag inte tro på, inte greppa, inte föreställa mig att någon skulle vilja förstöra den. Jag minns när jag stod där och suckade och log och bara kände en sådan enorm kärlek och ödmjukhet inför livet och moder jord. Eller tja, kärlek för allt annat än myggorna som bet sönder mig. Jag kände att hoppet inte ännu var ute för oss som människor, eller i alla fall inte för jorden.
Men det handlar väl knappast om ren och skär illvilja eller aptit för förstörelse att jorden ser ut som den gör, utan snarare om världsbubblor, systemfel och ignorans (och kanske lite lättja).
För ungefär en vecka sedan har vi finländare änvänt upp "vår del" av världen resurser, nämare sagt redan den 3:e april inföll den så kallade "Overshoot Day". Naturskafferiet som skulle räcka ett år förbrukade vi på tre futtiga månader. Ganska otroligt. Ganska ledsamt. Ganska förargande även att förra året räknade man med 18 april för Finlands del. Globlat sett infaller dagen i början av augusti.
Här är en ledartext i Sydin som pedagogiskt och tydligt beskriver vad det handlar om. Skribenten lyfter även upp nåt som "Overshoot Day" ofta kritiseras för: verklighetsförankringen. Resurserna tar ju inte de facto slut, utan vi fortsätter konsumera och leva som vanligt likväl. Dagen är knuten till en teoretisk tanke som förvisso generaliserar vår konsumtion, men samtidigt pekar med hela handen att världen är ur balans.
Det finns rörelser som försöker ändra på och stoppa detta vansinne och en av dessa är t.ex. omställningsgruppen TasausKohtuusPaja som i början av april gick ut med en uppmaning att vi ska försöka förskjuta "Overshoot Day" framåt. Olika aktioner ordnades 12.4 såsom tankeväckande och inspirerande filmstunder, bokbord om ekoskulden på bibliotek, diskussiontillfällen och så vidare för att uppmärksamma folk om problemen med överkonsumtion.
Den internationella Omställningsrörelsen finns även lokalt här i Österbotten i olika uppsättningar, men eftersom vi ännu ligger i startgroparna så blev det inget program detta år. Istället mårar vi åpå* med jordnära saker såsom fröodlingar, surdeg, pilkorgsbindning och så vidare. Inte så mycket låda, mer verkstad. Just nu passar det mig utmärkt.
Jag är i ett mårar åpå skede i min kamp och strävan för ett hållbart liv. Ibland är det stora visioner och vidsträcka samarbete som gäller, men just nu längtar mina händer bara efter att få gräva ner sig i myllan och koncentrera mig på mitt, helst i en liten krets av likasinnade.
Bubblans trygghet och vila är där jag vill att min låga ska glöda just nu. Diskussionerna, samtalen och det utåtriktade och brinnande engagemanget får komma tillbaka igen när det kommer. Vilket det säkert snart gör igen! Om mitt mantra tidigare varit "I let go of all things that no longer serve me" skulle jag nu säga att det är "Go with the flow" som gäller.
Jag är i ett mårar åpå skede i min kamp och strävan för ett hållbart liv. Ibland är det stora visioner och vidsträcka samarbete som gäller, men just nu längtar mina händer bara efter att få gräva ner sig i myllan och koncentrera mig på mitt, helst i en liten krets av likasinnade.
Bubblans trygghet och vila är där jag vill att min låga ska glöda just nu. Diskussionerna, samtalen och det utåtriktade och brinnande engagemanget får komma tillbaka igen när det kommer. Vilket det säkert snart gör igen! Om mitt mantra tidigare varit "I let go of all things that no longer serve me" skulle jag nu säga att det är "Go with the flow" som gäller.
Kommentarer