Hur man känner igen chaga (sprängticka)

Sprängtickan eller chaga är ju inte den enda parasiten eller svampen som lever på björkar. Så hur ska man då veta vad som är nyttigt och vad som rentav är giftigt? Allt som har en tydlig svampform är inte sprängticka. Mörka partier på stammen som uppstått från avbrytna grenar eller andra skador kan på långt håll se ut som en präktig sprängticka, men visar sig vid en närmare titt att vara bara vanliga skador som björken försökt hela.

Här är några exempel på icke-sprängticka /chaga:

Ett gammal kvisthål, inte början till sprängticka.

Ett kvisthål eller skada som björken helat.

Början till en annan parasitväxt, men inte sprängticka. Lägg märke till den rödbruna färgen som inte finns på sprängticka.

Annan sorts utväxt som är för röd i färgen och för slät och hård till ytan för att vara sprängticka.

Annan parasit eller utväxt. Den är stenhård och alldeles för röd och ljus. Dessutom växer det mossa på den.

  
Det som utmärker sprängticka eller chaga är den mörka, nästan svarta räfflade ojämna ytan. Det ser nästan ut som om barken förkolnat och de utstickade bitarna liknar små kolbitar. Ytan är inte hård och jämn, utan man ska lätt kunna bryta loss små bitar. Innuti är sprängtickan brungul, porös och nästan lite mjölig eller svampaktig. Det är svårt att få loss en större sprängticka utan hjälpmedel som en kofot, liten kniv eller såg, men var ytterst försiktig så att du inte skadar trädet. Likväl krävs det lov från markägaren.

Skörda endast stora tickor, för det växer inte alltis ut en ny om man tar bort hela tickan. Det tar 10-20 år för en sprängticka att växa sig riktigt stor. De växer oftast ut som en rund knöl ut från stammen och kan förkommer i alla olika höjder: både marknivå, ögonhöjd och tiotals meter upp.

Hur man använder sprängticka och vilka nyttigheter den innehåller har jag skrivit om HÄR.

Här är några exempel på sprängticka.

En liten sprängticka som inte ännu bör skördas.

Samma sprängticka från en annan vinkel. Lägg märke till den svarta färgen och räfflade kolliknande ytan.

Sprängticka som växer i en skreva i barken. Den översta delen av tickan har skördats, trots att den ännu borde få växa till sig.

De kan även växa högt upp i träden utanför räckhåll.

En del av sprängtickan kan ha bark på sig. Lägg märke till den krakelerade, kristalliknande mörka ytan. Man kan även skymta det gulbruna innanmätet i sprickorna.

För pedagogiska syften, kröhömm, tog jag loss en bit av tickan för att visa hur den ser ut innuti. Gulbrun, brun och porös. Trycker man på innanmätets yta är den lite svampaktig men ändå fast.

En rätt så stor sprängticka som växt ut som ett litet klot rätt ut från stammen.

Så, lycka till i jakten nu då. Man blir nästan lite knasig till sist och börjar bara se gamla björkar överallt. Man blir också vanare att se tickorna. Men kom ihåg att också njuta av skogen, ljuden, dofterna, vyerna och stigarna under skogspromenaderna och inte stirra dig blind på potentiella sprängtickor. 

UPPDATERING: Här är flera bilder på chaga och tips på vilka icke-ätliga tickor det finns i skogen.

UPPDATERING: Sprängticka kan förekomma på andra träd än björk (t.ex. al är ganska vanligt), men endast de som växer på björk är hälsosamma.