REKOs administration får pris

Många gånger om har matnätverket REKOs grundare Thomas Snellman fått förtjänta, fina pris för att han tagit iden om direkthandel mellan matproducent och konsument till Finland och jobbat så hårt för att etablera det. Han var en av grundarna av Jakobstads rekoring som tillsammans med Vasa reko är de första rekoringarna i Finland. Det var här som rekonätverket etablerades i Finland. 

Nu har administrationen för rekoringarna i Vasa och Jakobstad också vunnit ett pris! Det är Mittnordenkommitténs miljö- och energipris "Nordens gröna bälte" som i år ges till de aktiva som håller igång rekoringarna i Vasa och Jakobstad. Tack vare dem har konceptet blivit framgångsrikt i hela Norden, skriver man i prismotiveringen. Läs Vasabladets artikel här.



Jag är en av dem som varit med sedan starten. Jag minns att jag var frusterad (igen) över världens ohållbara gång och att det (jag) pratades mera än gjordes. Jag vill bidra med någonting konkret! Därför bestämde jag mig för att anmäla mig som frivillig konsumentrepresentant för att vidareutveckla idén som Thomas och Ann-Sofi hade presenterat. När man kollar i backspegeln, så var det ett av de bästa besluten jag gjort. Men det var nog inte så enkelt som jag kanske först trodde. Jag blev långt mer engagerad än vad jag kunnat ana. 

Vägen är lång och under 5 1/2 år har vi stundvis kämpat hårt och stundvis med eforisk glädje för att engagera folk i rekorörelsen, tagit emot positiv och negativ feedback, godkänt nya medlemmar, producenter och nya produkter, funderat och svängt på olika riktlinjer, försökt föra dialog åt alla möjliga olika håll och med olika parter på både lokal och nationell nivå, chattat så gott som dagligen inom vår administration på 4-6 aktiva admins om stort och litet berörande reko, försökt förstå konsumenteras beteende (eller icke-beteende), försökt förstå producenternas tankegångar och förutsättningar, lagt upp förfrågningar och initiativ, rådgjort med svenskar som varit i startgroparna att starta upp rekoringar på andra sidan viken, grundat och skrivit rekoblogg och reko Vasa på Instagram, samlat ihop producentpresentationer för att konsumenterna ska få en bild av vem de handlar av, modererat Facebook-sidan och raderat gamla annonser, skapat evenemang för specialrekon och skickat ut puffar och annonser till media, startat upp mindre rekoringar i närområdet, styrt upp diskussionsmöten och kampanjer och i slutändan i ändlösa diskussioner försökt förstå hur maten riktigt produceras i detta land och vilka faktorer som styr och med den kunskapen försökt hitta lösningar som passar både konsumenter och producenter. 

Jaa, ni fattar, allt detta med varierande framgång. Ibland är det ett väldigt otacksamt uppdrag. Hur man än gör så får man skäll och skit, antingen från konsumenter eller producenter. Då gäller det att komma ihåg att det finns många som uppskattar rekonätverket och då för man vanligtvis inte så stort ljud, utan fortsätter med sitt och är nöjd. Då har de övriga administratörerna varit en klippa och vi har blivit ett ganska sammansvetsat gäng. 

Orsaken till att jag sätter ner min tid på reko är att jag tror på nätverkets styrka och att jag vill aktivt jobba för att skapa en mer hållbar värld och ett mer hållbart sätt att producera mat. För mig betyder det att maten ska komma från ett rimligt avstånd och den ska vara en del av ett cirkulärt system som inte utarmar jorden, utan istället är en viktigt och stärkande del av samhället. Jag tror att för få människor inser värdet i förmågan att producera mat. Många tar för givet att det ska finnas av än det ena och än det andra - alltid och året runt. 

Jag har själv lärt mig enormt mycket om hur matproduktionen ser ut, lite mer om hur producenter och konsumenter tänker, men är långt ifrån "fullärd", om man någonsin kan bli det. När rekoutdelningen myllrar av folk och parkeringsplatsen fyllts till bristningsgränsen är stunder då jag känner att mödan är värt arbetet och att vi faktiskt gör en skillnad, förhoppningsvis på ett både ekonomiskt, socialt och miljömässigt plan. 

Det är heller ingen en-persons-show, utan nätverket är grunden. Jag är enormt tacksam för alla de personer - producenter, administratörer och kunder - som jag lärt känna genom reko. Jag är tacksam och glad över att så många velat satsa sin tid och energi i att skapa detta tillsammans. 



Jag hoppas att reko kan lära oss att äta säsongsmat och lokalproducerat, att äta även saker som vi inte tidigare kännt till såsom nya grönsaker som kålrabbi för min del eller styckade köttbitar som inte är malet kött. Jag hoppas reko kan lära oss att förstå att vart vi sätter våra pengar spelar roll, om hur maten produceras, om vem som producerar vår mat och om att föra oss närmare varandra och jorden. 

Det finns så underbart mycket god mat och skickliga mathantverkare i vår näromgivning. Man måste inte äta importerade avokadon och bananer eller kycklingstrimlor och pasta var och varannan dag, utan istället se om man kan variera sig med det som finns till buds på den lokala marknaden såsom syrade morötter, pajer av olika slag, semlor och bröd, potatis, lök, fisk, kött i alla möjliga tänkbara former (nöt, highland, gris, kalkon), grönsaker från A till Ö, bär och safter, honung och bakverk. Äh, du kan själv gå in och kolla på din lokala rekoring vad som är i säsong just nu. 

Nya tider, nya kapitel att skriva angående reko är en naturlig utveckling och det blir spännande att se vartåt det bär. Min gissning är ändå att inte utför, i alla fall.

Comments