Idag är en förjävlig dag. En riktigt skitdag. En sådandär dag som aldrig borde ha uppstått, men som likväl kommer varje år, dessutom allt tidigare och tidigare.
Idag är det Overshoot Day 2018 eller överkonsumtionsdagen som den också kallas. För två år sen skrev jag detta inlägg den 10. augusti. Idag är det den första augusti. Vi har inte ännu lagt om kursen.
Från och med idag lever vi alltså på lånade resurser, lånad jord, lånad tid. Vi lånar från framtida generationer och vi kommer inte att kunna betala tillbaka om vi fortsätter i samma spår som förr.
Med andra ord stjäl vi framtiden av kommande generationer för tillfället. Vi förbrukar mer resurser än vad jorden hinner återskapa och då ska vi veta att jorden är en sjuhelvetes resilient överlevare som oftast visar sig mycket mer tålig och uppfinningsrik än vad vi kunnat föreställa oss. Men hur livskraftig jorden än är så håller vi på att förinta oss själva från denna planet.
Man kan jämföra överkonsumtionen med sömn. Man klarar av att sova för lite en natt, en natt till och kanske flera nätter i rad. Men om du i längden blir utan vila och en chans att återhämta dig blir du allt tröttare och humöret börjar svänga och du får utbrott som går ut över oskyldiga. Till slut kollapsar du. Det där händer, men byt ut "dig" till "ekosystemet".
Det goda i kråksången är att högst troligen är det bara mänskligheten som kollapsar, inte hela jordklotet och moder jord. Högst troligen kommer jorden att klara sig riktigt bra utan oss. Men det är ju inte riktigt poängen med det hela, med varför vi finns här. Vi finns ju här för att leva.
Vi - mänskligheten, du och jag, företagsledare, politiker, presidenter, chefer, arbetare, ingenjörer, miljonärer, bloggare, influencers, shoppare, mammor och pappor och alla små kugghjul - måste inse att det är vårt eget fel att vi är här och att vi själva också kan göra nåt åt saken.
Av alla våra val - fosfater i våra tvättmedel som vi släpper ut, hormonstörande ämnen i våra preventivmedel och hudvårdsprodukter som sköljs ut i haven, dåligt filtrerade avlopp på villor, kläder och möbler som osar av skadliga färgämnen och flamskyddsmedel, decennier av läckage från jordbruket, giriga affärsmän som betalar ut minimilöner och prioriterar av ekonomisk vinst över allt annat, fisken som fångas i Norgen, fileas i Kina och säljs i Finland och att vi intalar oss själva att vi är "tvungna" att köpa nya möbler, ta långa bad för att koppla av, åka söderut minst en gång om året för att orka (skulle vi ha en sund arbetskultur skulle det här knappast vara lika angeläget för många), köpa en till sommarklänning eller nya shorts, grilla en till biff som om det vore oundvikligt, någonting nödvändigt - kan vi välja annorlunda.
Varför ruskar vi inte på huvudet och kollar på våra grejer på samma sätt som vi ser på ett slitet utemöblemang eller trasiga byxor och säger med en uppgiven röst att vi måste sluta konsumera? Som om att vi inte skulle känna till hur illa ställt det är med miljön och den slavliknande arbetskraften i fattigare länder, struntar vi i att reparera eller reflektera och hoppar istället i bilen och susar iväg en liten sväng till närmaste butik vid första bästa tillfälle.
När kommer dagen då vi är tvingade att sluta konsumera? Tvingade av det faktum att jordens resurser är slut? Tvingade av att överkonsumtionsdagen varvar året? Tvingade av det faktum att vi i Finland och resten av Norden med vår livsstil redan överkonsumerade i mars-april? Tvingade av att klimatförändringen att gå ur ditt hem, se dina besparingar gå upp i rök och hälften av din bekantskapskrets död?
Det finns inga enkla svar och klimatkrisen löses inte med att vi alla inför köpstopp. Det krävs förändringar på många plan och vårt oljeberoende är värre än en heroinist utan en fix. Många menar att den enskilda individen inte har en chans att göra en förändring om inte företag, statsmakter, politiker och globala affärsjättar inte hänger med i förändingen. Kanske det bara är för att dämpa min egen klimatångest, men jag kallar det bullshit och tänker fortsätta försöka göra goda val så gott det går. Riktigt bra går det ärligt talat inte för mig, men det är svårt att göra hållbara val i en ohållbar värld. Jag tänker ändå fortsätta att försöka.
Denna seriestrip från fantastiska Scandinavia and the World beskriver vår plats på jorden så väl:
Fler serier av Scandinavia and the World finns här.
Kommentarer