Recension av boken "Trädens hemliga liv" och en medkänsla för träd

Bild från Adlibris

Jag har läst boken "Trädens hemliga liv" av Peter Wohlleben med underrubriken "Vad de tänker, hur de pratar - en värld du inte visste fanns" och tänker dela med mig av mina tankar om boken. När jag skulle skriva introt till inlägget och förklara lite vilken kär plats skogen är för mig resluterade det i ett helt eget blogginlägg som ni kan läsa här. Men nu vidare till boken. 

Innehåll och budskap

Boken berättar om hur träden kommunicerar med varandra, vilka överlevnadsmetoder de har och hur trädsorternas agerande skiljer sig från varandra. Det är en komplex intelligent helhet som både handlar om att ta plats och om ge förutsättningar till fortsatt liv, såsom det vanligtvis är när det kommer till jordens ekosystem. Det är många små delar som samverkar med varandra och saker och ting faller allt som oftast på sin plats av sig själv -  så länge människan kan hålla sina klåfingriga tassar i styr. 

Peter Wohlleben är en tysk skogsvaktare som skriver utgående sina egna observationer och genom att referera till artiklar och forskning. Det är alltså inte nåt som en verklighetsfrånvänd sagofarbror har fantiserat ihop, men visst har han naturligtvis också fått en hel del kritik för att vara ovetenskaplig och komma med halvsanning. Han har antropomorfiserat träden till mer levande personligheter än vad de kanske egentligen är och förenklat processer för att göra vetenskapen mer lättillgänglig. 

Han skriver till exempel om hur träden "pratar" med varandra genom att släppa ifrån sig olika ämnen, dofter och gaser, för varna vännerna om en insektattack. Träden använder sig också av elektriska signaler och svampar i jorden som sammanbinder rotsystemen för att kommunicera med varandra.  

Träd kan också lära sig och lagra erfarenheter och har således ett sorts minne. Boken är även skriven med humor, till exempel om de vackra höstlöven som egentligen är toapapper där träden gör sig av med ämnen som de inte behöver eller vill ha längre. 

Om allt det här kan ni läsa mer i detalj i boken där det förklaras på ett lättläst sätt. 

Pudelns kärna

Det revolutionerande med boken är kanske det att man börjar betrakta träden som mer än mekaniska växter, mer än någonting att bara utnyttja och ta vara på och man inser att även träden är en komplex levande organism som liknar oss själva. Det blir en moralisk fråga att bruka skogen. 

Modernt skogsbruk handlar om att trädstammar ska bli så tjocka som möjligt så snabbt som möjligt för att sedan avverkas till virke medan träden är är relativt unga. Man arbetar med tunga skogsmaskiner i enformiga odlingar med likartade träd som står rad på rad i stora fält. De tunga maskinerna skadar trädens rotsystem och monokulturer har svagare motståndskraft mot t.ex. stormar, skadeangrepp och bränder som Wohlleben förklarar i boken. 

Om det är en moralisk fråga att känna medkänsla för skogen liksom vi känner medkänsla för djur kan vi fråga oss hur vi egentligen kan nyttja skogen. Om träden är del av en familj, de har ett sorts minne och kanske till och med kan känna eller förnimma olika saker på någon nivå, hur ska vi då behandla dem? Boken levererar inga patentlösningar, men Wohlleben framhåller hur viktigt det är att se helheten*, våga låta skogarna sköta sig själva och lyfter boken igenom upp flera exempel på varför planterad skog inte mäter sig med vildmark när det kommer till till exempel rekreaktion** och motståndskraft. Inte minst för att stävja klimatförändringen borde vi ta hand om våra skogar.

*Till exempel: nedfallna löv som spolas ut i havet via bäckar och floder stilmulerar tillväxten av plankton i havet. Plankton utgör den första och viktigaste byggstenen i havets näringskedja. Allt hänger ihop. 

** Planterade granar och tallar hamnar ibland i för torra och varma områden där de inte alls hör hemma av naturen. Träden törstar, marken är torr och dammig och barkborrare strömmar till för att angripa träden. Träden avsöndrar ämnen och ett doftbudskap som ett rop på hjälp och den analkande faran genom att aktivera sina kemiska försvarsmedel. Det här andas vi in när vi går på vår friska skogspromenad. Kanske vi omedvetet och intuitivt uppfattar larmtillståndet? Wohlleben menare att det finns en vetenskaplig undersökning som säger att skogsbesökares blodtryck stiger bland barrträd, medan det sjunker i ekbestånd. 

Han uppmanar oss inte att helt sluta använda skogen och trä, utan pratar om "ekologisk" skogsbruk med selektiv avverkning och artanpassad trädhållning. Det betyder att alla åldrar och storlekar av träd blandas med varandra så att nya skott kan växa upp invid moderträdet och att man använder hästkraft istället för maskiner. Tyvärr är 95 % av Mellaneuropas skogshållning inte sådan. 

Vilka insikter jag fick av boken

För en garvad trädkramare var detta med att träden har en intelligens eller livskraft i och för sig ingen större nyhet. Jag har redan anammat en syn på moder jord som ett välavvägt ekosystem där allt har sin plats, funktion och livskraft som ska respekteras. Kanske det var därför som mina höga förväntningar på boken inte riktigt uppfylldes. Boken har nämligen prisats som läsning som förändrar din syn på träden för alltid och omkullkastar det du trodde att du visste om skogen. 

Boken är alltså väldigt  intressant läsning, men kanske inte så omvälvande som jag förstått att den skulle vara utifrån recensionerna, eftersom jag redan betraktar träden som nåt mer än bara blivande ved. 

Men visst fick jag många insikter.

Framförallt har jag insett ännu djupare hur viktigt det är att inte rubba skogens struktur genom avverkning. Förutom att skogen motverkar erosion så kan gamla träd är vara ett medel i kampen mot klimatförändringen. Träden måste få bli gamla för ju äldre träd blir desto snabbare växer de tydligen (!) och kan därigenom ta upp koldioxid ur luften och binder det. 

Det är också träden som svalkar och kyl ner framförallt inlandet och kontinenten. Skogen förmedlar nämligen lisviktig fukt från kusten och avverkar man kustskogen kollapsar systemet. Det här har man redan märkt av i Amazonas regnskog som blir allt torrare. Barrskogarna i norr skapar svala och fuktiga lokala klimat som i sin växelverkan kan ha en bromsande effekt på klimatförändringen. 

Jag ser nu bättre hur träden hänger ihop, hur deras liv är sammanflätade med omgivningen och hur sega och starka träden faktiskt är. Jag ser kanske också lite mer av våra storväxta, långsamma vänner själ och personligheter när jag tittar på skogen nu. Jag kan bättre läsa av träden när jag ser var  och hur deras skott skjuter upp och vad som växer runtomring eller på dem. Jag lägger bättre märke till hurdana sorts klungor eller blandningar träden växer i och mängden solljus, djurliv och undervegetation i skogen. Allt sånt har jag uppmärksammat lite skarpare under mina skogspromenader. 

Men det finns otroligt mycket som vi ännu inte vet om skogen, konstaterar Wohlleben. Så, kanske vi en dag upptäcker att jorden inte är platt i alla fall.

Boken är lättläst och skriven med humor. Ibland blir det lite väl mycket Disney över det hela, men jag antar att det är så som popularisering av vetenskap fungerar. Jag rekommenderar verkligen boken för dem som är intresserad av att förstå sin omgivning och den här delen av ekosystemet på ett djupare plan. God läsning!