Om att jobba (mindre) och en samhällskollaps

 
Foto: Daniel Nissén


Det börjar vankas vardag snart igen. Semestern på fyra veckor har varit skön, avslappnande och rolig. Det känns som att det var längesen som jag satte min fot på kontoret. Bra så. 

Samtidigt tänker jag på hur trist det är att vi lever i en värld och samhälle där vi längtar så hårt efter veckoslut och semestrar. För trots att min semester har varit väldigt chill och avslappnande så  känns det lite jobbigt och ångestladdat att återgå till jobbet. Det har stundvis varit för stressigt och deadline:arna varit lite för tighta de senaste åren. I september öppnar vi nästa storsatsing till utställning och vinterns utställning bankar redan på dörren. Jag blir lite trött och nedstämd när jag tänker på hur trött och utpumpad jag kommer troligen kommer att bli. Med sambon planerar vi för tillfället en resa i höst, för att tanka lite solljus och avkoppling mitt i den mörka hösten mellan dessa två projekt för att orken ska räcka till bättre. 

Men borde inte livet vara mer än att vänta på följande ledighet?

Jag och Daniel på sommarens festivalhöjdpunkt Natural High Healing Festival. Lediga, glada och nöjda. Höga vibrationer och mycket kärlek på den festivalen. <3 

Jag anser att vi borde hushålla med vår tid och energi på ett annat sätt än vi gör idag. Bekanta och vänner som har bränt ut sig eller gått in i väggen kan jag räkna på minst två om inte tre händer. Arbetslivet och fritiden är inte i balans i vårt samhälle.

Jag talar främst om att vi helt enkelt borde jobba mindre. Om det då betyder kortare arbetsdagar eller -veckor, längre sommarlov eller färre arbetsuppgifter beror på vem du är och vad du gör. När vi har energi kvar efter arbetsdagen har vi också energi att ta hand om oss själva, vilket i sin tur gör att vi även tar hand om andra och vår omgivning - inklusive miljön - på ett bättre sätt. Samhällsmodellen där vår identitet kretsar kring vårt jobb och hur mycket vi har att göra främjar inte medmänsklighet, miljötänk och kreativitet.

Jag uppskattar flextid och distansjobb. Jag tycker också att det är dumt att man sitter av tid på jobbet för att en arbetsdag är definierad att vara cirka åtta timmar. Istället skulle arbetsuppgifterna kunna vara rättvist fördelade mellan kollegerna och så gör man det man ska göra, men blir man färdig snabbt så får man gå hem innan klockan är fyra. Är det en mer krävande uppgift tar man lite längre tid på sig, men då ska ju ändå förmannen eller chefen se till att saker och ting är i proportion till varandra och att man har tillräckligt med tid på sig att utföra uppgiften. 

Branscher är ju dock så olika, så det är ju lite svårt att i ett enda blogginlägg försöka ge generaliserande modeller för hur arbetslivet borde se ut. 

Kärnan ligger ändå i flexibiliteten. Det borde vara möjligt att vara mer flexibel när det kommer till arbetstider, -uppgifter och -platser. Behöver man åka ut och surfa á la Patagonia-tänket eller ta hand om en sjuk unge, så borde det vara möjligt utan att man straffas för det senare. Vi behöver mer balans mellan att skapa för andra och för vår egen del. Mer harmoni mellan mängden måsten och lust. Mer glädje och hjärta i det vi sysslar med om dagarna.

Alltid finns det sen rötägg som uttnyttjar systemet och nyvunna friheter. Men ska man bestraffa alla för det? Istället för att ta tag i de som inte fattat grejen? 

Kontrollen över lönearbetaren är förstås ett bra verktyg när resurserna tryter. Eller hur bra det egentligen är vet jag inte. Flexibilitet kräver kanske även mer av ledningen, tjejgissar jag. Jag antar också att flexibilitet kräver tillit och samtidigt ett mer hands-on-tillvägagångssätt, som jag inte tror att förmän och chefer har tid för idag. Kanske man inte hade det förut heller och det känns som om jag inte riktigt kan sätta fingret på varför det piskas mer än det ges morot på så många arbeten. Nu talar jag alltså generellt, inte specifikt min arbetsplats. 

Företaget Patagonia är en riktig ledstjärna när det kommer till ansvarsfullt företagande. Där verkar man tänka på och ta hand om såväl arbetstagare, underleverantörer och miljön. Läs inlägget om boken "Let my people go surfing" här

Arbetstakten ökar och ökar. Resultaten ska bli bättre och bättre. Ständig tillväxt är mantrat. Vi ska jobba längre dagar med allt mindre folk i rullning. För maskinerna sköter ju så mycket automatiskt nu för tiden. Eller hur var det nu igen?

Jag undrar om det är för att vi befinner oss mitt i den kapitalistiska ekonomins kollaps (utan att veta om att kollapsen är på gång) som skruvarna dras åt allt hårdare. Saker och ting håller omärkbart - och ibland mer märkbart - på att falla sönder och då tar man ett allt hårdare grepp om dem som inte orkar eller förstår att protestera och revoltera. 

Det blev ju lite dystopiskt det här. Ojdå. Sista semesterdagen och jag förutspår samhällets kollaps. Nåväl, kollapsen är inget som jag tvivlar på att kommer förr eller senare, men ur det som dör kan nytt återuppstå. 

Och nytt behöver vi. Nya mönster, nya tankar, nya sätt att jobba och använda vår tid.

Döden i tarot betyder att nåt gammalt tar slut och början på nåt nytt. Läs mer här.

Idealet för mig skulle kunna vara att jobba ungerfär 1-2 eller möjligtvis 3 dagar i veckan med mitt vanliga kontorsarbete och sedan 1-3 dagar med mina händer eller med nåt annat kreativ som är mer lust än måste. Jag skulle gärna jobba hemifrån en del och speciellt ha  tid för att odla min egen mat och hålla på med mina vilda växter. En lugn arbetstakt där man hinner fundera igenom saker och inte behöva ha så bråttomt hela tiden. 

Hur skulle du vilja strukturera din dagar? Hur ser du på arbete och hur ser din ideala arbetssituation ut? 

Kommentarer

Jättebra inlägg!

Just nu frilansar jag för YLE och det är jätteintressant och jag lär mig massor, men många dagar är arbetet ganska hektiskt och kör slut på en ganska fort. Jobbar jag också alla dagar i veckan (och alltså då typ skriver åtminstone en text per dag) har jag ju ingen alls lust att skriva på min blogg, som jag ändå tycker om och gärna vill skriva på.

Mina bloggidéer bara fylls på i ett dokument och jag hinner aldrig skriva dem. Det är lite sorgligt.

Men jag har märkt att 3 dagar i vecka, det känns riktigt bra. Jag tror nog, om jag skulle tänka sådär långsiktigt, att fyra dagar i veckan också skulle kanske fungera, men absolut inte fel.

Då lever jag hellre billigare och har lite mer inkomst, än satsar på fem dagar i veckan.

Jag hoppas att det är någonting jag kommer få att fungera nu när jag börjar ha en fot inne i arbetslivet.

För även om arbetet är intressant, så vill jag inte att mitt liv ska handla om arbetet. Jag är ändå en självständig människa men en massa kreativitet som jag behöver få utlopp för, och det fungerar inte alltid i de ramar som ställs på ett jobb, hur bra och intressant det än är.
M sa…
Jobbade en period 4 dar/vecka. Så bra det kändes att ha den där lediga vardagen i veckan. Även om det blev just den dagen jag ofta bokade tandläkare, städade, o.s.v och inte hann med så mycket mer än att "uträtta ärenden". Kroppen och själen älskade ändå så den där extra sovmorgonen. Fyra dagars veckor för alla i yrkeslivet, och så kan de som borde få sin fot ut i arbetslivet ta över den där femte dagen i veckan med sysslor som anpassas efter deras kompetens. Fem dar på raken känns lite väl mycket ibland tyvörr. Vi blir ju inte yngre precis med åren så alla borde få möjlighet att dra ner på takten nör det känns som om det blir för mycket. Mer flexibilitet önskas med andra ord.
( och jobbar vi människor mindre har vi mindre pengar att röra oss med...vilket leder till att vi slutar slösa och överkonsumera, och natur och miljön tackar).
Jasmine: Jag har också ett liknande dokument med utkast som energin inte riktigt hinner till. Låter som en skön plan med 3 eller max 4 dagar jobb i veckan. Det är som du säger, hela ens person och det man vill och behöver uttrycka ryms sällan in i arbetet, trots att det kan vara en hur bra arbetsplats som helst. Eller tänk om det finns? Men mångfacetterade människor som vi är så är den platsen nog också en väldigt flexibel arbetsplats i så fall. Tack för din kommentar!
Monica: Jag jobbar 4 dar i veckan och har som du också ofta använt den dagen till att sköta saker som man inte annars hinner med. MEN också försökt vara noga med att inte göra en massa hushållsarbete som vi annars skulle dela på här hemma, för jag går ju inte och lyfter mindre lön (och senare pension) för att min sambo ska behöva sköta hushållet mindre.

Precis, det skulle vara fint om vi kunde dela arbetsbördan på fler människor i samhället. Jag har hörde av en kompis som hade läst om en psykologisk undersökning som menade att efter man fyllt 40 år är 25h/v optimal arbetsmängd. Tyckte det lät ganska intressant!

Bra poäng, lite mindre pengar betyder också mindre överkonsumtion (inte ett slut på konsumtionen helt och hållet).
M sa…
Visst! ...och det där med sädning/hushållsjobbets uppdelning är vi rätt bra på. Den som har tid över o lust gör det eller så tillsammans. För "allas bästa och trevnad", har egentligen aldrig varit nåt problem. Huvudsaken att man nu o då får lite "egentid".