Jun 18, 2018

Gästbloggare + bokrecension av Let My People Go Surfing

Jag har länge tänkt att jag ska skriva ner mina tankar, reflektioner och åsikter om böcker om hållbarthet som jag har läst eller håller på och läser. I tankarna finns t.ex. Davis Jonstads Jordad, den där om träden Trädens hemliga liv och alla mina ljuvliga självhushållningböcker. Det går bara lite långsamt med både läsandet och recenserandet. 

Min sambo Daniel däremot är lite snabbare. Så därför får han ta över detta blogginlägg! Varensågoda!



Gästskribent: Daniel Nissén

Recension av Let My People Go Surfing

Det kom ett önskemål från denna bloggs innehavare - och tillika kvinnan jag bor med - att jag skulle recensera boken Let My People Go Surfing av Yvon Chouinard. Vi råkade snubbla över den på en liten, och väldigt “hipsterig”, affär på Södermalm under en Stockholmsresa strax före jul. Boken blev visserligen kvar i affären men jag kunde inte riktigt släppa den. Det kändes som en bok vi båda kunde uppskatta så jag beställde den som julklapp till oss båda.

Eftersom Magda hade andra böcker på gång (som hon väl tänkt recensera här) blev det jag som fick läsa den först.

Och det visade sig vara en av de bästa och mest inspirerande böcker jag läst på länge. 

Många har säkert hört talas om Patagonia - företaget som tillverkar kläder för vildmarksliv och äventyrssporter. Yvon Chouinard är företagets ägare och grundare. Boken beskriver hans väg från hängiven bergsklättrare som började sälja klättringsutrustning för att ha råd fortsätta åka ut i vildmarken till att driva ett internationellt storföretag. Men passionen för natur och miljö han utvecklat som ung finns kvar hela tiden. Det samma gäller mentaliteten som klättrare och surfare. 

Det gör att han, och hans medarbetare, hela tiden har en strävan att driva ett så “gott” företag som möjligt. Det innebär att miljöbelastningen begränsas, arbetsvillkor i hela produktionskedjan ses över och man försöker ge tillbaka till samhället. 

Det kunde lätt bli en ganska ensidig historia där författaren slår sig själv för bröstet och framhåller hur mycket bra de gör. Men det blir inte det. Visst finns säkert ett och annat som förskönats men Chouinard berättar också om de misstag man gjort. Framförallt sticker han inte under stol att Patagonia trots allt är ett stort företag som tillverkar massor med kläder för konsumtion. Hur mycket rätt de än gör så sliter deras verksamhet på jorden. Det får dem ändå inte att sluta försöka bli bättre. 

Det här är också något helt annat än den “greenwashing” så många företag sysslar med. För i dag är ju alla företag så väldigt miljömedvetna och etiska i allt de gör - åtminstone om de får säga det själva. Ju större de är desto mer godhjärtade brukar de ju också vara. Speciellt noga ska man ju ändå inte granska fasaden innan den rasar som ett korthus i en höststorm. 

Det är både uppfriskande och inspirerande att se att det faktiskt går att driva ett stort och framgångsrikt företag etiskt och hela tiden med miljön i fokus. Det går också att vara framgångsrik företagare med en avslappnad syn på arbetet - och unna sina anställda samma lyx. 

Samtidigt är det en obekväm påminnelse om hur mycket som är så otroligt fel i vårt uppspeedade, marknadsstyrda, kapitalistiska konsumtionssamhälle. För det mesta av det som Patagonia gör borde egentligen vara självklarheter om man bara använde sunt förnuft. Sådant som att produkter ska göras så att de håller länge och kan repareras om de går sönder, eller att man inte ser något behov att uppmuntra folk att köpa saker de egentligen inte behöver. För att inte tala om att tillverkningen sker utan onödig miljöbelastning och med vettiga villkor för de som producerar dem. 

Men i den omättliga marknadsekonomin finns inget utrymme för sunt förnuft. Så mycket av det som Patagonia gör blir revolutionerande. Samtidigt väcker det ändå visst hopp om att om fler företag kunde ta efter kanske det trots allt finns hopp för den här planeten. 

Slutet erbjuder sedan också en intressant twist (det är ju inte direkt någon deckare men ifall någon ändå vill behålla “spänningen” är det dags att sluta här). Chouinard har nämligen grubblat över hur han ska komma runt att oavsett hur mycket rätt Patagonia gör så tillverkar man ändå konsumtionsvaror och det sliter på en jord som är allt närmare bristningsgränsen. Det han kommit fram till är att det är vår matproduktion som måste förändras i grunden. Om den kunde ske på ett hållbart sätt så att den snarare tillför än utarmar jorden kunde till exempel klimatkrisen undvikas. Och därför har Patagonia börjat med matproduktion. 

Här blir det revolutionerande, inspirerande och hoppingivande på riktigt. Alla borde låta sitt folk gå och surfa.

No comments:

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...