Smutsig och nöjd

Ursäkta suddet, men jag arbetade ju faktiskt hårt. Eh, och fotade samtidigt...

Kanske nån tycker det är barnsligt och självgott att vara så nöjd som jag är ikväll över att ha bytt däck på bilen ensam, men det är ärligt talat inte mitt problem. Jag är nöjd och känner mig stark och självständig av att klara av saker själv. I och för sig är det också en av mina svagheter eftersom jag har väldigt svårt att be om hjälp även med de enklaste av saker. Jag tänker oftast att "äh, det där klara jag nog!" eller "Jag måste ju i varje fall pröva", med resultatet att jag ibland kämpar på i onödan när det faktiskt är helt okej att låta andra hjälpa till. Men ändå, nöjd, nöjd just nu. Även om själva däckbytande inte är speciellt spännande, snarare småjobbigt.

Jag har tidigare skrivit om den här samma känslan som jag får även när jag kör "nästan som en trucker" med arbetets enorma paketbil. Eller när jag klär mig flickligt och i rosa och sen kommer hem och byter om till overall.

Delvis handlar det om att stiga utanför sin comfort zone vilket ju alltid är lite spännande, delvis om att luckra upp könsroller genom eget exempel (vilket i och för sig inte är ett självändamål, man måste också vilja göra det som man gör) och delvis om att ha ett val att vara många saker samtidigt.

Att vara både kvinnlig och karla-aktig, men mest bara mig själv. Att få vara en person som gillar att göra, konkreta handlingar, bygga, räfsa, ställa i ordning, få till stånd, bli smutsig, pyssla, vara för mig själv, jobbar med händerna, vara kreativ, luta mig tillbaka och göra ingenting, njuta, smaka, titta, pynta mig, klä upp mig, bära illrött läppstift, charmera, socialisera. Allt. Utan att jag blir förpassad till en viss ruta där jag sedan borde hålla mig. Bah!