Mindfullness, ett första försök

Idag har jag försökt praktisera lite mindfullness med Sofies inlägg i tankarna. På väg in till centrum på ett ännu ett möte försökte jag att bara acceptera min situation och det jag kände just då. Jag försökte att verkligen se gatan framför mig, solen som sken på de översta våningarna av de långa, vita höghusen, den blåa himlen och människorna jag mötte. Jag försökte att ersätta mina tankar som sprang iväg åt alla möjliga olika håll med olika scenarion samt mitt missnöje och min nedstämdhet med att tänka att nu är det så här och jag kan inte göra nåt mer åt saken just nu, inte i denna stund. Istället kunde jag njuta av det fina omkring mig och försöka vara tacksam över det jag hade och kände just då. Just där, på den gatan, i de skorna, i den kroppen. Det är vad jag försökte tänka.

Och vet ni vad? Det funkade. Istället för att önska mig bort och snurra tankarna kring saker som jag ändå inte kunde kontrollera just då, så var jag närvarande och kände mig lättare till sinnet. Jag kunde njuta av stunden genom att fokusera på var jag var just då och vad jag såg omkring mig. Det som är som det är, konstaterade jag. Inte resignerat, utan bara konstaterande.

När jag läste om att acceptera läget tyckte jag att det lät både svårt och flummigt att "bara acceptera" situationen. Det lät till och med omöjligt. Men när jag väl gjorde det så var det inte så svårt. Däremot är det svårt för mig att förklara. Sen var det ju inte speciellt lätt att hålla kvar den sinnestämningen tills slutet av dagen, men det kan man säkert jobba på.

Kommentarer

Ja det är liksom både löjligt enkelt och väldigt svårt samtidigt det här med mindfulness. Det går inte att beskriva hur man gör egentligen, man måste bara göra det själv. Ofta funkar det en liten stund och sedan är man inne i de rullande tankarna igen. Men ju oftare man övar, desto naturligare kommer det och desto längre blir de stunderna. Jag måste nog erkänna att jag är lite dålig på att öva också... men de stunder när man verkligen helt befinner sig nuet så är det en mäktig känsla (fast jag tror jag bara varit nära den där totala nuhets upplevelsen, inte helt och fullt ännu och det var typ i somras...) Men vi fortsätter öva! :)
Ibland är vissa saker så enkla att man blir lite full i skratt när det fungerar. Att leva i nuet är liksom rätt bra. Att inte fundera så mycket på vare sig det som varit eller på det som kanske ska komma.
Precis, man måste bara göra det. Och öva! ;)
Matochmera sa…
Jag försöker också idka mindfullness nu och då, och det brukar göra gott. Desstuom lär det vara toppen för immunförsvaret att meditera dagligen, fast så långt har jag inte kommit.
Att meditation och god hälsa hör ihop har varit på tapeten den senaste tiden. Jag skulle också gärna vilja meditera lite varje dag.