Jag läste just i dagstidningen Pohjalainen att en ny avhandling visar att gravida i allt större utstäckning unnar sig och gottar sig i söta godsaker under graviditeten med följden att gradividetsdiabetes ökar. Idag drabbas kring 10% av graviditetsdiabetes. Skribenten fördömer i hårda ordalag nutidsmänniskan som självisk och egocentrisk. Genom att äta ohälsosamt och inte röra på sig under graviditeten utsätter man sin baby för en sämre framtid, där övervikt med sannolikhet förekommer, menar skribenten. Jag kan se att hon har en poäng, men att hon tar i lite väl och generaliserar grovt. Å andra sidan baserar ju sig avhandlingen på forskningsreslutat som säger att gravida i allt högre grad får graviditetsdiabetes på grund av övervikt och fel kost.
Nu har jag inte varit gravid och är det inte heller, men vad säger ni? Är det så att man gärna gottar sig i godsaker under graviditeten? Jag kan tänka mig att det där med att röra på sig inte känns sådär himla hejsan de där sista månaderna med en badbollsmage eller foglossning. Eller slår det över åt andra hållet och man börjar starkt fokusera på maten som ska fungera som byggstenar åt den lilla? Eller fortsätter man bara som vanligt i stil med Keep calm and carry on? Det här är ju förstås olika från person till person. Likaså varierar ju benägenheten att få graviditetsdiabetes.
Det som också förundrar mig är alla dessa regler om vad man får äta och inte äta som är så vansinnigt olika länder emellan. Det får mig att fundera om det inte egentligen spelar så stor roll. Eller tja, bondförnuftet säger väl kanske nog att man ska skölja grönsakerna, inte äta rå fisk och inte dricka en flaska rödvin. Följde/följer ni de matråd som myndigheterna gett? Ni märker, det här med matens effekt på kroppen fascinerar mig.
P.S: Jag länkar till artikeln så fort den läggs ut på nätet, men här finns en kortare version på finska i Kalevala.
Nu har jag inte varit gravid och är det inte heller, men vad säger ni? Är det så att man gärna gottar sig i godsaker under graviditeten? Jag kan tänka mig att det där med att röra på sig inte känns sådär himla hejsan de där sista månaderna med en badbollsmage eller foglossning. Eller slår det över åt andra hållet och man börjar starkt fokusera på maten som ska fungera som byggstenar åt den lilla? Eller fortsätter man bara som vanligt i stil med Keep calm and carry on? Det här är ju förstås olika från person till person. Likaså varierar ju benägenheten att få graviditetsdiabetes.
Det som också förundrar mig är alla dessa regler om vad man får äta och inte äta som är så vansinnigt olika länder emellan. Det får mig att fundera om det inte egentligen spelar så stor roll. Eller tja, bondförnuftet säger väl kanske nog att man ska skölja grönsakerna, inte äta rå fisk och inte dricka en flaska rödvin. Följde/följer ni de matråd som myndigheterna gett? Ni märker, det här med matens effekt på kroppen fascinerar mig.
P.S: Jag länkar till artikeln så fort den läggs ut på nätet, men här finns en kortare version på finska i Kalevala.
Kommentarer
Intressanta funderingar du hade däremot!!
Förlåt att jag gormar och skriker här på din blogg. Känslig punkt.
Hittills har jag inte haft nåt som helst behov av att äta för två, eller äta extra dåligt. Jag äter som vanligt, husmanskost och tallriksmodellen, fem mål om dagen. Lite strängare tänker jag bli med socker och salt, och sätta in lite mera motion.
Sandra i sagarden: Låter som ett skönt förhållningssätt. Joo, du har ju en speciell situation, eftersom du redan från förut är van att kolla efter kolhydrater och socker. Sen är det ju väldigt oturligt att du fick foglossningar så tidigt.
Sandra: Jag håller med om att du nog knappast är en standard diabetespatient. Jag förstår din ilska, jag tycker också att hon drar alla över en kam och skuldbelägger.
Linnea: här får man nog säga fula ord! Jag undrar om inte matförbjuden gör ganska mycket skada också iom den stress och angst man kan uppleva.
Hanna: Bra sagt! Man äter med förstånd. Vad jag har förstått så får man råd från alla håll och kanter som gravid. Det är förstås inte nödvändigtvis en dålig sak att få råd, se bara på HBL:s artikel.
Det irriterar mig att vissa verkar glorifera ett utopiskt tillstånd som vi alla borde sträva efter (vad denna utopi sedan utgörs av varierar beroende på vad man tror på) och sedan ser ner på nutidsmänniskan som inte lyckas leva upp till det. Tar vi exemplet med gravida. ALLA tider har haft sin tids bekymmer, allt från smittsamma sjukdomar, undernäring, dålig hygien till graviditetsdiabetes och (för) storväxta bebisar. Vad är det som får vissa att tro att bara för att vi lever i nutid bör vi kunna efterleva det mest optimala för männskligheten, och att detta optimala är ett och samma för alla människor? Ett vi är bara människor, det blir inte perfekt, två vi är individer och man måste som individ få ha utrymme att själv få göra val och försöka balansera upp sitt liv så att man själv mår bra. Och detta måste man få göra utifrån sin tro och känsla för hur man vill leva. Generellt sett, givetvis finns alltid extremer som inte är så hälsosamma. Jag tror att ju mer somliga hackar och skriker om hur det "ska" vara, ju värre mår en viss grupp människor som inte "klarar av det" och som då istället ger upp och struntar i allt.
Med detta sagt menar jag då inte att man ska bada i cocacola och inhalera socker i varenda kroppsöppning, men människor måste få lov att vara och leva och ta sitt ansvar på sitt sätt, inom någon form av ram, men ändå, tillåtas att vara. På tal om det så när jag var gravid senast var det prat om att alla regler som finns gör att gravida inte får i sig tillräckligt med näring för att de inte vågar äta. Och hur bra är då det? Är det så bra med mobiltelefon och alla annan strålning? Man kan gå på i en evighet. Men samtidigt kan vi inte göra mer än vårt bästa och faktiskt våga tro på att vi är bra. Jag tror att många skulle må bättre då.
Sen gick jag nog upp tredubbelt vad jag borde ha gjort enligt alla normer. Tror det berodde på dels aptiten, förändrad ämnesomsättning och mindre rörelse i vardagen.
Jag känner nog ingen mamma som är så korkad att hon skulle "passat på" och därför gått upp i vikt, vadå, kilona finns ju kvar där sen? För egen del var det nog ibland mängderna mat som blev större för säkerhets skull så att de små inte skulle lida brist på nåt. Sen så kände jag noll lust att röra på mig när kroppen högt skrek "nej, nej" tidigt i graviditeten. Egocentriskt och själviskt? Nja, normalt älskar jag att röra på mig mycket och det suget kom igen någon vecka efter förlossning. Eftersom jag känner min kropp så pass bra att jag kan tolka signaler så litade jag mera på den en på rådgivningen.
Detsamma gäller nog kosten men problemet är ,tror jag, att vi då redan före graviditeten har ätit fel och då är det nog för mycket begärt av någon att göra en helomvändning på 9 månader. Inte tror jag någon väntande "passar på" att byta reissumies mot franskbröd och fettfri mjölk mot cocis, absurt!
Det skulle nog vara intressant att ta del av undersökningen men jag struntar nog att lägga ner mer tid på det.
Damn You alla sura forskare som drar slutsatser som gör livet surt för gravida, det är ju tufft som det är! (Men upprörda kvinnor ger publicitet för forskarn och bäddar kanske för vidare forskningsanslag?)
-Mio (som hittade din blogg via Going my own way-bloggen)
Du har rätt i att det finns en tendens att romntisera "förr i tiden". Vissa saker var bättre, vissa saker sämre. Idag är vi iaf sämre på att begränsa sockerintaget, generellt talat alltså. Det finns ju också så mycket mer a dolt socker för konservering i många olika produkter.
Mio: trevligt att du hittat hit, välkommen! :) Sant, om man "gottat sig i godsaker" redan innnan så är det kanske nog svårt att göra en helomvändning när man blir gravid. Det är nog klokt att höra på kroppen, men jag tror att motion nog så gott som alltid är bra, även fast man inte känner för det. Men det är ju ändå helheten som spelar roll, inte om man gick på den där 30 minuters promenaden varje dag, men avslutade promenaden på McDonalds.
Det verkar inte som om Pohjalainen kommer att lägga ut artikeln som nätversion, men det är alltså specialläkare Eeva Korpi-Hyövälti från Seinäjoki centralsjukhus som uttalat sig om hur egocentrisk och självisk nutidsmänniskan är. Det är hennes kommentar om sin egen forskning, men det är alltså inte slutsatsen som hon kommer till. Abstraktet finns här: http://pubget.com/paper/22898328/Effect_of_intensive_counselling_on_physical_activity_in_pregnant_women_at_high_risk_for_gestational_diabetes_mellitus__A_clinical_study_in_primary_care
har en bekant som fick graviditetsdiabetes och henne sku man nog inte heller klassa som standard diabetespatient.
Jag undrar varför andelen som drabbas av graviddiabetes har gått upp. Kan det ha att göra med det dolda sockret i allehanda produkter? Sen behövs det inte så mycket extra för dem som redan är benägna att få det? Humm, humm... nå kanske det står i Eeva Korpi-Hyövältis forskning, fast hon verkade nog inte ha koncentrerat sig på det dolda sockret.