Ibland går man och funderar lite från och till på nåt och så händer det att någon annan går och funderar i samma banor. Det är mycket som jag kunde skriva under i Hannas inlägg. Så gott som allt. Förutom det där med Tommy. Och sen tror jag inte att man kan scr*w up sitt barn riktigt så lätt. Det kräver nog år av t.ex. fri fostran, heh.
Sen undrar jag om det där ritade kortet på morsdagen får det att känna att allt är värt det? Nu symboliserar ju kortet mer, de gånger då allting klaffar och kärleken flödar. Så måste det ju vara, för annars skulle ju ekvationen inte gå ihop. Egentligen tvivlar jag inte på att barnanskaffningen (uuh, förbjudet ord det där med skaffa i kombination med barn) känns värt hela graviditetsgrejen, för det är ju "bara" 9 månder i ett förhoppningsvis 100-årigt liv. Men jag kan inte förstå varför hela graviditeten och systemet kring den och efter den ska vara så jävla vridet. Eller gör vi det bara mer invecklat än vad det egentligen är? Det kanske inte är så mycket regler, klappar på huvudet, hormoner, kropp och sinne som inte håller, kropp som allmän egendom, kaosliv, snorungar, matkladd, gnällspikar och trötthet sist och slutligen?
Sen undrar jag om det där ritade kortet på morsdagen får det att känna att allt är värt det? Nu symboliserar ju kortet mer, de gånger då allting klaffar och kärleken flödar. Så måste det ju vara, för annars skulle ju ekvationen inte gå ihop. Egentligen tvivlar jag inte på att barnanskaffningen (uuh, förbjudet ord det där med skaffa i kombination med barn) känns värt hela graviditetsgrejen, för det är ju "bara" 9 månder i ett förhoppningsvis 100-årigt liv. Men jag kan inte förstå varför hela graviditeten och systemet kring den och efter den ska vara så jävla vridet. Eller gör vi det bara mer invecklat än vad det egentligen är? Det kanske inte är så mycket regler, klappar på huvudet, hormoner, kropp och sinne som inte håller, kropp som allmän egendom, kaosliv, snorungar, matkladd, gnällspikar och trötthet sist och slutligen?
Kommentarer