Jun 19, 2012

Vägrar reduceras till en hormonstinn ko som man kan prata över huvudet på

Ibland går man och funderar lite från och till på nåt och så händer det att någon annan går och funderar i samma banor. Det är mycket som jag kunde skriva under i Hannas inlägg. Så gott som allt. Förutom det där med Tommy. Och sen tror jag inte att man kan scr*w up sitt barn riktigt så lätt. Det kräver nog år av t.ex. fri fostran, heh.

Sen undrar jag om det där ritade kortet på morsdagen får det att känna att allt är värt det? Nu symboliserar ju kortet mer, de gånger då allting klaffar och kärleken flödar. Så måste det ju vara, för annars skulle ju ekvationen inte gå ihop. Egentligen tvivlar jag inte på att barnanskaffningen (uuh, förbjudet ord det där med skaffa i kombination med barn) känns värt hela graviditetsgrejen, för det är ju "bara" 9 månder i ett förhoppningsvis 100-årigt liv. Men jag kan inte förstå varför hela graviditeten och systemet kring den och efter den ska vara så jävla vridet. Eller gör vi det bara mer invecklat än vad det egentligen är? Det kanske inte är så mycket regler, klappar på huvudet, hormoner, kropp och sinne som inte håller, kropp som allmän egendom, kaosliv, snorungar, matkladd, gnällspikar och trötthet sist och slutligen?

4 comments:

Hanna said...

Hahahaaa! Aj Tommy duger inte? Och ja, int tror jag stenhårt heller att det är så där hemskt hela tiden. Men min inställning gå så i vågor, ibland känns det ok att sätta igång och ibland, som idag, är allt nattsvart omöjligt. Det enda jag önskar är att hållas på en jämn åsikt och veta att jag inte ändrar mig.

Maggie said...

Heh, nå det sku vara lite underligt med tanke på att jag inte känner honom ;) Jag vill ibland bara trotsigt säga nej, blankvägra och inte acceptera att det måste finnas så många underliga fysiska förekommelser och sociala normer vad gäller graviditet och småbarnsåldern... men det hjälper ju föga om man vill ha barn, men anskaffningssättet inte duger. Okej, nu svamlar jag så nu slutar jag.

Hanna said...

Nå du kan ju alltid adoptera. Då slipper du babysarna!

Maggie said...

Nå precis :) Adoption är nog ett alternativ, men även för att det skulle vara härligt att kunna hjälpa ett barn.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...