Nu händer det saker! Därför har jag inte riktigt hunnit internäta mig speciellt mycket. Det är nämligen så att vi äntligen har hittat (och köpt) ett hus, ett eget hem, en gård med trädgård och stora uthus. Äntligen! Ääääääääntligen.
Veckorna har gått åt till att förbereda flytt, packa flyttlådor, jadijadijaa, ni vet alla vilket litet helvete det är att inse hur mycket grejer man har och sen försöka bestämma sig för vad man ska ta med sig och hur man sen ska packa det som får komma med. Men samtidigt är det jätteskönt att gå igenom och slänga bort sånt som inte behövs längre eller har tjänat färdigt sitt syfte.
Mest skäms jag över att slänga bort böcker. Böcker som är rätt så nya, lästa en gång, ibland till och ingen gång, men som inte lämnat något större intryck. Det känns ändå så fel. Slänger ni böcker? Jag försökte bjuda ut till ett loppis, men de hade redan tillräckligt med böcker. Jag funderar ännu på att försöka truga dem på bokintresserade kompisar... Det är främst romaner (för vuxna) såsom Alice Munro. Har ni några tips på vad jag kunde göra? Energin börjar vara slut för att kuska runt dem.
Det nya huset. Foto: Daniel Nissén.
Det kommer mer bilder av huset och hemmet bara vi hinner landa där. De gånger som jag varit där har det varit så mycket att syna och titta på samt ta ställning till så jag har inte riktigt hunnit ta i det hela och landa där ännu. Men stämningen i huset och på gården har jag hunnit känna in lite grann i alla fall och det känns ju bra. Nå, det skulle väl inte ha blivit ett köp om inte den goda känslan funnits där. Myyycket att fixa givetvis, men det är vi beredda på (så gott det går).
Jag undrar förstås över vilka vilda växter som kommer att växa där. Kommer jag att hitta de örter och växter som jag är van att kunna samla? Kommer det att finnas tillräckligt många rena (obesprutade) platser mitt bland slätterna och åkrarna? Hur långt kommer jag att ha till skogen? Det ska bli spännande att se och utforska. Med skräckblandad förtjusning ser jag fram emot allt det nya.
Som den sentimentala person som jag är så är det samtidigt med vemod och stora känslor som jag flyttar från ön som har varit mitt hem i åtta år. Människor, platser och sammanhang som varit där för mig, nya som jag lärt känna och som jag tycker så väldans. väldans mycket om. Så det är inte utan tårar som jag säger hej då till mitt kära Replot, som gett mig så mycket.
Men det är ändå dags att vända blad och få en fräsch nystart tillsammans med kärleken i mitt liv. Det nya vi ska bygga tillsammas vill vi skapa på en plats som vi båda valt. Vi har många idéer om hur vill vi skapa vårt liv. Det känns också som att tidpunkten är rätt, precis rätt, för att släppa det gamla och bygga nytt. Det finns så många gamla historier som jag går och bär omkring och som formar mig, men för att kunna fortsätta omformas och utvecklas till någonting nytt måste det finnas rum att växa. Genom att släppa taget skapas det utrymmet.
Jag är så ivrig och lycklig över att få öppna den här nya dörren! Bokstavligen, höhö. Jag återkommer med mer, mycket mer, bilder och info om det nya stället inom sin tid. Nu måste vi först klara av att frakta vårt bohag, två katter och en hund utan större traumatiska händelser över bron och söderut. Wish us luck!
Kommentarer
Pernilla