Tillbaka i tiden

Jag tänker alltid ibland att jag inte ska skriva allt för spretigt om allt och inget här på bloggen och istället försöka hålla en enhetlig linje om natur, ekologi, naturens skafferi och välmående och hållbarhet. Men ibland måste jag bara morra till, speciellt när det kommer till kvinnors rättigheter. För jämställdhet och hållbarhet hänger ihop. Dessutom blir det bäst när man får skriva det som ligger en nära och varmt och hjärtat. Den här gången är det de vansinnigt gammalmodiga abortlagarna i USA, speciellt Alabama och Georgia som får mitt blod att koka. 

Man har alltså nyligen godkänt USA:s hårdaste abortlag, som i princip totalförbjuder ingreppet. Say whaaat? År 2019. Inte 1819. Puh. 

Internet levererar som vanligt slagkraftiga svar på tal och här är en synvinkel som jag tycker svarar bra på abortmotståndarnas argument om att allt liv är heligt och att det är kvinnan som ska "tyglas". 

Bild lånad från Facebook-sidan We Resist Now.

Till bilden hör en text som går ungefär såhär fritt översatt: "Om du vill förhindra aborter, måste du stoppa oönskade graviditeter. Män verkar inte kunna (eller ovilliga att) medge att de till 100% är den bakomliggande orsaken. Jag inser att det är ett djärvt ställningstagande. Du tänker troligtvis 'Vänta lite, det krävs faktiskt två att dansa tango!". Det håller jag fullständigt med om när det handlar om önskade graviditeter, men jag hävdar att alla oönskade graviditeter är orsakade av oansvariga ejakulationer av män. Alla oönskade graviditeter." Den ursprungliga texten finns här. 

Mäns oförmåga att se sin andel i alla jämställdhetsrelaterade problem är svindlande. Vi är så vana med att lägga skulden på någon annan än - den ofta vita, medelklass - mannen, så när den någongång placeras där den hör hemma så sparkas det bakut som en hysterisk häst. Det kan vara strukturella problem i samhället som speglas i vardagliga fnurror eller att man tar ett emotionellt ansvar. 

Jag minns tillfällen där jag gång på gång fick vara den som tog upp saker till diskussion för att få en relation att fungera, där det blev jag som bad om ursäkt för mina känslor och för att jag reagerat med ilska eller ledsamhet trots att situationen var orsakad av båda parter, där jag fick bära det största emotionella ansvaret. Det kanske inte direkt det som abortfrågan ovan handlar om, men det handlar om att se sin egen del i situationen och att ta ansvar för den istället för att skyffla över allt - både problemet och lösningen - på den andra parten.

Män kan ju välja att inte ha oskyddad sex. Det krävs en ejakulation - som är en njutning - från en man för att en beibis ska bli till. Varför är det så svårt att förstå? Varför stiftar vi inte lagar mot det istället? Men en man ska ju kunna få ha sex och njuta som han vill...? Istället för att skuldbelägga kvinnors kroppar, moral och sexualitet så kunde man skifta fokus och införa standard vasektomi för alla pojkar / män på samma sätt som kvinnor idag förväntas trycka i sig hormonpreparat som strular till kroppen och orsakar en hel del sidoeffekter. Om man bara "knyter fast" sädesledarna istället för att klippa av dem, så är det ett lätt ingrepp att sedan åtgärda när mannen är i ett fast, bra förhållande och är mogen att hantera familjelivet.

Om det här känns provocerande, fråga dig då varför. Är det för att det handlar om att begränsa män? Och varför känns inte reglerande av kvinnors sexualitet och kropp lika provocerande? Varför är det så svårt att skifta tanken till att ta hand om "roten" till problemet (befruktaren) från att ta hand om "symptomen" (graviditeten)?