Hunduppdatering och miljövänliga påsar för hundbajs


Puh, att ha en valp i huset är minsann energikrävande. Roligt, tokroligt emellanåt, men ibland påfrestande. Men min tid vad underhållande och söt - och smart - den är! 

Rumsren är hunden Rollo inte ännu, men vi övar och ibland går det bättre och ibland sämre. Likaså med att vara ensam i nedre våningen medan man går av och an till övre våningen. Ibland är den cool som en filbunke och ibland mer som en mistlur på speed, lite beroende på adrenalinnivåerna och hur mätt och/eller trött den är. Mycket gnagande på allehanda grejer var det till en början, men det har lite lättat nu. Kanske han har förstått vad vi menat med "Nej"? Andra kommandon som Rollo kan är "kom", "tass", "bollen", "mat" och "ut". 


Katterna har accepterat hunden rätt så bra. Vi sover alla i samma sovrum och de kan bra vistas bredvid varann utan större drama. Turbo-katten är lite mer vaksam, men så brukar väl honkatter vara. Men det är inte precis som att de skulle stryka sig upp mot varann, sova i samma bädd eller leka med varann (än). 

Nätterna är nog hackiga än. Rollo somnar ju mycket tidigare än oss, så vi sitter uppe och ugglar ännu en stund innan läggdags. Då brukar hunden oftast vakna ett kort varv och sen somna på nytt med oss. Första buset eller pisspausen är klockan 3-4-tiden. Det andra 6-7-tiden. Det tidigare hinner han oftast göra på golvet på tidningarna i hans "sovbur" som vi byggt ihop av kompostgaller bredvid sängen, för man är inte direkt alert den tiden på dygnet. Den andra väckningen matchar rätt okej med tiden som vi annars också borde stiga upp när det är jobbdag. Så då hasar jag ut i morgonrock, tandborste i munnen och Crocs på fötterna och väser uppmuntrande "Duuuuuuktig Rollo, duktig", när  han (äntligen) gör sina behov. 



På tal om hundens behov. Det här med att plocka upp skiten på egen gård har vi som tur inte behövt göra, eftersom hunden söker sig till skogsbrynet allt som oftast. Men när man rör sig på vägar och speciellt i stadsmiljö så måste vi ju börja ha med oss de förhatliga plastpåsarna för att plocka upp hundskiten. 

Ambitiöst planerade jag innan Rollo anlände att jag skulle börja tillverka bajspåsar av tidningspapper, som ett mer hållbart material än plastpåsarna. Det är ju egentligen ganska bakvänt att vi plastar in hundbajs, som bryts ner och komposteras inom en relativt kort tid i jämförelse med plast. Hundbajset skulle ju förmultna på någon månad som sådan, men inkapslad i en plastpåse så tar det flera år och inte längre innan samma process har fått ske. 

Det finns förstås "nedbrytbara" plastpåsar, men jag har förstått att plasten egentligen inte alls bryts ner så snabbt som det påstås eftersom soptipparnas miljöer inte lämpar sig för nedbrytningsprosessen. Dessutom så bryts plasten oftast bara ner i mindre delar och blir till mikroplast, vilket egentligen är ännu värre än vanliga plastpåsar, eftersom mikroplast är så gott som omöjligt att helt filtrera bort ur marken och jorden. 

Därför tänker jag att jag i alla fall ska ge tidningspapperspåsarna en chans! Jag håller er uppdaterade om hur projektet framskrider. Hittills är allting ännu så nytt och spännande för Rollo när man rör sig i plocka-upp-bajset-miljöer, så han "glömmer bort" sådana behov och gör sin buisness först på trygg hemmamark. 

Har ni några goda råd eller lösningar på lager när det kommer till hållbarhet + hund?

Bry er inte om mina smutsiga hemmabyxor. Smutsen visar bara på att jag varit flitig med nåt på gården eller trädgården, host, host, kröhömm....

Foton: Daniel Nissén

Kommentarer

Christina sa…
När vi bodde i Kvevlax så plockade jag nog bara upp om hon kakkade på något riktigt olämpligt ställe, t.ex. Gångbanans kant. Som tur så kakkar hon oftast långt ner i diket eller in i skogen.
Pia sa…
I semiurbana miljöer fungerar en liten spade superbra. Typ en sån som barnen har i sandlådan. Plocka upp bajset och släng sedan i passlig dunge 😊
Christina: Duktiga Doris som valde diket o skogen :) Joo, är nog främst sen om man är på butiken parkering eller inne i stan.

Pia: Bra tips!