Det är ekonomivecka på portalen Sevendays och jag har läst en del inlägg och tips av olika bloggare om hur man kan tänka kring ekonomi. Bra så, det är viktigt och fint att ekonomi engagerar!
Jag tänkte lyfta upp en grej bara. Jämställd ekonomi nämligen. Jag har både nu under ekonomiveckan men också tidigare ofta stött på följande scenario. I en familj med ett eller flera barn så står mannen (som oftast har högre lön och inte har varit hemma med barnen lika länge som mamman) för "de stora" utgifterna såsom huslån, bilköp, gräsklippare, ny tvättmaskin och dylikt. Kvinnan står för de löpande "små" utgifterna såsom matinköp och kläder, för det är ju ändå hon som mest fixar maten och har bäst koll på vad som behövs, likaså med ungarna klädbehov. Jojaanjaa, det låter ju kanske logiskt och kanske det blir en ganska jämn fördelning av utgifterna, det vet jag inte.
Problemet är ju bara att OM det skulle bli fnurr på tråden och man skulle separera eller att det händer någonting till ens partner, så sitter man som kvinna där med massor med mat- och klädkvitton som inte är värda någonting, medan mannen sitter där med hus, bil och hushållsapparater. Det blir ju onekligen en ganska vriden situation, från någonting som bara varit en praktisk och enkel lösning.
Ingen vill ju planera för en skiljsmässa. Det fattar jag ju. Så det här är ju inte en kul grej att tänka på. Men jag tänker ändå att det är så värt att överväga, för realiteten är att många kvinnor har svårt att lämna en realtion just på grund av ekonomi. Jag läste nyss en artikel om det, men hittar inte den för mitt liv just nu... länkar till den senare när jag hittar den.
Det finns också en mental eller psykologisk aspekt i att försöka ha en jämställd ekonomi tycker jag. Att man känner att man bidrar till viktiga och stora inköp har en mental inverkan tror jag. Öh, hur ska jag förklara? Att bådas pengar går till alla utgifter, både stora och små, och ingens pengar blir viktigare än den andras. Förstår ni alls hur jag menar? Man får liksom känna att man bidrar till samma lass. Visst, mat och kläder är livsviktiga, kanske mer än en bil till exempel, men inköpen värderas inte lika högt som inköp av hus och bil ect. Det är liksom en bigger deal när man väljer bil än om man väljer vad man ska ha till middag. Naturligtvis.
Så ska jag bidra med nåt till denna ekonomivecka, så skulle det nog vara rådet att skaffa gemensam ekonomi / bankkonto. Då kan man sätta in procentuellt lika mycket av sin inkomst och så drar man både stora och små utgifter från samma källa. Det blir mera jämställt både i praktiken och mentalt mellan parterna tror jag. Men det finns säkert svårigheter med min syn på hur man borde dela på ekonomin som jag inte förstått, så jag diskuterar och lär mig gärna mera.
Hur tänker ni? Har ni delat konto med er partner?
Jag tänkte lyfta upp en grej bara. Jämställd ekonomi nämligen. Jag har både nu under ekonomiveckan men också tidigare ofta stött på följande scenario. I en familj med ett eller flera barn så står mannen (som oftast har högre lön och inte har varit hemma med barnen lika länge som mamman) för "de stora" utgifterna såsom huslån, bilköp, gräsklippare, ny tvättmaskin och dylikt. Kvinnan står för de löpande "små" utgifterna såsom matinköp och kläder, för det är ju ändå hon som mest fixar maten och har bäst koll på vad som behövs, likaså med ungarna klädbehov. Jojaanjaa, det låter ju kanske logiskt och kanske det blir en ganska jämn fördelning av utgifterna, det vet jag inte.
Problemet är ju bara att OM det skulle bli fnurr på tråden och man skulle separera eller att det händer någonting till ens partner, så sitter man som kvinna där med massor med mat- och klädkvitton som inte är värda någonting, medan mannen sitter där med hus, bil och hushållsapparater. Det blir ju onekligen en ganska vriden situation, från någonting som bara varit en praktisk och enkel lösning.
Ingen vill ju planera för en skiljsmässa. Det fattar jag ju. Så det här är ju inte en kul grej att tänka på. Men jag tänker ändå att det är så värt att överväga, för realiteten är att många kvinnor har svårt att lämna en realtion just på grund av ekonomi. Jag läste nyss en artikel om det, men hittar inte den för mitt liv just nu... länkar till den senare när jag hittar den.
Det finns också en mental eller psykologisk aspekt i att försöka ha en jämställd ekonomi tycker jag. Att man känner att man bidrar till viktiga och stora inköp har en mental inverkan tror jag. Öh, hur ska jag förklara? Att bådas pengar går till alla utgifter, både stora och små, och ingens pengar blir viktigare än den andras. Förstår ni alls hur jag menar? Man får liksom känna att man bidrar till samma lass. Visst, mat och kläder är livsviktiga, kanske mer än en bil till exempel, men inköpen värderas inte lika högt som inköp av hus och bil ect. Det är liksom en bigger deal när man väljer bil än om man väljer vad man ska ha till middag. Naturligtvis.
Så ska jag bidra med nåt till denna ekonomivecka, så skulle det nog vara rådet att skaffa gemensam ekonomi / bankkonto. Då kan man sätta in procentuellt lika mycket av sin inkomst och så drar man både stora och små utgifter från samma källa. Det blir mera jämställt både i praktiken och mentalt mellan parterna tror jag. Men det finns säkert svårigheter med min syn på hur man borde dela på ekonomin som jag inte förstått, så jag diskuterar och lär mig gärna mera.
Hur tänker ni? Har ni delat konto med er partner?
Kommentarer