Poddaktuell om världar i omställning


Jag har fått äran att vara med i podden Världar i omställning och avsnittet med min andel har nu publicerats. Podden handlar alltså om att synliggöra olika historier runtom i Svenskfinland om att göra val som för oss mot en ny eller annorlunda värld, ur min synvinkel en hållbarare värld. Det finns så många olika sätt att göra det och jag tycket att essensen är att man måste få gå sin egen väg samtidigt som man kan ta inspiration, lärdom och exempel av andra.

Det är min vän Mia som är drivkraften bakom podden. En fantastisk kvinna som har så många ideér, stort kontaktnätverk och mod att köra på med vilda koncept. Vi har tillsammans varit med om många skeden i utvecklingen kring närmat och omställning här i Österbotten. Vi träffades via REKO och bloggvärlden, startade Slow Food Ostrobothnia tillsammans som senare blivit till föreningen Omställning Österbotten och har tillsammans med många andra varit med och skapat en hel del buzz när det kommer till annorlunda lösningar och tankesätt kring hur vi konsumerar vår värld, men kanske framförallt vår mat.

Speciellt en fråga som Mia ställde mig under poddintervjun har ekat kvar i huvudet långt efter att rec-knappen trycktes av. Frågan om vad som skulle krävas att jag på riktigt skulle våga leva ut visionen, hoppa av ekorrhjulet och känna att det är ett säkert val? Vad är det som hindrar mig? Tankar om en rädsla att inte klara sig ekonomiskt ploppade upp, men det känns så futtigt att pengar ska få få styra. Givetvis inser jag att man alltid ska ha huvudet med sig och förstå värdet av pengar och tillgångar, men samtidigt tror jag att vi understryker eller överdriver vikten av materiella tillgångar till den grad att det börjar begränsa oss orimligt mycket. I alla fall såhär från perspektivet från en vit kvinna från medelklassen bosatt i en trygg del av västvärlden.

Vad är det som hindrar mig? Ärligt talat, efter en del självrannsakan, så tror jag faktiskt att det är nåt så elementärt  och småklyschigt som att jag inte rikigt, inte fullt ut, tror tillräckligt på mig själv, att jag kanske inte är tillräckligt extraordinär på någonting alls för att ha kraften att gå emot rådande normer. Jag räcker helt enkelt inte riktigt till. Men det är ju en besynnerlig tanke! Såklart att jag räcker jag till. Vi räcker alla till och är alla värdefulla. Jag vet detta, men ändå inte. Det finns vissa "sanningar" eller skivspår som verkar ha spelats på repeat allt för länge för allt för många, men det goda i kråksången är ju att skivor kan bytas ut till nya.

Hah, jag som bara skulle puffa för den nya podden trillade in i en lång filosoferande harang om vad som ger gnista och mod till förändring. Nåväl, jag avslutar funderingarna här och överlämnar länken till podden till er här.

Ni kan lyssna på poddavsnittet HÄR.


Comments

Mia said…
Jätte fin reflektion Maggie. Jag tror att du kommer att hitta 'svaret' (eller lugnet?) på din/min fråga i podden med Pella som kommer att publiceras mot slutet av mars. <3
Mgd Lndr said…
Mia, ska bli intresssant att lyssna på Pella! :) Fast jag kommer ju att hinna träffa henne innan dess faktiskt, insåg jag nyss. :D