Fattigmans sparris, mjölkört / rallarros


Mjölkört. Lite för stor som "sparris" dock. 

Nu börjar björksavens tid vara förbi, för jestas, nu går det undan när värmeböljan ligger på. Saven slutar man skörda när mössören börjar spricka ut och det har det gjort med besked under de senaste dagarna. Härligt med värmen, men nu gäller det att vara snabb, för nästa delikatess ligger nu fem-före att serveras.

Mjölkörten eller rallarrosen skjuter upp ur marken i en rasande fart för tillfället. Törstande efter solljus och näring, för att senare i sommar få blomstra med fylliga rosa blomklasar. Ända tills en sådanhär glupimun* dyker upp och rycker upp de festaste, smaskigaste skotten tills bara de övervuxna eller ragliga sorterna finns kvar. Slurp!

Mjölkörtens skott smakar nämligen lite grann som sparris. Steker man dem i smör och sen droppar några droppar citron på så blir de en riktig delikatess! Personligen gillar jag dem bäst när man steker dem ordentligt, tills bladen börjar blir frasiga och bruna.

Plocka skott som är 5-10 cm höga och gärna med 0,5-1 cm i omfång. Är de allt för smala så är smaken inte lika god i mitt tycke. Knipsa av dem ovanför markytan. De brister rätt så lätt när de vätskefyllda.

Överdosera dock inte. Magen kan bli lite upprörd om man smäller i sig en hel näve ogräs som man inte är van med. Så taa't det lugnt och ät, säg nu, max 6-8 st åt gången i början.

Bon apetit!

*glupsk person med stor aptit

Kommentarer