En comeback med nyheter


Urflåt och försäkta en ödmjuk kvinnas frånvaro från sin egen anspråkslösa blogg. Livet for iväg med mig. Nej, det handlar inte om saltgurkor, utan om fjärilar. Fjärilar som fladdrat i min mage och hjärta. Jag har förälskat mig i en man som jag tycker är alldeles underbar.

Det har gått snabbt, fortare än jag tänkt, men det känns så bra och så ska man ju inte tänka för mycket. Bara efter några veckor kändes det så rätt och samtidigt kände jag mig nästan lite dum. Här hade jag gått omkring och funderat över hur det egentligen ska kännas efter att man en gång förlorat allt, men ändå sedan så småningom förstås helnat och vill älska igen. Jag har funderat över varför jag inte kände tillräckligt. Funderat över möten som kändes bra, men ändå, nåt skavde eller fattades. Blev ibland rädd att jag aldrig skulle känna så starkt igen. Tänkte att kanske man inte gör sånt längre efter 20-årsålders stora känslor. Kanske man som "vuxen" är mera måttfull. Man står där med handen i fickan och nickar med huvudet i takt med musiken. Man står där mitt i floden men låter sig inte rinna iväg i strömmens virvlar. Men nu har jag både sträckt upp händerna och runnit iväg. Och det känns ju alldeles härligt!

Det var ju så här det skulle kännas, minns jag nu. Det känner jag nu. Jag älskar det faktum att vi tänkt så många liknande tankar, rört oss i liknande stunder men ändå inte samma, att vi kan diskutera både högt och lågt och länge och att vi båda gillar samma sorts kaffe.

Det kanske är dumt att skriva ut det här och "outa" ett förhållande på det här viset, men helst skulle jag vilja ropa ut min glädje och stolt visa upp att kärleken visst existerar ännu. Men, visst känner jag också en gnutta osäkerhet över att publicera detta inlägg (för tänk om, ja jag vet inte, men om ni tycker att jag är fånig), men vi  måste strunta i det! Det blir ju svårt att på bloggen dölja en ny människa. Speciellt eftersom jag tänkt plocka upp skrivande igen.

Det är dock bråda tider såhär på våren, speciellt i och med att jag har en helt egen och ouppodlad trädgård för första gången! Jag ska skriva mer om det senare. Och mer om omställningsrörelsen som är på gång, mina aspirationer och steg till självhushållning, om att färga ägg med beprövande naturliga ingredienser, om fröodlingar, om att snart tappa björksav, om kurser i naturens skafferi, om recept jag prövat och gillat, om yoga och om honom.

Puss och kram!








Kommentarer

Pernilla sa…
så härligt!!!

å skriv, så mytji do vill om rabatter, färgade, ägg yoga å hunken :)
visst e d så! :) Ja he ska ja nåo gär ;) :D
ponks sa…
Jaa! Vad fint! Och vet precis känslan av att man tror att jaha, nu var de där stora känslornas tid förbi, men så är det ju minsann INTE! Det är bara inte så tätt mellan de potentiella matcharna nåt mer. Lycka till o njut av kärleken!
Ah bra att höra att jag inte är den enda som tvivlat. Tack! :)