Jan 3, 2017

Årsresumé av 2016

Vad är mer passande på årets första dagar än en årsresumé av 2016. Jag har gillat att läsa bloggvärldens summeringar av det gångna året den senaste tiden. Det är någonting i ritualen och återblickandet som är så fint. Att man stannar upp och reflekterar. Själv känner jag ofta att livet susar på i en hiskelig fart. Pauserna som högtider såsom nyår ger är värda att ta vara på.

Dessutom ger det här mig en chans att ge er en inblick "bakom kulisserna". Året 2016 är nämligen året då jag bloggat minst like eeveerhh.

Vi kör igång!


VINTER

Vintern 2016 var seg, tung och mörk. Jag ville helst vara ensam och längtade efter lugn och ro. Jag led kanske av någon mild variant av kaamos depp, vem vet. Lite halvtama försök till att hitta glädje och blogginspiration hittade jag i recept från naturens skafferi och lite ekotips. Ett annat försök till positiva rutiner var att jag tog tag i yogande igen och fortsatte med ashtanga yoga på på Wasa Yoga Center (som nu igen lämnat bort på grund av följande -->), men började samtidigt prenumernera på OneOeight med Yoga Girl. Jag lovade ju att berätta vad jag tyckte om OneOeight, men inser att jag aldrig riktigt gått in på det desto vidare, men kort sagt så är det toppen! Jag prenumerar än idag, men kan skriva lite mer ingående om det någpn annan gång.


Trots mina försök till glädjeämnen så vill jag ändå minnas att vintern kändes himla trög och jag hade en allmän känsla av att livet borde vara mer än den gråa nyans som allt verkade skifta i. Men så kom snön och ljuset, och humöret blev bättre. Vi skidade i Replot skogarna och avslutade med öppen eld vid villan och vintern var så vacker! Och maten var så god.

Jag fick insikter om mitt dåvarande och rätt så färska förhållande; om hur det finns nåt av lära av alla möten och situationer samt om mig själv, om hur jag är eller tidigare varit i ett förhållande. Värdefullt. Jag kunde spegla mig i våra knyckar och svängar och reflektera det i mitt förflutna. Och förhoppningsvis även släppa taget om gamla mönster.




Samma vårvinter blev jag nästan vegan! Nånej, skoja bara. Men jag kollade på Cowspiricy och blev djupt berörd. Nu minns jag knappt några detaljer alls från filmen, men känslan av den kanske nog var ganska häftigt vinklad har lämnat kvar. Samtidigt som jag tror att den var väldigt viktig för att få en bred massa att ifrågasätta sitt kött och sin köttkonsumtion. Jag är alltså fortfarande pro-minsking av köttkonsumtionen.

Efter den danske bondens Frank Erichsens besök till Österbotten tidigare i höst fortsatte jag att allt intensivare drömma om ett mer självförsörjande liv och ett eget hem och hus hela vårvintern, nej hela året.

Vårvinter var fylld med jobb och jag producerade den första utställningen som var min egen som jag faktiskt var genuint stolt över och hade samtidigt ett annat jobbprojekt som hotade med att havera. Båda sakerna sög mycket energi och det tog ganska länge innan jag hade kraft övers för att producera text. Det resulterade i tre futtiga inlägg under marsmånad, men jag hängde desto mer på det Instagram med kravlösa hashtags och färdiga filter.

Utöver Instagram, så hängde jag även med vänner och gjorde små utflykter med pojkvännen. Betydelsefulla möten ägde rum och jag träffade bl.a. personen bakom Vallnika under en Må Bra-dag i Veikars. Jag tillverkade för första gången en egen teblandning av mina torkade örter. Oj vad roligt det var att sitta och provsmaka och komponera ihop olika örtblandningar!



Året 2016 var förresten också året då jag skaffade Snapchat. I början stalkade jag bara folk, men började så småningom även snappa själv. När jag sen upptäckte att min telefon inte kan hantera alla de häftiga filterna som finns på andras telefoner (främst Iphones) så tappade jag ganska snabbt intresset. Enstaka meddelande till Väder-Bosse på Radio X3M kanske, men inte mer än så. Nu har jag igen plockat upp Snäppis, eftersom min tonåriga lillasyster nämligen snappar en hel del. Och man vill ju vara en av de coola, unga kidsen. Eller hur? Eller huur???

Feminismen var en fortsatt del av min vardag och mina tankar. När våren närmade sig funderade jag tydligen på det där med orakade ben, sådär i vårsolen.
Feministen Fanny är konstnären.


VÅREN

Jag försökte kickstarta det tröga bloggskrivande genom att fylla i en klassisk blogglista. Jag tyckte faktiskt den var sjukt underhållande att läsa nu! Kickstarten lyckades sisådär, men jag har alltid gått enligt principen att jag bara skriver då jag har nåt att säga eller vill skriva. Hinner jag inte riktigt, så får det bli en hastig bild eller kanske tips om andra som skriver klokt, men aldrig skriva ett inlägg bara för "bloggens skull". Det är ju inte för den som jag bloggar. Jag bloggar och skriver för mig och för er. Skriver jag utan hjärta så tror jag nog att ni - och jag - blir besvikna. Alla inlägg är jag inte stolt över - en del är trevande och halvhjärtade - men jag påstår att de ändå är genuina.

Om Cowspiricy inte lyckades lämna permanenta märken i mina tankar så gjorde nog dokumentärserien Sweat Shop det istället. Som jag bölade när jag kände sorgen och ilskan över orättvisan i världen över våra ojämt fördelade resurser. Jag försökte ta mitt ansvar för en hållbar matproduktion och handlade via REKO, och skrev en liten kärleksode eller hyllning till REKO. Av böndernas produkter lagade jag bland annat kalvdans och leverlåda. Till ett vasstalko i byn gjorde jag en mustig linssoppa.

Kalvdans, kaffe och linssoppa.

Jag gjorde en till rolig blogglista, även den kul såhär i efterhand att läsa. Denna gång med GIFs! Jag ska nog fylla i mer listor i framtiden. Det är ju superkul att blicka tillbaka och se hur man tänkt!

Ljuset, ljuset, vårjuset. ÅH, vad jag njuter varje vår av det! Den där första frukosten på terrassen, iklädd vinterjacka och mössa, men ändå, utomhus i vårsolen. Eller promenaderna till havet och det äntligen är öppet vatten så långt ögat kan nå och det intensiva ljuset sticker i ögonen.

I versaler ropade jag ut min kärlek till våren. Min energi, entusiasm och fiilis var någonting helt annat än i vintras. Vi myste med pojkvännen med god mat i värmen på terrassen och gjorde utflykter och min födelsedag firades i vitsippornas landskap i söder. 




Kurser i Naturens skafferi drog igång i maj och jag drog runt i byn på min cykel som ett jehu. Björksaven blev det lite av iår, men jag lovade dyrt och heligt att sätta igång med samlande i god tid nästa år. Mwuhahahaa! Jag älskade att dra kurserna och hittade glädje och inspiration i det, men det var också intensivt och energikrävande att dra tre kurser parallellt. Att föreläsa är definitivt en sak jag gillar att göra.

En recension av min Fairphone var ett uppskattat och välläst inlägg. Jag har i alla fall testa den väl innan jag yttrade min åsikt. Recensionen skedde två år efter ibrukstagning...



SOMMAREN


Under hela det första halvåret av 2016 laggade jag konstant en-två månader. Det kändes jämt som om tiden gick för snabbt och jag kunde inte fatta att det redan var vinter, vår, fredag eller vad som nu var aktuellt. För att få ett bättre grepp om Tiden och Lifvet som Är funderade jag på vad en värdefull vardag är och hur man kommer dit. Mitt svar var, eller är ju fortfarande kortare arbetsdagar och göra mer från hjärtat och mindre av pliktskyldighet.

Jag fortsatte ändå slira runt med tygkassen i högsta hugg för att samla örter och sånt från naturen, när självvållande plikter från olika föreningar och fritidsaktiviteter samtidigt naggade mig i fållarna. Trots att det tar en hel del tid i anspråk att samla, sortera, rensa, preparera, torka och lägga på burk så är det en sorts meditativ avkoppling för mig. Att sitta ute i solen och metodisk dra loss kronbladen från maskrosblommor är min sorts lycka.



Hela juni snöade jag in mig på maskros, både i form av marmelad och kapris. Fick även till stånd ett hyfsat inlägg om sprängtickans olika användningsområden.

I början av sommaren gjorde jag ett fint bloggsamarbete med New and Old by Maena i Norra Vallgrund. De mjuka sköna plagg som kom med mig hem har varit i flitig användning. Speciellt rävtröjan har fått fina kommentarer. Butiken har förresten delvis flyttat in till Vasa och finns nuförtiden i Little Room. Ta det som ett tips.




Midsommaren firades i klassisk stil i goda vänner sällskap ute på en ö i den österbottniska skärgården. Så som midsommar bör firas. Så här strax efter en nyårsfest med samma härliga gäng så känner jag hur hjärtat svämmar över av tillgivelse och ömhet för dessa människor av guld som finns i mitt liv - i vått och torrt. Ynnesten att få dela denna vänskap.

När det blev semester i juli checkade jag ut från internet och bloggade bara två gånger. Men vilka gånger! I alla fall inlägget om när jag besökte Natural High Healing Festival i Narvilinna! Jag var där med min kompis bara två dagar men det kändes som en vecka. Lugnet som jag så innerligt längtat efter hela året hittade äntligen fram till mig. Förresten, ett litet sidospår, nu strax innan jul deltog jag i en utlottning på Facebook och vann en 4-dagars biljett till årets festival! Woohooo! Vi ses i Nystad(-s åkerlandskap)!

Natural High Healing Festivalen.
Sommarlov.

Semestern gick ut på lata dagar, jordgubbar och sällskapsspel och jag drog från sommarstuga till sommarstuga. Vi gjorde en liten miniroadtrip med pojkvännen och vi var lyckliga, solbrända och spontana. En väldigt fin sommar.

Inga sommarbröllop fick jag gå på, men två goda vänner gifte sig i smyg och mitt ex gifte sig långt borta i Amirikat och det kändes fint att jag kunde vara genuint glad för hans skull.

Det bästa var nog ändå att jag ÄNTLIGEN hittade ett eget hem som känns rätt! Under sista vecka i augusti flyttade jag in och både jag och katterna har trivts jättebra på vårt nya lilla ställe. Äntligen kändes det som om saker och ting gick framåt, lossnade och löstes upp. Äntligen, jag säger då det.

Trots en fin och energisk sommar där jag verkligen vilade upp mig så hade jag också klimatångest ibland. Klimatångesten var speciellt stor på Overshoot Day den 8:e augusti. Det är otrevligt, men jag tycker ändå inte att det egentligen är så farligt att känna denna hopplöshet och maktlöshet ibland. I alla fall jag sporras till handling och ett tammigodmorgon-nu-kavlar-vi-upp-ärmarma-fiilis när jag tänkt tillräckligt länge på världens orättvisor.

På trappan till mitt nya hem.

HÖSTEN

Flytten tog sin beskärda del av min energi så det blev inte mycket skrivet i bloggen under hösten. Dessutom satte jag så gott som all min energi på att medarrangera Slow Food Ostrobothnias Transition Week.  Det blev en hel vecka av olika aktiviteter varav mina personliga favoriter var skogsstunden och matbuffét på Karperö.

Jag bjöd in mamma och min äldre syster till besök till mitt nya hem och passade samtidigt på att fira min mammas jämna år med teater och buffën ovan. Vi träffas inte så ofta eftersom de bor i Södra Finland och jag i Österbotten, men det var så mysigt att ha dem här och roligt att få visa dem mitt nya hem och mina hoods.

Under hela året har jag fortsatt agera stödvän till min stödisvän, som har ett funktionshinder. Jag bloggar sällan om det, eftersom jag inte vet hur mycket jag riktigt ska och kan skriva. Men när jag tänker på det nu, så ser jag faktiskt inga hinder för att dela med mig lite mer av just den delen av livet.

David Jonstad under Transition Week Ostrobothnia
Inspirationsböcker.
Mellan varven hann jag samla in lite nypon (och humle). Jag donade och fixade på gården i frenetisk takt. Radade ved, byggde kompost, krattade löv, röjde upp, preparerade kommande odlingar, klippte häck och fällde träd (med "lite" hjälp eftersom motorsåg är ett redskap som jag inte ännu behärskar). Det var så roligt med egen gård!

Vi firade årsdag med pojkvännen och åt på pop up restaurangen Villd den - helt oskojat - nyansrikaste maten jag någonsin ätit!  Så gott! Det var spännande kombon av finkött, ogräs, skräpfisk och lokala produkter. "Mmmmhmmm oh Mama!" säger foodien!

Jag var exhalterad och lite stolt (trots att jag hade nada att göra med praktiska arrangemang) över att österbottningarn ordnade en egen liten variant av Burning Man på Malakta i Malax en septemberkväll. Tänk att det finns varma, öppna och, i ordest positivaste och kärleksfullaste bemärkelse, flummiga människor i kalla, lilla Finland. Jag hämtade en ask med minnen från kärleken som gick förlorad och satte med den i elden. Ett lite känslosamt och fint ögonblick som handlade om att släppa taget av allt det gamla. En gång för alla. Igen.

Jag hade inflyttningsfest och Halloweenfest med ett brokigt gäng fina människor. Jag lagade snacks som gick emot alla mina principer och preferenser, men roliga former och figurer i socker och vetemjöl vann över hälsosamma snacks nästan hela vägen.


Det har överlag varit ett väldigt dåligt år för raw food och annat hälsosamt för min del. Jag vill skärpa mig, för jag vet ju att jag känner mig bättre och vågen visar mindre när jag äter mindre vetemjöl, mjölk, socker och E-ämnen. Det finns ju så mycket gott som är hälsosamt! Jag anar ett nyårslöfte på kommande, hehe...

Istället för att fylla i en färdig listalistade jag saker som irriterar mig för att igen en gång kickstarta bloggandet, Att just det här ploppade upp i min hjärna strax efter att Trump blivit vald till president ser jag inget samband med aaaalls. Ajajaj, det var så många som grät krokodiltårar den veckan. HELT PÅ FEL SÄTT! Jag hittade ändå nåt positivt i att Trump vann - förändringen kommer snabbare med honom än med Hillary. För status quo kan vi inte ha. Det håller inte världen för.


EN TILL VINTER

Sista delen av detta år präglades av toner i moll. Mörkret pressade på och jag längtade efter världen, frihet och exotik. Vi gick skilda vägar med pojkvännen strax innan lilla jul. Jag känner att jag - eller egentligen vi båda - hade mycket att lära av varandra och gjorde det också, men att djupet aldrig riktigt kom emot. Men nog om det, för det är ju bara en av oss som väljer att skriva blogg öppet.

En teaterföreställning som berörde mig på djupet var Ramy - in the frontline av Teater Viirus. Eller egentligen var det ingen teater, det var en berättelse. En sann historia om en man som upplevt barrikaderna, våldet, kriget och orättvisorna i den arabiska våren. Inblicken och upplevelsen som han delade med sig och gav oss kommer jag aldrig att glömma.

Tursamt nog hittade ändå julstämningen mig ganska snabbt. Jag tog in en liten gran och pyntade den. Gjorde girlanger av frukt till den och dyrkade sat... neej, väntas nu. *omstart* Jag myste i min stuga, bakade julstjärnor, funderade på etiska julgåvor, återanvända gåvor, välgörenhetsgåvor och lekte kurragömma med mina katter. Eller egentligen leker de kurragömma med er i serien "Hitta katten".


Inte ett så pjåkigt år, men inte heller det bästa av bästa. Det finns många förändringar och energier i luften nu. Jag har känt av det speciellt nu i slutet av året och jag tycker mig uppleva att det är många som ondgör sig över hur mycket som kört ihop sig eller gått i kras. Skiftningar pågår och en era eller tidsperiod håller på att avslutas - både ur ett numerologiskt och astrologiskt perspektiv och säkert energifältsmässigt också. Ibland måste saker gå sönder för att ge rum för nytt. "Dirveldarvel" tänker väl många nu, men det bryr jag mig inte om.

Snart återkommer jag med planer kring vad jag vill manifestera och vilka intentioner jag vill sätta för iår. Eller som ni vanligt dödliga säger: nyårsmål och -löften.

Må gott tills dess!

No comments:

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...