Oct 3, 2016

Aftermath av Transition Week Ostrobothnia

David Jonstad föreläser på Ritz i Vasa.
Det var en mycket, mycket fin Transition Week Ostrobothnia som vi fick till stånd för dryga två veckor sedan här i Österbotten. Vilket fint gäng med engagerade människor vi har här i trakterna!

En del saker gick som i Strömsö*, medan andra inte riktigt nådde ända fram eller hittade sin publik. Personligen var jag t.ex. lite besviken på att David Jonstad inte berättade så mycket om sin personliga väg, utan mer allmänt om vilka hot det finns under sin föreläsning. Dessa vet jag redan, jag sukta mer efter berättelser om vad som fungerar. 

Vasabladet gjorde dock en belysande artikel om det och YLE skrev nu i efterhand en nyanserad text, som bättre tog fram det som jag var intresserad av. Förresten, YLE gjorde även en radiointervju med David som man kan lyssna på här. Dömande av kommentarerna under artiklarna så berör ämnet och tankar och åsikter har luftats. Så summa summarium, David inspirerade nog och pratade dessutom på ett begripligt sätt till en stor publik via alla dessa mediaformer. 



Innan Jonstads föreläsning pratade Johanna Granlund med mig på Ritz lilla scen om boken "Av jord - en bok om människorna bakom vår mat" och då fattade jag att ibland måste berättelserna berättas utan pekpinnar eller ställningstagande. Det är så frestande att gå in i ett filosoferande och fantiserande om hur det borde vara. I och för sig behövs det också för att kunna gå framåt. Berättelserna i sig måste också få ta sin plats först.


En av de mest inspirerande stunderna var när vi kollade på filmen "Demain - Tomorrow" på Ritz. Filmen presenterade olika lösningar från helt olika delar av världen (Finland är också med på ett hörn!) och det bästa var att de var väldigt platsbundna. Det handlade om stadsodlingar i USA, permakulturodlingar i Frankrike, kreativa och fria skolsystem i Finland, lokala valutor jämsides med den vanliga valutan i England, skräpåtervinning i San Fransisco, revolutionerande miljöförbättringar för kastlösa i Indien och i grund och botten om att ta makten över sitt eget liv. 

Lösningarna utgick från den egna platsen och de människor som fanns där. Precis så som de ska vara! Det går inte att kopiera en lösning rakt av från någon annanstans och tro att det ska fungera om ens egna förutsättningar är annorlunda. 

Dessutom tror jag inte att lösningen till ett hållbarare liv är i singularis. Jag tror att vi behöver många små och större förändringar. Det finns ingen enda quick fix, inte en ny teknik som fixar allt eller en livsstilsförändring som stoppar miljöförstörningen. Men det finns gott om goda exempel samt inspirerande lösningar och människor! Jag ser ljuset. Ljuset av mångfald. 

Jag bakgrunden i hatt och filt och med slutna ögon.
En annan väldigt berörande stund var när vi gick på en inre omställning i naturen. En liten trupp traskade in i Veikars gammelskogar och slog sig ner vid en lägereld i lummig, mossig granskog. Vi pratade, tittade på elden, andades lugnt och slöt ögonen, och pratade sen vidare en stund. Skogen är för mig och säkert många andra ett ställe som skänker lugn, harmoni och förnöjdsamhet. Ibland hördes skogens ljud - såsom en trupp med svanar som kväkande flög över oss - och ibland människoljud såsom brummande traktorer.



Jag tror att det ibland inte krävs så stora, omvälvande saker för att ett frö till förändring ska sås. Det kan vara nåt så enkelt som skogspromenader som kan få en person att börja fundera på sitt ursprung, sin egen användning av tid och liv eller matens ursprung, om fotavtryck och framtid. Enkel sak i sig att gå ut i skogen, inget märkvärdigt seminarium eller kostsam självhjälspkurs, men visst kan tröskeln ändå vara hög.

Förutom Transition/Omställning i huvudet och tankarna, så inkluderade TWO-veckan förstås också mat. Och maten ska ju vara rättvist, rejält och nära! Veckans bästa måltid för mig var nog i Karperö på Marthornas höstbrunch. Oh, vilka omnomnoms! Dessutom fick jag sällskap av min kära mamma och syster som jag bjudit upp till Österbotten under helgen.

Höstbrunch i Karperö. Ena bordet...

Jakobstadnejdens Marthor bjöd på lunch på lördagen.

Söndagsmatkalas i Bertby, Vörå.
Matkalas i Bertby. Bild från Sweet Dreams of Mia.
REKOlunch i Jakobstad.
En fin, fin vecka. Är tacksam för och stolt över folket i den byggd jag bor i. Kanske det blir nåt liknande nästa år igen... Knappast i samma formationer, men i samma tonfall i alla fall. På Slow Foods blogg har bland annat Susanne skrivit många smarta, roliga och tankeväckande inlägg, så mitt tips till er är nu att gå in där och läsa.

*uttryck som hänvisar till TV-programmet Strömsö där allt löper smidigt och resultatet är nästintill alltid perfekt

No comments:

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...