Jag har hört ryktas på internet att det är ibland bra att bara öppna ett nytt inlägg och sedan skriva det som ploppar upp i huvudet. Det låter farligt, råddigt och ogenomtänkt, så let's go!
Jag har äntligen (ikväll) sett dokumentären Cowspiracy om köttindustrins miljöpåverkan och min första reaktion var att nu banne mig ska jag bli vegan och sluta upp med fånigheter som kött, ägg och (snyft, snyft) ost! Mångden resurser som det går åt att producera kött är helt sinnessjuk. Vi måste sluta äta så här mycket kött. Ett annat bra dok-tips är Forks over knives med samma tema, men fokus på hälsan istället för miljön. Men att bli vegan är inte nåt som kommer att hända lätt, eftersom jag nämligen älskar ost. Pondera följande: jag måste välja EN enda sorts mat att äta resten av livet och jag skulle utan tvekan och inom 0,2 sekunder välja ost. Vardagsköttet avstår jag redan ifrån rätt så ofta, men visst, ett sting av dåligt samvete sticker i mig när jag tänker på min diet. Jag kunde göra mycket bättre och köpa mindre pålägg, mindre ost och mer grönt. Nåväl, ALLA borde se Cowspiracy! Och ALLA borde bli veganer! Skoja. Men jag rekommenderar absolut filmen! Ha bara lite tålamod med filmens sega början. Den tar sig efter cirka 15-20 minuter. Jag lovar.
Efter en exceptionellt och hittills tidigare oskådad seg och tung vinter med blytunga steg, noll motivation, stort sömn- och ensambehov och en allmän känsla av att livet borde vara mer än den gråa nyans som allt verkade skifta och vara insyltad i, så har min energi äntligen börjat återvända. Så länge kände jag, nej skrek mitt hela väsen efter att få ro. Lugn och ro. Ro i själen. Det var allt jag krävde och önskade. Så även om jag fortfarande törstar efter detta lugn och ro, så har det dämpats en hel del och det känns underbart att äntligen känna att jag vill göra förenings-eller välgörenhetsabete frivilligt, att jag vill träffas och umgås, att jag själv vill organisera den ena idén efter den andra och att jag vill ta tag i yogan, receptexperimenten och egna projekt igen.
En del av min iver beror kanske på att dagsljuset helt enkelt är tillbaka, men också för att jag upptäckt hur fina eller passliga människor det finns omkring mig. De kommer in i mitt liv för att jag (och kanske de) har nåt att lära sig. Ibland blir de så tydligt att de finns i mitt liv för en orsak och jag ser så tydligt hur "Aha, det var så där som det var när jag var där på den sidan av situatonen. Nu förstår jag varför det kändes så för den andra personen". Eh, typkanskenifattarväl? Dessutom pratade jag just med en vän om attraktionslagen, law of attraction, och hur det funkat för både honom och mig. Men också om hur det känns som en jättehemlighet som man nyss upptäckt och inte riktigt ännu vågar tro på. Fast vi ju båda egentligen vet att det funkar.
Till sist råder jag er att ta en titt på denna eminenta kattbild om Nanó nyss länkade till. Känner att det är ett snällt (och jobbmiljövänligt) alternativ till denna.
Tack, godnatt och förlåt som man säger i vissa kretsar!
Jag har äntligen (ikväll) sett dokumentären Cowspiracy om köttindustrins miljöpåverkan och min första reaktion var att nu banne mig ska jag bli vegan och sluta upp med fånigheter som kött, ägg och (snyft, snyft) ost! Mångden resurser som det går åt att producera kött är helt sinnessjuk. Vi måste sluta äta så här mycket kött. Ett annat bra dok-tips är Forks over knives med samma tema, men fokus på hälsan istället för miljön. Men att bli vegan är inte nåt som kommer att hända lätt, eftersom jag nämligen älskar ost. Pondera följande: jag måste välja EN enda sorts mat att äta resten av livet och jag skulle utan tvekan och inom 0,2 sekunder välja ost. Vardagsköttet avstår jag redan ifrån rätt så ofta, men visst, ett sting av dåligt samvete sticker i mig när jag tänker på min diet. Jag kunde göra mycket bättre och köpa mindre pålägg, mindre ost och mer grönt. Nåväl, ALLA borde se Cowspiracy! Och ALLA borde bli veganer! Skoja. Men jag rekommenderar absolut filmen! Ha bara lite tålamod med filmens sega början. Den tar sig efter cirka 15-20 minuter. Jag lovar.
Efter en exceptionellt och hittills tidigare oskådad seg och tung vinter med blytunga steg, noll motivation, stort sömn- och ensambehov och en allmän känsla av att livet borde vara mer än den gråa nyans som allt verkade skifta och vara insyltad i, så har min energi äntligen börjat återvända. Så länge kände jag, nej skrek mitt hela väsen efter att få ro. Lugn och ro. Ro i själen. Det var allt jag krävde och önskade. Så även om jag fortfarande törstar efter detta lugn och ro, så har det dämpats en hel del och det känns underbart att äntligen känna att jag vill göra förenings-eller välgörenhetsabete frivilligt, att jag vill träffas och umgås, att jag själv vill organisera den ena idén efter den andra och att jag vill ta tag i yogan, receptexperimenten och egna projekt igen.
En del av min iver beror kanske på att dagsljuset helt enkelt är tillbaka, men också för att jag upptäckt hur fina eller passliga människor det finns omkring mig. De kommer in i mitt liv för att jag (och kanske de) har nåt att lära sig. Ibland blir de så tydligt att de finns i mitt liv för en orsak och jag ser så tydligt hur "Aha, det var så där som det var när jag var där på den sidan av situatonen. Nu förstår jag varför det kändes så för den andra personen". Eh, typkanskenifattarväl? Dessutom pratade jag just med en vän om attraktionslagen, law of attraction, och hur det funkat för både honom och mig. Men också om hur det känns som en jättehemlighet som man nyss upptäckt och inte riktigt ännu vågar tro på. Fast vi ju båda egentligen vet att det funkar.
Till sist råder jag er att ta en titt på denna eminenta kattbild om Nanó nyss länkade till. Känner att det är ett snällt (och jobbmiljövänligt) alternativ till denna.
Tack, godnatt och förlåt som man säger i vissa kretsar!
Hoppas på att snart få förtära veckas bästa måltid: lördagsfrukosten! |
Kommentarer
Vi äter en hel del frukt, grönsaker och rotsaker (även barnen). Nu längtar jag till sommaren! I år ska jag odla ännu mer grönsaker än tidigare. Finns ju inget bättre än att ta ett varv i trädgården och plocka in grödor innan man börjar tillreda dagens måltid!
Roligt att du känner dig piggare och hittat ny motivation till massor av "jag vill"! :)
/Kitty