Om ni ska läsa bara EN artikel om Snowden så läs DN:s intervju med mannen. Om inte för annat så för att den är så genialt gjord med en levande bild á la Harry Potters värld! I vissa delar av texten kan man också lyssna på när Snowden talar! Framtiden är här! Halleluja! Praise the Potter! (Ojdå.)
Tankar som lämnade kvar hos mig efter att jag läst artikel - obs ganska sent igår natt - var hur modig Snowden har varit, hur övertygad han måste vara över att han handlat rätt och vilket gott exempel för mänskligheten jag tycker att han är. Han har stått upp för det han tror är gott och sant. Vågat och gjort någonting istället för att bara mumla en klagosång i kulisserna. Jag tänkte också på hur lite vi vet om vad som händer bakom kulisserna och hur skör vår demokrati är. Eller kan man ens tala om en demokrati när:
"Guardianpersonalen [den brittiska tidningen The Guardian] fick sedan turas om att slå sönder datorer, minneskort, chips och hårddiskar i källaren under Hobbitarnas [två män från den brittiska underrättelseorganisationen GCHQ] överinsyn. Alltihop tog tre timmar.
I dag arbetar många grävande journalister i västliga demokratier med handskrivna lappar, utomhuspromenader, krypterad kodad korrespondens och mobiltelefoner som placeras i mikrovågsugnar när man hanterar känsligare material. ”Som under kalla kriget”, som en toppreporter på New York Times har sammanfattat det."
Jag blev chockad och äcklad av att läsa att stater utpressar, trakasserar och begränsar yttrandefriheten för så kallad fri media och vanliga medborgare. Men Snowden poängterar att det inte handlar om enskilda onskefulla individer, utan om folk som också tror eller intalar sig själva att de handlar rätt "for the greater good". Få har en överblick över helheten av vad alla dessa intrång på integritet har för konsekvenser. Intressant tanke. Det är så svårt att sätta sig in i en sådan tankegång, men jag antar att det är möjligt att vara så övertygad om någonting (till exempel statens säkerhet) så att ändamålet helgar medlen. Farobilder, rädsla, terroristhot och skrämseltaktik är effektiva när det kommer till att övertyga.
I grund och botten läste jag in i texten att Snowden hade följt sitt hjärta, sin inre röst. Jag tror han kände att han inget annat kunde göra. Personligen tror jag att världen skulle vara en lite bättre plats om fler lyssnade inåt efter den där magiska magkänslan och handlade utifrån den. Men läs själv artikeln. Jag avslutar med ett sista citat:
"Jag såg någont och insåg att man måste tro på något. Och om du tror på något så måste du också kunna stå för det. Jag tror inte på självuppoffring som ideologi. Om ett sahälle förväntar sig att folk ska sätta eld på sig själva så kommer de väldigt snart att upptäcka att det är svårt att hitta frivilliga."
Kuriosa: Snowden är lika gammal som jag, 32 år. Jag fascineras alltid av att stöta på likgamla eller yngre typer som verkar ha åstadkommit såna storheter som jag inte ens nuddat vid med tanken. Det ger mig en boost och kick att "tammitusan jag kan, vill och ska också!". Exakt vilka storheter jag ska göra är ännu lite oklart, men det kan vara en så liten storhet som att tillföra liv, ljus och godhet i min omgivning. Bonuskuriosa: Ted och Kaj är också av samma ädla årsgång som Snowden och jag. Vilken jackpot det där året 1983 ändå var!
Kommentarer