För ett år sen...



Bloody hell! som man skulle säga om var engelsman. 
Det är precis ett år sedan jag begav mig iväg på min Asien-resa
Ett. Helt. Jäkla. År. Sen. 
Tiden går så fort. 
För fort.

Visst känns det avlägset, men ändå, inte så avlägset som ett helt år är. Okej, det där halva året var ju så långt och fyllt av äventyr, sol, sköna dagar, långa dagar, tågresor som aldrig tog slut, svett, saknad, öl, nya vänner, gamla tempel, sanslöst vackra landskap, sanslöst vackra själar, mer svett, hjärteskärande grymhet, historia, damm, "no thank you"'s, sunkiga hostell, prutande, handgestikulerande, mer sol, regniga dagar, kalla hostell, instant-kaffe, svett, oförklariga pauser, misstänksamma situationer, heta bussar, långa bussfärder, sköna ensamheten, ännu mera svett, sandstränder, backpackers, skratt, nya perspektiv, turkosa hav, palmer, risfält, "allright"'s, lugn i själen, nya erfarenheter, fallerade planer, ändrade planer, bergsvandringar, självförtroende, djungelresor, landskap som fick mig gråtfärdig, ljus, ljud, människoliv. Ja, ni fattar. Jag kunde hålla på tills internet tog slut. 

Att resa iväg var ett av de bästa besluten jag någonsin har tagit. Uppe där på topplistan bland beslutet att flytta till Åbo och studera, att bli ihop och sen att separera med mitt ex och beslutet att börja yoga. För att ta några exempel på gånger då jag faktiskt tänkt rätt.  

Jag vill bort igen. För just känns det som om jag står stilla i hundra kilometer i timmen. Det så mycket på gång med olika projekt både på jobbet och på fritiden att jag knappt hinner andas, klappa om mina katter eller diska. Jaa-ja, det där sista kunde jag ju ha fixat istället för att sitta här och blogga. Och ändå känner jag att jag knappt kommer nån vart. Bara små myrsteg mot ett hållbart liv, ett hem på jorden, kärlek, gemenskap och godhet och ro i själen. Hej hippie! 

När min kompis sade att jag efter den här resan alltid kommer att ha en fot i kappsäcken, så trodde jag inte riktigt på honom. Inte skulle jag drabbas av Wanderlust. Jag hade ju ett klart mål. There and back again. 

Man undrar ju hur livet kommer att se ut om ett år framåt? Jag farar för att det kommer att se likadant ut som nu. Det vore ett stort misslyckande. Så jag försöker minnas att ha mod, att våga och att testa nytt. Med ett sånt recept kan väl bara gå framåt. I alla fall inte ändå bakåt, välan?



Kommentarer

Hej du! Jag har ett förslag, dock inte skamligt utan ett litet äventyr på tre dagar om ca. 11 månader. Början av augusti 2016. Urkult, har du hört talas om det? Om inte bör du kolla på nätet, FB, YouTube... Jag tror att det är någonting som du skulle gilla.

http://www.urkult.se/
Pernilla sa…
ja-a ett år har gått. jag minns mina tankar o funderingar då du for iväg. det var nervositet, glädje, avund. ja allt samlades. jag kände mig cool för att jag hade en ny vän som vågade göra något så skrämmande häftigt våghalsat - ja sånt som andra drömmer om. tänkte tanken "men va dum som far ensam" suddade bort tanken genast för det var bara avund, jag var så glad att någon tog tag och gjorde verklighet av sin dröm.
PJ, hehe jaa det där såg ju onekligen ut som nåt för mig :) Tack för tipset.

Pernilla: haha aj du hann tänka det? :D men fina ord, tack. Och jag är glad att ha hittat en ny, energisk vän som dig :)