Föreställ dig följande scenario.
Klockan ringer 6:00. Morgonens första solstrålar letar sig in genom gardinens springor. Jag klär på mig tights, ett långt linne och en munkjacka.
Katten smiter in genom dörren när jag stiger ut på trappan. Bara fötter på kyligt trä. Luften är frisk och sval. Gräsmattan är ännu full av små gnistrande droppar av dagg.
Två tranor promenerar omkring på åkern framför huset. De ropar så det ekar i hela dalen. En stor brun hare hoppar fram ur diket.
"Flopp" låter det när jag snärtar ut yogamattan i gräset. Solstrålarna når inte ännu ända fram till mattan.
Jag stäcker upp händerna mot himlen, andas in. Låter armarna dala neråt ända ner till fötterna medan jag andas ut. Och så fortsätter jag med solhälsningar ända tills solstrålarna når mattkanten.
När jag är färdig sänker jag hakan lite grann, för ihop händerna framför bröstkorgen och tackar världen för att den är så vacker, kroppen för att den är så stark och altet för att jag får leva här just nu.
Jag går in och sätter på en kanna kaffe. Duschar. Dricker sen mitt kaffe och äter en skål närproducerad yoghurt med granatäpple, frön och kanel.
Kan dagen börja på ett bättre sätt? Nej, inte idag i alla fall.
Kommentarer