Vid det här laget kan det inte ha undgått någon att loppis och speciellt loppisrace* är trendigt. Fler och fler loppisrace dyker upp varje sommar här i trakterna. Även här i Replot hade vi idag ett tjugotal gårdar som sålde allt från barnkläder, porslin till möbler och cykeldelar. Härligt!
Att handla på loppis må vara trendigt och det kan ju hända att intresset börjar minska i nåt skede. Jag har i alla fall varit mätt på loppisrace detta år. Men jag har ändå inte kompenserat det med att handla nya grejer. Jag har helt enkelt inte handlat så mycket alls. Visst, att handla på loppis är en miljöhandling, ett statment om vem man är (det är egentligen alla konsumtionsval mer eller mindre) och om att spara en slant, men jag tror att det hänger ihop med en mycket större samhällelig förändring som är på väg.
Jag tror att loppisvurmen är ett uttryck av hur människor vill ha ett annat, mer hållbart ekonomiskt system. En ny slags ekonomi, som ännu tillsvidare bara sjuder under ytan. Jag snackar om "community economy". Att handla direkt från bonden eller producenten såsom via REKO är också ett exempel på det. Och nu kan jag ju så smidigt smyga in här att vi nu har kört igång en egen REKO-ring för skären, hehe.
*evenemang där man ordnar med flera gårdsloppis i en by eller annat koncentrerat område under en dag.
Jag tog min skrangliga cykel och pedade iväg i solskenet. Träffade bekanta, stod och småpratade och cyklade vidare. Spanade förstås samtidigt efter trevliga gamla, övergivna stugor längs med alla små vägar.
Jag hittade ett vackert smycke för 2 € och en skjorta för samma peng. Tyvärr hade jag bara 3 € i fickan eftersom jag glömt att ta ut pengar på fredagen och det saknas en bankautomat här på ön, men lyckligtvis var min kompis schysst och lät mig köpa skjortan på kredit, hehe. Man kan inte annat än älska dessa småbyar!
Kommentarer