DN har skrivit en artikel om arbetskritik, anti-arbetslinjen, om de nya unga som inte vill slita på ett 8-16-jobb och om "empty labor".
Speciellt så här i sommartider är det lätt att hänga med i tankarna om att vi borde arbeta mindre. Dessutom är det så fruktansvärt många som inte riktigt trivs med sina jobb, men orkar och/eller vågar inte göra någonting åt saken, och många som inte ser meningen med sitt jobb och varför ska man då orka vara lojal och streta på. Vi arbetar för att ha råd med nya prylar, nya kläder och ett stort hus, där vi sedan sitter ensamma, men snyggt klädda och välunderhållna, när barnen flugit ut och skiljsmässan gått igenom.
Kanske jag är för cynisk. Det är ju ändå många vars arbete är givande, äktenskap håller och barnen håller kontakt, men jag tycker mig ändå se en skugga ensamhet som breder sig ut i samhället. En skugga som kommer från att vi arbetar för hårt, arbetar för fel saker och prioriterar vår tid helt upp åt väggarna. En skugga som gör att vi längtar så innerligt efter helg och semester så att vi angstar på söndag när det är dags att återgå till jobbet. En skugga som i slutändan gör att hela vårt ekosystem håller på att braka ihop.
Det är som om vi har glömt bort att livet inte är till för att levas bara på helger. Livet är till för att levas varje dag, varje stund, alltid, här och nu. För dagens generation räcker det inte att vara en "god arbetare". De vill har mer mening i arbetet, en balans mellan arbete och fritid och därför ifrågasätter de konsumtionssamhället.
Jag tror på sextimmarsdag. Jag tror att närvaro i nuet och ett givande jobb ger mer lust för livet och mindre lust att konsumera. Jag tror inte vi behöver eller ska arbeta så mycket som vi gör idag. Jag tror vi borde arbeta med saker som gör världen en bättre plats, inte bara arbeta för arbetes skull. Jag tror inte vi måste skuldsätta oss en halv livstid för att kunna ha ett hem, familj och ett rikt liv. Jag tror att vi kan nöja oss, nej vara riktigt jäkla lyckliga, med mindre. Jag tror att vi borde ha ett samhälle där vi arbetade mer för varandra och hjälpte varandra skulle göra både oss och planeten lyckligare. Jag tror att jag snart lämnar detta ekorrhjul.
Speciellt så här i sommartider är det lätt att hänga med i tankarna om att vi borde arbeta mindre. Dessutom är det så fruktansvärt många som inte riktigt trivs med sina jobb, men orkar och/eller vågar inte göra någonting åt saken, och många som inte ser meningen med sitt jobb och varför ska man då orka vara lojal och streta på. Vi arbetar för att ha råd med nya prylar, nya kläder och ett stort hus, där vi sedan sitter ensamma, men snyggt klädda och välunderhållna, när barnen flugit ut och skiljsmässan gått igenom.
Kanske jag är för cynisk. Det är ju ändå många vars arbete är givande, äktenskap håller och barnen håller kontakt, men jag tycker mig ändå se en skugga ensamhet som breder sig ut i samhället. En skugga som kommer från att vi arbetar för hårt, arbetar för fel saker och prioriterar vår tid helt upp åt väggarna. En skugga som gör att vi längtar så innerligt efter helg och semester så att vi angstar på söndag när det är dags att återgå till jobbet. En skugga som i slutändan gör att hela vårt ekosystem håller på att braka ihop.
Det är som om vi har glömt bort att livet inte är till för att levas bara på helger. Livet är till för att levas varje dag, varje stund, alltid, här och nu. För dagens generation räcker det inte att vara en "god arbetare". De vill har mer mening i arbetet, en balans mellan arbete och fritid och därför ifrågasätter de konsumtionssamhället.
Framför allt unga människor ifrågasätter den stora bilden: ”Finns det inte andra saker som är viktiga i livet, en djupare mening – måste vi verkligen skuldsätta oss för att konsumera mer?”Jag är en av dem.
– Kritiken gäller inte arbetslinjen som sådan utan mer inställningen – att den betraktas nästan som en religion. Människor känner en frustration och saknar fokus på miljöfrågorna och jämställdheten, säger Katrine Kielos.
Jag tror på sextimmarsdag. Jag tror att närvaro i nuet och ett givande jobb ger mer lust för livet och mindre lust att konsumera. Jag tror inte vi behöver eller ska arbeta så mycket som vi gör idag. Jag tror vi borde arbeta med saker som gör världen en bättre plats, inte bara arbeta för arbetes skull. Jag tror inte vi måste skuldsätta oss en halv livstid för att kunna ha ett hem, familj och ett rikt liv. Jag tror att vi kan nöja oss, nej vara riktigt jäkla lyckliga, med mindre. Jag tror att vi borde ha ett samhälle där vi arbetade mer för varandra och hjälpte varandra skulle göra både oss och planeten lyckligare. Jag tror att jag snart lämnar detta ekorrhjul.
Kommentarer