Exakt när är ännu oklart


Stjärnhimlen under en natt. Förunderliga stjärnhimmel. Tänk så långt man ser, utan att egentligen kunna greppa det. Man tappar andan av hur vackert det är.


Oj, vad jag längtar någonstans just nu. Just till sådana där vackra, stilla, lugna platser. Jag längtar efter skönheten i världen och efter att få upprymmas och svepas iväg av hur fint, ytterst fint livet kan vara. För just nu är det kallt och grått i Finland. Jag har svårt att se vart jag egentligen är på väg och vad det egentligen är som jag jobbar så hårt för. Det är inte så hopplöst som det kanske låter, jag lyckas framgångsrikt distraherar rastlösheten med rolig sysselsättning, vänner och program.

Och jag funderar, hur kommer det att vara? Kommer jag att trivas med att resa ensam eller blir det ledsamt? Säkert varken endast det ena eller det andra. Ibland kommer jag trivas, ibland inte. Men jag vill gärna prova. Testa hur det känns. Det blir i alla fall en resa, förstås på fler än ett plan. Exakt när är ännu oklart.

Kommentarer

Mia sa…
Ser ut som San Pedro de Atacama, nirra Chile. Världens klaraste stjärhimmel, därför har de byggt en massa observatorium där i världsklass.
Linnéa sa…
Jag tycker det låter spännande att resa ensam. Ingen än sig själv att ta hänsyn.
Själv var jag nyligen på resa med 10 andra och det var minst sagt lite jobbigt ibland. Men det har ju också sina fördelar, absolut.
Men jag har aldrig rest ensam....
Mia: hihi du verkar nog ha koll på det mesta från syamerikat ;) Det visst jag inte, intressant!

Linnea: Mm, man får bara råda över sig själv. på gott och ont. För ibland är det ju bra att ha nån annan med sig att fundera ut nästa steg när man tappat bort sig.
Lotta sa…
Känner att jag skulle må bra av att äventyra lite också.