Den tiden på året för ett barn i ett barnhem i Indien

Strax efter jul fick jag post från Indien. Det var ett julkort ritat av ett av barnen, en kille i 10-11-års åldern, som bor på ett barnhem i Jaipur i Indien. Det är fadderorganisationen I-Aid som samlar in medel för att ge utsatta och föräldralösa barn ett hem och en utbildning. Idag finns det ungefär 100 barn som får en lite tryggare värld tack vare faddrarnas donationer. Bakom I-Aid finns faktiskt ett finlandssvenskt par och själva organisationen är politiskt och religiöst obunden.

Jag blir väldigt glad av att få ett handritat julkort från ett av barnen och några foton av barnhemmet. Må vara att de inte har en aning om vem jag är och kanske inte ens bryr sig om det, dessutom har en frivillig räkning bifogats till kortet, men jag blir ändå lite varm i hjärtat.

En del av killarna på fotot börjar vara i tonåren. Jag hinner inte hindra mig förrän jag tänker "Tänk om nån av dessa unga män blir en av de där indiska männen som våldtar". Min hjärna hinner ifatt och jag konstaterar att ryktet om Indien som världen våldtäktshuvudstad lyckligtvis är överdrivna. Det finns faktiskt mycket värre platser. Suck.