Gasp, jag kippar efter andan. Jag känner hur det pirrar lite i bröstkorgen, i fingrarna och hur blicken fokuserar. Jag undrar när jag får komma upp efter luft. När får jag vila och ta paus? Gasp. Telefonen ringer på nytt. Jag suckar ljudlig. Avbryter tankegången i ett av de fem öppna dokumenten. Medan jag berättar och hummar i telefonluren plingar det till i e-postens inkorg. Jag andas in korta, små, strama andetag i ett ögonblick. Åh skönt, det var ingen som ville ha nåt av mig, det var bara en julhälsning från Esse. Jag lägger på luren och återgår till mina dokument. Hjärtat klappar på, men i verkligheten finns det någon annanstans.
Julfrid. Du är välkommen.
Julfrid. Du är välkommen.
Kommentarer