Igår plockade jag igen upp boken The Secret, eller Kraften som den heter på svenska, av Rhonda Byrne efter att jag hade läst Malins tankar om bland annat vision boards. Jag har aldrig läst ut boken, men jag kom så långt som 1/3 ungefär, ända tills den första konkreta övningen eller beskrivningen av hur man ska gå till väga kom emot. Ni vet, första nu-får-jag-göra-nåt-i-praktiken och oxen blir nöjd. Jag håller inte helhjärtat med i allt som hon skrivit och ibland kan jag tycka att saker beskrivs allt för svart och vitt som om inget mellanläge fanns. Kanske vi kan skylla på kulturskillnader eller nåt.
Nu tänker jag dela med mig av nåt som faktiskt känns väldigt personligt. Huuua. Nåmen, låt gå. Kanske det inspirerar någon att göra en vision board eller fundera noggrannare* på vad man vill ha istället för att bara vänta på att "nåt" ska hända eller "ödet ska ha sin gång".
Faktum är att jag faktiskt har upplevt att visualiseringen fungerat. Jag följde rådet i boken och började med någonting smått förrförra sommaren. Jag visualiserade en bukett med blommor. Jag kände doften av dem, såg och kände hur jag höll buketten i handen och sedan fyllde jag hela scenariot med ljus, gyllene solsken och mer ljus. Efter några veckor satt jag där med en bukett i handen. Men det var inte det scenariot som jag hade tänkt mig. Jag hade nämligen själv plockat buketten, men jag hade tänkt mig, men inte visualiserat, att jag skulle ha fått buketten av min sambo. Likväl satt jag där i gräset med blommorna i handen. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Därför bör man vara ganska specifik och framförallt varsam med vad man drömmer om.
Tidigare samma år hade jag visualiserat ett jobb där jag trivs och får vara i mitt rätta element. Under den tidsperioden i mitt liv pendlade jag fyra dagar i veckan över 100 km tur-retur och jag hade mycket tid att tänka i bilen och jag trivdes tyvärr inte speciellt bra med min livssituation. På väg till jobbet om morgnarna föreställde mig i en arbetssituation som jag älskade, som ger mig energi och inspiration. Senare samma vår fick jag ett jobb som gav mig precis det och jag flyttade upp till Österbotten.
När vi flyttade upp till Österbotten saknade vi ett eget ställe att bo på och bodde tillfälligt vid sambons föräldrar. Jag visualiserade hela våren och sommaren en röd stuga med vita knutar, ute på landet där katterna kunde gå utomhus och ett ställe där mitt hjärta kände sig hemma. Nu inbillar jag mig inte att det var mitt visualiserande som gjorde grovjobbet, eftersom de flesta stugor ute på landet här i trakten är röda med vita knutar, och så var det inte jag som på höstkanten hittade det nya hemmet, men skrämmande bra stämmer bilden överens med det som jag såg framför mig och kände i mitt hjärta.
Såå, huj, där var en del av mig som jag ärligt talat känner att är ganska skrämmande att dela med mig av. Jag tänker att ni tror att jag är lite verklighetsfrämmande och underlig som tror på saker som man "inte är logiska", men så här är det nu i varje fall. Jag både tror på ödet och universum samtidigt som jag tror på att valet alltid ligger i ens egna händer. Det finns inte bara ett livsöde, en destination eller en mening med livet, utan många och flera val och framför allt handlingar. Det blir inte till nåt om man inte faktiskt gör någonting.
* jag måste alltid googla om man stavar noggrann med ett eller två g och n. Alltid. Pinsamt.
Nu tänker jag dela med mig av nåt som faktiskt känns väldigt personligt. Huuua. Nåmen, låt gå. Kanske det inspirerar någon att göra en vision board eller fundera noggrannare* på vad man vill ha istället för att bara vänta på att "nåt" ska hända eller "ödet ska ha sin gång".
Faktum är att jag faktiskt har upplevt att visualiseringen fungerat. Jag följde rådet i boken och började med någonting smått förrförra sommaren. Jag visualiserade en bukett med blommor. Jag kände doften av dem, såg och kände hur jag höll buketten i handen och sedan fyllde jag hela scenariot med ljus, gyllene solsken och mer ljus. Efter några veckor satt jag där med en bukett i handen. Men det var inte det scenariot som jag hade tänkt mig. Jag hade nämligen själv plockat buketten, men jag hade tänkt mig, men inte visualiserat, att jag skulle ha fått buketten av min sambo. Likväl satt jag där i gräset med blommorna i handen. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Därför bör man vara ganska specifik och framförallt varsam med vad man drömmer om.
Tidigare samma år hade jag visualiserat ett jobb där jag trivs och får vara i mitt rätta element. Under den tidsperioden i mitt liv pendlade jag fyra dagar i veckan över 100 km tur-retur och jag hade mycket tid att tänka i bilen och jag trivdes tyvärr inte speciellt bra med min livssituation. På väg till jobbet om morgnarna föreställde mig i en arbetssituation som jag älskade, som ger mig energi och inspiration. Senare samma vår fick jag ett jobb som gav mig precis det och jag flyttade upp till Österbotten.
När vi flyttade upp till Österbotten saknade vi ett eget ställe att bo på och bodde tillfälligt vid sambons föräldrar. Jag visualiserade hela våren och sommaren en röd stuga med vita knutar, ute på landet där katterna kunde gå utomhus och ett ställe där mitt hjärta kände sig hemma. Nu inbillar jag mig inte att det var mitt visualiserande som gjorde grovjobbet, eftersom de flesta stugor ute på landet här i trakten är röda med vita knutar, och så var det inte jag som på höstkanten hittade det nya hemmet, men skrämmande bra stämmer bilden överens med det som jag såg framför mig och kände i mitt hjärta.
Såå, huj, där var en del av mig som jag ärligt talat känner att är ganska skrämmande att dela med mig av. Jag tänker att ni tror att jag är lite verklighetsfrämmande och underlig som tror på saker som man "inte är logiska", men så här är det nu i varje fall. Jag både tror på ödet och universum samtidigt som jag tror på att valet alltid ligger i ens egna händer. Det finns inte bara ett livsöde, en destination eller en mening med livet, utan många och flera val och framför allt handlingar. Det blir inte till nåt om man inte faktiskt gör någonting.
* jag måste alltid googla om man stavar noggrann med ett eller två g och n. Alltid. Pinsamt.
Kommentarer
Det här med att visualisera känner jag skulle vara så viktigt att få in i vardagen, på samma sätt som avslappning/meditation och mindfulness. För det är ju när man är närvarande i nuet och upplever frid som man starkast kan visualisera det man önskar med positiva känslor. Oro, ångest och stress inger ju inte direkt de positiva känslorna. Det svåraste är ju det här att verkligen tro på att man kan få det man visualiserar och ber om. Jag tror det är det största hindret. Tanken måste ju åtföljas av tillit så att man sedan kan släppa taget om själva processen och låta allt utveckla sig som det är meningen utan att blanda sig i allt för mycket, bara följa intuitionen.
Lördagsmorgonens flummeri... :)
Christina: Jag kommer ihåg att du har pratat och rekommenderat boken om munken. Jag ska lägga den bakom örat (om jag inte redan skrivit upp den i min boklista i telefonen).
Sen kan jag också tycka att det är lite överdrivet eller vad jag ska säga. Men i princip fungerar det.