Kärlek är ett verb

I didn’t even love her when we got married.

Because love isn’t an emotion.  That fire I felt, it was simply that: emotional fire. From the excitement of dating a woman I felt like I could marry.  But it wasn’t love. [...]

No, love isn’t an emotion or even a noun.  It’s a verb.  Better defined as giving.

[...] From Disney movies to my favorite shows like “The Office” to practically every pop song released, love is constantly sold as an emotion we have before we’re married. Imagine a whole nation of people constantly chasing the emotions they had when they were dating.  A country of people trying to live a Disney movie.

Texten är från bloggen PopChassid.

Den där romantiska idén om kärleken, passionen och breathtaking emotion for ever after tror jag är en myt. En myt skapad delvis av film- och nöjesindustrin. En myt som förvridit våra föväntningar på vad kärlek kan vara. Förvridigt vår bild av vad kärlek är. Skapat illusioner om hur det borde kännas, ja, just det, framförallt hur det ska kännas.

Kärlek är inte bara en varm känsla i bröstet. Inte bara en pirrande känsla i magen. Eller brännande ögonlock och ett brustet hjärtat. Det är inte bara en flummig känsla inombords. Det räcker inte. Kärleken är mycket mer konkret än det.

Kärlek är ett verb.
Kärlek är en handling.
Det är att ge.

Lyckan av att ge av min tid, min uppmärksamhet, mina ögon, mina händer, mitt leende, mitt skratt, mina tankar, mina ord, mina tårar, mina öron, min närvaro, min kropp, min hjälp. Det är kärlek, för mig. "Ja, jag ser dig" vill jag säga när jag håller dig i mina armar. Motsatsen till kärlek är inte hat, utan det är likgiltighet och ointresse.

 
PS. Förlåt att jag försvann där lite grann. Crayzigt mycket just nu. Men ännu en lyckad (överrasknings-) 30-årsfest är i burken, en marsch på gång, tokmycket på jobbet, nya kurser, höstsamlande och Slow Food Ostrabothnia planerar verksamhet för våren.