Uppdatering av kattstatus

Katten lever! Skärrad och rädd hittade jag den bakom en skrothög rätt så nära huset. Den är inte den modigaste av katter annars heller så inte undra på att den var lite skygg nu, men med lite god mat kom den fram (vem skulle inte det?), sen svepte jag in den i ett lakan och kidnappade hem den igen. Ena framtassen är lite konstig och den vill inte riktigt gå på tassen eller stödja sig allt för mycket på den. I soffan rätar den ändå ut tassen så lederna verkar i alla fall fungera. Inga benpipor som sticker ut heller.

Usch så man kan älska sina djur så mycket! Det skär så i hjärtat när man ser dem lida. Och så ligger den nu här inne och spinner, kastar sig på rygg med magen i vädret och åmar sig kärleksfullt. Hmm, hur ont har den? Katter är ju så bra på att dölja smärtan, eller så känner dom inte så stor smärta trots att ben gått av.

Nu undrar jag hur jag ska kunna ta in den andra "patienten" utan att de börjar gå varann på nerverna. Chirano börjar bli sitt gamla jag utanpå, men den är ännu lite tröttar och hängigare än vanligt. Våndan av att vara djurägare.


Till råga på allt började jag må dåligt idag och misstänka nån sorts spysjuka. Så jag har inte våga äta nåt mer sen frukosten ville upp. Blodsockernivå är på noll. Jess, trevligt veckoslut bara!

Kommentarer

Hanna sa…
Hurra! Härligt att det slutade bra den här gången! Och vad synd med illamåendet, vi är nämligen i knutarna och jag tänkte nästan att vi skulle ha kommit och hälsat på!
Äsch, nej det skulle ha varit toppen med besök! Men nej, inte så bra tajming tyvärr...
Christina sa…
Bra om katterna är okej, tråkigt att du började må dåligt. Hoppas det reder upp sig!
Linnéa sa…
Jag älskar lyckliga slut. Och katter blir man inte kloka på. De har ett helt eget tankesätt och way of living.
Krya på dig.
Linnéa
Linda sa…
Vilken tur att katten lever, ush så man kan vända sig in och ut av oro för djuren. Hoppas du mår bättre själv också!

Linda
Christina: tack, det är mycket bättre nu.

Linnea: tack. Jo, egensinnig djur minst sagt, men ack så gosiga när de vill det.

Linda: tack, jo mår riktigt bra nu. Katten mår rätt så bra också, haltar dock ännu.
Men stackars pissen. Vilken tur att den lever i allafall. Jag känner igen mig precis. Så var jag också med mina katter. De små grynen.
Lina i Berlin: Jaa, de är en små gullegryn, hur fånigt det än må låta.