Jun 7, 2013

Att låta livet föra en framåt

Livet, ack det livet. Man planerar och fundera. Drömmer och tror. Sen blir det inte alltid som man tänkt sig. Idag är jag rätt så långt från det fredagsmys som breder ut sig i bildflödet på Facebook och Instagram. Jag packar inför den inkommande semesterresan och försöker röja upp här hemma lite grann före avfärden imorgon. Eller tja, egentligen sitter jag ju här framför datorn just nu. Jag har ju ändå hela natten på mig eftersom jag hällt i mig två koppar kaffe där strax efter klockan nio.

Jag pratade nyligen med en bekant som sökt sig ut i världen. Vi har egentligen aldrig pratat så värst mycket tidigare, utan mest bara sett lite uppdateringar via Facebook, men jag kände att jag ville ta kontakt och höra hur han kommit till den plats han är idag. Han verkar ha hittat nåt sorts lugn i själen och, för att låta väldigt flummig, tro på universum. Vi pratade om att allting inte står rätt till i samhället och hur det fått oss att försöka hitta en annan, mer meningsfull plats i världen. Var och en på våra egna sätt. Vi pratade om att följa sitt hjärta och att man måste tro på det med hela sin själ. Det är inte lätt att ta nästa steg och lita på att allting ordnar sig till det bästa utan noggrann planering och kalkylering. Man måste helt enkelt bara våga och veta att allting ordnar sig. Det låter så enkelt, men, men, men... Det är säkert sånt man måste öva sig på. Öva sig på att låta livet föra en framåt.

Nog med funderingar, jag har både en kappsäck och en diskhög som väntar. Åååh, men titta vilka gulliga djur! Och katter!

2 comments:

Mia said...

För ett år sedan när jag började sporadiskt följa din blogg tänkte jag att du genom ditt sökande antagligen kommer att möta en del mörka moln på himlen (som jag redan då hade hängades över mig). Du är där nu. Och just precis så är det, om man inte har en gud att förlita sig på så måste man kanske helt enkelt ge över till "högre makter" i universum, och låta "stjärnorna" styra en i rätt riktning. Idag tror jag det är svårt att undgå ovissheten, men på något sätt måste man ändå hitta en inre frid och njuta av stunden. Jag tycker i alla fall att världen ser lite bättre ut idag än vad den gjorde för ett år sedan. Det finns HOPP! ha en skön resa!

Maggie said...

Ovisshet kan vara riktigt okej och till och med befriande. Och tur är jag en optimistiskt person som nog i grund och botten tror att allt kommer att ordna sig. Men man har ju ändå sina tvivel och ibland är det just dom där mörka molnen som gör det så svårt att faktiskt orka se ljuset.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...