Usch, jag känner att den där rastlösheten börjar krypa på igen. Den där längtan bort och till förändring. Den där som säger att livet borde vara mera än så här. Jag ser hur folk bygger hus, bygger barn, reser bort, är kreativa, genomför sina drömmar och så vidare. Vidare och vidare och vidare. Kanske det bara är lite för mycket på en gång nu? Eller för lite? Jag vet inte.
Whatever happened to the funky race?
A generation lost in pace
Wasn't life supposed to be more than this?
The Ark - It takes a fool to remain sane
Kommentarer
Min äldsta överraska mig när han såg min akvarell och kommentera såhär:
the world doesnt´make sense, why paint it like that...
Det var min son, det. Påstod att det var Picasso som sa det. Vet ej ifall det är sant.
Linda: Det kan vara den annalkande våren som gör sitt. Våren är en tid för nytt liv, återuppväckelse, nya friska vindar.
Hanna: du har så rätt. Så brukar det vara, man överraskas och så står man där lite häpen över en nya situation som kom över en så snabbt. Oj, jag tänkte inte att du skulle känna att det borde finnas mer än såhär, när du har så mycket underbart (o skrämmande ;)) på gång. Fast, bara för att man har mycket superbra på gång betyder ju inte att man inte uppskattar det och samtidigt inte kan längta efter mer/nåt annat. Tur brukar denna rastlöshet ge med sig, som du säger, vissa dar bara...