Varning, här kommer ett lite ilsket och mycket fördomsfullt inlägg. Nu struntar jag i guldkanterna.
Jag är så trött på att vår kultur cirklar så mycket kring alkohol. Så trött på att fira är synonymt med att bli full eller småfull. För att ha kul ska det helst vara en öl/cider/bubbligt eller två eller fem eller tolv. Att åka på semester innebär att man ska smutta lite varje dag och sedan festa till det riktigt ordentligt några dagar. Så fuktansvärt tröttsamt. Speciellt det där med semester. Som om frånvaron av 9-5 betyder att det är önskvärt att driva omkring i en omtöcknad dimma.
Visst. Livet blir lite roligare när man tagit några glas. Man skrattar mer och högre och gör knasigare och dummare saker än vanligt. Jag gillar att vara full ibland. Bara kasta hämningarna, driva iväg, vara töntig och dansa, dansa, dansa. Så sjukt roligt. Att ta en öl eller två på en tisdag i ett soligt land eller ha med en termos minttukakao i backen under skidsemestern njuter jag av. Så sjukt skenhelig är jag.
Det jag stör mig på är att alkoholen sätts i framsätet, med upplevelser och umgänget i baksätet. Visst, dom flesta menar säkert att "nåneej, nånej, umgänget är huvudsaken, att man dricker öl är bara en bonus i sociala sammanhang". Varför blir det då så mycket gnäll och trams om det råkar vara så att alkohol inte tillåts vara med? En fest eller semester utan öl är en mindre kul sådan. Man är en tråkmåns. Varför känner många att man inte kan släppa loss och ha "riktigt, riktigt kul" utan att vara lite på sniskan? Vad fan är det som vi flyr ifrån? Eller är det bara de trevliga kemiska reaktionerna som vi suktar efter?
Jag tycker att man ska kunna dricka och bli full ibland om man vill det. Absolut. Alkohol är inte av ondo, utan ett njutningsmedel som gör att vi blir pratigare, "roligare" och mindre hämmade. Men jag önskar att man slutade fokusera på den, glorifiera fullheten och hur kul man har främst tackvare hur crayziga man blev efter att ha downat några drinkar. Många säger säkert att "Jag dricker inte för att bli full, utan för att ha kul". Jaha, men jag tycker att man oftare borde kunna ha kul också utan alkohol.
När någon berättar vilda historier snuddar ibland en tyst, fördömande och elak tanke vid mig "Så barnsligt. Borde du inte ha kommit över tjusningen av den där verklighetsflyktande styrkedrycken redan? Vad fattas dig osäkra människa som inte kan vara spontan, crazy och kul utan att vara full?" Jag vet. Inte speciellt sympatiskt. Inte speciellt sanningsenligt heller. Alla som dricker sig fulla ibland flyr inte från någonting, är inte osäkra individer eller är inte oförmögna ha kul utan alkohol. Jag upplever bara att fokus allt för ofta ligger fel. Alhoholen ska nog få vara med i bilen, men helst på baksätet.
Och visst förstår ni ju nu att jag inte tala om just dig eller alla. Jag talar om den finländska umgängeskulturen.
Jag är så trött på att vår kultur cirklar så mycket kring alkohol. Så trött på att fira är synonymt med att bli full eller småfull. För att ha kul ska det helst vara en öl/cider/bubbligt eller två eller fem eller tolv. Att åka på semester innebär att man ska smutta lite varje dag och sedan festa till det riktigt ordentligt några dagar. Så fuktansvärt tröttsamt. Speciellt det där med semester. Som om frånvaron av 9-5 betyder att det är önskvärt att driva omkring i en omtöcknad dimma.
Visst. Livet blir lite roligare när man tagit några glas. Man skrattar mer och högre och gör knasigare och dummare saker än vanligt. Jag gillar att vara full ibland. Bara kasta hämningarna, driva iväg, vara töntig och dansa, dansa, dansa. Så sjukt roligt. Att ta en öl eller två på en tisdag i ett soligt land eller ha med en termos minttukakao i backen under skidsemestern njuter jag av. Så sjukt skenhelig är jag.
Det jag stör mig på är att alkoholen sätts i framsätet, med upplevelser och umgänget i baksätet. Visst, dom flesta menar säkert att "nåneej, nånej, umgänget är huvudsaken, att man dricker öl är bara en bonus i sociala sammanhang". Varför blir det då så mycket gnäll och trams om det råkar vara så att alkohol inte tillåts vara med? En fest eller semester utan öl är en mindre kul sådan. Man är en tråkmåns. Varför känner många att man inte kan släppa loss och ha "riktigt, riktigt kul" utan att vara lite på sniskan? Vad fan är det som vi flyr ifrån? Eller är det bara de trevliga kemiska reaktionerna som vi suktar efter?
Jag tycker att man ska kunna dricka och bli full ibland om man vill det. Absolut. Alkohol är inte av ondo, utan ett njutningsmedel som gör att vi blir pratigare, "roligare" och mindre hämmade. Men jag önskar att man slutade fokusera på den, glorifiera fullheten och hur kul man har främst tackvare hur crayziga man blev efter att ha downat några drinkar. Många säger säkert att "Jag dricker inte för att bli full, utan för att ha kul". Jaha, men jag tycker att man oftare borde kunna ha kul också utan alkohol.
När någon berättar vilda historier snuddar ibland en tyst, fördömande och elak tanke vid mig "Så barnsligt. Borde du inte ha kommit över tjusningen av den där verklighetsflyktande styrkedrycken redan? Vad fattas dig osäkra människa som inte kan vara spontan, crazy och kul utan att vara full?" Jag vet. Inte speciellt sympatiskt. Inte speciellt sanningsenligt heller. Alla som dricker sig fulla ibland flyr inte från någonting, är inte osäkra individer eller är inte oförmögna ha kul utan alkohol. Jag upplever bara att fokus allt för ofta ligger fel. Alhoholen ska nog få vara med i bilen, men helst på baksätet.
Och visst förstår ni ju nu att jag inte tala om just dig eller alla. Jag talar om den finländska umgängeskulturen.
Kommentarer
Och håhå vilken ångest alla dessa äventyr med alkoholen ger nuförtiden. Alltså inte gamla äventyr, utan bara det att man har varit full, även fast man inte gjort något speciellt galet.
Bra inlägg. Jag är också ganska osympatisk i mina tankar ibland.
Jag känner likadant. De gamla äventyren är goda minnen att skratta åt, men nuförtiden kan jag också känna ångest fast jag inte ens gjort nåt speciellt galet. konstigt. För jag förstår inte riktigt denna ångestkänsla.
Patiperra: heh, nja, coolt är kanske fel ord. Mer konvention kanske. Ja, att umgängesformerna ändrar när barn kommer in i bilden märker man nog i vänskapskretsen. Bra så, för huj vad konstigt om de inte skulle göra det. Jaa, tack det måste jag göra! :)
Nuförtiden dricker jag bara för att det är ju så otroligt gott med rödvin. Men jag hade tre år som jag inte drack alls på, av olika anledningar, och det gick också alldeles utmärkt. Fast jag fick en del kommentarer och reaktioner på att jag inte drack. Det var lite som om jag ville vara förmer än någon annan. Och "kunde jag inte dricka litegrann?"