 |
| Ursäkta den usla bildkvaliteten. Webcam var allt jag orkade med. |
Stundvis är boken väldigt amerikansk - överförklarar och fjanttiga liknelser -, vilket i och för sig är naturligt eftersom författaren är amerikan. Det verkar som om könsrollerna är mycket mer begränsade och jämställdheten i USA ännu är långt efter oss i Norden.
När Norah klär ut sig till man förväntar hon sig tillträde i en exklusiv klubb med rättigheter, frihet och en överordnad plats i samhället. Hon, eller snarare Ned som hon heter som man, märker snart att så inte är fallet. Kvinnor må har varit och är fortfarande systematiskt underordnade män, men även männen känner sig underordnade, eller kanske snarare förtryckt av kvinnor. Det handlar delvis om kärleksspelet.
"Att vara man och dejta kvinnor var en lektion i kvinnlig makt och det gjorde mig till något av en kvinnohatar. [...] Jag ogillade deras överlägsenhet, deras anklagande leenden, deras självklara rätt att välja eller avvisa mig hur lättvindigt som jelst, en exekution utförd med en sådan lättja, så utan ansträngning att både nederlag och framgångar blev outhärdligt förödmjukande."Dejtingvärlden blev en lektion i kvinnlig makt där männen krälar i gruset för att behaga kvinnan. När han väl lyckats få sin familj ligger det yttersta ansvaret för försörjning och familjens överlevnad på honom. Det är ett tungt ok att bära och han blir så småningom bitter. Detta är en annan delorsak till att männens upplevda förtryck. Om och om igen återkommer Ned till ansvaret som männen upplever att de har för sin familj. För att kunna axla ansvaret måste mannen vara stark och får inte bryta ihop. Han måste vara stark, ta smärtan, så att hon eller barnen slipper det och kan få bryta ihop om de behöver det. Att vara stark för och inför andra upplevde hon att var en stor del av rollen Man. Att axla kvinnor som sin börda skulle männen komma att ogilla och sedan till slut ogilla även kvinnor.
Ett uppfriskande avsnitt är när Norah märker att den stereotypa uppfattningen om att män aldrig pratar om sina förhållanden och speciellt inte med varandra, eftersom de inte är intresserade av det, inte direkt stämde. När hon lyssnade på killarna kom hon fram till att de flesta killar förmodligen helt enkelt aldrig haft chansen eller rätten att utforska ämnet. Men det fanns vilja att prata om kärlek. De var inte ointresserade. Många män verkade dock ha svårt med emotionell verbal kommunikation, men de hade ändå ett kamratskap som innebor en helt annan acceptans av varandra än vad kvinnor emellan ofta har. Här kan man ju kanske ändå komma ihåg att amerikanska män i allmänhet är tusenfalt mer verbala än finska män, heh.
En annan intressant del är avsnittet där en muskulös man sorgset medger att han känner sig som ett objekt när Ned med tydlig avund i rösten frågar om hans kropp. Den muskulösa killen förklarade att då han kommer in i ett rum eller restaurang, speciellt om han är tillsammans med andra män, kan se rädslan i deras ansikten, som om de tror att han ska skadad dem. De tar för givet att han är våldsam eftersom han ser ut som han gör.
En sak som både störde mig lite och gjorde mig förundrad var hur sexualitet porträtteras som en primitiv, skamlig drift, som männen hade svårt att kontrollera. Männens sexdrift är så mycket större än kvinnans att han tvingas ta till strippklubbar och porr för att "överleva". Lustigt. Jag tvivlar på att sexdriften för män är så övermäktigande och nästan okontrollerbar som hon låter påskina. Men who am I to say.
Att klä ut sig och anta manrollen till den fullaste grad som det går att göra som kvinna är förstås alltid en subjektiv upplevelse. Alla de män som Norah mötte kan inte representera alla män i hela världen och det är svårt att komma med allmängiltiga påståenden. Men ett intressant experiment är det i varje fall. Man kan se vissa mönster framträda. Jag tycker att det skulle vara väldigt intressant att testa! Att stiga in i någon annans skor är alltid nyttigt i förståelsen för andra.
Kommentarer