 |
| Stjärnhimlen 24.1.2013 |
Stjärnhimlen slutar aldrig att fascinera mig. Kalla, stjärnklara vinternätter kan jag stå där ute och stirra ut i rymden i långa stunder. Rymden som aldrig tar slut och som är större än vad man någonsin kommer att förstå. Det är samma stjärnor som även våra förfäder vandrade under och samtidigt ser vi ännu längre bakåt i tiden, flera tusen år har ljuset vandrat till oss. Så mäktigt och så mystiskt. Vi har gett dem namn, men så mycket mer vet vi inte om vad som finns där ute. Det ger mig perspektiv. Allt är så stort och jag är så liten. Ändå är jag betydelsefull. Vackert är det i alla fall. Väldigt vackert.
Läste på Smulans blogg att människan mår bra av att titta på stjärnorna. Vetenskapliga undersökningar har visat att människan bättre förstår sin plats i världen om hen får se stjärnhimlen. Så kosmiskt romantiskt på nåt vis.
Trevlig helg!
Kommentarer
Jag älskar stjärnhimlen, särskilt här hos oss på landet.
Cat. Åh, Kalle och Hobbe rules!
Tina: tack! Ja, helt annat än den bleka himlen i stan.
Johanna: Tackar. Jo, nattbilder är "lite" knepiga. Trevlig helg till dig också!