Att racka ner

Nina Åkestam skriver om hur folk ofta har en tendens att racka ner på andra som är engagerade. Man är kvick att racka ner på feministen som inte alltid agerar jämställt, miljökämpen som tar flyget, vegetarianen som äter knackkorv på nyår och så vidare. Läs hennes text här: Akilleshälen. Peppe funderade ju på samma tema här i vintras.

Jag måste medge att jag ofta känner att jag borde och måste göra allting rätt och leva som jag lär för att ha rättigheten att förespråka ett ekologiskt liv. Om jag inte gör det så förlorar jag min trovärdighet.

Man måste komma ihåg att det inte går att ställa sig utanför strukturerna. Inte utan stora uppoffringar och omändringar av hur och var man lever. Vi lever i strukturer som gör det svårt att välja rätt varenda gång. Att man är medveten om strukturerna och sina val är ett steg på vägen till en förändring, eventuellt en större förändring. Åkestam menar att man bättre kan prata om det (som man är engagerad i) när man vet hur det är att inte göra rätt. Man är medveten om fallgroparna och har förhoppningsvis fått lite ödmjukhet med sig i bagaget.

Kommentarer