15. Berätta om en av dina favoritböcker
Easy peasy, Harry Potter böckerna! Jag är smått begeistrad över den värld Rowling har byggt upp. Så mycket thinking-out-of-the-box, så mycket knasigheter och humor, så mycket mörker och sorg. Huvudkaraktärerna är inte heller alltigenom goda, de har också sina brister och fel, och de onda är inte bottenlöst svarta själar, vilket gör dem humana och intressantare.
Det här kommer att låta helknasigt, men jag tycker att hela konceptet med att betrakta övernaturliga saker som en naturlig del av livet är bra för barn och unga att läsa om. Hur självklart är det inte i Hogwartsvärlden att spöken lomar runt i korridorerna, att det finns skogsväsen, jättar och korsningar mellan människa och djur som inte är som vi. Visst, Ronja Rövardotter, Mio min Mio & co. är också guld värda och har många viktiga berättelser att berätta och, visst, många andra fantasyböcker utmanar också verklighetens gränser. Det jag gillar med HP-världen är att det inte känns som händelserna äger rum i en galaxy far, far away. Jag menar inte att barn (och vuxna) automatiskt ska börja tro på näcken, skogsvättar och tomten - de är folklorens väsen som använts för att förklara världen - efter att ha läst Harry Potter böckerna. Jag menar att, eh, tja, jag har svårt att formulera det, men att man inte blir främmande för sånt som man inte kan se med blotta ögat eller kan förklara med den vänstra hjärnhalvan. Nåja, hur som haver, bra skriva böcker i vilket fall som helst - både språkligt och dramaturgiskt.
Barn- och ungdomsböcker tycks vara min melodi, en annan bokfavorit är Michael Endes Momo och kampen om tiden.
Easy peasy, Harry Potter böckerna! Jag är smått begeistrad över den värld Rowling har byggt upp. Så mycket thinking-out-of-the-box, så mycket knasigheter och humor, så mycket mörker och sorg. Huvudkaraktärerna är inte heller alltigenom goda, de har också sina brister och fel, och de onda är inte bottenlöst svarta själar, vilket gör dem humana och intressantare.
Det här kommer att låta helknasigt, men jag tycker att hela konceptet med att betrakta övernaturliga saker som en naturlig del av livet är bra för barn och unga att läsa om. Hur självklart är det inte i Hogwartsvärlden att spöken lomar runt i korridorerna, att det finns skogsväsen, jättar och korsningar mellan människa och djur som inte är som vi. Visst, Ronja Rövardotter, Mio min Mio & co. är också guld värda och har många viktiga berättelser att berätta och, visst, många andra fantasyböcker utmanar också verklighetens gränser. Det jag gillar med HP-världen är att det inte känns som händelserna äger rum i en galaxy far, far away. Jag menar inte att barn (och vuxna) automatiskt ska börja tro på näcken, skogsvättar och tomten - de är folklorens väsen som använts för att förklara världen - efter att ha läst Harry Potter böckerna. Jag menar att, eh, tja, jag har svårt att formulera det, men att man inte blir främmande för sånt som man inte kan se med blotta ögat eller kan förklara med den vänstra hjärnhalvan. Nåja, hur som haver, bra skriva böcker i vilket fall som helst - både språkligt och dramaturgiskt.
Barn- och ungdomsböcker tycks vara min melodi, en annan bokfavorit är Michael Endes Momo och kampen om tiden.
Kommentarer