Drömmen om Asien

Jag hittade nyss en finsk blogg som heter Pakomatkaajat som handlar om ett ungt par som reser till Asien via transsibiriska järnvägen, via Kina ner till Thailand. Ni vet, den där rutten som unga människor tar som vill upptäckta någonting äkta och exotiskt med endast en rinka på ryggen, den där rutten som idag är det nya Kanarieöarna. Den där rutten som jag också drömmer om. Eller i alla fall har drömt om.

Jag börjar tvivla lite efter att jag läst det här inlägget om hur det tidigare avsides belägna Luang Prabang i Laos må vara ett världsnaturarv på UNESCOs listor, men hur själen gått förlorad då backpacker-massturismen gjort att invånarna omvandlat sina hem till hostell, internetcaféer och pizzaställen. Dit kommer vi med våra stora kameror, ler och fotar munkarna som om de vore djur i bur. Sen laddar vi upp bilderna på Instagram och Facebook och känner hur vi just upplevt någonting äkta och mer naturligt än det vi har i Norden/västvärlden.

I en artikel i USA Today funderar skribenten, som återvänt till Siam Reap i Kambodja efter 30 år, så här:
Maybe the package groups and top-rung vacationists, with their high-maintenance demands, leave a bigger footprint than backpackers. But in Asia, backpackers have served as the industry's reconnaissance teams, penetrating rural hinterlands to colonize idyllic spots and pave the way for upmarket travelers. The banana pancake circuit it's called, after one of their requisite staples.
Backpackerresenärerna har alltså banat vägen för turismidustrin för turisterna som kräver mer underhåll (hotell, internet, västerländsk mat). Man talar lekfullt om Banana Pancake-spåret och syftar på platser eller rutter som är välbesökta av västerländska turister, som i sin tur har efterlämnat spår i den lokala turistindustrin såsom restauranger, hotell, nöjesattraktioner med mera. I Sydamerika finns ett liknande Gringo Trail och i Sydasien Hippie Trail.

Vad händer när vi alla letar efter det äkta och rurala i exotiska länder? Hur påverkar det vår destination och vad lämnar vi efter oss? Världen förändras, det är i alla fall en sak som är säker. Hur mycket förändrar jag den?

Kommentarer

Mia sa…
Du borde läsa Helena Norberg-Hodges bok Ancient Futures, eller se filmen Economics of Happiness. Kristallklart vad turismen gör åt vår värld. Sorligt.
Oj, vågar jag? Kanske man aldrig vill resa någonstans igen efter det? Tack för tipset!