Den globaliserade generationen

Min tankar snurrar ännu kring vårt sätt att resa, hur vi inte menar nåt illa, men ändå lyckas tränga oss på och svälja det vi kommer över och spottar ut det täckt av konsumtion, service och föreställningar om "det goda livet". Kameran blir vårt kännetecken och vårt vapen som fångar den avbildade i en fastfrusen posé invinkande turisterna. Kameran klargör rollerna, den blir en signifikator som berättar vem som är vem, vi och dem. Genom kameralinsen tar vi del av det exotiska och annorlunda. Tankarna förs till djur i bur. Men vi menar ju inget illa. Jag vill inte hyckla med att jag är en av dem.
One monastery, Engelmann says, has already closed down and abbots of others complain that tourists enter uninvited into their quarters to snap photos "right in their noses" while they study or meditate. Denis D. Gray, USA Today
Skulle det vara bättre om vi inte envisades med att föreviga allt på bild? Skulle gränsen mellan vi och dom, subjekt och objekt, bli suddigare? Skulle vi vara mer närvarande i stunden? Eller skulle minnet blekna snabbt och detaljer gå förlorade utan fotografiet. Jag vet att jag själv att jag har ett dåligt minne för detaljer. Att sluta använda kameran löser inga nog problem. Istället måste vi fundera på när och var vi knäpper våra bilder. Vilka konsekvenser har vårt frenetiska klickande? Ska vi verkligen ha tillgång till alla delar av allt? Hur skulle det kännas om jag själv stod framför linsen? Vad kräver vi av vårt resemål? Även som backpacker.

Jag undrar också, vadan denna längtan till det exotiska? Varför känner vi västerlänningar ett behov att söka upp någonting äkta, någonting annat? Känner bonden i Laos ett likadant sug efter att upptäcka världen? Härom escapismen finns många texter och avhandlingar skrivna och jag skulle gärna läsa de vettigaste av dem. Patiperra tipsade om Helena Norberg-Hodges bok Ancient Futures eller filmen Economics of Happiness som båda berättar om vad turismen gör åt vår värld.

Kommentarer

Mia sa…
Jag avråder ingen från att resa. Mitt nick på nätet har ju att göra med min egen rastlösa själ (patiperra på chilensk spanska = globetrotter). Jag tror tillochmed att vi kan förändra denna värld om vi reser på rätt sätt. Men vi måste kunna resa med öppna ögonen och ta med oss lärdomar hem, inte tvärtom som de flesta tyvärr reser (och har rest sedan koloniala tider): för att upptäcka exotik och sedan återvända hem med några vackra bilder. Nej, nej och nej. Vi ska kunna resa och ta till oss lärdom från fjärran kulturer. Det betyder att det blir mindre resorts och mer coach-surfing...jag kan tipsa om Rural- tourism, skithäftigt. Såg just ett program på tv om det. Man åker med familjen ut på landet och lär sig att överleva på en gammalsdags bondgård. Mjölka kossor, flå hönsen, laga bröd i glöden... Lära sig om gamla medicinala örter, hur de växer och hur man använder dem... det är turism som är värd att predika! Mera sånt!
Mia sa…
Och inte för så länge sedan var jag och besökte en sådan gård. En verkligt vacker upplevelse.
Mia sa…
Och ännu en tredje kommentar, gällande eskapism... eller om lycka och "bonden i Laos": http://www.rotentilldetgodalivet.blogspot.com/2012/12/tillbaka-till-framtiden.html
Absolut, att resa vidgar vyerna och ger en mycket gott. Rualturism låter häftigt! Men det är knappast för alla. Att resa måste ju också få vara en sorts escapism, alltså att bara få komma bort från vardagen, slappna av, till nya miljöer, få nya intryck som laddar batterierna. Men att åka till Asien till resort och all inclusive hotell som utarmar den lokala kulturen är nog inte rätt resemål. Om man ändå ska ha västerlädsk service så är det i västvärlden man ska turista. Jag funderar även på hur man som backpacker kommer med sin kamera, knäpper några bilder, kräver inte all inclusive, men tränger sig på, vill prata lite, och sen drar vidare. Vilka konsekvenser har det? Är vi oavsiktligt medverkande i exploatering eller befrämjandet av massturismen till vissa hotspots? Hur reser man på ett hållbart sätt?

Vacker historia på rotentilldetgodalivet-bloggen.
Cat sa…
intressant inlägg! Jag har tänkt på att vi kanske borde includera "slow tourism" till "slow food" och "slow living" rörelserna. Om vi skulle välja att resa långsamt (ta tåg istället för flyg etc.) så skulle vi kanske också välja mera "rätt" under vår resa? Det att vissa åker ända till Thailand för att "slappna av" en vecka kan jag tycka är lite konstigt. Jag skulle nog aldrig orka flya så långt bara för att uppleva någonting flyktigt exotiskt för en vecka.
Mm-hm, slow tourism låter vettigt. Det kunde vara ett bra alternativ. Deusstom hinner man göra en mental resa där på vägen, medan man tar sig fram till resemålet. Tyvärr har ju inte de flesta så mycket tid att lägga ner på en resa. Man kan dock inte säga att det finns bara ett rätt sätt, för vi har så olika behov och sätt att resa. Men det här att vi sprider resorts, internetcafén och hamburgarrestauranger som pesten i och med massturismen så är inte hållbart. Jag tycker fortfarande att det är lite luddigt vad som kunde vara "rätt" sätt att resa. Hur skulle det se ut? Var och hur reser man när man vill upptäcka nåt nytt? Dito när man (jag) vill ladda batterierna? Det finns kanske inte något entydligt svar.
Mia sa…
Man reser lokalt... säger en som är på andra sidan jordklotet just nu...
Heh, lever som man lär... Hmm, men om man vill bort från västvärlden, se nåt annorlunda så funkar inte lokalt. När man bara har en eller två veckor på sig så vill man inte spendera dem i tåget på väg till Turkiet eller Sydafrika gång på gång. Kan jag tänka mig alltså. Hmm. Hmm. Jag tycker vi borde bli bättre på att lämna vårt västerländska bagage bakom oss. Inte ta med våra matvanor, sovvanor, toavanor, internetvanor ev. kameravanor när vi reser. Men hur tusan gör man det i praktiken med t.ex. en barnfamilj?